Personkryss i Sverige = #demokratiFAIL

Igår såg jag en briljant jämförelse mellan reklambilder för snabbmat, kontra verkligheten. De beskriver ungefär hur jag känner för den svenska demokratin just nu. Till vänster är det som utlovas, till höger är vad du får.

Snabbmatsreklam vs verklighet

Det svenska personvalssystemet fungerar inte. Hade jag väntat till valdagen med att rösta hade jag inte fått rösta på två av tre kandidater jag bestämt mig för att rösta på. Jag ser det som ett sätt från partierna att aktivt motarbeta den påverkan personvalssystemet skulle kunna ha.

Idag var jag på biblioteket vid Medborgarplatsen för att rösta enligt mitt tidigare inlägg. När jag väl kom fram fick jag välja mellan att inte rösta, eller att rösta på partierna, men inte mina kandidater, i riksdags- och landstingsval.

Det här är vad både funktionärerna i vallokalen sa, och det bekräftades av ett samtal till Valmyndigheten:
Personvalssystemet i Sverige lämnar ett val till partierna att ”låsa” sina valsedlar. Det innebär att du bara kan personrösta på de kandidater som står förtryckta på valsedlarna. Att ta en tom partivalsedel och skriva dit ett namn räknas inte som en personröst för partier som låst sina valsedlar, det räknas som en röst på partiet men inte som ett personkryss. Samtliga stora partier i Sverige har låsta sedlar.

Amanda Brihed, som jag tänkte rösta på i riksdagsvalet är kandidat 42. Det minns jag tack vare att hon baserat sin personvalskampanj på den siffran hon har på riksdagslistan. Problemet är att Folkpartiets valsedlar för riksdagen bara innehåller de översta 35 kandidaterna.

Erik Wassén, som jag tänkte rösta på i landstingsvalet, kandiderar för just Stockholms län, där jag röstar. Folkpartiet har dock valt att dela in Stockholms län i 13 regioner, där varje region har en egen valsedel. Erik Wassén står bara som kandidat på valsedeln för område 3: Östermalm-Gamla Stan-Norrmalm. För att lägga en personröst på honom måste jag således åka till en vallokal i de områdena för att hämta en valsedel. Medborgarplatsens bibliotek hade bara valsedlar för region Södermalm-Enskede.

(Anders Wallner står på 8:e plats för Miljöpartiet i kommunalvalet, och var således fullt kryssningsbar för min del.)

Det här innebär att om det varit valdag så hade jag blivit tvungen att flänga runt halva stan för att hitta rätt valsedel för att personrösta på en kandidat i landstinget. Min riksdagskandidat kan jag uppenbarligen inte rösta på alls (varken funktionärer eller Valmyndigheten kunde ge mig något bättre tips än ”hör av dig till partiet”). Det är alltså i praktiken också omöjligt att personkryssa en kandidat som står på plats 42 på Folkpartiets riksdagslista. Detsamma gäller alla etablerade partier. Utmärkta tjänsten valpejl.se tappar en hel del i betydelse, helt plötsligt, för vad spelar det för roll om du håller med kandidat X till 100% när du ändå inte kan rösta på henom? Hur många skulle orka ta sig till en vallokal på andra sidan stan för att personkryssa en specifik kandidat?

Jag ställer härmed frågan till Folkpartiet: hur gör jag för att kunna personkryssa Amanda Brihed i riksdagsvalet? Hur gör jag för att kunna personkryssa Erik Wassén i landstinget utan att åka till en specifik vallokal?

Federley motionerar om att slopa FRA-lagen

Rubriken på det här inlägget är andra av två steg som skulle kunna förhindra Fredrick Federley från att användas som skolexempel på hur ett varumärke på ett par dagar kan gå från haussat till nedbajsat.

Låt mig analysera situationen:
Det finns få personer som är så mycket persona non grata som Fredrick Federley och Annie Johansson idag. Det unika är att besvikelsen inte kan avfärdas som politiska meningsmotståndare, då de flesta hör hemma i det blå lägret. I skrivande stund har Fredrick Federleys blogginlägg, där han deklarerar att FRA-kompromissen är ”Ett stort steg framåt”, 673 kommentarer. Det är tredubbelt fler kommentarer än Fredrick någonsin fått tidigare, och en förkrossande majoritet är besvikna, arga och ledsna personer som tidigare trott på Fredrick.

Ur Fredrick Federleys presentation på nätcommunityt Qruiser:

Är otroligt lojal med mina vänner och ställer upp på de sätt jag kan. Men vänskap bygger på förtroende och brutna sådana gör att man hamnar långt ut i de mer ovänskapliga ödemarkerna.

Det är svårt att missa ironin när denna presentation clashar med verkligheten just nu. En annan som befinner sig i samma ödemarker, utan karta och kompass, är partikollegan Annie Johansson. Även hon fått många kommentarer på sitt blogginlägg där hon gör ett tappert försök att hålla skenet uppe, samtidigt som hon försöker smita in i värmen under Camilla Lindbergs hjältegloria. Tyvärr lyckas hon inte. Tonen är inte lika hård som hos Federley, men kontentan av kommenterarna densamma.

Då har jag inte räknat med de otaliga blogginlägg de senaste dagarna, som uttrycker i stort sett samma sak: Fredrick och Annie ses som förrädare vars liberalism kan köpas för 30 silverpenningar.

Det har från olika håll gjorts försök att gjuta olja på vågorna, vilket dock inte har fungerat. Det är intressant att notera att de enda som ifrågasätter besvikelsen över JA-rösten från Federley och Johansson själva är aktiva – och därmed hoppas på en karriär – inom Centerpartiet eller CUF. De två mest framträdande är Johan Pettersson, vice förbundsordförande i CUF och Johan Lundgren, kommunkretsordförande för Centerpartiet i Linköping.

Besvikelsen är alltså påtaglig, och det värsta är att den kommer från gräsrötter i Alliansen. Jag är övertygad att en opinionsundersökning just nu skulle visa att Alliansen backat ganska kraftigt, och att Centern är det parti som tappat flest röstare. Att Centerpartiets kommunikationschef Lena Forsman försöker tysta kritiska röster som Richard Slätt (vilket för övrigt analyseras på ett bra sätt av Isobel) är bara ännu en spik i kistan för Centerpartiets liberala image. Vilken väljarbas Centerpartiet nu ska rikta sig mot är oklart. Den framgångsrika Stureplanscentern har i och med Centerpartiets – med Federley och Johansson i spetsen – agerande ingen som helst trovärdighet kvar.

Vid nästa val kommer Fredrick och Annie att vara obekväma för partiet. Jag blir inte förvånad om de innan valet ”väljer” en alternativ karriär, offiellt saknade av partiet, inofficiellt utknuffade som vore de leprasjuka. Hur Fredrick och Annie än vänder på sig har de rumpan, liksom den politiska karriären, bakom sig. Men det finns ett litet halmstrå som kan visa sig tillräckligt starkt:

Att blotta halsen fullständigt. Jag tror nämligen att människor som vågar erkänna att det blev galet och gör ett uppriktigt försök att rätta till det kan få förlåtelse hos de flesta. Det krävs mycket mod att göra så.

Steg ett: Erkänn att det här var ett av ditt livs största misstag
Erkänn att du är människa. Det funkade att sjunga ”there’s nothing here but flesh and bones” för George Michael när han hade åkt fast för att ha raggat på en polis i en publik toalett, det kommer att funka i det här fallet med. I extremt stressade situationer kan man göra misstag, och ingen tvivlar på att alla potentiella nej-sägare utsattes för stress dagarna innan omröstningen.

Steg två: Motionera om att dra tillbaka FRA-lagen
Här kan man säkert säga ”men man gör inte så, praxis är att …” och komma med invändningar över hur det fungerar i praktiken. Frågan är dock inte vad praxis är. Det är görbart, och Fredrick och Annie behöver bara sträcka ut handen till Birgitta, Camilla, Karl och några andra så har man förhoppningsvis en majoritet tillsammans med oppositionen.

Efter det här har Fredrick och Annie förmodligen ingen politisk karriär inom något av de etablerade partierna efter 2010, men det kommer de inte att ha om de fortsätter på den inslagna linjen heller. Däremot kommer de att kunna gå ut från Riksdagen med rak rygg och en stabil grund att bygga vidare på.

Till Björn på Bloggen Bengt och andra liberala centerpartister har jag bara ett råd: hitta ett nytt parti. Det kommer att dröja länge innan ”Centerpartist” och ”liberal” kommer att kunna användas i samma mening utan en negation mellan. Att påstå att man kan reformera partiet inifrån är ungefär som att tro att en förkrossande väljaropinion kan stoppa en maktfullkomlig regering.

Andras blogginlägg om , , , , , , ,

Riksdagens vakter vägrar släppa in blombuden

Odenplans blommor har skickat ett tiotal buketter, men vakterna i riksdagshuset har vägrat att hjälpa till eller släppa in buden.

Blombukettskampanjen har fått lite effekt. Camilla Lindberg har enligt en uppgift fått 140 buketter vid 14.30-tiden idag. Aftonbladet skriver att hon fått runt 100 blombud och över 900 mail. Alla bud kommer dock inte fram, eftersom riksdagens vakter vägrar hjälpa till eller släppa in buden. Bara Odenplans blommor har vägrats leverera ett tiotal buketter. Hur många andra butiker är drabbade?

Det häftiga med det här är att Camilla Lindberg får all den cred hon förtjänar. När hände det senast att en politiker fått över 100 buketter med blommor dagen efter en votering? Samtidigt får Federley känna att han lever. I skrivande stund finns över 540 kommentarer på hans inlägg om kompromissen, och berömmet är lika frånvarande som Federleys integritet som politiker. Desto fler är de som tidigare tillhört hans väljarbas och som nu känner sig förrådda och svikna.

Det är inte konstigt. Det är inte bara gräsrötter som pekat ut Federley och Johansson som direkt ansvariga för gårdagens FRAtastrof, även Camilla Lindberg och Frida Johansson Metso, ordförande i LUF, säger detsamma.

För övrigt sammanfattar Weird Science gårdagens händelser i ett extremt träffsäkert inlägg. Just att inlägget för övrigt avviker från bloggens tema gör det än mer målande vilken frustration det finns hos folk.

Det här kommer att få efterdyningar för samtliga Allianspartier, vilket också Magasinet Neo skriver i sin blogg. Framför allt Centern är nu sargad, då deras liberala väljarbas som de erövrat under förra valet nu är desillusionerad och hemlös. De supporters som finns kvar är själva Centerpolitiker med förhoppning om en karriär inom partiet (man kan säga att ”de gör en Fegerley”).

Andras blogginlägg om , , , , , ,

Skicka blommor till Camilla Lindberg, enda Allianspolitikern med ryggrad

Camilla Lindberg var den enda Allianspolitikern som vågade rösta nej till FRA-lagen. Med tanke på de metoder som används av riksdagsgrupperna för att hålla folkvalda politiker på mattan lär Camilla ha en tuff tid framför sig. Hon behöver all uppmuntran hon kan få. Mejla henne och berätta hur bra hon är. Läser du det här innan 12.00 idag torsdag kan du också vara med och skicka en bukett blommor till Camilla, som tack för att hon visade lite fitta och stod upp för det väljarna ville.

Blommorna kan skickas från Euroflorist eller Interflora och skickas till:

Camilla Lindberg (fp)
Sveriges Riksdag
Riksgatan 1
111 28 Stockholm

Jag har redan skickat en bukett.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,

Efterlysta på mord på den svenska integriteten

Efterlysta för mord på den svenska integriteten

Det är en svart dag idag. Regeringen har mördat den svenska integriteten genom att rösta ja till FRA-förslaget (DN, SvD)

Men låt oss backa till igår: det såg ut som om FRA-förslaget skulle fällas, ända tills Fredrick Federley grät ut i talarstolen om hur jobbigt det var för honom och att han ville ha en återremiss. Återremissen sköttes på en halv dag. Trots att tunga remissinstanser varit kritiska till förslaget fick de inte säga sitt om ändringarna. Av kommenterna att döma så är kritikerna inte imponerade. Advokatsamfundet, Tidningsutgivarna och SJF gick direkt ut med kritik mot lagen.

I min värld har Federley och Johansson försökt rädda sig genom att sminka en ful fisk och presentera den som prima lax. Hade de stått fast vid sitt nej är chansen stor att lagen hade röstats ner i morse. Birgitta Ohlson hade kanske då fått en tillstymmelse till ryggrad och röstat nej, vilket tillsammans med Camilla Lindbergs nej alltså hade varit tillräckligt.

Varken Federley eller Johansson är dumma. Egoistiska karriärister, javisst. Men inte dumma. De vet om att de har svikit sina väljare, men hoppas att deras utspel ska få folk att tro gott om dem. Deras utspel om att ”folk inte förstår” säger mer om dem än om ”folk”. Uppenbarligen har de misslyckats med att sälja in FRA-lagen till sina väljare, och borde om inte annat röstat nej bara därför.

Fredrick Federley skall hädanefter gå under smeknamnet Fegerley.

Läs också Emma på Opassande.

Andras blogginlägg om , , , , , ,

Slaget om FRA är inte slut: möt upp vid Mynttorget i eftermiddag

Snabb rapport:

600-800 personer samlades utanför Riksdagen idag. Blandad skara, med allt från journalister, ungdomar, ungdomsförbund, konspirationsteoretiker och andra. Det blev ett mäktigt tryck på dem som såg det.

FRA-förslaget är på remiss. Med kosmetiska ändringar har man köpt över Frederick Federley, Annie Johansson och förmodligen alla andra skeptiker i (c). Det ser mörkt ut, men ju fler som är vid Mynttorget idag, desto större blir trycket på riksdagsledamöterna. Kan du, så gå dit! Kan du inte, meddela vänner och arbetskamrater om det här.

Det finns fortfarande en chans. Se även sammanfattning av läget i DN

Andras blogginlägg om , , , , ,

Skenmanöver i FRA-frågan

FRA-förslaget skickas på återremiss. Jag undrar hur man skriver in integritetsskydd i en lag vars syfte är att tillåta avlyssning av trafik som går utanför landets gränser. I min värld är det som att skriva in en regel att man måste kunna se för att få en blindhund, men det kanske är annorlunda i Reinfeldts värld?

Jag skulle kunna luta mig tillbaka och dra en lättnadens suck, om det inte vore för det Joshua_Tree skriver om metoderna som använts idag (riksdagsledamöter som blir ”övertalade” till den gräns att de börjar gråta?) och det Politikerbloggen skriver om spelet bakom kulisserna. Nu är jag bara ännu mer rädd.

Federley och Johansson har köpt sig tid, men jag ser inte hur de kan komma ur det här med heder och en ja-röst. Det är antingen eller. Liksom för Birgitta Ohlsson, Karl Sigfrid och alla andra sanna liberaler.

Dags att sova. Det kommer att bli en lång dag imorgon. Vi ses utanför Riksdagshuset!

Andras blogginlägg om , , ,

NEWSFLASH: Fredrick Federley och Annie Johansson förlovade

Fredrick Federley och Annie Johansson har i ett gemensamt uttalande bekräftat att de ämnar gifta sig imorgon, 18 juni. Då inget av deras efternamn fungerar, kommer de att ta det gemensamma namnet Quisling.

Källa: Svenska Dagbladet

Andras blogginlägg om , , , , ,

FRA-lagen: The last stand. Här är vad just du kan göra.

Det är bara fyra dagar kvar innan domen för demokrati i Sverige faller. Om FRA-lagen går igenom har politikerna tydligt visat vad de anser om väljarnas åsikter. Samma politiker kommer då att ha tillgång till i princip allt du säger i e-postkonversationer, allt du säger i mobiltelefon, allt du söker på på internet. Nästa gång vill de kanske skydda dig från dig själv.

Det är inte för sent, oavsett vad DN säger. Du kan fortfarande agera och påverka. Skicka e-post till dina riksdagsledamöter (i Alliansen – oppositionen kommer att rösta mot förslaget). Färdiga argument, e-postadresser och formuleringar finns här.

Om du har en blogg, gör en inägg i den – oavsett vad den handlar om i övrigt. Det kan vara kort, men uppmana dina läsare att göra något. Just nu räknas varje person som engagerar sig.

Skriv till tidningarna också. Skriv insändare. Låt dem veta att vi är många som tycker att det här är fel. Se till att de håller fokus på FRA-förslaget och inte på fotbolls-EM de sista dagarna. Skattebetalarna har ett formulär där du direkt kan författa och skicka en insändare till de största tidningarna i landet.

Sist, men inte minst: var på Mynttorget på onsdag 18 juni 08.00. Om vi kunde få dit tusen personer, som riksdagsledamöterna ser på vägen in till omröstningen kommer det att vara en tydligare markering än hundratusen namn på en namninsamling. Det har skett uppmaningar att samlas där på tisdag den 17 juni, men då så många ska tala spillde röstningen över till nästa dag. Jag tror mer på att samlas morgonen för röstningen, snarare än under debattdagen.

Om du kommer på onsdag, ha med dig sorgeband eller sorgslips. Den här frågan går djupare än avslyssningsförslaget. Nu handlar det om demokrati, väljare och vem våra riksdagsledamöter egentligen har ansvar mot: oss eller sitt parti. Jag vet inte om det finns något tidigare fall där gräsrotsaktivismen varit så tydlig och enad i en fråga. Det handlar inte längre om partipolitik, för första gången har det snarare handlat om frågan än om vilket block man håller på. Det är stort. Vi håller en likvaka för demokratin om det nu är så att vi inte kan hitta fyra rikdsdagsledamöter från Alliansen som är beredda att stå upp för vad väljarna tycker.

Jag skulle vilja länka till alla som skrivit bra inlägg de senaste dagarna, men jag får nöja mig med ett fåtal: Emma på Opassande, Niclas på Deep.Edition, Erik Laakso, Freddi på Dyslebisk, Blogge Bloggelito, Joshua_Tree på Enligt min humla, Alter Ego resonerar, Bloggen Bengt, Henrik Alexandersson och många andra hjältar.

Andras blogginlägg om , , , , , ,

Döda politiska karriärers sällskap

På onsdag 18 juni är det omröstning om FRA-förslaget. (Notera att omröstningen är flyttad från den 17!). Jag kommer att vara utanför Riksdagen för att visa mitt stöd för de folkvalda som visar ryggrad. Jag kommer också att ha med mig sorgebindel som jag tar på om förslaget går igenom. Jag hoppas att jag inte behöver sorgebindeln utan kan gå därifrån med samma känsla som den här lysande filmen gav mig:

Mycket kudos till Freddi och Mattias som ligger bakom filmen.

Andras blogginlägg om , , , , ,