Porrindustrin: härlig eller motbjudande?

(Det här är min sträcka i Bloggstafetten. Ämnet och pinnen kommer från thmz.se)

Först: Porrbranschen. Inte industrin. Industri som efterled används ofta för att demonisera företeelser. Av någon anledning har vi (svenskar? människor?) ett ambivalent förhållande till ”industrin” trots att vi har den att tacka för vårt välstånd.

Mitt förhållande till porrbranschen skiljer sig från många andras. I egenskap av homosexuell man är min porrkonsumtion ett slags limbo i porrdebatten, eftersom huvudargumentet mot porrbranschen är ”porr är kvinnoförnedrande”. Det är framför allt ett feministiskt perspektiv – vilket inte säger någonting, eftersom det finns så många olika former av feminism med så skilda åsikter och argument att det nästan är löjligt, till exempel särartsfeminism och likhetsfeminism. Jag vill också påpeka att jag ofta håller med liberala feministiska inriktningar – där (hetero-)porren ses som ett uttryck för patriarkala strukturer: porr är gjord av (heterosexuella) män, för (heterosexuella) män med kvinnor som enbart objekt. Den analysen kan också appliceras på (viss) lesbisk porr, eftersom den kan anses vara till för (heterosexuella) manliga betraktare – alltså även här producerad av (heterosexuella) män för (heterosexuella) män.

Bögporr innehåller per definition inga kvinnor, och ställer därför till det för den här argumentationen. Personer som verkar vara hur insatta som helst i (hetero-)porrbranschen blir lite tafatta när bögporr kommer på tapeten, och det är här deras empatiska argument avslöjas som moralism: varför skulle kvinnor vara offer i porrbranschen, men inga män? Varför blir kvinnor automatiskt objekt, medan män som objektifieras inte blir det?

Jag har läst Skärseld, Linda Lovelaces självbiografi, och det är vidrig läsning. Jag var sexton år gammal och kände mig smutsig varje gång jag kom ut från personalrummet på Din Sko, där jag suttit och läst boken på rasten. Samtidigt har jag läst ”Barskrapad” av Barbara Ehrenreich och ”Snabbmatslandet” av Eric Schlosser, och de innehåller bägge två vidriga exempel på individer som råkat illa ut i andra, mer vardagliga branscher, branscher som de flesta av oss använder oss av och väldigt få protesterar mot. Jag tror absolut att kvinnor individer far illa i porrbranschen, men jag tror att fler far illa i köttbranschen i USA. Jag slutar dock inte äta hamburgare för det. Jag ser bara till att köpa mina hamburgare på ställen som har drägligare förhållanden.

Jag tror att de som demoniserar porrbranschen gör dem som far illa en otjänst. Genom att demonisera en hel bransch gör man det svårt för seriösa aktörer att etablera sig, och skapar utrymmer för mindre nogräknade porrfilmstillverkare att arbeta. Alla porrbranschmotståndare utgår från att ingen någonsin skulle vilja vika ut sig, och de få porrskådisar som kliver fram och säger ”jag vill faktiskt det” räknas antingen som undantag, eller än värre, otillräkneliga.

Jag tycker att det är skönt att min porrkonsumtion befinner sig i porrdebattens limbo, eftesom det låter mig titta i fred. Jag har såklart sett en hel del heteroporr, och jag tycker inte att det jag sett skiljer sig nämnvärt från mycket av bögporren. Förutom att en kvinna som blir påsatt av tre killar blir ”förnedrad” medan en som blir dito får njuta utan stämplar.

Jag tycker att valet mellan ”härlig” och ”motbjudande” är enkelt. Framför allt när aktörerna verkligen ser ut att njuta av hela akten, som i Shaïs interaktiva reklamfilmer.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Bantartant. �mnet lyder: Små och stora ögonblick som förändrade mitt liv.

Andra bloggar om: , , , ,