Förra lördagen gav jag upp och insåg att jag verkligen var förkyld. Det är svårt att kalla det för något annat när huvudet känns vadderat med ull på insidan, näsan rinner, alla N-ljud byts ut till D-diton och varje andetag riskerar att sluta i en hostattack. Hur kan näsan vara täppt och rinna samtidigt?
När jag är sjuk stänger jag ute yttervärlden. Jag låser in mig hemma, och går ut bara när jag måste. Typ ”shit, huset brinner”, ”oj, jag halkade, skar sönder kroppspulsådern och måste till akuten” eller ”jag har slut på Ben & Jerry’s”. Min nyhetskonsumtion sjunker till att på sin höjd kasta ett öga på morgontidningens framsida, konstatera att jorden ännu inte gått under, varpå jag fortsätter min bojkott av allt verkligt. I bojkotten, vars syfte till en början alltså är att förtränga att jag är sjuk (och därmed inte perfekt, och än värre: dödlig), ingår en nästintill obscen konsumtion av film och/eller tevespel som endast överträffas av orgien i kolhydrater. There you have it, folks. När andra tar till sprit eller droger för att döva ångesten vänder jag mig till sockret. Min sjukling-diet degraderar till att bara bestå av sånt som får hjärnans belöningssystem att gå i spinn. I helgen var det en blandning av mackor, Maryland cookies och Ben & Jerry’s. Dieten leder till att jag känner mig tjock, vilket ger mig ännu mer ångest, som jag i sin tur måste fly från med ännu mer tevespel. Tevespelandet varvar jag med att tycka synd om mig själv för att jag är tjock och sjuk och inte kan träna. Och eftersom jag ändå redan är så tjock kan jag lika gärna äta lite till.
I helgen har jag således spelat igenom ”Lost Planet”, ätit tre burkar Ben & Jerry’s Fossil Fuel och inte bloggat, eftersom bloggande per definition är ett erkännande att det finns något utanför min lägenhet. Ah, förnekelse, du bästa av vapen mot obekväma saker.
Nej, bara den nya biljettautomaten nu när kontantbiljetter inte kommer gå att köpa ombord på bussarna. Samma stuk som parkeringsautomaterna, tar både kort och mynt.
Konferens på Hasseludden Yasuragi med mina blivande arbetskamrater.
Om du, som jag, aldrig varit där: åk nu. Choice Hotels håller sakta men säkert på att rationalisera bort själen. Juiceautomater istället för kannor. Grönt te i pappmuggar istället för porslinsditon (men teet var fantastiskt). Personal med McDonaldsfierade kunskaper istället för kunniga guider. Hasseludden har mött sin Lestat, och kvar kommer bara finnas ett tomt, om än vackert, skal.
Värst var killen med saké-provningen. Hans koncept för att låta som en saké-mästare och inte en prao-elev var att infoga ”ju” i varannan mening. Den lilla trovärdighet han hade kvar tappade sitt bogvisir när hans kunskaper visade sig vara begränsade till det som står i den lilla broschyr alla deltagare fick. Istället för att ärligt säga ”Jag vet inte” försökte han svamla fram något som alltid gick ut på att ”man polerar ner riset”.
”Brukar man lagra saké i något speciellt som ekfat eller så, för att få annan smak?”
”Ja, man brukar ju polera ner riset vilket ger en renare smak.”
Ungefär så lät alla försök att ställa frågor.
Jag skojar inte när jag säger att jag skulle kunnat hålla en mer professionell Saké-provning med bara en kvarts förberedelser.
Baren serverade drinkar som hade klatschiga japanska namn och japanska ingredienser, men smakade typ blaskig sockerdricka med vodka.
Den stora behållningen är arkitekturen, Teppanyaki-restaurangen (som på en skylt vid Yasuragin är särskrivet som Teppan Yaki, vilket låter som en planksteks-servitris som gift sig med en japan) och badceremonin tillsammans med de varma utomhusbaden. Och morgonrockarna! Det är smått surrealistiskt att se alla gäster gå runt i likadana japaninspirerade morgonrockar.
Hur som helst så verkar mina blivande arbetskamrater kompetenta, lösningsorienterade och arbetsvilliga. Jag ser fram mot att börja!
VARNING! Om du är av polskt eller öländskt påbrå bör du inte läsa detta inlägg. Eller denna blogg. Faktum är att du förmodligen inte ens bör surfa på internet, då du är latent homosexuell och riskerar att bli fullfjädrad homogayfjolla om du läser om, hör om, eller (Gud förbjude!) ser på homosexualitet.
Polen hårt drabbat
Homosex-epidemin fortsätter sprida sig över världen. Det är inte bara öländsk ungdom som är latent homosexuell, nu larmar även den polske premiärministerns ställföreträdare Roland Giertych att hela Polens befolkning beräknas vara drabbad. För att inte den stolta nationen Polen ska gå under i en Sodom-och-Gomorraesk homosex-orgie förbereder man nu en lag som förbjuder propaganda för homosexualitet i skolor.
Kronisk homosexualitet
Latent homosexualitet är i sig ofarligt, det är först när man kommer i kontakt med så kallade ”homosexualitetstriggare” som tillståndet blir livshotande. Experterna är oeniga om vad som får latent homosexualitet att bryta ut i ett akut stadium, men man vet att få av de drabbade kan räddas. De flesta fall av akut homosexualitet övergår så småningom i ett kroniskt tillstånd, varför förebyggande åtgärder är mycket viktiga. Ett förbud mot att propagera för homosexualitet i skolorna är en bra början, men på sikt rekommenderas förbud mot att prata om homosexualitet på offentliga platser såsom busshållplatser, badhus och på krogen. Om man vill upprätthålla en nollvision bör det långsiktiga målet vara att förbjuda ordet homosexualitet, eftersom man inte kan prata om något som inte finns. En anonym källa på Polens ambassad i Sverige exemplifierar ”Har ni någonsin hört någon prata om fnorkisar? Nä, just det!”
Motstånd mot experimentella behandlingsmetoder
Allpolska Ungdomen, ett ungdomsförbund grundat av Giertych, har vid flera tillfällen föreslagit storskaliga försök där homosexualitet behandlas med gaskammare, då man inte säkert kan veta att homosexuella får samma biverkningar, till exempel kronisk död, som judarna fick under Hitler. Polens regering ställer sig tveksam till förslaget, då man misstänker att de nyliberala töntarna EU kan ha vissa invändningar.
Homosexualitetens följder
I det akuta stadiet kan homosexuella personer oprovocerat grovhångla upp attraktiva individer av samma kön mot väggen. Detta kan i sin tur få en latent homosexualitet hos den upphånglade att övergå i akut stadium, med tung petting och, i sällsynta men svåra fall, sexuella akter som följd.
I kroniskt stadium finns än så länge väldigt lite forskning, men enligt Polens regering är symton som patologiskt beteende, knarkberoende, självmord och våld vanliga. En nollvision för homosexualitet skulle således även ha positiva effekter på samhällsekonomin.
Sveriges utrkesminister, Carl Bildt, har ombetts uttala sig i ämnet – kommer Sverige stödja Polen i sin kamp för överlevnad? – men hälsar via sin pressekreterare att ”Är de galna? Jag är fullt upptagen med att blogga om Göran Perssons oförrätter. Sen har vi ju kris både i Kuba och Zimbawe. Men jag har heller aldrig hört talas om fnorkisar.”
Testa dig själv – är du drabbad?
Test 1: kan du följa stegen på följande instruktionsvideo?
Om svaret är ja, är du med stor sannolikhet infekterad. Sittdansar du med till musiken och undrar vilken låt det egentligen är som svänger så skönt lider du av akut gayness, vilket är ett farligt tillstånd på gränsen till homosexualitet.
Test 2 (för män): titta noga på följande mening:
SlUta inGalunda att räcKa fram din Underbart tröstande Kärlek, o jesus!
Test 2 (för kvinnor) titta noga på följande mening:
SLuta Ingalunda att räCKA Fram dIn underbarT Tröstande kärlek, o jungfru mAria!
Om du tänkte på att utföra oralsex på personer av ditt eget kön när du läste din mening ovan är du i farozonen. (Mickey, jag varnade ju dig för att fortsätta läsa)
Homosexualismens symtom – en checklista för personer i din omgivning
– är personen överdrivet homofob?
– har personen på kort tid fått en ny bekantskapkrets bestående av snyyga individer av samma kön?
– för män: har personen fått ett ohälsosamt intresse för mode och kläder (framför allt märkeskalsonger)?
– för män: raker personen området kring penis och pung? (viktigt: slå genast larm om rakning runt anus sker, då detta är ett tecken på grav kronisk homofili)
– för män: har personen börjat dansa med armrörelser över midjehöjd?
– för kvinnor: har personen plötsligt blivit feminist?
– för kvinnor: har personen plötsligt fått ett ohälsosamt intresse för motorer, vapen eller grävskopor?
– för kvinnor: har personen plötsligt visat vilja att leda snarare än bli ledd under pardans?
– blir personen irriterad och aggressiv om du stör honom/henne under Eurovision Song Contest?
Svarar du ja på minst tre av dessa påståenden kan personen vara drabbad. Sök genast hjälp om du misstänker något!
Drabbad? Så får du hjälp:
Idag finns varken vaccin eller botemedel mot kronisk homosexualitet. En organisation i Polen arbetar med att reformera kroniskt homosexuella individer, och även om de ännu inte lyckats göra individerna heterosexuella finns gott hopp: man har lyckats få individerna att sluta ha sex överhuvudtaget. Direktlänk till organisationens hemsida.
1. Alla som inte har foto på sig själva är fula. Inte sådär sött Ugly Betty-fula, eller charmigt Shrek-fula, utan riktigt Coyote fugly. Jag pratar inte om dem som inte har ett foto på sin presentationssida, det må väl vara hänt. Jag pratar om dem som inte ens kan skicka ett när vi har pratat ett tag.
Faktum är att till och med personer med bara ett, gärna lite oskarpt, foto på sig med största sannolikhet är en two-bagger. Det är svårt att undvika digitalkameror så här 2007.
2. Hur mycket jag än gillar att raljera över människor som inte kan stava, skriver fjortisdikter vid 35 års ålder och är med i klubben ”Stoppa barnporren på nätet” i tron att det gör dem goda, så finns det en roligare kategori: prettomänniskorna. De som har en artsy, svartvit bild på sitt lidande, skuggtäckta anlete och en icke-beskrivning av sig själva i form av ett obskyrt citat från en ännu mer obskyr film som var Ukrainas refuserade bidrag till miljörörelsens alternativa Oscarsgala. Om de har någon mer text så är det ett latinskt citat, typ ”Temet nosce”. De är med i klubbar som ”Akademia”, ”Fassbinder”, ”Filosofiska Föreningen”, ”Edith Piaf” och ett antal klubbar för diverse artister som ingen hört talas om. De skulle aldrig sänka sig till något så folkligt som ”Bra filmer”, på sin höjd kan de använda klubben ”Jag vill inte se din kuk” som ett utropstecken för sitt prettoskap. Får dessa människor ligga? VILL de ens ligga? Och vem vill de i så fall ligga med? Vem vill ligga med dem? Tänk vad roligt det vore att få tag i deras lösenord, göra dem till medlemmar i ”CLUB SPERMA” och filma deras reaktioner på förslagen de sen får.
3. Jag hittade veckans fulklubb, och Pojkfröken kontrade med alla tiders fulklubb. Pojkfrökens fynd är svårslaget, det erkänns, men mitt senaste fynd leker nästan i samma liga (klicka på bilden för att se klubbens presentation). Helt ärligt, vore inte ”One- two-baggers united” ett klatchigare namn på klubben? Eller ”Vi som vaknar på avbitna armar”? Jag tror jag ska fråga grundaren.
Om livet vore ett South Park-avsnitt, och Steve Irwin inte vore död så hade ni snart kunnat se på femman (eller vilkan kanal det nu var som visade Krokodiljägaren) hur han smyger upp på mig medan jag kör bil och stoppar upp tummen i arslet på mig medan han exalterar viskar till kameran:
”Danger, danger! Crikey, this is probably the most dangerous driver in the world!”
Japp, jag har fått mitt bevis om körkortstillstånd.
—
Just när jag börjat hitta en rimlig nivå på mitt Ben & Jerry’s-missbruk lanserar de tre nya smaker i Sverige. Som tur är finns inte deras Chocolate Therapy varken på burk eller i Sverige, för det vore som att servera alkohol till Happy Hour-priser på AA-möten (om AA-möten bestod av en enda törstig person: mig).
—
Jag har just upptäckt Tradera. Jag har redan köpt tre nya spel till min Xbox 360 där, senaste fyndet är ett sprillans nytt ”Lost Planet” för 360 spänn. Screw nätpoker, det här är som shopping och gambling i ett. Lägg till Ben & Jerry’s och lite sex och det blir så mycket njutning att regeringen snart förbjuder det.
—
Jag vet att jag ska skriva om min Axbo. Om du vill ha en binär recension så länge blir det 0. Pilla bort snoozeknappen på din existerande och du får den mest värdefulla funktionen i S.P.A.C. Vill du ha en annorlunda klocka rekommenderar jag istället binärklockan som är billigare och har högre imponeringsfaktor när du väl kan läsa den.
Så mycket pengar får jag för att i fem timmar ha legat i en sjukhussäng och sovit, läst och löst korsord.
Enda haken är att jag inte fick röra vänster arm. I den underarmen satt fyra slangar (tänk grov sytråd) och ledde en vätska, för att kolla hur huden tar upp ämnen via dialysmembran.
Det här var min tredje medicinska studie, och den minst smärtsamma. Första gången fick jag tolv sprutor, sex i varje underarm. Då testade man ett lokalbedövningsmedel som sprutades in i olika koncentrationer, varpå man sprutade in capsaicin (det starka ämnet i till exempel chilifrukter), som orsakade samma sak som den gör i munnen: en brännande känslan. Andra gången var det elstötar för att simulera neurogen smärta, till exempel skensmärta i amputerade kroppsdelar. Den var värst.
Det enda som gjorde ont här var när slangarna skulle stoppas in. Läkaren använde en grov nål som ”tratt”. Nålen stacks in under huden, varpå slangen drogs igenom och nålen drogs ut.
Så här efteråt ser det ut som om jag fått fyra små rivsår på underarmen, men de känns inte alls. (Pricken på bilden är resterna av en nitiskt vässad blyertspenna jag körde in i underarmen. Jag har ett likadant märke mitt på låret efter en annan blyertspenna som min lillebror satte i benet på mig när vi spelade Nintendo som barn.)
Jag har blivit utmanad av Bobby, Saom och Dexo på samma grej. Eftersom Dexos kommentarer på reglerna kring det hela var så bra så låter jag dem stå kvar.
Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv [Dexo: Alltså, vad räknas som underligt/egendomligt? I f-ing donno. Snacka om att världsbild = självbild. Anyhow. I will go for the bizarre.]. Bloggare som blir tagen [Dexo: Blir tagen?!] ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna [Dexo: blivit tagna] och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. Jag har druckit en hela Absolut en gång i mitt liv. Det var den 6 augusti 1994, jag drack den tillsammans med apelsinjuice och blev full som en kastrull. Men inte direkt. Jag hann ta mig ner till tunnelbanan och börja åka in för att möta mina kompisar, som väntade i Kungsträdgården (det var Vattenfestival). Jag klev av i Gamla Stan för att gå till Kungsan, men hamnade på några pallar på minitorget som ligger kring Skräddargränd. Jag slocknade där och kräktes. Sen kräktes jag lite till. Jag undvek mirakulöst nog att kräkas på mina apsnygga loggerstövlar i mocka, vilket är den enda tanke jag minns från pallarna. Jag vet inte hur jag hamnade på tunnelbanan, men någon gång kring halv fyra slänger tunnelbaneföraren av mig från tunnelbanan i Norsborg, för tåget ska tas ur trafik. Förvirrad och full (fortfarande som en kastrull) väntar jag in nästa tåg, där jag sätter mig och börjar kräkas. På tunnelbanan. I samma vagn sitter en äldre alkistant på en fyra lite längre bort. Tunnelbaneföraren kommer in i vagnen just som jag har en paus i fjortisspyandet. Han går igenom vagnen och jag tänker ”Åh nej”. Han kommer fram till alkistanten, som har fötterna på sätet mitt emot och säger barskt ”Ta ner fötterna från sätet”. ”ÅH NEJ” tänker jag. Tanten skriker ”Vad fan, han sitter ju där och kräks, då får jag ha fötterna på sätet”. ”ÅH NEJ!” tänker jag, följt av ”Tack för det, kärringjävel”. Sen kräks jag lite till. Tunnelbaneföraren tittar på mig, och säger sen ”Han sitter och spyr. Det kan jag inte göra något åt. Dina fötter kan jag göra något åt. Ta ner dem!”. Jag är än idag tacksam för hans resonemang.
2. Jag jobbade tillsammans med en kille som aldrig drack och skulle testa hur det är en månad, men jag slant och det blev fem alkholfria år. Under de fem åren utgick några från att jag var vegetarian, några fler från att jag var religiös och rätt många från att jag var nykter alkoholist. Det var väldigt få som kunde föreställa sig att det var ett spontant val.
3. Kollar jag tre generationer tillbaka finns det fler alkoholister än icke-alkoholister i min släkt på min pappas sida. Finns det en alkoholistgen så har jag nog den. Ironiskt nog löper jag förmodligen mindre risk att bli alkis än medelsvensson, tack vare min bakfylleångest från helvetet. Det sista jag vill ha när jag har bakfylleångest är mer alkohol.
4. Jag har inte fyllesex sedan en incident då jag hade just det och a) somnade och b) fick flatlöss på köpet. Däremot hånglar jag gärna på fyllan.
5. Första gången jag köpte ut från systemet var jag 16. Det hjälpte förmodligen att jag hade arbetskläder från Din Sko, och att jag handlade till personalfesten vi skulle ha.
6. Jag har halsat en kvarting whisky, och talat sammanhängande i minst 40 minuter efteråt. Sedan tog videobandet slut, och jag gick och la mig. Vi var uppe i en kompis stuga, det var mitt i vintern och när jag senare på natten skulle kräkas (är huvudet dumt …) tyckte jag uppenbarligen att det var för kallt att gå ut. Istället öppnade jag dörren, stack ut huvudet och kräktes på verandan. Dagen efter var jag redigt bakfull, men baksmällan var inte en bråkdel av det straff jag förtjänade för att ha behandlat en fin whisky (The Balvenie) så illa, och för att ha låtit mina kompisar hacka frusna spyor.
