Vi träffades på hotel god morning väster torp samt i min bil en gång. Du jobbade med kläder för ca 9år sen… Fika.
– kontaktannons i Stockholm City, tisdag 19 juni
Andra bloggar om: kontaktannonser, stockholm city
”Politiskt inkorrekt” var inte ens riktnumret, nu är det vår anknytning
Jag har flera gånger tidigare tipsat om t-shirt hell, en nätbutik som säljer t-shirts med kul budskap. Från början hade t-shirt hell en avdelning som hette ”worse than hell” där du kunde hitta t-shirts med de mest politiskt inkorrekta budskapen. De råkade såklart i trubbel och tog bort avdelningen, men under en begränsad tid säljer de ut sitt lager med budskap som kan få Världen Idag-kristna att börja gråta, dig att bli nedslagen och mamma att bli stolt.
Här är några av höjdarna:
Storlekar, modeller och färger är begränsade. Jag köpte till exempel sista ”Frat boys give the best head” tillsammans med mina två andra fynd: ”I take the the out of psychotherapist” och ”This shirt is written in homosexual – can you read it?”
Andra bloggar om: politiskt inkorrekt, t-shirt hell, budskap, nätshopping
Tandläkaren (insert Psycho-music here)
Jag var hos tandläkaren idag. Det är inte honom rubriken syftar på.
Visste du att b-skräckisen ”The dentist” är delvis baserad på en sann historia? Originalet är en av tandläkarna i Storholmsskolan i Vårberg under åttiotalet. Det har skett lite förvanskningar i historien, till exempel har Corbin Bernsen ihjäl folk medan orginalet bara torterade småbarn. Hon suckade mycket besviket när jag som barn skräckslaget bönade om bedövning, för att sedan sätta dit sprutan och sedan börja borra direkt. Att ge en bedövningsspruta och börja borra direkt är ungefär som att ta på kondomen efter utlösningen och tro att man nu slipper oönskade graviditeter. Jag har ett minne där jag i ren smärtreflex slår bort borren när den träffar en nerv. Istället för att bedöva mera, eller i alla fall vänta in den första bedövningen bad hon sköterskan hålla i mina händer. Jag hopas att hennes intimhygien-skills var bättre än hennes tandhygien-skills, för ena lagningen hon fixade åt mig resulterade i en rotfyllning när jag var 14.
Jag vet inte varför hon var sån eller var hon försvann sen, men jag hörde rykten om att hon förlorat sin ende son i en drunkningsolycka och gav upp tandläkaryrket för sin nya hobby: hockeymasker och skogspromenader i mörkret. True story.
Hur som helst resulterade det hela i en viss aversion för tandläkare i allmänhet och tandläkarborrar i synnerhet för min del. Vilket gjorde att jag, när jag tappat en av hennes lagningar och fått ett hål i en tand som jag kunde smuggla flyktingfamiljer i, gick med hålet i fyra år innan jag tog mig i kragen och släpade mig till en tandläkare.
Vid det här laget var jag lika rädd för de förebrående blickarna och dömande kommentarerna från en eventuell tandläkare, som jag var för tandläkarborren. Jag såg framför mig hur jag skulle bli tvungen att få något slags protes för att mina tänder vid det här laget var genomdöda, för jag kände ingenting trots att hålet var stort nog att rymma hela ärtor.
Det var tur att jag då fick tipset om Thomas Cederholm, min nuvarande tandläkare. Han är typ raka motsatsen till mrs Vorhees. Pedagogisk, smart, lugn och trygg. Jag kände mig inte alls som om jag blivit utskriven från Betty Ford som nykter alkoholist och återvänt två veckor senare onykter, nerspydd, påtänd och sexberoende när jag kom in där med min krater till fyra-år-gammalt-hål. Han lagade hålet med en lagning som håller än idag (it’s alive!), rättade till ett fel i min rotfyllning och fick mig att börja använda tandtråd.
Anyhow, det jag skulle säga var att mina tänder vid min årliga undersökning idag var väldigt bra rengjorda och i mycket bra skick. Och att om du behöver en tandläkare i Stockholmsområdet så är Thomas definitivt att rekommendera, framför allt om du har en lindrig tandläkarskräck.
Andra bloggar om: tandläkare, tandläkarskräck
Var är clownen?
Den här buren står på Mariatorgets tunnelbanestation, på perrongen in mot stan. Jag vet inte vad historien bakom den slitna pallen och de dammiga bollarna är, men det saknas bära en gråtande clown och en barnröst som säger ”welcome to the third place” för att det ska bli riktigt jävla skitläskigt. Framför allt runt midnatt en söndagskväll, när stationen är nästintill övergiven i övrigt.
Andra bloggar om: mariatorget, konst, installationer, twilight zone
London(l)ista, plats 1: Beach Blanket Babylon-Brunch
Det finns inte så mycket glam kring bakfylla. Att vakna och känna sig lätt illamående, uttorkad och svullen har en fab-faktor bara snäppet högre än den på ett par crocs. Det är svårt att känna något slags elegans och finess när ens känsloregister reducerats till ”mmm, sex” och ”mmm, flottig mat”. Då är det tur att det finns ställen som Beach Blanket Babylon.
Tänk dig en rätt classy restaurang med dukade bord och trevlig service. Klä sedan ut restaurangen till en Liberace-inspirerad drag queen. Då har du ungefär Beach Blanket Babylon. Om kvällarna är det en populär bar, på söndagsförmiddagar det bästa stället att få boten mot bakfylla: Eggs Benedict.
Att äta brunch på Beach Blanket Babylon skulle skänka gayness och stil till en lönnig tysk med bar överkropp, jesussandaler och midjeväska.
Andra bloggar om: london, beach blanket babylon, notting hill, brunch
En grej att grina till en torsdagkväll
Trollgympa
Nu ska jag iväg och köra nya releasen av Bodyjam. Min kära anläggning har gjort reklam för det med fina skyltar. Synd bara att jag ser ut som ett gympande, uppklätt troll. Eller en hårlös apa som försöker sig på ”upprätt gång”. Very sexy. Jag tror det här ska bli min nya presentationsbild.
Hur som helst, om du känner för att köra världens roligaste partyklass till sjukt sköna remixer av Beyonces ”Ring the Alarm”, Paul van Dyks remix av Justin Timberlakes ”What goes around … comes around” eller Fedde le Grands ”Put your hands up for Detroit” så är det torsdagar, 18.20 på Worldclass Hornsgatan som gäller.
Och jag lovar, jag ser inte ut som ett gympande troll när jag kör passet.
Andra bloggar om: bodyjam, träning, trollgympa
Var det din värdighet eller bara dina byxor?
Scenario: Du är projektledare på ett projekt med en strategiskt viktig kund. Ni har precis haft ett uppstartsmöte och är ute på aktiviteter för att alla i projektgruppen ska lära känna varandra. Ni har just kört golfsimulator, fotbollssimulator och hagelskotts-simulator och nu är ni vid bowlingen, strax innan middagen.
Fråga: Vilket är det sista ljud du vill höra när du bowlar iväg klotet?
Svar: RRRRRITSCH.
Det är tur att jag inte har någon värdighet, för det är svårt att åka tunnelbana med både blottat skrev och värdighet. Påminn mig att någon dag berätta om ett annat riktigt förödmjukande töntsportrelaterat ögonblick i mitt liv: första och sista gången jag spelade curling. Jag ska sluta med töntsporter.
Andra bloggar om: pinsamma ögonblick, förödmjukelse, bowling
Vi kan väl bara vara vänner?
I lördags på Lino var jag Goose till min kompis Maverick aka Wille. Vi hade ingått en pakt: ingen fick hångla och lämna den andra i sticket utan ragg. Jag hade en grovflirt med mr P, och när Maverick för sjuttielfte gången kom på en anledning att inte börja prata med sin Charlie föll det på mig som wingman att leka isbrytare. Tänkt och gjort; Jag körde helt sonika en ”Have you met Ted?”
Det fungerande lysande.
När det var dags för mig att snacka med mr P insåg jag att Goose inte var ”wingman”. Han var den som satt i baksätet och läste radarn, medan Maverick flög planet. In the plane without a pilot är en ganska precis beskrivning på min diskussion med mr P. Det var inte mindre stressande att två av mina bekanta visade sig vara vänner med mr P., vänner som fått för sig att jag och mr P. skulle ”prata”. Vi blev presenterade för varandra fyra (4) gånger. Av två personer.
Jag lyckades uppenbarligen göra något slags positivt intryck, eftersom jag fick mr. P:s telefonnummer.
Anyhow, på väg hem ringde Wille och ville älta bögars brist på respekt för kompisrelationer. När Wille frågade en bekant vad bekantingen gjort av sin härliga kompis, hade bekantingen ställt motfrågan ”Vadå, är inte jag lite härlig?”. Jag vet inte om det var ett utslag av bekräftelsetörst, eller en markering att bekantskapen inte är av potentiell-kompis-slag utan potentiell-dejt-slag, men jag fattar problematiken. Det är som om man automatiskt måste passera kompis-eller-knull-rutan innan man kommer till ”kompisrutan” bara för att bägge råkar vara bögar.
Medan vi pratade om det här slog det mig att det kanske är så här straighta killar och tjejer har det? Är det så att man måste passera något slags ambivalent k-eller-kk-fas innan man blir vänner där också? Är det anledningen till att straighta (singel-)tjejer och dito (singel-)killar har så relativt få kompisar av motsatt kön?
In related news: Ett gym i Malmö körde en kampanj där heterosexuella par fick parrabatt, och anledningen till formuleringen var, enligt ägaren
– Ja, men hade vi inte skrivit som vi gjorde kunde två kompisar som inte varit par kommit in och velat ha rabatt.
Uppenbarligen kan en tjej och kille inte vara kompisar på Malmögymmet i alla fall. (Tack Magnus för tipset om nyheten)
Andra bloggar om: kompisrelationer, relationer, flirtar, uteliv
London(l)ista, plats 2: Trash-hångel på Ghetto
Det bästa med storstäder är att det finns befolkningsunderlag för det mesta. Piskor med Swarovski-kristaller i handtaget – check. Gayklubbar som spelar trash, pop och grunge och inte ens skulle spela ”I will survive” som en ironisk gest – check. Nattöppna restauranger med bra kök och dukade bord – check.
Jag och Dexo drog till Trash Palace, drack whiskyshots och öl och dansade. Jag övertalade en britt att jag var där för att bedöma hur bra britter är på att hångla, och han ställde upp som referensperson. Jag ger honom en sjua i tungteknik, åtta i läppteknik och en sjua för känsla. Jag har definitivt hånglat med värre. Vi stängde Trash Palace och drog vidare till Ghetto, där jag återigen träffade mitt Trash-hångel. Utan att hångla, den här gången.
Det som är bra med Ghetto är att baren stänger nån gång innan tre. Men stället är öppet till fem. Gott om tid att dricka vatten och nyktra till, vilket är tur. Hade jag fortsatt dricka så kanske jag hade hamnat i säng med bajsmannen.
Bajsmannen kom fram till mig nån gång runt kvart i fem. Inte helt ful, inte helt nykter och ganska rakt på sak. ”Would you like to take a glass of wine at my place?” är väl kanske inte den mest fyndiga raggningsrepliken, men den funkar. Om man inte luktar bajs ur munnen, vill säga. Vi pratar inte dålig andedräkt folks. Vi pratar nyskitet bajs. Koprofager luktar illa ur munnen rätt länge efter en … session. Jag gissar att det beror på att munnen är varm och fuktig, en miljö som är ungefär som en svit på Grand Hôtel för de bakterier avföring innehåller. Och det är en hel del, typ en tredjedel av bajs är bakterier. It’s just something I know.
Civilisation (subst.) -en -erna: när heterosexualitet går från något som är ”normalt” till att bara vara ”vanligt”. På väg till Trash Palace passerade vi en sexklubb, som hade denna skylt utanför:
Andra bloggar om: london, koprofager, uteliv, hångel