Telefonen gav ifrån sig en melodistump. Jag kollade på klockan: vem var det som skickade ett sms 23:11 en vardagskväll?
I sms:et stod ”Hej teve-pgmet fling söker nya deltagare och denna gång vanliga bögar. D kan va rätt kul. Nån som vill va med?” Jag funderade i någon minut innan jag svarade ”Vad är fling? Äsch, jag har ju simulerat sex med en stol i las vegas, det här kan inte vara värre. Count me in!”.
Två dagar senare var jag ute i Frihamnen på ett castingmöte. När jag kom upp i kontorslanskapet på Jarowskij, där det rådde full aktivitet trots att det var fredag eftermiddag. Jag fick ett häfte med frågor att svara på, där de flesta var enkla.
Ålder? (29)
Längd? 17 181.
Vad är din sexuella läggning? (Homosexuell)
Andra frågor var svårare. Alla som handlade om drömpartnern, till exempel: Beskriv din drömpartner med tre ord.
Vad svarar man på en sån fråga? Det är klart att jag har något slags bild av vem jag tror jag vill ha, samtidigt vet jag att jag inte nödvändigtvis vill ha det jag söker.
Jag tänkte tillbaka på de killar jag varit kär eller förälskad i och försökte hitta en minsta gemensamma nämnare. Johan var rätt kort och brunhårig. Christian var smal, medellång och blond. Fredrik var lång och mörk. Och så vidare. ”Två ben, går hyfsat upprätt, har kuk, kan multiplikationstabellen” lät jäkligt ospecifikt. Samtidigt har jag bara träffat en enda människa som med hyfsat bra precision kan peka ut killar som jag tycker är snygga, och han är min bästa kompis sedan nio år. De flesta andra kompisar blir förvirrade när de pekar ut någon jag i deras ögon borde tycka är snygg, och jag visar mig vara sval som en oktoberkväll för att nästa sekund peka ut någon som får kompisen att fråga ”När var du på synundersökning senast?”
Med jämna mellanrum dyker frågan ”Spelar utseendet någon roll?” upp. Det är en korkad fråga. Det går inte att reducera attraktion till dess beståndsdelar. Det är ungefär lika smart som att definiera intelligens som förmågan att lösa progressiva matriser. Det går inte att dra en gräns mellan personlighet och fysiskt utseende. Det är klart att jag vid ett one night stand bortser från om killen är för dum för att bokstavera sitt eget namn eller tycker att Sarah Silverman är en korkad rasist, men det är förmodligen ingen jag skulle vilja presentera för människor jag respekterar.
Nej, ”utseende” måste betraktas holistiskt. En självsäker person för sig på ett helt annat sätt än en osäker. Mycket av utseendet handlar om kläder, attribut och grooming. En rolig person är attraktivare än en tråkig, och det spelar ingen roll hur snygg killen är om han refererar till sig själv som ”lilla jag”. Det är klart att jag hellre dejtar någon som ser ut som killarna i Dieux du Stade än tredjepristagaren i ”Coyote Ugly of the Year”. Betraktar man utseende holistiskt så blir frågan retorisk, ungefär som ”Är det viktigt att andas?”
Jag valde att skriva att jag snarare faller för charmigt utseende än klassiska modeller, att butchiga killar faller mig bra i smaken och att intelligens, humor och självdistans är de tre egenskaperna en potentiell pojkvän måste ha. Jag får se om de gillade mig inom ett par veckor. Tills dess får jag kolla in programmet för att se vad det egentligen är jag nästan tackat ja till.
Andra bloggar om: utseende, fling, attraktion
