De menar att du ska ta på dig högklackat och ställa dig i duschen

Jag sitter på Grand på Sveavägen och väntar på Niklas, som jag ska se ”A tale of two sisters” med. In kommer en tjej med en kille i släptåg:

Tjejen: ”Skräckfilmsfestival, kalla kårar i sommarvärmen. Vad menar de med det?”

Jag snackade med killen som jobbar här på Grand. Det verkar som om alla Astoriabiografer (utom Biopalatsen i Stockholm och Göteborg, som köpts upp av SF) kommer lägga ner den 10 augusti. Eventuellt kommer SF köpa upp även den nybyggda Astoriabiografen i Sickla, varpå SF:s dominans kommer vara så skrämmande att ingen ny aktör kommer våga ge sig in i leken. Biomonopolet är ett faktum i såväl Stockholm som Göteborg. Folkets Bio kan nog hålla stånd på mindre orter, men det är mest för att SF är mätta katter som inte orkar. Jag tror att bristen på debatt i frågan om SF:s förestående monopol är ett symtom på biografernas (nära) förestående död.

Andra bloggar om: , , , ,

Harry Potter goes fuckable / Celebrity Deathmatch

När vi skummade bokbutiker i Kanyon på jakt efter jPod, då jag glömt min på flyget, kollade jag in de utländska magasinen. ”Elijah Wood kan vara så jäkla fuckable på vissa bilder” tänkte jag när jag kollade på Details, innan jag insåg att det inte var Elijah. Det var Daniel Radcliffe, som gör allt för att komma bort från stämpeln som sagotrollkarl.

Details feat. Daniel Radcliffe

Samtidigt kontrar Vanity Fair med en snygg styling av Shia ”Jag-spelar-nördig-men-ändå-fuckable” LaBeouf på omslaget:

shia_labeouf.jpg

Det ger såklart upphov till frågan:

[poll=7]

Här är en bonus-bild från Details reportage om mr I’m-not-Harry-Potter-I’m-Fuckable:

Daniel Radcliffe

Förresten finns inte jPod att få tag på i Turkiet, varken på turkiska eller engelska. Konstigt, ne?

Andra bloggar om: , , , , ,

Tacktal till den turkiska gästvänligheten

Jag vill härmed tacka följande personer och företeelser för att min Istanbul-vistelse blev fantastisk:

Ayşe och Erşan, som lät mig och Mr Endi bo i deras lägenhet, visade runt i Istanbul, tolkade och fixade ”special turkish price” på basaren (och köpte tandborstar när vi för tionden gången glömt göra det).

Taxichaffisen som kunde exakt två ord på engelska, (”very” och ”good”), kallade mig Michael Jackson och inte försökte blåsa oss trots att vi så uppenbart är två turistnollor. Däremot hoppas jag att Murat, den taxichaffis som blåste oss, köper sexuella tjänster av fel personer för pengarna och drabbas av fem sjukdomar på G (inklusive gonorré, gulsot och gangrän i sin ejderha) innan han förlorar sina taşak i en knepig olycka med en häftapparat.

Ahmet som släpat runt oss på bra (och mindre bra) klubbar och såg till att vi fick turkisk fyllemat innan han skickade hem oss fulla på lejonmjölk och något som färgades rött och smakade brustabletter när man blandade det med vodka.

Öhmer, en fantastiskt avslappnad och ödmjuk kille som bjöd in oss till en dag vid deras pool och sen på häng i hans fantastiska hus, med utsikt att döda för:

Utsikt att döda för

Jag upptäckte att min K800i har något som kallas ”panorama”. Då tar man tre bilder som telefonen syr ihop till en enda. Resultatet blir ungefär så här:
Utsikt att döda för

Starbucks för att de försåg oss med ett ”home away from home”. Jag borde egentligen bli skrämd av faktumet att det känns ”hemma” att gå in på en Starbucks. Efter att ha läst ut jPod är jag emellertid ännu mer förälskad i amerikansk populärkulturkapitalism än jag varit hittills.

I avdelningen ”thank you for sharing” kan jag berätta att Josh Hartnett spelar en vekling i 40 days and 40 nights. Jag har gått ”9 days and 9 nights” och jag har långt kvar innan jag börjar känna av de lindrigaste av hans symtom.

(Fortsättning följer …)

Andra bloggar om: , ,

(… på Turkiet i allmänhet. Fortsättningen, alltså.)

Jag ville jag vore en straight transvestit

Vi var inne på Agent Provocateur och beundrade deras underkläder. Jag kände för första gången sedan tonåren en riktigt stark önskan att vara straight. Eller (snygg) transvestit. Eller kanske både och.

Jag önskar jag kunde bära upp en Dita. Eller att jag ville ha en flickvän som bar upp en Christy.

Jag kommer aldrig att förlåta Mr Endi för att han inte köpte bröstvårteutsmyckningarna (de heter ”pasties” på engelska, bara det räcker ju) till tjejen han dejtar. Jag menar, vem ska jag köpa dem till? ”Hej, mamma, här har du en present från Turkiet”?

Däremot önskar jag inte att jag vore en hora, för då får man tydligen inte komma till tals enligt Dagens Nyheter. Har Maria Schottenius börjat sköta ruljansen på hela tidningen numera? Anyhow, Freddi skriver som vanligt klarsynt och vasst om det.

Andra bloggar om: , , , ,

Vår egen Swarley

Andreas beställer kaffe på Starbucks.

”What is your name?” frågar tjejen i kassan på lite bruten engelska (vi är trots allt i Istanbul)
”Andy”, svarar Andreas och hoppas han har förenklat det lite från det o-brittiska och o-turkiska ”Andreas”

När kaffekoppen väl kommer står där ”Mr Endi”

Harvey Nicks finns också här i Istanbul. Lite vulgärare, sjukt mycket dyrare. 45 lire, ungefär 240 spänn, för diskmedlet. Däremot hittade jag massor med sjukt snygga, och rimligt prissatta t-shirts på Billabongbutiken. Tyvärr fanns bara två i min storlek. Jag funderade ett tag på om man kan vara 30, inte vara surfare och ändå bära ett surfarmärke och kom fram till att det inte är värre än att vara 29, inte vara surfarare, och bära ett surfarmärke. Jag köpte dem.

Jag testade Mint Gay ikväll, fast med Bacardi istället för Mount Gay. Det fungerade alldeles utmärkt. Den smakar oförskämt fräscht och fungerar bäst under gassande sol och vid temperaturer på 30+.

Andra bloggar om: , , ,

Vajande fanor

Vissa av de turkiska flaggorna här i Istanbul vajar på ett lojt, renderat sätt som jag annars bara sett i datorspel eller skärmsläckare. Andy tror att det är tyget i flaggorna som ger den effekten, men jag har börjat noja över att att matrixen är instabil här, och att jag ska bli felrenderad – eller värre, utslungad i verkligheten – om jag tar ett felsteg.

Ignorance is bliss.

Jag har druckit det godaste goda sen champagne med lychée-juice: lemonad med mynta från The House Café här i Istanbul. Om man inte sötar lemonaden och istället lägger till lite sockerlag och Mount Gay borde man få en fantastisk sommardrink.

Jag döper den härmed till Mint Gay.

Förutom sol, som jag förstått är en bristvara i Sverige denna vecka, så saknar Sverige en annan sak som finns här i Turkiet: Starbucks. Venti ice latte känns otroligt pretto att säga, men smakar sjukt mycket godare än någon islatte jag fått i Sverige. Jag gissar att det beror på att de på Espresso House i Sverige bara häller på kall mjölk direkt ur paketet på en espresso-shot, medan de på Starbucks först värmer mjölken innan de häller den över isbitarna och espresson.

Andra bloggar om: , , ,

Fransmän är skitstövlar

Civlisation:

  1. Datoriserade japanska toaletter med inbyggda massagestrålar
  2. Cocktail-lounger
  3. Dygnet runt-öppna restauranger med bordsservering och bra mat
  4. Alla flygplatser, utom Charles du Gaulle i Paris

Paris är fantastiskt på många sätt, och räknas definitivt till en av världsmetropolerna. Det är synd att Paris rövhål och dess flygplats hamnade på samma ställe. Det är bara på en fransk flygplats man enbart hittar franska böcker i bokbutikerna (däremot kan de nedlåta sig till att ha några tidningar på engelska) fick jag erfara när jag glömde min jPod på flygplanet från Stockholm.

Det är bara på en fransk internationell flygplats som personalen pratar franska med alla resenärer, som om det vore den mest självklara sak i världen att alla förstod det. Jag hade god lust att svara ”tack, du är ett jävla sprutluder” till kvinnan som kollade mitt pass och boardingkort och sa ”Merci, bon voyage” trots att hon såg att passet var svenskt. Jag kommer aldrig någonsin lära mig franska.

En annan grej med fransmän är att de är mästare i dålig planering. Istället för att ha en säkerhetskontroll och sen ha alla gater (finns det någon pluralform av gate?) innanför denna kontroll, har fransmännen löst det med en separat säkerhetskontroll för varje gate-par. Alla butiker, restauranger och toaletter befinner sig utanför säkerhetskontrollen. Men det kan väl vara effektivt, tänker du? Ja, om det inte är i Frankrike, där man på måfå flyttar runt en flight tre gånger och till sist lägger den granne med ett annat flyg som går ungefär samtidigt. Det innebar att kön till vår gate var ungefär 40 minuter lång. Jag är glad att mitt bagage var incheckat hela vägen från Stockholm, för de letar hellre reda på passageraren än lastar om planet (bagage som tillhör en passagerare som inte är ombord på planet får inte följa med planet).

Och då har jag inte ens kommit in på deras trafikplanering. Bussen som skulle ta oss ut till planet fick göra två (TVÅ!) u-svängar för att komma till vårt flygplan. Jag vet femåringar som bygger mer välplanerade lego-städer.

Värt att notera är att islänningar är om möjligt ännu mer protektionistiska när det gäller isländska än fransmän när det gäller franska. Islänningar använder inte (heller) utländska låneord utan bildar nya från existerande isländska (dator heter ”tölva” på isländska, en sammanslagning av orden för ”räkna” och ”spåkvinna”). Trots det är islänningar inte skitstövlar på samma sätt som fransmän är i mitt huvud. Kanske är det för att jag inte varit på Island, kanske är det för att islänningar, till skillnad från fransmän, inser att deras språk inte talas av alla och bemöter utlänningar på engelska.

Förresten, det fanns ett försonande drag hos fransmännen och -kvinnorna inblandade i denna historia: de väl pratade engelska på planet lät det som ’Allo ’Allo Hemliga Armén hela tiden.

(Okej, fransmän är väl inte skitstövlar generellt. Champagne, Mirwais och den sjukt söta killen som generat besvarade min flört på flyget Stockholm-Paris är ändå rätt trevliga franska företeelser.)

PS. Om Jake tänder på franska snuskfraser i sängen så tar jag lektioner på studs.

Andra bloggar om: , , ,

Nota med existensiell ambivalens

Nota, gäller ej som nota

Kolossen på Rhodos i all ära, men ett av vår tids underverk är servisen på O’Learys på Arlanda. Att de överhuvudtaget har kunnat tränas till att utföra mer komplicerade sysslor än att plocka löss från gästernas hår och kasta bajs runtomkring sig är inget annat än snudd på mirakel.

Andra bloggar om: , ,

Transformers: här blir det åka av!

Nöjespark är en missvisande term. Det handlar väl egentligen mer om ”upplevelse” än om ”nöje”. Anyhow, Disneyland är mer en ”upplevelsepark” än en ”nöjespark”. På Disneyland är det till och med en upplevelse att köa till attraktionerna. Disneyland vinner däremot inte kategorin ”bästa åktur”. Det gör Magic Mountain och deras ”X”: lätt den bästa berg- och dalbanan ever. Vad sägs om att kunna åka runt i en loop, samtidigt som din stol roterar runt sin egen axel?

Man vet att man har fått en rejäl åktur när man muttrandes ”herrejävlar” vinglar av berg- och dalbanan med lite lätt knullrufs, ett brett leende och ett lyckligt adrenalinrus i kroppen. Exakt så kände jag när jag gick ut ur salongen efter att ha sett Transformers. Emma hade rätt.

Jag kollade förresten Stockholm Citys recension: de sågade filmen. Stockholm City och Henric Tiselius är på god väg att etablera sig ett slags anti-skala. Om Stockholm City sågar filmen kan jag vara rätt säker på att jag gillar den. Hyllar de filmen är det lite av en dödskallemärkning. Kritik är högst subjektivt, men det är fascinerande när man så ofta lyckas vara oense med både publik och andra kritiker.

Andra bloggar om: , , , , ,

Det händer aldrig straighta killar

I söndags kom jag på en situation som ingen straight kille någonsin kommer befinna sig i.

Nej, inget med analsex. Straighta killar saknar varken prostata eller njutningsförmåga (och penetration sker inte alltid med en kuk).

Nej, inget med kuksugning heller.

Det här har inget med sex att göra överhuvudtaget. Well, inte direkt i alla fall.

Hur ofta står en straight kille i kön på ett fik, till exempel Robert’s Coffee i Kungshallen, och vänder sig om bara för att se NN, som han vid flera tillfällen har haft trekant med tillsammans med NN:s dåvarande partner, och precis när han ska hälsa och göra en halvsnuskig referens till det bra sexet ser han att YY – som han också haft sex med, dock oberoende av NN – står bredvid? Inte så ofta, även om det händer.

Det som aldrig händer vår hypotetiska straighta hjälte är att han kanske bestämmer sig för att det är bäst att ligga lite lågt, så han tar sin latte och sätter sig i fönstret vid sin kompis, för att efter en stund få det bekräftat: NN och YY är tillsammans, och av faktumet att de lite för casual tittar åt alla håll utom direkt åt vår hjältes vet han att de sett honom. I det här ögonblicket hade han mest undrat om NN och YY pratat om anledningen till att de bägge såg lite obekväma ut eller om den ene bara föreslagit ”Ska vi inte ta med oss kaffet ut i regn…?” varpå den andre lättat avbrutit med ”Bra idé!”. Wille Hans kompis hade förmodligen garvat gott åt incidenten och sagt något i stil med ”You’re not a slut, you’re just popular!” Sen kanske de skulle ha gått och sett Transformers.

Jag hoppas inte min mamma läser min blogg.

Apropå slut (alltså som i ”någon som får mer sex än du får”, inte i ”något som upphör”): igår hörde jag ett fantastiskt citat. Jag pratade om att jag är avundsjuk på människor som tror på reinkarnation, eftersom döden för dem bara är ännu en början medan den för mig är ett obönhörligt slut (som i ”något som upphör” den här gången). Det spelar ingen roll om de lurar sig själva, för när de väl inser det är de döda och … well, de bryr sig inte så mycket då. Hur som helst, då får jag höra ett citat: ”If reincarnation is true, I want to be reincarnated as a cheerleader and then I want to be fucked by the whole football team.”

Mamma, om du läser det här så är det inte jag som sa det.

Andra bloggar om: , , , ,