Nära sex-upplevelse

När klockan ringde halv fem i fredags morse slog det mig att det var länge sedan jag såg det klockslaget från det här hållet. Jag ser det oftare från ”varit ute och festat och kommit hem sent”-hållet. Två timmar senare hade jag checkat in på SAS flight SK 2153 till Landvetter och var på väg mot säkerhetskontrollen.

Ut med datorn ur väskan, upp med jacka, väska och dator på bandet och så igenom grinden … som börjar tjuta. Vad fan?

”Kan du komma och ställa dig här?” frågar en uniformerad tjej.
”Sträck ut armarna” säger hon när jag väl står på plats, och jag sträcker ut dem. Jag förväntar mig en bärbar metalldetektor, men tji får jag. Hon börjar muddra mig! Jag vet inte vilken som är närmast sex-upplevelsen under de senaste tre månaderna: grovhånglet med mr X eller säkerhetskontrollen på Arlanda. Å ena sidan utbytte jag saliv med mr X, å andra sidan var mr X inte på långa vägar lika nära mitt skrev som den kvinnliga säkerhetsvakten. Ett tag var jag på vippen att säga ”Baby, du får allt bjuda på middag först”, men skulle förmodligen åkt på en full body cavity search och det hade jag inte tid med.

Samma sak hände när jag flög från Östersund, och på Landvetter. Har de slutat med bärbara metalldetektorer, eller är det bara jag som har ”muddra mig, please!” skrivet i pannan?

Jag försökte plugga in teori under flyget ner, men höll på att få krupp på tonen i boken. Är dagens årtonåringar totalt dumma i huvudet, eller är det bara läromedelsförfattare som är det? När jag klev av planet gick jag med boken i handen, ända tills jag upptäckte att folk kollade lite underligt på mig. Då slog det mig: att gå och bära på ”Körkortsboken” är bara ett par finnar och ett par buffalos från att vara utklädd till fjortis, och klockan åtta på en fredagsmorgon är inte riktigt rätt tid för en maskerad.

På kvällen träffade jag Wille på Torget och drack lite drinkar. Jag vet inte om den engelsktalande bartendern är ny, men han är söt som fan och rätt värdelös på att göra drinkar. Min mojito var mer ”fast föda” än ”drink” på grund av en hel trädgård mynta, och min caipirinha saknade sockerlag. Han får ändå muddra mig any day.

Barhäng & hångel (och telefonernas Jake Gyllenhaal)

Om det funnits något direkt förhållande mellan hur roligt man haft under gårdagskvällen och graden av bakfylla så hade jag varit bakfull ända fram till påska.

Efter att ha dansat in helgen på mitt Bodyjam-pass (fredagar 17.30 måste vara den ultimata tiden att köra Bodyjam på) åkte jag hem och körde hela grooming-kitet. Dusch, peeling, rakolja, rakning, after shave-balm, fuktkräm och, som kronan på verket, min nyinköpta foundationkräm. Who dear? Gay dear? Me dear? Yes dear! Men var inte orolig, det är inte vilken fjollfoundation som helst, självklart är det en foundation ”pour homme”.

Raskt hem till Wille där jag lyckades fläcka ner min splitt nya slips med thaigryta innan vi, en flaska vin och fyra portioner mat senare, stack iväg till Torget. Blomparaden på disken vittnade om att Torget återigen vunnit något av priserna på Sveriges (något mindre) version av GLAAD Media Award QX Gaygala. Ingen skugga över Torget, det är ett fantastiskt vattenhål i den ökentorra ankdamm som gaylivet i Stockholm är, men Torget har ungefär lika mycket motstånd i den här kategorin som Jake Gyllenhaal har från Bert Karlsson och Gollum i kategorin ”Årets hångelvänligaste hunk”.

Vodafone Mercedes McLaren
David, impeccable as always, slöt upp direkt från flyget och gjorde mig till föremålet för det övriga sällskapets avund genom att ge mig mobiltelefonernas Jake Gyllenhaal. Det enda som kan göra den snyggare är om det faktiskt är Jake Gyllenhaal som håller i den, eftersom man kan spegla sig i metallic-finishen. Ölet, som jag använt vodafone_mclaren_open.jpg
för att skölja ner den halva vinflaskan, sköljdes i sin tur ner av vodka cranberry medan vi gick igenom en snabbkurs i raggning baserad på Neil Strauss ”Spelet”. Jag insåg framåt midnatt att en Ramlösa nog var på sin plats, men David och Wille höll inte med och Ramlösan ersattes raskt med mer vodka cranberry.

Tio minuter innan Torget stängde insåg jag att två av mina favoritinstruktörer var där. Oväntat, då straighta par sällan går till gayställen, och så kul att jag glömde bort att gå hem och istället hamnade på Connection. Som tur var hade min Hångla
berusningsgräns nått det stadium som krävs för att få utbyte av den högstadiediscoliknande känslan som konstant råder där. Musiken var väldigt högstadiedisco också, det enda som fattades var ”What is love” med Haddaway och lite hångel. För att råda bot på det senare bjöd jag en snygg kille på Hångla-tuggummi mot löfte att jag fick kräva tillbaka det med ränta sen.

Om någon såg mig smådansa i kön till Connection var det inte på grund av musiken, det var för att jag just då kom på att jag glömt pinka under hela kvällen. Om vattennivån i Mälaren höjdes natten till idag så har det inget med smältande polarisar att göra, det var bara jag som pinkade en flod. Just lättnaden att få pinka hade lätt kunnat bli den största upplevelsen på Connection. Det hade varit enormt tragiskt om den avslutande minnesvärda upplevelsen på en höjdarkväll skulle bli ”att få lätta på trycket”, så framåt tretiden inkasserade jag hånglet med ränta, hämtade jackan, inkasserade mer grovhångel på gatan och tog sen taxi hem. Ensam. Fyllehångel är fantastiskt, fyllesex är det inte.

Andra bloggar om: , , , ,