Kategori: politik & samhälle

Frågor som rör samhället i stort. Politik blir en självklar del, men inte alltid.

Dagens offer: Scout-Jim

Jim är ”Dagens Offer” i Aftonbladet. Du vet, den obligatoriska snyftartikeln där någon får hjälp att klä sig i oversizead offerkofta, gråta ut och få folkets sympati.

Problemet är att Karin Östman, ”journalisten” som skrivit artikeln verkar ha missat den obligatoriska kursen ”Snyfthistorier del 3: Så skapar du ett Offer”. Hon har fått en del saker rätt, som att publicera en bild på en lidande 17-åring i sjukhussängen, komplett med bandage och gips. Hon använder sig av irrelevanta fakta som framställer Jim i bättre dager, som att han var på väg hem från ett scoutmöte. Hon beskriver dramatiskt hans skador. Hon målar effektivt upp bilden av en liten pojke på moped misshandlad av stora starka poliser i en bil.

Kort sagt, Karin Östman stickar en tjock och mysig offerkofta efter konstens alla regler – utom den viktigaste: offerkoftan passar aldrig på någon som har gjort bort sig på grund av dumhet. Det är som att försöka passa in en tresitssoffa i en kondom.

Jim skadades därför att en polisbil prejade hans moped. Hade Karin slutat här så hade historien varit perfekt. Men Jim prejades därför att han inte stannade trots att polisen följde efter med blåljus och sirener. En stund tidigare hade en butik i området rånats och rånarna hade flytt på moped. Vad ska poliserna tro när Scout-Jim inte stannar? Klart som fan de prejar honom.

Notera att det inte är kört än. Karin har fortfarande en chans att rädda passformen på offerkoftan genom att undanhålla vissa fakta och lyfta fram andra. Det gör hon inte.

Jag ville köra ifrån polisen för att min moppe är trimmad. Jag ville inte åka fast och få böter, säger Jim Karlsson.

Han flydde alltså medvetet från polisen, och nu vill han ha sympati. Sorry Jim. Det blir ingen offerkofta för dig, men om du blir steril av den här olyckan så kan du däremot få en Darwin Award. Och Karin, ta igen den där kursen. En journalist som inte kan sticka en offerkofta är en skam för kvällspressen!

Andra bloggar om: , , , ,

Porrindustrin: härlig eller motbjudande?

(Det här är min sträcka i Bloggstafetten. Ämnet och pinnen kommer från thmz.se)

Först: Porrbranschen. Inte industrin. Industri som efterled används ofta för att demonisera företeelser. Av någon anledning har vi (svenskar? människor?) ett ambivalent förhållande till ”industrin” trots att vi har den att tacka för vårt välstånd.

Mitt förhållande till porrbranschen skiljer sig från många andras. I egenskap av homosexuell man är min porrkonsumtion ett slags limbo i porrdebatten, eftersom huvudargumentet mot porrbranschen är ”porr är kvinnoförnedrande”. Det är framför allt ett feministiskt perspektiv – vilket inte säger någonting, eftersom det finns så många olika former av feminism med så skilda åsikter och argument att det nästan är löjligt, till exempel särartsfeminism och likhetsfeminism. Jag vill också påpeka att jag ofta håller med liberala feministiska inriktningar – där (hetero-)porren ses som ett uttryck för patriarkala strukturer: porr är gjord av (heterosexuella) män, för (heterosexuella) män med kvinnor som enbart objekt. Den analysen kan också appliceras på (viss) lesbisk porr, eftersom den kan anses vara till för (heterosexuella) manliga betraktare – alltså även här producerad av (heterosexuella) män för (heterosexuella) män.

Bögporr innehåller per definition inga kvinnor, och ställer därför till det för den här argumentationen. Personer som verkar vara hur insatta som helst i (hetero-)porrbranschen blir lite tafatta när bögporr kommer på tapeten, och det är här deras empatiska argument avslöjas som moralism: varför skulle kvinnor vara offer i porrbranschen, men inga män? Varför blir kvinnor automatiskt objekt, medan män som objektifieras inte blir det?

Jag har läst Skärseld, Linda Lovelaces självbiografi, och det är vidrig läsning. Jag var sexton år gammal och kände mig smutsig varje gång jag kom ut från personalrummet på Din Sko, där jag suttit och läst boken på rasten. Samtidigt har jag läst ”Barskrapad” av Barbara Ehrenreich och ”Snabbmatslandet” av Eric Schlosser, och de innehåller bägge två vidriga exempel på individer som råkat illa ut i andra, mer vardagliga branscher, branscher som de flesta av oss använder oss av och väldigt få protesterar mot. Jag tror absolut att kvinnor individer far illa i porrbranschen, men jag tror att fler far illa i köttbranschen i USA. Jag slutar dock inte äta hamburgare för det. Jag ser bara till att köpa mina hamburgare på ställen som har drägligare förhållanden.

Jag tror att de som demoniserar porrbranschen gör dem som far illa en otjänst. Genom att demonisera en hel bransch gör man det svårt för seriösa aktörer att etablera sig, och skapar utrymmer för mindre nogräknade porrfilmstillverkare att arbeta. Alla porrbranschmotståndare utgår från att ingen någonsin skulle vilja vika ut sig, och de få porrskådisar som kliver fram och säger ”jag vill faktiskt det” räknas antingen som undantag, eller än värre, otillräkneliga.

Jag tycker att det är skönt att min porrkonsumtion befinner sig i porrdebattens limbo, eftesom det låter mig titta i fred. Jag har såklart sett en hel del heteroporr, och jag tycker inte att det jag sett skiljer sig nämnvärt från mycket av bögporren. Förutom att en kvinna som blir påsatt av tre killar blir ”förnedrad” medan en som blir dito får njuta utan stämplar.

Jag tycker att valet mellan ”härlig” och ”motbjudande” är enkelt. Framför allt när aktörerna verkligen ser ut att njuta av hela akten, som i Shaïs interaktiva reklamfilmer.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Bantartant. �mnet lyder: Små och stora ögonblick som förändrade mitt liv.

Andra bloggar om: , , , ,

Våga vägra mobilfria zoner

Jag har skrivit om det förut, men här är en påminnelse: imorgon (måndag 21 augusti) börjar det galna och ogrundande beslutet att ha ”mobilfria zoner” i kollektivtrafiken att gälla. Det blir förbjudet att tala i telefon i samma avdelningar som har pälsdjursförbud. Dock finns det ingen straffpåföljd för att bryta mot förbudet.

Beslutet inte är byggt på något som helst underlag, förutom vissa politikers trasiga fingertoppskänsla. Elallergi (en av orsakerna) har till exempel aldrig kunnat bevisas vara en fysisk sjukdom, och är man elallergiker och åker tunnelbana så är man uppenbarligen simulant med tanke på de starka fält som omger strömskenan. Det finns inte heller några undersökningar på hur många som ”stör sig på mobiltelefoner i kollektivtrafiken” (den andra orsaken till beslutet). Det finns inga planer på hur man ska hantera situationer där tunnelbanor, bussar och pendeltåg är knökfulla och folk inte stänger av mobilen. Det är skillnad på en resa till Göteborg med SJ, där man bokar platser och planerar resan i förväg, och en knökfull tunnelbana på gröna linjen klockan 08:26 en måndagmorgon.

Bussarna har försetts med skyltar, liksom tunnebanorna med klistermärken. Uppenbarligen är stödet för en bojkott stort; Jag åkte en hundfri vagn på linje 14 idag och det här var den mest hela klisterlapp som satt uppe i hela vagnen. På de andra fanns inget kvar av mobilförbudssymbolen.
Mobilfri zon i tunnelbanan
Jag kommer få en hög mobilräkning nästa månad. Jag kommer använda mobiltelefon varje gång jag åker kollektivtrafik den närmaste veckan, om jag så måste ringa och prata med Fröken Ur.

Andra bloggar om: , , , ,

Jag är bög, alltså ljuger jag

Jag bryr mig inte om jag får ge blod eller inte, eftersom jag ändå sällan skulle få donera blod. Dels för att jag ställer upp som försöksperson i medicinska studier när jag kan, och dels för att det sällan går tre månader utan att jag har haft sexEftersom jag inte har ett monogamt förhållande och känner att det inte är okej att förhöra mig om mina kk:s övriga sexliv.

Rättelse: Jag skulle inte bry mig om jag får ge blod eller inte, om samma regelverk som gäller heterosexuella män skulle gälla mig. Men det gör det inte. Istället gäller ett regelverk som säger att jag är mer benägen att ljuga.

Män som har sex med en ny tjej hamnar i karantän i tre månaderSex månader om tjejen tillhör en ”högriskgrupp”. En homosexuell man får aldrig ge blod. Inte om han lever i ett monogamt förhållande sedan tio år, inte ens om han lever i celibat. Män som har sex med män är för alltid uteslutna, och statistiken är bara något Socialstyrelsen gömt sig bakom. Ett av högsta hönsen på Socialstyrelsen försvarar sig med att det finns ett fall där följande har hänt: en homosexuell man som regelbundet donerade blod, och levde i en monogam relation, gav vid ett tillfälle blod som var HIV-smittat. Uppenbarligen hade han vänstrat, och ljugit om det. Det har uppenbarligen hänt med heterosexuella också. Hade man litat på homosexuella män i samma utsträckning som heterosexuella hade det räckt med karantän i ett halvårOm man räknar ”män som har sex med män” till ”högriskgrupp”, annars tre månader. från det att man har haft sex med en ny partner.

Socialstyrelsens regelverk säger alltså att bögar män som har sex med män är mer benägna att ljuga. Visserligen är regelverket gammalt, men så sent som förra året stöddes det utan förbehåll av både Socialstyrelsen och RFSL (!). Varje gång jag läser att sommaren innebär blodbrist, varje gång jag ser Göran Gillingers hundögon (vilket inte är så ofta numera, tack och lov), blir jag irriterad över reglerna.

Som en parentes kan nämnas att icke-straighta tjejer är välkomna att lämna blod. Jag undrar om de slipper igenom eftersom två tjejer bara kan smitta varandra i sjukt extrema fall (typ S/M med blodvite), eller om icke-straighta tjejer antas vara genomsnittsärliga?

Hur som helst är regelverket nu under utredning, så om jag ljuger om mina sexvanor om något år så kanske det har att göra med mig som individ och inte med mig som bög.

Mer läsning: Sylvester har en intressant artikel om bögar och bloddonation.

Andra bloggar om: , ,

Stockholm Pride och dubbelmoralen

Stockholm Pride vägrade sälja tidningen Destroyer på grund av att man uppfattade den som ”stötande” (läs: ”omoralisk”) för flator. Destroyer innehåller nämligen inget olagligt material. Det är intressant att en HBT-festival som har ”mångfald” som tema dömer ut publikationer på moralisk grund.

Än intressantare blir det när man på Pride-området säljer Valerie Solanas SCUM-Manifestet, en bok som – bokstavligen – uppmanar till utrotning av män, vars existens beskrivs som ”biologiska olyckor”. Inte heller SCUM-Manifestet innehåller något som är olagligt, och det ska erkännas att man förmodligen lider av sociopatiska drag om man läser boken bokstavligt.

Att man på en Pridefestival med ”mångfald” som tema gör moraliska värderingar av böcker och tidningar lämnar en besk eftersmak. När de moraliska bedömningarna för flatlektyr skiljer sig väsentligt från bögdito blir smaken än beskare. Det är lättare att bli sedd som politiskt korrekt om man hissar en feministisk flagg, något som förr eller senare kommer slå tillbaka på oss alla.

Andra bloggar om: , , , , ,

Vem ligger med vem?

1996 gjordes en sexualvaneundersökning i Sverige, där det bland annat kom fram att var sjätte kvinna, men bara några procent av männen, har haft fantasier om sex med någon av samma kön. Det skulle man kunna analysera, men låt oss hoppa till de intressanta siffrorna.

Genomsnittligt antal samlagspartners (totalt) var för kvinnor 4,6 och för män 7,1.

Förutom att jag känner mig som en sexmissbrukare när jag ser de låga siffrorna så kan jag inte undgå att fråga: Vem ligger männen med? Varje man låg i snitt med 7 partners, och varje kvinna med 5 om vi avrundar lite.

Längst ner i RFSU:s artikel ger Erik Hjalmers några förklaringar som skulle kunna förklara diskrepansen:

1. Män ligger med män. Vilket är konstigt när de inte fantiserar om det.
2. Det finns fler kvinnor än män i Sverige (ja, men inte alls i den utsträckningen som behövs för att förklara siffrorna)
3. Män har mycket sex med utländska kvinnor.
4. Män ljuger.

När vi ändå är inne på statistik: bögar har större kukar än heterosexuella. Bara en sån sak.

Andra bloggar om: , , ,

Glamour-nazism?

Det har blivit en liten storm i bloggosfären ett vattenglas. Ett försiktigt ifrågasättande blev till ett bloggdrev light. Debatten ger mig bara en bild i huvudet: Karolina Lassbo och Lars Ohly i samma båt, ivrigt paddlande mot strömmen som bara för dem längre ner hur mycket de än kämpar.

Lars Ohly försökte ju med retorik i stil med ”Jag är ju inte en sån där Gulag-kommunist”. Karolina kanske ska omformulera ”Positiv nationalsocialist” till ”Inte en gaskammar-Nazist”?

Skämt åsido: Lars har ju gjort avbön, även om få tror att det rör sig om mer än läpparnas bekännelse. Lassbo försöker förklara, men ena stunden blandar hon ihop nationalsocialism med nationalromantik, andra försöker hon förklara att ordet nationalsocialist kan ha olika värderingar och till sist säger hon att hon inte alls varit intresserad av att skapa en ny innebörd för ordet nationalsocialist.

Det blir en krokig väg som leder runt i en cirkel, och det är då jag inser att Karolina inte alls är någont förtäckt nazi-sympatisör. Hon bara delar en av mina mer oattraktiva egenskaper: att hellre fortsätta diskutera med argument tunna som halmstrån, än att säga ”fan vad tokigt det blev, jag hade ju helt fel”.

Andra bloggar om: , ,

Må bloggdöden rädda intressant.se

UPPDATERAD Donnie Donut har redan konstaterat att politiska bloggare är mänsklig andrasortering. Joel Malmqvist skriver att politska bloggar suger. En bild kan säga mer en tusen ord, och här är tredje sätt att sända budskapet till sveriges politiska bloggare:

Arguing on the internet

Hittills har jag tänkt ”lev och låt leva”. De skadar ju inte mig. Det är upp till var och en om man vill förlora på bortaplan mot folk från Idiotien, eller om man vill minimiera sitt människovärde genom att gå in på några av de svenska fundamentalisterna politiska bloggarna. Men nu har de politiska bloggarna skitit i det blå skåpet. De har i princip kapat Intressant.se, med följden att ”Intressant.se isn’t”.

Intressant.se har en sida där de populäraste (mest klickade, antar jag) inläggen listas. Hälften av inläggen har etiketten ”politik”. Merparten av dessa är så ointressanta att de borde förses med röd varningstriangel (”Kan orsaka dåsighet, akut trötthet och grav intelligensimpotens”). Det finns visserligen några guldkorn varje gång, men balansen ska vara tvärt om: mycket av det intressanta och lite av det trista.

Att det är just de politiska inläggen som dominerar har inget att göra med att de är intressantast. Det har att göra med att alla politiska bloggare spenderar hela dagarna med att kasta bajs argumentera med varandra och klicka på varandras inlägg för att bli lite skönt upprörda och då få något att blogga om. Den politiska debatten i bloggarna är på samma nivå som en nedkissad femåring med lågt blodsocker och sömnbrist: det finns inga logiska argument som biter på gnället och skriket, att försöka resonera gör det bara än värre.

Jag kan visserligen välja att lista alla de senaste inläggen, eller inlägg etiketterade med ett specifikt ämne. Men det är inte detsamma som att se vilka inlägg förutom de som rör politik som folk tycker är intressanta.

Jag hoppas att Niklas på Deep Edition har rätt i att en hel del bloggar kommer somna av i sommar, för att aldrig vakna igen. Jag hoppas också att det blir just de politiska bloggarna. Det skulle rädda Intressant.se från att bli sin egen antites. Tyvärr är det valår och de politiska bloggarna är som skabb: det räcker med att några överlever för att det ska bli en epidemi igen.

Eftersom bloggdöden alltså inte kommer rädda intressant.se så har jag en plan B:

Låt användare skapa egna profiler och få personliga sidor över de populäraste inläggen med samtliga etiketter utom de man uttryckligen valt bort. Låt index-sidan innehålla samtliga etiketter, det finns ju de som bryr sig, men snälla Johan, låt mig ha en egen profilsida där jag slipper valda etiketter. Och låt mig gärna se andra användares profilsidor, se vilka inlägg som de får upp som mest intressanta.

Tänk vad skönt om intressant.se återigen blev det.

Uppdatering: Jag älskar när folk tar åt sig, det betyder att jag har träffat rätt (Hej ”Det progressiva USA!”). Jag ser dock att jag har varit otydlig på en punkt: jag läser väldigt få politiska bloggar. Anledningen till att jag vet att det finns många tråkiga politiska bloggar är just för att tre av fyra pingar till intressant.se har etiketten politik, och ingresserna till dessa är ungefär lika spännande som Bo Lundgren.

Andra bloggar om: , ,

FAQ om SSU och sexkontrakten

SSU:s ordförande Anna Sjödin ansluter till Feministiskt initiativ som anser att sex uttryckligen ska godkännas av kvinnan – annars är det våldtäkt.

– Med det resonemanget måste mannen ta reda på om kvinnan vill ha sex. Om hon inte kan göra motstånd på grund av berusning, chock eller liknande så har hon ändå inte gett sitt samtycke och då måste mannen avstå, annars har han fullbordat en våldtäkt, säger hon.

Då vi är medvetna om att detta korta referat av vår pressrelease kan orsaka viss oro hos personer av bägge kön kring fortsatt sexliv har vi här sammanställt de vanligaste frågorna och svaren kring sexkontrakten:

Fråga: Vilken form av samtycke, som alltså skall kunna användas som bevis, pratar vi om?
Svar: Vi på SSU strävar ifrån dagens låsta positioner där ord står mot ord i rättegångar. Därför skall samtycket helst vara skriftligt, dock kan muntligt samtycke i undantagsfall anses godtagbart som bevis om det finns andra vittnen närvarande då samtycket sker.

Fråga: Men hur hjälper skriftligt samtycke? Man kan ju tvinga någon att skriva på papper också.
Svar: Absolut. Det är därför det skriftliga samtycket kommer kräva två av varandra oberoende vittnen. Vi föreslår föräldrar eller syskon till kvinnan, då dessa vittnen är trovärdigare än till exempel kompisar till mannen.

Fråga: Hur skall vi formulera kontraktet?
Svar: Det enklaste är att ladda hem den förtryckta blankett som kommer finnas upplagd på www.sexkontrakt.se. Har du e-legitimation eller Bank-ID kan du också skriva under kontraktet online. Tänk på att vittnena dock måste skriva på från samma dator som kvinnan sexkontraktet avser. Har du inte tillgång till dator kommer sexkontrakt kunna hämtas på närmaste medborgarkontor eller bibliotek. I framtiden kommer det även bli möligt att godkänna ett sexkontrakt med en i förväg angiven sexpartner via SMS.

Fråga: Blir inte det här ett hinder för spotant sex?
Svar: För att inte hindra spontant sex bland etablerade partners kan man, om man varit sambo i minst 10 år alternativt varit gifta i 5 år, skriva ett flergångskontrakt på upp till 10 gånger.

Fråga: Hur definierar kontrakten sextillfälle?
Svar: Sexkontrakten är flexibla, förtryckta blanketter där ni tillsammans med ett kryss avgör om kontraktet gäller ett tillfälle á 30 minuter eller en orgasm (så kallade ”fejkade” orgasmer inkluderade).

Fråga: Vi är ett tjejpar, måste vi också skriva sexkontrakt?
Svar: Sexkontrakten avser sex där penis eller penisliknande föremål penetrerar en kvinna vaginalt, oralt eller analt. Normalt sett penetrerar lesbiska varandra mest med fingrar och tunga, i vilket fall sexkontrakt ej behöver skrivas. Använder ni så kallade ”sexleksaker” eller ”strap-ons” måste dock den mottagande kvinnan ge sitt uttryckliga samtycke.

Fråga: Vi är ett killpar, måste vi också skriva sexkontrakt?
Svar: Nej, killar har ingen vagina.

Läs nyheten här

Våga vägra mobilfria zoner!

Det här, vänner, är ett upprop.

När de mobilfria zonerna i kollektivtrafiken drar igång den 21 augusti så lovar jag att så ofta jag kan sitta i en ”mobilfri zon” och prata i mobiltelefon.

Varför? En anledning ges av Johnny på Stationsvakt:

Vad är det som är så jävla störande – att höra nåns prat? Är det i så fall inte dubbelt så störande att höra två personer prata med varandra?

Lena-Maj Andling har uppenbarligen tänkt igenom ämnet både två och tre gånger. Och misslyckats varje gång. Här är hennes argument ur en artikel i DN:

Lena-Maj Anding (mp), ansvarig för funktionshinderfrågor i landstinget, anger elöverkänslighet hos somliga resenärer som ett gott skäl till mobilförbud, liksom att många upplever mobilerna som störande.

Jag ska inte ens gå in på huruvida elallergi är en verklig eller psykosomatisk sjukdom, men UR-JÄVLA-SÄKTA? Hur kan man vara elallergiker och åka tunnebana eller pendeltåg?

Och det där med störande … jag har länge tyckt att det är störande med fula människor. Hur många är ”många”, så jag vet hur många namnunderskrifter jag behöver för att få till stånd en motion om fula-människor-fria zoner i kollektivtrafiken?

Våga vägra idioti, våga vägra mobilfria zoner! Är du med? Skriv under i kommentarfältet.