Etikett: vänner

Movie quiz? Just walk down memory lane and take a right.

Jag har alltid varit en radiopratarwannabe, ända sen jag som tonåring gjorde programmet ”Sportlov i stan” under flera år. Ett av mina happy places är fortfarande studion i källaren på Medborgarhuset vid Hägerstensåsen där vi åt alldeles för mycket pizza, sov alldeles för lite och spenderade all vaken tid med att intervjua, spåna fram tävlingar och sända radio.

Första året fick vi som var nyast och yngst mest göra bandade intervjuer med olika människor, intervjuer som vi fick vara med och klippa. Vi pratar ”klippa”, kids, för det var magnetband som man fysiskt klippte och tejpade ihop. Under åren vi sände intervjuade vi stjärnor som Håkan Södergren, Claes af Geijerstam och Kayo.

Jag intervjuade Babben Larsson utan att veta vem hon egentligen var, och gjorde Jörgen Lantz jätteirriterad genom att fråga ”Hur låter en björn?”. Jag blev kallsvettig när jag fick skäll för att jag låtit en lyssnare säga ”Konsum” i radio (reklam var big no-no) och referensbandet samtidigt tagit slut – så vi hade ingen dokumentation av händelseförloppet (even bigger no-no, dock inte mitt fel).

Roxette var sjukt heta året vi började sända, och Mikael Rickfors fick sin storhit ”Vingar”, som blev mer långlivad än den samtida one hit wondern ”Jimmy Dean” med Troll. Något år senare kom Midi, Maxi och Efti med ”Bad, bad boys och utnamade Troll om platsen som den tidens största svenska one hit wonder.

Det bästa jag visste var att sända live. Jag älskade ögonblicket när introjingeln gick, och mikrofonlampan gick från rött till grönt. Det bästa jag visste var Magnus nöjda flin från teknikerrummet när vi tajmade ett svårt intro. Jack Killian och Mike Donovan i all ära, men Magnus var den barndomshjälte som gav mig bekräftelse på riktigt. Det var stort.

Anyhow, nu har jag förirrat mig långt ut på memory lane. Jag kommer definitivt återvända till Sportlov i Stan, för att få mina minnen på pränt men nu till det som triggade allt det här: inlägget skulle handla om att jag förra julen fick jag chansen att leva ut den lille radioprataren, när jag och Andy fick i uppdrag att göra en radioshow till vår julfest. Vi skulle iväg till Södertuna Slott, och radioshowen skulle underhålla våra arbetskamrater på bilfärden dit. Det mesta av showen är för internt för att vara intressant, men några av tävlingsmomenten håller även för bloggen. Här är ett delmoment: Filmquiz. Om du fixar svaret på frågorna, och vill vinna en film som är mer cheezy än något av det vi säger i programmet så mailar du svaren till micke snabel-a asiktstorped.se.

Vill du höra mer av Andys ljuva stämma så kan du höra honom sända C64-musik på Slay Radio.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Nära sex-upplevelse

När klockan ringde halv fem i fredags morse slog det mig att det var länge sedan jag såg det klockslaget från det här hållet. Jag ser det oftare från ”varit ute och festat och kommit hem sent”-hållet. Två timmar senare hade jag checkat in på SAS flight SK 2153 till Landvetter och var på väg mot säkerhetskontrollen.

Ut med datorn ur väskan, upp med jacka, väska och dator på bandet och så igenom grinden … som börjar tjuta. Vad fan?

”Kan du komma och ställa dig här?” frågar en uniformerad tjej.
”Sträck ut armarna” säger hon när jag väl står på plats, och jag sträcker ut dem. Jag förväntar mig en bärbar metalldetektor, men tji får jag. Hon börjar muddra mig! Jag vet inte vilken som är närmast sex-upplevelsen under de senaste tre månaderna: grovhånglet med mr X eller säkerhetskontrollen på Arlanda. Å ena sidan utbytte jag saliv med mr X, å andra sidan var mr X inte på långa vägar lika nära mitt skrev som den kvinnliga säkerhetsvakten. Ett tag var jag på vippen att säga ”Baby, du får allt bjuda på middag först”, men skulle förmodligen åkt på en full body cavity search och det hade jag inte tid med.

Samma sak hände när jag flög från Östersund, och på Landvetter. Har de slutat med bärbara metalldetektorer, eller är det bara jag som har ”muddra mig, please!” skrivet i pannan?

—

Jag försökte plugga in teori under flyget ner, men höll på att få krupp på tonen i boken. Är dagens årtonåringar totalt dumma i huvudet, eller är det bara läromedelsförfattare som är det? När jag klev av planet gick jag med boken i handen, ända tills jag upptäckte att folk kollade lite underligt på mig. Då slog det mig: att gå och bära på ”Körkortsboken” är bara ett par finnar och ett par buffalos från att vara utklädd till fjortis, och klockan åtta på en fredagsmorgon är inte riktigt rätt tid för en maskerad.

—

På kvällen träffade jag Wille på Torget och drack lite drinkar. Jag vet inte om den engelsktalande bartendern är ny, men han är söt som fan och rätt värdelös på att göra drinkar. Min mojito var mer ”fast föda” än ”drink” på grund av en hel trädgård mynta, och min caipirinha saknade sockerlag. Han får ändå muddra mig any day.

TÖNT

Att snabbläsa favoritbloggarna när jag har fem minuter över är ungefär lika meningsfullt som att bli sondmatad med Ben & Jerry’s. Allt njutande försvinner.

Just att sätta mig och njuta av över hundra olästa inlägg hos favoritbloggarna stod på min ”Stora planer för helgen”-lista. Där stod också saker som ”Lämna in fallskärmen på besiktning och ompackning”, ”tvätta”, ”lämna in klockor till urmakaren”, ”lämna in stövlar på omklackning” och en massa annat. Bortsett från en omgång paniktvätt söndag kväll, skönt planlöst kringdrivande på stan med mr W under lördagen och det faktum att jag fick iväg några paket jag lovat skicka gjorde jag exakt så här mycket på den listan:

…

Däremot har jag gjort en lista över töntar i huvudet. Tönt är något av det värsta man kan vara. Ibland förväxlas ”nörden” med ”tönten”, men inget kunde vara mer fel. En nörd har nördiga specialkunskaper inom ett specifikt område. Tönten är en menlös varelse som fyller lika mycket funktion som en blindtarmsdonation.

Här är en lista över töntar som drabbat mig senaste veckan:

Stefan Swärd, megatönt extraordinaire. ”Megatönt” för att han förpestade min fredag genom att argumentera mot fri abort med argumentet ”blåsippor är minsann fridlysta, men inte foster” i en debattartikel i Svenska Dagbladet. ”Extraordinaire” därför att han skriver under debattartikeln med titeln ”fil dr i statskunskap”, men förtiger att han också är ordförande i Evangeliska Frikyrkan.

Alla prettotöntar som bär solglasögon i tunnelbanan. Speciellt killen som bar ett par klockan 21.10 i torsdags vid Hornstull. Varje gång jag ser någon som har på sig mörka solglasögon inomhus och inte har en vit käpp eller ledarhund vill jag ge dem en hurring och säga ”TÖNT!”

Modetönten som helt oironiskt gick runt på stan iklädd hoodie, jeans och rosa crocs. Honey, att de är rosa gör dig inte cool. Du var bara ett par solglasögon (inomhus) och en midjeväska från Veckans Byfåne.

De doftande töntarna som hade på sig något slags jordgubbs-vaniljparfym som luktade som Wunderbaum för varma bårhus. Det började som ett störande moment när jag och Andy kollade på capoeirauppvisningen på Drottninggatan i lördags. Sen verkade lukten förfölja oss hela vägen till Hötorgstrappan. Jag började tro att det var någon av oss som trampat i något, men det visade sig vara två vuxna kvinnor som hade sprayat sig med det här (möjligtvis som försvar mot våldtäktsmän, eftersom det vore som att våldta ett lastbilsflak med ruttna jordgubbar i vaniljsås).

Och till sist: Ärketönten. Killen som i själen bär crocs, jordgubbs-vaniljparfym och solglasögon inomhus. ”Snubben” som på Qruiser söker ”grabbar” och gärna vill ha ”en schyst KK” som passar in på följande beskrivning:

”Du är snygg, straightacting & diskret; det vill säga bs, hetero eller gay utan några som helst bögtendenser.”

Jag vet att man inte behöver vara bög bara för att man suger av en kompis, men det är svårt att suga kuk (som kille) utan några som helst bögtendenser.

Andra bloggar om:

Dagbok från en dejt, del 2

« Dagbok från en dejt, del 1

Lördag 16 september, kväll
På kvällen skulle jag och Christel hem till Wille och ha en soft hemmakväll. Mysbyxor, Ben & Jerry’s, pizza, snack och bra film. När jag gjorde mig i ordning satte jag på mig jeansen som min häck blir så snygg i, den nya bruna skjortan som sitter snyggt över bröstkorgen och min nya svarta mc-inpspiererade jacka. Mys my ass, vi skulle ut till stället där M skulle spela, och Wille och Christel skulle med om jag så fick släpa dit dem i öronen. Att gå dit själv skulle vara så needy och desperat att jag inte skulle återhämta mig före pensionsåldern, men att gå ut med två kompisar var just the thing. Ingen av dem var svårövertalad, som tur var.

Vi hade några timmar att slå ihjäl med vin, drinkar, prat och pizza hemma hos Wille innan vi drog till stället i fråga. När vi kom in var det lagom fullt med folk, och det var fullt ös. M stod i DJ-båset och jag tror att Christels exakta kommentar när hon fick se honom var ”Mikey, att se er två hångla vore som att se Brad och Angelina hålla på”. En vacker komplimang är en trovärdig överdrift.

Kvällen var suverän. Jag var lagom berusad för att känna en skön buzz i hela kroppen, musiken var verkligen bra (och det tyckte jag inte bara för att jag ville hångla upp DJ:n), och människorna var roliga. När Justins ”Sexy Back” spelades fick jag feeling igen.

Lång historia kort, Christel och Wille gjorde mig sällskap till stängningsdags. Christel drog vidare, Wille drog hem och jag skulle på nattpromenad med min coola DJ. Nattpromenaden blev oplanerat en natt-taxi följt av riktigt bra sex. Natten som följde var inte vilsam – jag är ovan att sova bredvid någon annan, och jag hade sprit i kroppen – men den var trevlig. Dagen efter blev hård och kvällen efter blev värre, men det var det värt.

Dagbok från en dejt, del 3 »

Andra bloggar om: , ,

Jeans för fotbollslår

Min före detta kollega på gymmet, Christel, har vid ett par tillfällen utnämnt min rumpa till �fastaste häcken i Täby�, vilket är enormt smickrande. Jag är rätt nöjd med mina fotbollslår och min fasta häck, men det finns en aning smolk i min bägare. Smolket stavas ”att hitta byxor och kalsonger”.

Bästaste bästa Maria är tillbaka i Sverige på blixtvisit, och vi spenderade halva fredagen på shopping. Jag behövde lite sobrare kontorskläder utan att det blir kostym, och Maria tände på alla fyra. Hon utnämnde sig direkt till min stylist och pekade på saker jag skulle prova. Efter en dryg timma hade jag utökat min garderob med två skjortor, en manchesterkavaj, pullover och gubbkeps.

Byxorna däremot, blev svårare. Jeansmodet just nu är ganska smalt, vilket ställer till problem. Jag provade sju olika modeller som alla skulle vara ”rätt rymliga i låren” medan Maria sa ”gå bort en bit”, ”vänd dig om” och ”jag är skeptisk”. Det var jag också; 506:orna funkade inte ens när jag gick upp till 34 i midja, likaså var det med tre andra spridda modeller. Tvätten på jeansen satte också vissa begränsningar, eftersom jag var ute efter en mörk tvätt. En positiv överraskning var att Levi’s har uppdaterat sin 501-modell och gjort den rymligare i låren. 509:orna är också sobra, bredare i låren utan att vara baggy. Alltså: har du också breda lår och problem med att hitta rätt jeans, kolla in Levi’s 501 och 509. Även Levi’s Blue (modell 5000) i ”greyed out”, som innehåller 26 procent av ett mer flexibelt material, passar oss med grova lår och fungerar utmärkt på såväl krogen som på ett kundmöte.

Därutöver finns också Levi’s Engineered-modeller, men de känns aningens mer ”leisure” än ”business”. Dessutom hade modellen jag provade igår lock på bakfickorna, sänkte totalbetyget till ”inte värda att köpa”.

Andra bloggar om: , , ,

Wolverine i min favvo-tröja

Det finns dagar som bara blir sådär oplanerat sköna.

Jag fick ha på mig en av mina favorit-t-shirts:
En av mina favorit-t-shirts

Jag fick fika med darling Charlie på Mälarpaviljongen, och hon sa ”Apropå det där du skrev om att vara lik folk, så säger jag bara: Wolverine.” Det var en leende Wolverine Micke som åkte till Täby för att hålla pass.

Jag fick se ”So you think you can dance”, trots att mitt pass slutade 20.30. Och trots att bussen var försenad. Varken Travis, Natalie eller Donyelle åkte ut. Såklart, för de är bäst. Jag kan bara inte bestämma mig för vem som är charmigare, Travis eller mac-killen i Apple-reklamen. Vem röstar du på?