Bästa bögsexet = det utan tuttar

Emma frågar om de bästa sexscenerna genom tiderna, samtidigt som hon tipsar om IFC:s/Nerves lista över femtio dito. Jag försöker göra en egen topp tio-lista i huvudet så jag kan jämföra med Nerve, och inser att jag bara kan minnas fyra.

Min topp fyra bästa sexscenerna genom tiderna-lista:

  1. Tältsexet i Brokeback Mountain
  2. Nationalsångssexet i Shortbus
  3. Alla ställningar-sexet i Team America
  4. Tråksexet i Priest

Ettan är såklart självskriven. Shortbus har jag inte sett, men jag har fått den scenen förklarad för mig så många gånger att jag lika gärna kan ha med den. Fyran är egentligen så tråkig så klockorna stannar, men när en sjuttonårig bög svältfödd på allt vad förebilder heter ser två killar knulla på bioduken kommer det etsa sig fast i hans minne for ever. Det är också ungefär det enda jag minns av den filmen. Det och att huvudrollsinnehavaren heter Linus Roache.

Trean är den enda heterosex-scen jag minns, och det bara för att den är ironisk. Det är alltså ironin, snarare än sexet som jag minns.

Det är bara att konstatera: Jag kan inte relatera till heterosex. Jag kan inte ens stava till ftita.

Sen började jag fundera på varför jag inte kan relatera till det obligatoriska vaniljsexet i varje film, inte ens när sexscenerna sedan hamnar på topp femtio-listor. De flesta av scenerna innehåller ju trots allt en kille.

Svaret är att denna kille har begär till tuttar och f som i sitta.

Massuppfitta mig rätt, jag kan relatera till tutt-begär på ett teoretiskt plan. Ungefär som jag kan förstå att folk kan bli sugna på surströmming. Men jag kan själv inte bli sugen på varken surströmming eller tuttar, inte ens om tuttarna har nakenbilder på Jake på sig. Jag hatar inte surströmming. Eller tuttar. Jag är helt likgiltig inför dem, ur ett sexuellt perspektiv (matsex med surströmming kan för övrigt inte vara någon höjdare). Att jag gillar Agent Provocateur-estetiken bottnar snarare i just estetik än i åtrå eller kåtma (avdelningen ”Thank you for sharing”: jag förknippar ordet kåtma med Ranelid, och Ranelid med Pojkfröken, alltså finns det hos mig en tankekedja mellan kåtma och Pojkfröken).

Men då kanske jag skulle kunna identifiera mig med tjejen istället, som är föremål för killens åtrå? Jo, tjena. Hon har tuttar. Jag skulle kunna tänka mig att ha tuttar och en kropp som bär upp en Agent Provocateur-outfit av samma anledning som jag skulle kunna tänka mig att ha läderharnesk och chaps: det kan vara kul med uppmärksamhet och bekräftelse på en lagom dekadent fest. Men rent sexuellt är det lika intressant som lego-porr.

Eftersom Emma triggade hela den här grejen så får hon avsluta den också: Under inköpet av en ny dator fick hon namnet Emma Gay Munthe. Jag har sagt att jag aldrig skulle kunna tänka mig att byta efternamn (om det inte blir till Gyllenhaal), men jag ändrar mig. Gay Munthe är typ världens bästa efternamn. Det skulle jag inte byta bort, inte ens mot Gyllenhaal. Jake skulle få vara gift med Micke Gay Munthe Gyllenhaal.

Andra bloggar om: , ,

De menar att du ska ta på dig högklackat och ställa dig i duschen

Jag sitter på Grand på Sveavägen och väntar på Niklas, som jag ska se ”A tale of two sisters” med. In kommer en tjej med en kille i släptåg:

Tjejen: ”Skräckfilmsfestival, kalla kårar i sommarvärmen. Vad menar de med det?”

Jag snackade med killen som jobbar här på Grand. Det verkar som om alla Astoriabiografer (utom Biopalatsen i Stockholm och Göteborg, som köpts upp av SF) kommer lägga ner den 10 augusti. Eventuellt kommer SF köpa upp även den nybyggda Astoriabiografen i Sickla, varpå SF:s dominans kommer vara så skrämmande att ingen ny aktör kommer våga ge sig in i leken. Biomonopolet är ett faktum i såväl Stockholm som Göteborg. Folkets Bio kan nog hålla stånd på mindre orter, men det är mest för att SF är mätta katter som inte orkar. Jag tror att bristen på debatt i frågan om SF:s förestående monopol är ett symtom på biografernas (nära) förestående död.

Andra bloggar om: , , , ,

Harry Potter goes fuckable / Celebrity Deathmatch

När vi skummade bokbutiker i Kanyon på jakt efter jPod, då jag glömt min på flyget, kollade jag in de utländska magasinen. ”Elijah Wood kan vara så jäkla fuckable på vissa bilder” tänkte jag när jag kollade på Details, innan jag insåg att det inte var Elijah. Det var Daniel Radcliffe, som gör allt för att komma bort från stämpeln som sagotrollkarl.

Details feat. Daniel Radcliffe

Samtidigt kontrar Vanity Fair med en snygg styling av Shia ”Jag-spelar-nördig-men-ändå-fuckable” LaBeouf på omslaget:

shia_labeouf.jpg

Det ger såklart upphov till frågan:

[poll=7]

Här är en bonus-bild från Details reportage om mr I’m-not-Harry-Potter-I’m-Fuckable:

Daniel Radcliffe

Förresten finns inte jPod att få tag på i Turkiet, varken på turkiska eller engelska. Konstigt, ne?

Andra bloggar om: , , , , ,

Transformers: här blir det åka av!

Nöjespark är en missvisande term. Det handlar väl egentligen mer om ”upplevelse” än om ”nöje”. Anyhow, Disneyland är mer en ”upplevelsepark” än en ”nöjespark”. På Disneyland är det till och med en upplevelse att köa till attraktionerna. Disneyland vinner däremot inte kategorin ”bästa åktur”. Det gör Magic Mountain och deras ”X”: lätt den bästa berg- och dalbanan ever. Vad sägs om att kunna åka runt i en loop, samtidigt som din stol roterar runt sin egen axel?

Man vet att man har fått en rejäl åktur när man muttrandes ”herrejävlar” vinglar av berg- och dalbanan med lite lätt knullrufs, ett brett leende och ett lyckligt adrenalinrus i kroppen. Exakt så kände jag när jag gick ut ur salongen efter att ha sett Transformers. Emma hade rätt.

Jag kollade förresten Stockholm Citys recension: de sågade filmen. Stockholm City och Henric Tiselius är på god väg att etablera sig ett slags anti-skala. Om Stockholm City sågar filmen kan jag vara rätt säker på att jag gillar den. Hyllar de filmen är det lite av en dödskallemärkning. Kritik är högst subjektivt, men det är fascinerande när man så ofta lyckas vara oense med både publik och andra kritiker.

Andra bloggar om: , , , , ,

London(l)ista, plats 5: Mount Gay. Coke Zero. Och facit.

Jag vet att jag utvisade Coke Zero, men så kom Dexo med en ännu bättre idé: reclaim the coke. Istället för att hata Coke Zero för att den är allt det dåliga med ”straight”, så gör vi den gay. Första steget togs i London, då en ny drink föddes. Vi satt på Montgomery Place när jag fick smaka på något som slår min favoritwhisky med hästlängder: rom. Inte rom som i ”bacardi razz och sprite” utan rom som i ”neat” eller, på sin höjd ”on the rocks”.

En klar bonus var att rommen vi drack är betydligt roligare att beställa in än en ”blowjob”: Mount Gay.

Så, numera är det inte rom och cola som gäller, utan ”Mount Gay och Coke Zero”. Namnet på drinken är ännu obestämt. Det tänkte jag du som bloggläsare ska få hjälpa till med. Här är förslagen. Om den görs på Mount Gay och någon annan cola än Zero byts ”gay” ut till ”fruitfly”, eftersom den bara blir truly gay om man har Cola Zero i.

[poll=6]

Apropå ”Blowjob”, så bjöd jag min (straighta) kompis Niklas på en blowjob (drinken alltså) på TGIF en nång för länge sedan. En Blowjob (drinken alltså) består av Bailey’s och Rose’s Lime serverat i två olika shotsglas, man tar bägge i munnen och gurglar, varpå Bailey’s skär sig och får en tjock, klumpig konsistens. Det var efter att han hade gurglat och hade geggan i munnen som Niklas tittade på mig och höjde ett frågande ögonbryn. Då sa jag bara ”Blowjob!” varpå hans min blev helt obetalbar. Men han svalde till slut.

Anyhow, här är facit på de tre tävlingarna:

Filmquiz:
1. Pulp Fiction. Det är John Travolta och Samuel L Jackson som konverserar i filmen regisserad av Quentin Tarantino.
2. Casablanca. Huvudrollerna innehas av Humphrey Bogart och Ingrid Bergman. Repliken som ingen säger är ”Play it again Sam”.

Teveseriequiz:
1. Airwolf
2. The Benny Hill Show
3. Magnum P.I.
4. The Cosby Show
5. Desperate Housewives
6. Friends
7. Melrose Place
8. The A-Team
9. Fresh Prince in Bel Air
10. ALF
11. MacGyver <- Hockeyfrillan! 12. Seinfeld Tribond:
Clownen Beppo, Barbie, Michael Jackson = alla tre har plastnäsa
Fjärrkontroll, Levis 501, hiss = alla tre har knappar
Grus, skiva, ensam = alla kallas även ’singel’
Skuldra, fläkt, rakhyvel = alla tre har blad
Myra, hummer, radio = alla tre har antenn

Andra bloggar om: , , ,

Vilken teveserie?

Okej, uppenbarligen var förra tävlingen omöjlig. Eller så var inlägget för långt. Hur som helst är ni ena svårflörtade jävlar. Det är därför jag gillar er. Så, här har ni en tävling varenda person ska klara av. I alla fall om personen är född på 70-talet (eller tidigare) och anser sig ha någorlunda popkulturell allmänbildning tillsammans med ett uns självrespekt. Du får 12 melodier, jag vill veta vilka teveserier de tillhör. Skriv ner dina svar i ett mail, skicka till micke snabel-a asiktstorped.se, tillsammans med ett enda adjektiv som beskriver dig. Adjektivet bestämmer vad jag köper för pris till dig i London i helgen. Deadline: fredag

(Utslagsfråga: hur många mail har jag i mappen ”spam” i mitt Gmailkonto när vinnaren skall koras?)

Det här programmet spelades in som en interngrej på mitt förra jobb. Lång historia som återfinns här. Grattis till Freddi på Dyslesbisk som vann ”Latter Days” i förra tävlingen (gay mormons, yay!)

Andra bloggar om: ,

Du vet att du sett aningens för mycket Vänner när …

…. du värmer upp på gymmet, och slötittar på Vänner-avsnittet ”… with all the poker” och ser att översättaren har översatt fel när hen skrivit ”Du tog orden ur mun på mig, Monica”. Rachel säger nämligen ”Kinda stepped on my point there, Mon”.

Och teven är såklart på ljudlös.

Movie quiz? Just walk down memory lane and take a right.

Jag har alltid varit en radiopratarwannabe, ända sen jag som tonåring gjorde programmet ”Sportlov i stan” under flera år. Ett av mina happy places är fortfarande studion i källaren på Medborgarhuset vid Hägerstensåsen där vi åt alldeles för mycket pizza, sov alldeles för lite och spenderade all vaken tid med att intervjua, spåna fram tävlingar och sända radio.

Första året fick vi som var nyast och yngst mest göra bandade intervjuer med olika människor, intervjuer som vi fick vara med och klippa. Vi pratar ”klippa”, kids, för det var magnetband som man fysiskt klippte och tejpade ihop. Under åren vi sände intervjuade vi stjärnor som Håkan Södergren, Claes af Geijerstam och Kayo.

Jag intervjuade Babben Larsson utan att veta vem hon egentligen var, och gjorde Jörgen Lantz jätteirriterad genom att fråga ”Hur låter en björn?”. Jag blev kallsvettig när jag fick skäll för att jag låtit en lyssnare säga ”Konsum” i radio (reklam var big no-no) och referensbandet samtidigt tagit slut – så vi hade ingen dokumentation av händelseförloppet (even bigger no-no, dock inte mitt fel).

Roxette var sjukt heta året vi började sända, och Mikael Rickfors fick sin storhit ”Vingar”, som blev mer långlivad än den samtida one hit wondern ”Jimmy Dean” med Troll. Något år senare kom Midi, Maxi och Efti med ”Bad, bad boys och utnamade Troll om platsen som den tidens största svenska one hit wonder.

Det bästa jag visste var att sända live. Jag älskade ögonblicket när introjingeln gick, och mikrofonlampan gick från rött till grönt. Det bästa jag visste var Magnus nöjda flin från teknikerrummet när vi tajmade ett svårt intro. Jack Killian och Mike Donovan i all ära, men Magnus var den barndomshjälte som gav mig bekräftelse på riktigt. Det var stort.

Anyhow, nu har jag förirrat mig långt ut på memory lane. Jag kommer definitivt återvända till Sportlov i Stan, för att få mina minnen på pränt men nu till det som triggade allt det här: inlägget skulle handla om att jag förra julen fick jag chansen att leva ut den lille radioprataren, när jag och Andy fick i uppdrag att göra en radioshow till vår julfest. Vi skulle iväg till Södertuna Slott, och radioshowen skulle underhålla våra arbetskamrater på bilfärden dit. Det mesta av showen är för internt för att vara intressant, men några av tävlingsmomenten håller även för bloggen. Här är ett delmoment: Filmquiz. Om du fixar svaret på frågorna, och vill vinna en film som är mer cheezy än något av det vi säger i programmet så mailar du svaren till micke snabel-a asiktstorped.se.

Vill du höra mer av Andys ljuva stämma så kan du höra honom sända C64-musikSlay Radio.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Bonnier räddar filmkulturen i Sverige

Detta är ett förtydligande av en tidigare pressrelease. Astoria Cinemas har klarat av sin företagsrekonstruktion och satsar i framtiden på att skapa en utmärglad upmarketkedja. Det kapital och den biografstruktur som krävts har överförts, genom en affärsuppgörelse, från Astoria Cinemas till SF Bio AB.

– Denna överenskommelse är en seger för filmkulturen i Sverige, trots Konkurrensverkets försök att sabotera densamma, säger Mattias Nohrborg, VD på Astoria Cinemas och frilansande underkonsult åt Bonnier AB. Den ger också Astoria Cinemas en möjlighet att bli en förlustkedja i städer där SF Bio AB redan är starka.

– Vi hoppas att den nya biografstrukturen ska trygga Astoria Cinemas fortsatta verksamhet med att avveckla sin verksamhet, vilket vi tycker är mycket positivt, säger Jan Bernhardsson, VD för SF Bio. Astoria Cinemas är ändå genom sin filmkompetens en obetydlig aktör på den svenska biografmarknaden.

– Som en konsekvens av affären kommer vi att se över vår biografstruktur i Göteborg och Stockholm, fortsätter Jan Bernhardsson. Nu när vi i princip har monopol på biograferna i storstäderna kan vi ta ut ännu högre biljettpriser, vilket säkrar SF Bio AB:s framtid. Det som är bra för SF Bio AB, är bra för filmkulturen i Sverige, avslutar han.

(Bakgrunden till detta inlägg finns i en artikel på DN. Ännu har ingen tidning som rapporterat om detta skrivit om att SF faktiskt lyckats köpa sig ett monopol på biomarknaden i Sverige.)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Det är grejen med Labero

För att göra en pastisch på en skön blogg:

Joe Labero är en trollkarl. Inte som Gandalf i ”Sagan om Ringen”. Inte som trollkarlen från Oz. Joe är mer som Tobbe, fast utan det charmiga leendet. Eller som Carl-Einar Häckner, fast utan humor. Joe har flinka fingrar och kallar sig för ”magic master”. Han kör krogshower i Stockholm, Göteborg och Överkalix.

Joe är en yttepyttesmula bitter över att han aldrig lyckats få en show med de stora pojkarna och flickorna i Las Vegas. Han har hamnat i hetluften för att han gråtit en skvätt över detta i SJ:s kupétidning, och skyllt sitt misslyckande på judar och homosexuella

Men det är inte grejen med Labero. (Grejen är inte heller att det finns en individ tillräckligt uttråkad för att läsa om Labero i SJ:s kupétidning.)

Grejen med Labero är att han har kopplingsfel mellan hjärna och talorgan. Han menade ”bitter, talanglös och ful tönt med åttiotalsfrilla” men sa ”viking”. Rätt citat ska alltså vara:

”En blond, svensk, bitter, talanglös och ful tönt med åttiotalsfrilla har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas – där makten består av judiska businessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare”.

Det är grejen med Labero.

Andra bloggar om: , ,