Polska skolan: En porrnovell för Jan Björklund

Macej Zaremba skriver i DN om skolor, skolpersonal och skolpolitik som fallerar. Bland annat ”Så sänkte skolan kravet på läskunnighet” och ”Så vandaliserade kommunen en skola”. Det handlar så vitt jag förstår om bilder av hur det svenska skolväsendet (inte) fungerar i tider när temat ”katederundervisning” skapar höga debattvågor. Jag vet för lite om hur den svenska skolan fungerar idag för att ta ställning till huruvida den är bra eller inte. Det finns säkerligen många anledningar att göra en översyn och förändra. Men där Macej ser sin tid i polsk skola som ett exempel på framgångsrik skola, har jag annorlunda erfarenheter.

Jag är född i Polen. Där bodde jag också fram tills jag var sju år gammal, vilket innebär att jag gick ett och ett halvt år i grundskolan där. Man började skolan när man var sex år gammal i det som kallades för ”nollan”. Första klass var alltså för sjuåringar, ungefär som i Sverige.

Bedömingar, betyg, ordning, reda och katederundervisning var rutin ända från första skoldagen. Inte bara i slutet av terminen – vi hade en liten blå bok i vilken läraren kommunicerade med vårdnadshavarna.

Betygs- och kommunikationshäfte från en polsk skola anno 1984
Betygs- och kommunikationshäfte från en polsk skola anno 1984

Vi fick gå i skola i skift. Jag kan varken minnas eller utläsa exakt hur länge vi gick, men morgonskiftet började 07.30 och eftermiddagsskiftet gick på någon gång runt klockan 13. Dagarna för eftermiddagsskiftet slutade någon gång 17.30-18.00. Schemat ändrades från vecka till vecka, mycket av kommunikationen i häftet verkar handla om att lektioner flyttas och schemat ändras.

Schema nedskrivet av mig som sjuåring
Schema nedskrivet av mig som sjuåring. Notera den prydliga handstilen och att det är skrivet med bläckpenna. Blyerts fick inte användas.

Det var ordning, reda och motion: på rasten fick vi inte gå ut. Istället fick vi gå runt i en ring inne i skolans entréhall. Vi gick parvis, men prat och skratt var förbjudet. En lärare var utsedd att vaka så att motionen skedde ordningsamt. Jag vet inte hur det var med lagstiftningen kring barnaga i Polen på den tiden, men att bli luggad eller dragen i örat var inte ovanligt för dem som inte skötte sig. Lika stolt som jag blev över hedersfemman nedan, lika förkrossad blev jag den gången jag blev hårt luggad för att jag pratat med en av mina bänkgrannar.

En röd urklippt femma med en krona, beröm för att jag skött mig föredömligt
En röd urklippt femma med en krona, beröm för att jag skött mig föredömligt. Läraren satt och handklippte dessa. Jag minns att jag var stolt som en tupp när jag fick den. Texten under är min mamma som ber läraren att jag ska slippa gymnastiken för att jag hade gjort illa foten.

Betyg gavs i ämnena man läste, samt i uppförande. Betygen gavs dels som siffror från 1-5 där 5 var bäst, och dels som omdömen. Sifferbetygen kunde vara många, till exempel fick jag 19 stycken sifferbetyg i ”polska”. Det handlade ett betyg för varje prov, läxförhör och hemarbete. Matematik är det ämne jag minns mest. Dels för att det är det enda ämne som jag kunde jämföra mellan ettan i polen och ettan i Sverige (jag kom hit i februari 1985 och gick således halva ettan här), dels för att kontrasten mellan nivåerna i Polen respektive Sverige var enorm. I Polen började man med förstagradsekvationer redan i ettan. Plus, minus och gångertabellen var bokstavligt talat lekskolenivå. Extra intressant var att vi var tvungna att skriva med bläckpenna i såväl matte som alla andra ämnen. Blyertspennor var förbjudna, då dessa kunde suddas ut. Vi skulle skriva prydligt och rätt redan från början.

Betyg i första klass
Betyg från första klass i Polen. Detta är ett samlat omdöme från läraren. Betyget ovan är "väldigt bra" i samtliga ämnen och "exemplariskt" i uppförande. Jag vet inte vad skalorna var här.
betyg från första klass i Polen anno 1984
Betyg i siffror från första klass i Polen, 1984. Siffrorna anger resultat på prov, läxförhör och hemarbeten i respektive ämne.

Vad fick jag ut av det här? Jag kunde redan läsa och skriva när jag kom till skolan, och kunde således hänga med i tempot. Jag är helt övertygad om att polska skolan som den såg ut på den tiden fostrade individer som redan i sjätte klass slog svenska gymnasielever i ren faktakunskap. Jag är också övertygad om att den fostrade invidider som är sällsynt dåliga på att arbeta i grupp och kreativitet var inte intressant. Det fanns visserligen kreativa ämnen, men det är svårt att vara verkligt kreativ när man är beroende av dikotomin Rätt och Fel. Om Fel inte är något du kan lära dig av, utan något tabu som du inte får göra kommer du aldrig att våga ta ut svängarna. Den skolan skapade individer som satte stor tilltro till auktoriteter och sällan tänkte kritiskt.

Allt det här får följder för självkänslan. Egenvärdet blir direkt kopplat till antal gånger man gjort rätt/fel. Jag är glad att jag hade den mentala kapaciteten att spring i den takt som krävdes och att jag fick börja min skolgång med ett halvår i Polen. Det gav mig ett försprång som jag behöll i princip hela skolgången. Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte haft förmått att lära mig saker i den takt som krävs när man i första klass förväntas stava rätt och skriva prydligt, att läsa förstagradsekvationer och lära sig saker i den takt skolan krävde.

Jag kallar det ”katederskada”; känslan att jag är mindre älskvärd som människa, som infinner sig varje gång jag gör fel. Jag vet att den inte enbart kan skyllas på polska skolan; katolicismens skuldbeläggande uppfostran (söndagsskola med nunnor var snudd på obligatoriskt vid den här tiden också) har sin beskärda del av det, liksom andra faktorer. Jag vet att katederskadan hade blivit än mer påtaglig för varje år i det polska skolväsendet anno 1984.

Jag känner mig inte som ett offer. Jag skulle inte vilja göra något ogjort. Men om jag skulle få barn så skulle jag aldrig någonsin utsätta dem för den skolan jag gick i.

Jag är säker på att det finns många fel på skolan i Sverige idag. Jag tror absolut på att ställa krav på barn och ungdomar och att man kan lära sig väldigt mycket mer som sjuåring än vad svenska sjuåringar gör idag. Men att romantisera ”den andra sidan” är inte lösningen. Man ska vara försiktig med hur mycket styrka man applicerar när man vill slå över en pendel som slagit för långt åt ett håll; det är lätt att man tar i så hårt att man istället hamnar på andra sidan. Ur askan, i elden som det brukar heta.

Min handstil i början av första klass
Min handstil i början av första klass. Det dröjde inte länge innan jag skrev som på fotot med schemat längre upp.

Alla polacker är latent homosexuella

VARNING! Om du är av polskt eller öländskt påbrå bör du inte läsa detta inlägg. Eller denna blogg. Faktum är att du förmodligen inte ens bör surfa på internet, då du är latent homosexuell och riskerar att bli fullfjädrad homogayfjolla om du läser om, hör om, eller (Gud förbjude!) ser på homosexualitet.

Polen hårt drabbat
Homosex-epidemin fortsätter sprida sig över världen. Det är inte bara öländsk ungdom som är latent homosexuell, nu larmar även den polske premiärministerns ställföreträdare Roland Giertych att hela Polens befolkning beräknas vara drabbad. För att inte den stolta nationen Polen ska gå under i en Sodom-och-Gomorraesk homosex-orgie förbereder man nu en lag som förbjuder propaganda för homosexualitet i skolor.

Kronisk homosexualitet
Latent homosexualitet är i sig ofarligt, det är först när man kommer i kontakt med så kallade ”homosexualitetstriggare” som tillståndet blir livshotande. Experterna är oeniga om vad som får latent homosexualitet att bryta ut i ett akut stadium, men man vet att få av de drabbade kan räddas. De flesta fall av akut homosexualitet övergår så småningom i ett kroniskt tillstånd, varför förebyggande åtgärder är mycket viktiga. Ett förbud mot att propagera för homosexualitet i skolorna är en bra början, men på sikt rekommenderas förbud mot att prata om homosexualitet på offentliga platser såsom busshållplatser, badhus och på krogen. Om man vill upprätthålla en nollvision bör det långsiktiga målet vara att förbjuda ordet homosexualitet, eftersom man inte kan prata om något som inte finns. En anonym källa på Polens ambassad i Sverige exemplifierar ”Har ni någonsin hört någon prata om fnorkisar? Nä, just det!”

Motstånd mot experimentella behandlingsmetoder
Allpolska Ungdomen, ett ungdomsförbund grundat av Giertych, har vid flera tillfällen föreslagit storskaliga försök där homosexualitet behandlas med gaskammare, då man inte säkert kan veta att homosexuella får samma biverkningar, till exempel kronisk död, som judarna fick under Hitler. Polens regering ställer sig tveksam till förslaget, då man misstänker att de nyliberala töntarna EU kan ha vissa invändningar.

Homosexualitetens följder
I det akuta stadiet kan homosexuella personer oprovocerat grovhångla upp attraktiva individer av samma kön mot väggen. Detta kan i sin tur få en latent homosexualitet hos den upphånglade att övergå i akut stadium, med tung petting och, i sällsynta men svåra fall, sexuella akter som följd.

I kroniskt stadium finns än så länge väldigt lite forskning, men enligt Polens regering är symton som patologiskt beteende, knarkberoende, självmord och våld vanliga. En nollvision för homosexualitet skulle således även ha positiva effekter på samhällsekonomin.

Sveriges utrkesminister, Carl Bildt, har ombetts uttala sig i ämnet – kommer Sverige stödja Polen i sin kamp för överlevnad? – men hälsar via sin pressekreterare att ”Är de galna? Jag är fullt upptagen med att blogga om Göran Perssons oförrätter. Sen har vi ju kris både i Kuba och Zimbawe. Men jag har heller aldrig hört talas om fnorkisar.”

Testa dig själv – är du drabbad?
Test 1: kan du följa stegen på följande instruktionsvideo?

Om svaret är ja, är du med stor sannolikhet infekterad. Sittdansar du med till musiken och undrar vilken låt det egentligen är som svänger så skönt lider du av akut gayness, vilket är ett farligt tillstånd på gränsen till homosexualitet.

Test 2 (för män): titta noga på följande mening:

SlUta inGalunda att räcKa fram din Underbart tröstande Kärlek, o jesus!

Test 2 (för kvinnor) titta noga på följande mening:

SLuta Ingalunda att räCKA Fram dIn underbarT Tröstande kärlek, o jungfru mAria!

Om du tänkte på att utföra oralsex på personer av ditt eget kön när du läste din mening ovan är du i farozonen. (Mickey, jag varnade ju dig för att fortsätta läsa)

Homosexualismens symtom – en checklista för personer i din omgivning
– är personen överdrivet homofob?
– har personen på kort tid fått en ny bekantskapkrets bestående av snyyga individer av samma kön?
– för män: har personen fått ett ohälsosamt intresse för mode och kläder (framför allt märkeskalsonger)?
– för män: raker personen området kring penis och pung? (viktigt: slå genast larm om rakning runt anus sker, då detta är ett tecken på grav kronisk homofili)
– för män: har personen börjat dansa med armrörelser över midjehöjd?
– för kvinnor: har personen plötsligt blivit feminist?
– för kvinnor: har personen plötsligt fått ett ohälsosamt intresse för motorer, vapen eller grävskopor?
– för kvinnor: har personen plötsligt visat vilja att leda snarare än bli ledd under pardans?
– blir personen irriterad och aggressiv om du stör honom/henne under Eurovision Song Contest?

Svarar du ja på minst tre av dessa påståenden kan personen vara drabbad. Sök genast hjälp om du misstänker något!

Drabbad? Så får du hjälp:
Idag finns varken vaccin eller botemedel mot kronisk homosexualitet. En organisation i Polen arbetar med att reformera kroniskt homosexuella individer, och även om de ännu inte lyckats göra individerna heterosexuella finns gott hopp: man har lyckats få individerna att sluta ha sex överhuvudtaget. Direktlänk till organisationens hemsida.

Läs mer hos Svenska Dagbladet.

Andra bloggar om: , , ,