På hypnosshow i Las Vegas, pt 4

Tidigare delar: del 1, del 2 & 3

Förra delen avslutades med att jag fick en suggestion som involverade erektion.

Min första tanke när jag låg och hörde att jag skulle få stånd varje gång showvärden sa mitt namn var ”No way. Nog för att jag gjort det han tidigare planterat, men det här funkar inte så. Jag får inte stånd på kommando.”

När du kollar på filmen kommer du se att jag alltid gör en ansats att gömma skrevet när han säger mitt namn. Det var inte så att jag fick stånd, däremot blev det en reflex att dölja skrevet varje gång han sa mitt namn. Ju mer fokuserad jag är på annat runt omkring mig, desto starkare kickar reflexen in.

Enligt Wikipedia är estradhypnos bara bluff, och personerna är antingen med på det, eller så handlar det om grupptryck. Det kanske är så att de flesta hypnosshower är bluff, och jag kan bara svara för min egen upplevelse: jag var definitivt i ett tillstånd som närmast kan liknas vid att ha rökt ett par bloss gräs. Tittar jag på mitt beteende ser jag ut som om jag är berusad eller påverkad av något, och jag hade inte ens hunnit dricka min öl som jag köpt till shown. Att slappna av så plötsligt och totalt på en scen framför en massa människor är för mig ett totalt främmande beteende som jag inte riktigt kan se som ”resultatet av grupptryck”. Det är ungefär som att grupptryck skulle få mig att slå volter. Jag kan inte slå volter, ens om du lägger en naken Jake Gyllenhaal insmord i honung på en bädd av hundra miljoner dollar och säger att allt det är mitt om jag bara slår en enda volt. Då kan jag inte heller slå en volt om tvåhundra personer vill att jag gör det.

I nästa del: vi blir orangutanger som är först nyfikna, sen hungriga och till sist kåta. Efter det går det utför på riktigt.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Fjollig bög = dåligt. Ofjollig bög = bra.

Jag vet inte riktigt vad Kristoffer Viita på Expressen vill säga med sin kolumn ”Så fjollig som en mjölk”.

Kokar vi ner det till något slags poäng så är Kristoffers problem följande:

[…] bögarna i Milk är flamboyanta på ett sätt som en straight publik redan har vant sig vid att se: som försnällade versioner av heterosexuella.

För att exemplifiera tar Kristoffer upp Anthony Hegartys (vem fan är det?) kritik mot att Sean Penn spelar Milk ”fjolligt”.

Problem: Sean Penn spelar Milk fjolligt.

Lösning: Sean Penn borde spelat Milk ”straightacting” (too … many … puns …)

Det hade bättre om bögarna varit hårdföra homos som Kristoffers exempel: Omar Little i The Wire.

Det hade kunnat vara relevant kritik. Det händer alltför ofta att skådespelare använder sig av stereotyper för att porträttera bögar.

Kristoffer Viitas inställning reduceras dock till samma fjollhatande nivå som nyutkomna bögar ofta hyser av det faktum att Milk är baserad på verkliga personer. Verkliga personer som i vissa fall fortfarande lever, i andra finns på film. Sean Penn använder sig av ”method acting”, och tittar man på klippen av den verklige Harvey Milk i Youtube-klippet nedan känner i alla fall jag igen rörelsemönstret och sättet att prata från Sean Penns porträttering. Milk var alltså, enligt Kristoffer och Anthony Hegarty (allvarligt – vem fan är det?), fjollig och det är dåligt att porträttera honom så.

Det är helt enkelt en omskriven variant av ”Micke, man kan inte tro att du är bög för du är så normal”. Gäsp.

I min värld har Sean Penn gjort ett fantastiskt jobb med att fånga nyanserna hos Milk utan att spela över. Människor har många lager, och so what om Harvey Milk var fjollig? Det gör honom inte till en sämre människa, sämre hjälte eller sämre bög.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,

Microsoft gillar inte (engelska) bögar

Microsofts tjänst ”Xbox live” tillåter inte att du identifierar dig som flata eller bög i din personliga profil, eller i din spelarnamn (aka ”gamer tag”). I alla fall om du gör det på engelska. Det är oklart huruvida det är tillåtet på svenska.

Den officiella linjen är att man inte är homofoba, för att spelare inte heller får identifiera sig som hetero. Enter heteronormativiteten. Applicerar man samma tanke på, säg, att man inte skulle få identifiera sig som kille eller tjej – så skulle alla de tjejer som lirar spel online plötsligt bli ännu mer osynliga.

Jag skulle säga att det här gör att Microsoft klarar sig från ”homofoba” och istället hamnar i facket ”gayovänliga”.

Det är inte en strategi som är helt genomtänkt. Du får inte ha ”gaywood” som efternamn, även om du råkar heta det på riktigt. Däremot funkar ”straightwood” bra. I rättvisans namn ska man tillägga att såväl ”heterowood” som ”homowood” är förbjudna. Det verkar bara vara engelska ord som är förbjudna. Obscena ord på andra språk verkar passera obemärkta, och det kanske är tur det, annars skulle utbudet vara begränsat. Någon som känner för att registrera ”kukblod” som gamertag?

Stephen Toulouse skriver på sin blogg om den här policyn. Jag uppskattar att det finns en omtanke bakom den, men alla som har spelat något spel online vet att den är tandlös. Jag har tappat räkningen på hur många kids (och före detta kids) som använder ”gay” i nedsättande syfte, och det är ingen av dem som har blivit eller kommer att bli avstängd för det. Om man skulle orka anmäla dem så handlar det om ord mot ord.

Det ironiska i sammanhanget är att man i Mass Effect kan vara lesbisk, och att Fable 2 tillåter dig att både gifta dig och ha sex med personer av bägge kön oavsett om du väljer att spela man eller kvinna. Bägge spelen är exklusiva för Xbox 360 som plattform.
Min nya gamertag: Mike Unstraight
Vi får se hur långt man kan gå över gränsen. Jag bytte just gamertag från ”Kazarnowicz” till ”Mike Unstraight” (vilket för övrigt kostade mig 90 kronor, då Microsoft tar betalt för att man ska få byta). Egentligen ville jag ha ”Totally Unstraight” men det är tre tecken för mycket. I min profilbiografi har jag skrivit in ”Jag är sjukt glad att jag är bög. Livet är mycket roligare så”. Vi får se om mitt konto blir avstängt på grund av min gamertag, eller på grund av informationen i min biografi.

Mer läsning:
Consumerist om en kvinna som fick sitt konto avstängt för att hon skrev att hon är lesbisk. Det är dock förmodligen så att hennes konto blev avstängt per automatik: många användare gaddade ihop sig och använde automatiken för att klaga på hennes konto. Gör tillräckligt många spelare det, blir kontot avstängt per automatik tills någon levande person kan kolla på det. I det här fallet är det alltså snarare spelarna som är homofoba, och inte Microsoft.

Consumerist skriver också om Richard Gaywood, som fick sitt konto avstängt när han registerade ”RichardGaywood” som gamertag. Likadant gick det för en kille som valde att kalla sig theGAYERgamer.

GLAAD, den amerikanska organisationen som arbetar för HBT-rättigheter, lägger sig ganska platt i det här fallet. Läser jag mellan raderna uppfattar jag att de håller på att jobba på det här och inte vill stöta sig med Microsoft. De går i min smak för långt i sitt försvar för ett system som pekar ut ”gay” a) som något sexuellt och b) som ett invektiv.

För övrigt är Sonys PS3-tjänst inte ett dugg bättre. Faktum är att de går snäppet längre.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,

Kungahuset vs snödroppar 0 – 1

Jag snubblade över årets första vårtecken idag, ett gäng små snödroppar i Karlskrona. Det gjorde mig betydligt mer glad än nyheten att Victoria och Daniel ska gifta sig. Om vi lämnar den demokratitekniska frågan därhän, så är kungahuset mest tråkigt. Tacka vet jag det brittiska som i alla fall har en prins som är välhängd, ägnar sig åt att slicka sina kompisars bröstvårtor, klär sig som nazist på maskerader och är allmänt (med kungahusmått mätt) skandalinriktad. Nu förekommer visserligen humor kring svenska kungahuset också, är man tråkig så öppnar man för parodier typ Hey Baberiba! (deras Bernadotte-Vickan är dock inte lika rolig som deras Silvstedt-Vickan). Och vi ska icke förglömma den oavsiktliga humorn i när rojalister ser domedagen komma när adeln gifter sig med di ofrälse. (Sen tror jag inte att kungahuset behöver försvinna, så länge de håller sig med några fler skandaler. Tänk Big Brother goes Drottningholm.)

Hur som helst, så länge adeln hellre inviger köpcentra än att tala (eller ens dyka upp på) Pride så känner jag mer glädje över årets första snödroppar än över icke-nyheten att Danne och Vickan ska göra sin traditionsenliga missionärsställning legitim (med kungahusmått mätt).

Årets första vårtecken: snödroppar

Andras blogginlägg om , , , ,

Svordomar: röstningsdags

Jag älskar er kreativitet när det gäller svordomarna. Mitt vokabulär innehåller numera uttryck som ”han är ett jävla satfläsk”, ”där går ett klamydianylle, om jag någonsin sett ett”, ”det här smakar kalsongvälling” och ”det där är typiskt såna fontanellknullare som hon”.

När jag sitter med så här många bra alternativ framför mig har jag svårt att välja en favorit. Därför överlåter jag utslagsrösten till dig.

(Röstningen håller på till och med måndag 23 februari)

[poll id=”13″]

Andras blogginlägg om ,

På hypnosshow i Las Vegas, pt 2 & 3

År 2006 var jag med i en hypnosshow i Las Vegas. Första delen publicerade jag för ett par veckor sedan. Här är andra.

Engelska är inte mitt modersmål, och även om har med CV-språk ”utmärkta kunskaper” i det så missar jag ibland saker. Som instruktionerna i prutt-sekvensen. Jag fattade att det hade något med fisar att göra, men jag hade inte hört alla instruktioner och därför förstod jag inte riktigt vad som hände runt mig. Jag tror att det också är ganska tydligt på min uppsyn – jag ser inte ut att vara den skarpaste kniven i besticklådan.

Del två är däremot desto roligare.

Brian (den första killen, han som får suggestionen att han ska dansa som Carlton i ”Fresh Prince of Bel Air” varje gång en Tom Jones-låt drar igång) stod framför mig i kön till showen. Om jag skulle beskriva honom på en fest så är han killen som lågmält sitter och chillar i ett mörkt hörn och dricker öl. Han är absolut inte festens centrum. När han får instruktionerna tänkte jag ”äh, aldrig”. Jag hade fel.

Kille nummer två, John, är han som är planterad. Det finns vissa gränser man inte passerar under den här typen av lätt hypnos, och en av dem är att ringa till folk man är ytligt bekant med, eller till familjemedlemmar, och säger ”Hi, it’s John and I just wanted to say that I suck cock for wooden nickles”.

Nästa person att få en suggestion som varar hela showen är jag. Hur det går? Det får du se.

Andras blogginlägg om , , ,

Tävling: vad är den grövsta svordom du kan komma på?

Svordomar
Idag slog det mig än en gång att jag inte kan speciellt kraftfulla svordomar på svenska. Å ena sidan kan jag tycka att det är lite positivt att svenskan inte innehåller svordomar som får folk att svimma eftersom jag någonstans tycker mig se kopplingar till hur mycket makt religionen har över ett samhälle, och hur grova svordomar det finns. Å andra sidan saknar jag ett kraftuttryck som också får mig att rodna i den där situationen när ”jävla skit” inte hjälper.

Det här behöver vara ett ganska kort uttryck eller ett ord som du kan använda när datorn kraschar/blåskärmar/badbollar sig fem minuter innan ett viktigt möte, samtidigt som du spiller ut din latte över tangentbordet, mobiltelefonen och din papperskopia av avtalet som du ska ha med till mötet och du hoppar upp för att inte få kaffe på dig (men får såklart stora fläckar i skrevet) och slår påpassligt i smalbenet så att du ser stjärnor av smärta. Då vill du säga det här.

Jag frågade på Twitter och Facebook och fick några förslag, men jag är säker på att alla kan vara ganska kreativa när det väl gäller. Jag tänker också att folk kanske inte vill skriva ”avföringsgnuggare” på Twitter, och tänker därför att kommentarer på ett blogginlägg ju kan ges anonymt. Den som kommer på den svordom som jag gillar mest får ett presentkort på 200:- i valfri nätbutik (tänk på att ange en e-postadress som fungerar om du är anonym och vill ha ut priset – den publiceras inte på sajten, men jag kan verifiera att du är personen bakom)

Enda regeln: det får inte vara fler än tio stavelser.

Hittills är alternativen:
”Din Åderförkalkade Snuskrabba!”
satfläsk
negerhora
idiotjävel
sladderfitta
fitthjärna
knöl
din åsna
fontanellfjolla
kristdemokrat
grisfitta
pojkslida
helvetesjävlafan
varvulvan
krängkuk
uruk-hai-fitta

Mitt bidrag: spädbarnsrövknullare

Okej, hit me with your best shot.

Andra bloggares inlägg om , , , ,

Dagens citat (eller: ”Jag tycker att snö ska vara kall, men när jag tog i den frös jag”)

Jag tycker förvisso att konsten ska vara fri, utmana och ställa frågor, men den här filmen gjorde mig oerhört arg

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i DN

Andra bloggares inlägg om , , ,

Ett annat etiskt dilemma för dig

För att det här ska vara helt meningsfullt bör du ha läst och svarat på det första dilemmat.

Läs igenom scenariot och bestäm dig för hur du skulle göra. Skriv en kommentar och berätta hur du skulle göra och hur du resonerar i ditt val. Svarar du likadant som i första dilemmat, eller svarar du annorlunda? Precis som tidigare föreslår jag att du skriver ditt eget svar innan du läser kommentarerna, för att slippa bli påverkad av andras beslut och resonemang.

Scenariot:
Du står på en bro över ett järnvägsspår. Det finns inget räcke. Du ser ett tåg komma från ena hållet. Längre bort finns fem personer som arbetar på spåret. Tåget är på väg rätt mot dem, och det kommer att döda dem om det fortsätter. De hör inte tåget, de ser det inte, och det finns inget sätt som du kan varna dem på.

Bredvid dig står en person och tittar ner åt det håll tåget kommer ifrån. Om du knuffar ner personen på spåret kommer tåget att köra på personen och stanna innan det kommer fram till de fem som arbetar på spåret. Det här är enda sättet du kan påverka händelseförloppet. Knuffar du ner personen?

Om du är som majoriteten är din spontana reaktion att det är mer okej att dra i spaken i scenario 1 än att knuffa ner personen i scenario 2, trots att utfallet är detsamma. Det enda som skiljer är graden av personligt engagemang. Det är också olika delar av hjärnan involverade i att behandla dessa två dilemman.

Första gången jag träffade på det här problemet gjorde jag en massa efterkonstruktioner för att förklara varför jag skulle dra i spaken, men inte knuffa ner mannen, trots att jag spontant svarade ”ja” på första och ”nej” på andra. Det här visar också svårigheten med att ha principer.

Min poäng är: om beslut baserade på etik är så här krångliga är det inte konstigt att många söker sig till religioner där någon högre makt dikterar vad som är rätt och fel. Dessutom tror jag att det här är relaterat till varför vi har lättare för att göra folk illa via proxy än direkt, både i stort och smått.

Andras blogginlägg om , , ,