Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.
Igår hade jag på mig en tröja jag beställt från t-shirthell.com
Har du morbid humor kommer du uppskatta deras avdelning kallad ”worse than hell”, med t-shirttexter som ”I eat more pussy than cervical cancer”, ”I’m not getting jiggy, I have parkinsons” och favoriten för bebisar: ”They shake me”
Det finns en särskild krets i helvetet, där personer sitter och roterar på varsin kaktus spritsad med grovsalt i all evighet. Den här kretsen är reserverad för människor som tror att homovänlighet är detsamma som att skriva en artikel där bögar eller flator nämns i stereotypa sammanhang, bara för att det är positiva ordalag. I denna krets hamnar också folk som helt oironiskt använder sig av fördomarna kring sin egen minoritetsgrupp för att främja sin egen karriär eller publicitet.
I denna krets finns redan fyra krukor märkta ”Jonas Hellsén”, ”Patric Sundell”, ”Tobias Norman” (aka Schlagerbögarna) och ”personen på Stockholm City som kom på idén med Citys Schlagerbögar”
Jag vill inte ha ”biffiga brandmansbögar” eller ”hårdföra hantverkshomon” som motvikt. Vad jag vill är att slippa ett helt jävla godståg med etiketter som jag måste ansvara för varje gång jag kommer ut för en ny bekantskap. Jag vill kunna lyssna på schlager utan att kreti tänker ”aha, det är för att han är bög”. Jag vill kunna berätta att jag hoppar fallskärm utan att pleti utbrister ”det var ju jävligt obögigt”.
Just det, där hamnar också alla som säger ”Det trodde jag aldrig, du ser ju inte alls ut som en bög” när jag berättar att jag är homo. ”Tack. Du ser inte ett dugg hetero ut heller.” ska jag svara nästa gång.
Jag hoppas kaktusarna är stora som spädgrisar.
När jag läser om att det har lagts förslag om en lag mot grooming tänkte jag att det Bodströmska samhället gått lite väl långt när det det blir olagligt att raka pungen eller trimma näshåret. När jag läser mer om lagen blir jag lite generad, för jag inser att deras definition av grooming gör att mina grooming-tips kan misstolkas något. För att förtydliga: det är din egen pung du ska torr-raka, inte en tolvårings. Såvida du inte själv är tolv år, då är det okej. Om det är din egen pung. Samma sak gäller ögonbrynen.
Det blir som så jobbigt när utrikiska ord tas in och ingen riktigt standardiserar vad de betyder.
DN har gjort ett halvhjärtat försök. De kunggör att de kommit på en föreslår en svensk term för grooming i betydelsen ”sexchatta med småbarn”. Termen de föreslår är ”gromning”. Till nästa gång vill jag tipsa DN om katrinplommon, som är väldigt bra när man känner att man måste krysta så mycket för att få ut något så litet.
Svenska Dagbladet har en riktigt bra artikel om nätdejtning. Bland annat skriver Ann Lagerström om att den bilden vi tror vi vill ha inte alls är den vi faller för:
Problemet är att vi människor inte kan räkna ut vad vi kommer att tända på. Det har professorerna Sheena Lyengar och Raymond Fisman vid Columbia University visat. De startade helt enkelt en dejtningsklubb och bjöd in ett antal singelstudenter. Innan snabbdejtningen började fick studenterna beskriva vem de ville träffa. Efteråt jämförde forskarna idealen med vad studenterna verkligen blev attraherade av. Inte en siffra rätt. Den som föredrog intelligenta tände på den alldaglige glada. Den som sökte aktiv fritid föll för en filosofistudent. Dessutom hade studenterna nu, bara någon timme senare, korrigerat sina idealbilder så att de stämde med de nya bekantskaperna
Ännu intressantare är avsnittet om forskaren som delar in folk i två kategorier, Perfektionisten och Praktikern:
Perfektionisterna går in för sitt letande, och ger sig inte förrän de hittat ”det bästa”. Praktikerna tittar lite här och där, och bestämmer sig sedan för något som verkar bra. Praktikerna är ganska nöjda med tillvaron. Perfektionisten mår pyton eftersom han inte kan släppa tanken på att han missat något. Det kan finnas något som är bättre.
Det där är ju jag! Perfektionisten! Jag har gradvis blivit mer och mer medveten om det de senaste åren, även om jag inte satt något ord på det förrän idag. Problemet för oss perfektionister är just nätets tillgänglighet. Mister du en så står dig tusen profiler åter, och det är bedrägligt lätt att tro att bakom nästa klick döljer sig herr Rätt. Men klicken blir till timmar och timmarna till veckor, månader, år. Innan man vet ordet av är man sex år äldre och står kvar på samma ställe. Bara ett klick till …
Ett annat problem med nätdejtning är att det blir lite lätt krystat på själva dejten. Anställningsintervju light. Är killen snygg och charmig eller tyst och tråkig är det paniktourettes-läge, men för det mesta blir det ett bollande av standardfrågorna. Det enda som fattas är Meyer-Briggs Personality Indicator och löneanspråk.
Nä. Jag tror det är dags för mig och Robin att på allvar ta tag i planerna för singelklubben. En klubb för singelkillar som vill träffa andra killar under avslappnade former. Alla som bjuds in får ta med sig en eller två singelkompis(ar), så att det finns lite avslappnad relation i det hela. En dag i månaden hittar man på nåt kul, som Fångarna på Kastellet, gocart, paintball eller kajakpaddling. Frågan är bara om Stockholms gayvärld är tillräckligt stor för det?
Just det, du kanske ville läsa hela artikeln i Svenska Dagbladet? Du söker en annan än du tror
Ett lågstadium någonstans i Mellansverige, en måndagförmiddag. Barnen får veta hur många av deras skolkamrater som velat leka just deras påhittade lekar. Ali har återigen den populäraste leken, men på andraplatsen har det skett en liten förändring. Regnet strilar ner utanför fönstret, och det känns lite småruggigt ute trots att det är mitten av maj. Kanske är det det varma skenet från taklamporna som ger illusionen av kyla ute. Allt är lugnt och stilla, men så plötsligt hörs det ursinniga skrik från grupparbetsrummet:
– Fröken, fröken! FRÖÖÖÖÖKEEEEEN!
Fröken kommer inrusande.
– Men Jan-Inge vad har hänt? Varför gråter du?
– Johan fuskar!
– Jag tror också att Johan fuskar, fröken!
– Kas, du får vänta på din tur. Jan-Inge, hur tänker du nu?
– Bajskorv-Johan fuskar! Jag brukar alltid vara tvåa på topplistan, men nu blev han det!
– Just det, han fuskar! Jag tror man kan fuska!
– Kas, du får vänta sa jag. Men Jan-Inge, det viktiga är ju vilka som tycker om din lek, inte hu…
– MEN HAN FUSKAR! HAN FUSKAR! JAG HATAR DIG KISSBAJSJOHAN! JAG TÄNKER INTE VARA MED OCH LEKA NÅT MER!
– Jag tror att man kan fuska! Johan fuskar om man kan det!
– Kas, snälla, jag kommer snart bort till di… Jan-Inge, vänta, gå inte …
– JAG HATAR JOHAN OCH JAG HATAR DIG FRÖKEN OCH JAG HATAR ALLA SOM INTE VILL LEKA MED MIG! DET ÄR MIN LEK, NI MÅSTE LEKA SOM JAG VILL!
– Man kan fuska! Jag tror det! Jag tror att Johan kan fuska! Jag kan göra så ingen kan fuska!
– KAS! Nu får du lugna dig. Jan-Inge, kom tillbaka …
Fröken springer efter Jan-Inge och lämnar Kas ensam kvar i grupparbetsrummet. Kas, som gått loss på sin uppgift likt en kåt yorkshireterrier på grannens smalben, märker inget. Han går tillbaka till sitt ritblock och börjar sjunga för sig själv:
Fuska heter sheet
Fuskare är sheeter
Jag tror Johan fuskar
Johan är en sheeter
Jag kan göra så ingen kan sheeta
När jag var fem år rymde min gigantiska ångestgarderob bara ett monster: domedagen. Dagen när alla skulle samlas inför Gud och delas upp i två grupper: De som syndat minst fick spendera evigheten i himlen. Vingar, moln – the full monty. De som vågat njuta varit onda fick spendera evigheten i helvetet. Komplett med djävlar, eld och evig smärta. Grupperna satt på träbänkar, såna som finns i katolska kyrkor, och framför dem stod Gud och såg bister ut medan han dömde. När jag bett kvällsbönen och gått och lagt mig, såg jag hur jag satt i bänkraderna som får komma in i himlen. Min mamma och min lillebror satt på andra sidan. Jag var uppenbarligen ett kontrollfreak redan i femårsåldern, för att inte nämna min brist på övertygelse om min mammas och tvååriga lillebrors oskuld. Så skjut mig.
En annan gång fick jag en sårskorpa strax ovanför hårfästet på höger sida. Jag pillade lite på den och frågade min mamma vad det var. Hon svarade att det var ett horn som höll på att växa ut för att jag varit så elak. Jag höll helt enkelt på att förvandlas till en liten djävul. Snacka om att det tog skruv. Du har aldrig sett en så snäll och välartad femåring. Hade den där sårskorpan aldrig gradvis försvunnit så hade jag varit den första att kanoniseras medan jag fortfarande levde. Inget ögontjäneri där inte, för Gud såg allt. Allt!
När jag var 22 år gammal var jag i Milano. En dag var vädret riktigt sjukt dåligt, med en depressionsgrå himmel som fick tillvaron att kännas som om försökte den exemplifiera innebörden av ordet ”menlös”. (Rocky och Sandra fattar precis.) Jag och W var ute och gick på stan, och vi var deprimerande småfuktiga. Det var inte så mycket att regndropparna föll ner på oss, som att de hängde i luften och vi gick in i dem. Enkelt uttryckt: det mest deprimerande väder jag kan tänka mig.
En sån här dag passade ett besök i Il Duomo, den stora katedralen i Milano, utmärkt. Känslan av skuld och ångest därinne var så påtaglig att driftiga försäljare kunde produktifierat den och sålt ”ångest på en pinne”. Passande nog stämdes just då orgeln, och tonerna som kom ut lät klagande och sorgsna. Ungefär som valsång. Om valen hade blivit övergiven av sin familj, dumpad av sin partner, hade tarmvred, gallsten och pungen i en rävsax. Jag kan inte klandra orgeln, jag skulle också låta sådär om någon förvarade mig inne i en katolsk katedral i ett par hundra år. När vi gick ut ur Il Duomo hade vädret blivit sämre. Trots det kändes torget utanför Il Duomo som en sommaräng. Till och med arkitekturen i kyrkorna ska främja skuld och ångest.
Inte undra på att jag är som jag är.
Ett fragment av Sex and the City som jag minns väldigt väl är när Miranda dejtar en katolik som måste duscha direkt efter varje sexakt. Skräckslagen tänkte jag ”vad fan? det där är ju jag”. Inte Miranda alltså. Hennes katolska dejt. Det är sådär jag har känt hela livet: skuldkänslor efter sex, oavsett om det var med andra eller för egen maskin. En Luther på axeln är rena rama ormen i paradiset jämfört med en katolsk gud i huvudet.
Men det är inte bara gud. Gud kunde jag stänga ute, men tankarna på att alla döda kunde se vad jag gjorde var ungefär lika upphetsande som Martin Timell. Föreställ dig själv att din mormor (eller Martin Timell) tittar på dig när du onanerar, och försök hålla kvar lusten. Var sen tacksam att du inte är katolik (är du katolik har du mina kondoleanser).
”Religion är opium för folket”, sa Lenin. Om så är fallet så har katolicismens grundare käkat fultjack, för katolicismen är för ångest vad vallmon är för opium.
Om man, likt mig, kommenterar på olika bloggar och dessutom använder Firefox som webbläsare så finns det en tjänst som är riktigt praktisk: CoComment. Du skapar ett konto, lägger till ett bokmärke (egentligen är det en bookmarklet, men vet du inte vad det är så kan du tänka ”bokmärke”) och vips! så kan du samla alla kommentarer på ett och samma ställe.
Du kan till och med automatiskt dela med dig av dina kommentarer på andras blogginlägg med dina egna läsare. Skumt? Tja. Tjänsten är i vilket fall mycket användbar, och Firefox är en bra webbläsare.
Firefox kan du tanka hem här, och här hittar du CoComment. Ladda hem, installera och känn hur mycket lättare ditt bloggliv blir!
Andra som använder CoComment är Patrick på Suburbia och Nico (Den senare ska ha cred för att jag fick upp ögonen för tjänsten.)
Följande är fullkomligt irrelevant för det här inlägget: det är enbart för att bloggkartan.se ska veta att jag finns i Danderyd.
Paniktourettes: stressat tillstånd där man säger saker man inte menar, eller saker man egentligen hellre skulle äta daggmaskar än säga. Tillståndet uppstår vid möte med en person man tidigare haft något slags relation till, men som man inte träffat på ett tag. Tidigare pojk-/flickvänner, gamla klasskompisar och kk är typiska paniktourette-framkallande personer. Även personer man tycker är snygga och/eller coola kan framkalla grav paniktourettes.
När paniktourettes väl inträffar brukar tillståndet förvärra sig självt. Den drabbade vill gärna släta över det som just sagts, men då åkomman (tillfälligt) slår ut kommunikationen mellan intelligenscentrum och talorgan blir resultatet något som bara kan liknas vid att släcka bränder med flygfotogen.
Paniktourettes åtföljs ofta av en pinsam tystnad eller skadeglädje hos den orsakande personen, beroende på relation till den drabbade. Den drabbade får ofta djupa skamkänslor och önskan om akut hädangång, gärna medelst ett plötsligt hål i marken. Även åskådare kan drabbas av starka skamkänslor och/eller svårkontrollerade skrattanfall.
Paniktourettes kan inte botas och bara förebyggas i viss mån. Resultaten av tillståndet kan lindras genom att vara konstant berusad, eftersom man då kan skylla på alkoholen.
(Tack till coola Jessika Gedin, som myntade ordet.)
Med anledning av lillasysters 20-årsdag samlades familjen över gemensam middag. Efter middagen tittade jag igenom bokhyllorna på jakt efter nostalgitrippar, och gissa om jag hittade vad jag sökte?
1995 var en tid när internet stavades Internet och var en fluga. @-tecknet kändes fräscht och modernt, och självklart kunde boken inte heta ”Internet på Svenska”, eller ens ”Internet i Sverige”. Nej, varje publikation som berörde det världsomspännande nätverket Internet och hade den minsta gnutta självaktning hade (minst) ett @-tecken med någonstans. Längst bak i boken fanns också en diskett med internet@sverige. Boken är skriven av ”Christer Sturmark författargrupp”, i vilken Christer Sturmark själv inte verkar vara en del. Det enda som Christer producerat i boken är det fyra stycken långa förordet.
Några saker jag påmindes om från den tiden:
Om det sitter en skrupelfri hacker på en plats i världen och använder ditt kortnummer på en helt annan plats i en helt annan del av världen, kan det lätt bli svårt att utreda brottet.
Som du ser är de flesta speglingar av gamla sidor från 1996. Det beror på att Wayback Machine, som lagrar kopior av sajter, inte startade förrän 1996. Vet du adressen till någon sida du brukade besöka och vill ha en nostalgitripp kan du söka på Wayback Machine. Du behöver bara minnas vilken adress sajten hade.
Var du med? Vilket är ditt favoritminne från svenska internets barndom?
