Etikett: singelliv

Dagbok från en dejt, del 3

« Dagbok från en dejt, del 2

Måndag 18 september
Frågan nu var: hur skulle jag göra? Hur länge är lagom att vänta? Jag hatar tredagarsregeln och jag är inte bra på dejtingspelet. Hur Carrie Bradshaw-van jag än kan vara när det gäller andra så är sanningen att Linda Rosing är bättre på Sveriges statsskick än jag är i såna här situationer. Måndagen spenderade jag i något slags trötthetskoma. Jag ledde pass på kvällen som gjorde ont redan under uppvärmningen. Är huvudet dumt, får kroppen lida. Huvudet led visserligen en hel del också, men det hindrade mig i alla fall från att överanalysera.

Tisdag 19 september
Tisdag eftermiddag bestämde jag mig för att det fick vara nog nu. Jag skulle ringa. Det är lustigt, jag har stått framför 200 högskolestudenter och föreläst, jag har hoppat fallskärm fler än 150 gånger och jag har suttit i morgonteve och pratat, men sällan har jag varit så nervös som när jag slog numret (okej då, första fallskärmshoppet var värre, men det här kändes verkligen vidrigt). Djupt andetag. Sitt ner. En signal. Två signaler. Telefonsvarare. Var cool.

”TjenadetärMickejagtänktebarahörahurlägetärochkollaomduvillhittapånågotnånkvälldukanväl-
slåensingalnärduhördtehärsåsnackasvitjena!”

Så mycket för coolhet.

Jag fick en utvärdering från beställaren av mitt gigantiska projekt jag skött under mina första sex månader på jobbet. Toppbetyg rakt igenom. Fantastiskt resultat, inte minst med tanke på hur omfattande projektet var och faktumet att jag aldrig jobbat med evenemang tidigare, men kontrollfreaket hindrade mig från att njuta. Jag vet inte om någon som inte är kontrollfreak fattar exakt hur jobbigt det är att lämna över kontrollen till någon annan. Skulle han ringa överhuvudtaget? Hur länge skulle det dröja isåfall? Det krävdes mycket energi för att kliva av den emotionella berg- och dalbanan och istället fokusera på arbetsuppgifterna. Tack och lov innebär tisdagkvällar Bodycombat och Bodyjam. Tack och lov, eftersom det annars hade varit triathlon i telefonbevakning. Som hade gjort mig spritt språngande galen, för telefonen ringde inte alls den kvällen. Fan.

Dagbok från en dejt, del 4 »

Andra bloggar om: ,

Dagbok från en dejt, del 2

« Dagbok från en dejt, del 1

Lördag 16 september, kväll
På kvällen skulle jag och Christel hem till Wille och ha en soft hemmakväll. Mysbyxor, Ben & Jerry’s, pizza, snack och bra film. När jag gjorde mig i ordning satte jag på mig jeansen som min häck blir så snygg i, den nya bruna skjortan som sitter snyggt över bröstkorgen och min nya svarta mc-inpspiererade jacka. Mys my ass, vi skulle ut till stället där M skulle spela, och Wille och Christel skulle med om jag så fick släpa dit dem i öronen. Att gå dit själv skulle vara så needy och desperat att jag inte skulle återhämta mig före pensionsåldern, men att gå ut med två kompisar var just the thing. Ingen av dem var svårövertalad, som tur var.

Vi hade några timmar att slå ihjäl med vin, drinkar, prat och pizza hemma hos Wille innan vi drog till stället i fråga. När vi kom in var det lagom fullt med folk, och det var fullt ös. M stod i DJ-båset och jag tror att Christels exakta kommentar när hon fick se honom var ”Mikey, att se er två hångla vore som att se Brad och Angelina hålla på”. En vacker komplimang är en trovärdig överdrift.

Kvällen var suverän. Jag var lagom berusad för att känna en skön buzz i hela kroppen, musiken var verkligen bra (och det tyckte jag inte bara för att jag ville hångla upp DJ:n), och människorna var roliga. När Justins ”Sexy Back” spelades fick jag feeling igen.

Lång historia kort, Christel och Wille gjorde mig sällskap till stängningsdags. Christel drog vidare, Wille drog hem och jag skulle på nattpromenad med min coola DJ. Nattpromenaden blev oplanerat en natt-taxi följt av riktigt bra sex. Natten som följde var inte vilsam – jag är ovan att sova bredvid någon annan, och jag hade sprit i kroppen – men den var trevlig. Dagen efter blev hård och kvällen efter blev värre, men det var det värt.

Dagbok från en dejt, del 3 »

Andra bloggar om: , ,

Dagbok från en dejt, del 1

Jag har lovat mig själv att alltid vara ärlig i bloggen. Ibland är det riktigt svårt. 100-listan var tuff, trots att jag delade upp den i tio delar. Likaså kände jag mig mer naken än någonsin när jag publicerade historien om verklig kärlek. Det här leker i samma bollpark. Samtidigt är det här det mest spännande inlägg jag hittills krivit. Jag börjar skriva på den här historien idag, lördag 16 september och jag har ingen aning hur den kommer sluta.

Lördag 16 september, eftermiddag
När man går på dejt med någon man träffat över nätet spelar det egentligen ingen roll hur långa brev jag växlat och hur många foton jag sett. Den bilden jag har stämmer sällan helt överens med verkligheten. Ofta är skillnaderna tillräckligt små för att övergången ska bli smidig, men ibland är de stora nog för att jag ska snubbla mentalt på dem.

Jag har märkt att jag redan de första tre sekunderna på dejten bestämmer mig för ”ja”, ”nej” eller ”kanske”. Tidigare när jag dejtade folk blev det oftast ”nej”. Numera är det ”kanske” som dominerar, medan ”ja” är lika sällsynt nu som då. För att komplicera det lite kan kan såklart ett ”nej” bli till ett ”kanske”, ett ”kanske” kan bli ett ”ja”, och ett ”ja” kan bli ett ”Jag äter hellre en burk plåster”.

Dejten med M idag var ett ”ja” som blev ett ”ja!”. Det där jobbiga, pinsamma ”jaha, det var så här du ter dig irl, och nu då?”-ögonblicket försvann lika snabbt som det kom. Det var inte tyst speciellt långa stunder under vår promenad från Hötorget till Kungsträdgården via Djurgården och Gamla Stan. För mig kändes det som om vi vid en första anblick hade tillräckligt gemensamt för att fungera ihop, och samtidigt var tillräckligt olika för att det inte ska bli ospännande.

Jag är normalt rätt avslappnad och laidback när det gäller sociala kontakter. Men så fort det gäller dejter så är det som om jag skulle lida av personlighetsklyving, men istället för Dr Jekyll och Mr Hyde så är det Micke och Herr Tönt. Jag är så jävla ocool när det gäller dejter.

Vi hade pratat om bra låtar just nu och jag nämnde Justin Timberlakes nya singel, ”Sexy back”, som jag trodde han skulle gilla. Dejten avslutades med en sväng till Megastore, där han köpte singeln och vi sa hejdå på T-centralen med ett ”Vi hörs!”. ”Jag hoppas verkligen det”, tänkte jag.

Dagbok från en dejt, del 2 »

Andra bloggar om: ,

Jag, en fjortonårig flicka

Jag är en fjortonårig flicka fångad i en vuxens mans kropp. I alla fall när det gäller filmsmak. Jag har just varit på bio och sett ”She’s the man”, och jag älskade den. Jag har skrattat, fnissat, suckat, himlat med ögonen och suttit på stolskanten till en film som egentligen inte har några som helst kvaliteer förutom snygga twinks med bar överkropp och en bra historiaWilliam Shakespeares ”Trettondagsafton” som förlaga. Det var jag, min dejt, några par och massor med fjortisar och jag var den som var mest engagerad i filmen av dem alla. Jag blev skitlack på fjortisbrudarna bakom mig som började snacka framåt slutet.

Hur gör man det här med värdighet? Finns det några stödgrupper? Kön till Ung08-festivalens disco var alldeles för lång för att jag skulle orka vänta där, och de verkade så mogna allihop.

Förresten så var stan riktigt levande ikväll. Kulturhuvudstadsåret sponsrade en scen på Hötorget där Arash showade. Ung08-festivalen bredde ut sig över Sergels Torg och Kungsträdgården och Midnattsloppet gick av stapeln. Det kändes nästan som om Stockholm var en äkta storstad.

Förresten, varför heter det Midnattsloppet om de redan sprungit klart långt innan midnatt? Och hur gick det för Akut Insikt som skulle springa?

Andra bloggar om: , , ,

En oväntad uppföljare

Lördagkväll i Prideparken. Darren Hayes gick loss på scenen och jag själv var på väg mot toaletterna när jag skymtade ett ansikte som var bekant. Jag gick vidare och försökte minnas var jag sett det där snygga blonda rufset förut, när det plötsligt slog mig: var inte det där killen från en flirt, två cheesecakes och ett brunnslock? Jag stannade till och såg mig omkring, men det var för sent. Han hade redan försvunnit i myllret.

På vägen tillbaka såg jag honom igen, den här gången stod han och pratade med två andra personer intill ståndet som sålde laktritsremmar. Jag tänkte att jag måste ta reda på om det är samma kille, så jag gick fram och sa ”Ursäkta, heter du Freddie?”. Han såg förvånad när en person han inte kände igen kunde hans namn, och förvåningen blev större när jag frågade om han hade jobbat på caf�t som låg på en parallellgata till Drottninggatan. Jag var trött och avslagen, och insåg att att det skulle bli svårt att berätta vad det hela gick ut på på ett enkelt och sammanhängande sätt. Jag gjorde mig redo att gå med en ”äh, det var inget”-kommentar när han sa ”Men du kan ju inte säga sådär och sedan dra”. Och det kunde jag ju egentligen inte.

Så jag berättade historien i grova drag. Det visade sig att han aldrig fått det där vykortet. Jag tog hans e-postadress och lovade att skicka länken till historien han helt ovetandes inspirerat. Medan jag gick därifrån utspelades en Sliding Doors-historia i mitt huvud. Jag hoppas att de fick ihop det i parallelluniversumet där vykortet nådde fram.

Andra bloggar om: ,

Uppdrag: Hångel

Jag överlevde tågolyckan baksmällan. Jag mådde oförskämt bra igår kväll, med tanke på hur många tequilashots, gin & tonics och bacardi fizz-drinkar som anfallit mig under natten.

Jag och Wille hade varsitt uppdrag: hångel. Jag lekte matchmaker och upptäckte att man, rent hypotetiskt, kan göra bort sig rejält om man tar fel på person:

Säg att man dricker väldigt mycket kvällen innan och inte riktigt kommer ihåg alla man blivit presenterad för. Säg att man försöker se till att ens kompis sms:ar och träffar det snygga ragget från krogen. Ponera sen att man själv och kompisen står utanför Sidetrack-tältet och kompisen får ett sms från ragget, varpå man snor telefonen och sms:ar tillbaka ”Kom till Sidetrack-tältet, vet jag!”. Sen tvingar man kompisen att stanna kvar där, och vänta in ragget. Tiden går, och rätt som det är så står där någon man känner igen och pratar med en fjärde person. Denna någon är rätt snygg och när han ser en, kommer han direkt fram och sträcker ut handen. Eftersom man tror att det här är kompisens ragg från igår så hälsar man knappt utan pekar på kompisen och säger ”Men det är honom du ska hälsa på”. Det uppstår en pinsamt, tyst ögonblick efter att kompisen och främlingen hälsat på varandra och ingen av dem fattar något. Eller känner igen varandra. Det blir ännu pinsammare när man inser att det här är en kompis till en bekant som man blev presenterad för i parken igår.

Sånt kan bli väldigt jobbigt har jag hört. Tur att jag inte råkade ut för det. Och tur att kompisens ragg dök upp så småningom och det hela blev väldigt lyckat till slut.

Jag lyckades också med mitt Uppdrag: Hångel. Resultat: Hotellfrukost. Göteborgare är sanslöst bra på att hångla. Alla en jag hittills hånglat med.

Förresten, kan någon förklara grejen med Wig Stockholm för mig? Jag inser storheten i till exempel Tollie & Dolores och Diamond Dogs, som bägge har en tanke, ett manus och ett bra genomförande. Jag kan också se poängen med drag kings, om inte annat så är det intressant att se hur de överdriver manlighet på samma sätt som dragqueens överdriver kvinnlighet. Men att mima till Madonna är väl något som bättre passar en 12-åring framför hallspegeln än en 35-åring på stora scen?

Det mesta under Wig Stockholm var ju till och med sämre än öppningsanförandet under schlagerkvällen, där kvinnan som sjöng såg ut som om hon planerat att gå till Playstation-tältet och spela SingStar och halkat upp på stora scen istället.

Andra bloggar om: , ,

Raggning på nätet 101

Det finns två saker som stör mig vid nätragg och community-cruising. Egentligen finns det fler än två, men det finns två som ständigt återkommer.

Alla korkade frågors moder

Den är enkel att ställa och ställs ofta. Jag vet inte om det är lathet, intelligensimpotens eller inavel som ligger bakom en fråga som på samma gång uttrycker intresse och arrogans:

”Vem är du då?”

Jag skulle kunna svara ”Kille, 28, 181 lång, bor i Danderyd”. Men det vet han redan, det står ju i min profil. Jag skulle kunna skriva mitt livs historia i något slags förkortad snabbversion, men det vore att kasta pärlor för svin – varför ska jag anstränga mig när han uppenbarligen inte ens orkat läsa min presentation? Jag skulle kunna ställa motfrågan ”Är din pappa och morfar verkligen samma person?”. Nu har jag resignerat och brukar svara så här.

Tre exempel på fungerande inledningsfraser ur verkligheten:

tja! var en grym sida du hade så jag kände jag ville messa… läget?

Så du dansar alltid nykter? how come?

romantiska komedier?! *kräkgest*

:)

(I min presentation stod att jag dansar alltid nykter och gillar film, med en sjuklig förkärlek till romantiska komedier och dystopisk sci-fi.)

Sippa omskrivningar

Även känd som ”Gå inte som katten kring het gröt”. De flesta misstagen i den här kategorin begås av personer som är ute efter sex och inte en dejt. Jag kan inte minnas att någon frågat ”Ska vi knulla?” och menat ”Vill du ta en långpromenad med mig?”. Däremot har det hänt att jag fått frågan ”Lust med lite bus?”

Varje gång jag hör ”bus” eller ”busa” ser jag hur man drar på sig Emil-kepsen och hissar upp Ida i flaggstången. Att kalla sex för bus är infantilt på gränsen till blöjlekar. Är man inne på blöjlekar och infantilism så kan det ju vara en okej omskrivning, annars bör man kalla saker för vad de är. ”Ska vi knulla?” eller ”Ska vi ha sex?” är utmärkta formuleringar.

Andra omskrivningar för sex som är tveksamma:
Fika – sorry, matsex med kaffe och cheesecake är inte min grej (men jag är öppen för experiment med mat och sex)
Gosa, mysa, kramas – ska vi knulla eller leka förhållande?
Kela – Jomenvisst, hoppa upp på kassa-apparaten så ska jag bonga in den!
Porra – är det detsamma som att knulla i soft motljus på Bel Ami-vis?

Om du är kåt och ute efter sexragg, ställ inte frågor om hur många syskon jag har, hur länge jag har jobbat på mitt nuvarande jobb eller vad jag gillar för musik. Du vill inte få mig att tro att du vill lära känna mig, du vill få mig att fatta att du vill sätta på mig. Eller bli påsatt av mig. Vilket du nu föredrar.

3 exempel på bra och verkliga inledningar vid sexragg:

om du är bredd att testa allt minst en gång borde du testa en 3kant med oss, du kommer inte ångra dig!

Ligg med mig :-)

oj fan
vilken goding

Bubblare: när någon som inte har bild på sig själv frågar om jag har ”fler bilder för byte”. Det är som att provköra en bil och sen försöka köpa en annan med provkörningsbilen som inbyte.

Andra bloggar om: , , , ,

Du söker någon annan än du tror

Svenska Dagbladet har en riktigt bra artikel om nätdejtning. Bland annat skriver Ann Lagerström om att den bilden vi tror vi vill ha inte alls är den vi faller för:

Problemet är att vi människor inte kan räkna ut vad vi kommer att tända på. Det har professorerna Sheena Lyengar och Raymond Fisman vid Columbia University visat. De startade helt enkelt en dejtningsklubb och bjöd in ett antal singelstudenter. Innan snabbdejtningen började fick studenterna beskriva vem de ville träffa. Efteråt jämförde forskarna idealen med vad studenterna verkligen blev attraherade av. Inte en siffra rätt. Den som föredrog intelligenta tände på den alldaglige glada. Den som sökte aktiv fritid föll för en filosofistudent. Dessutom hade studenterna nu, bara någon timme senare, korrigerat sina idealbilder så att de stämde med de nya bekantskaperna

Ännu intressantare är avsnittet om forskaren som delar in folk i två kategorier, Perfektionisten och Praktikern:

Perfektionisterna går in för sitt letande, och ger sig inte förrän de hittat ”det bästa”. Praktikerna tittar lite här och där, och bestämmer sig sedan för något som verkar bra. Praktikerna är ganska nöjda med tillvaron. Perfektionisten mår pyton eftersom han inte kan släppa tanken på att han missat något. Det kan finnas något som är bättre.

Det där är ju jag! Perfektionisten! Jag har gradvis blivit mer och mer medveten om det de senaste åren, även om jag inte satt något ord på det förrän idag. Problemet för oss perfektionister är just nätets tillgänglighet. Mister du en så står dig tusen profiler åter, och det är bedrägligt lätt att tro att bakom nästa klick döljer sig herr Rätt. Men klicken blir till timmar och timmarna till veckor, månader, år. Innan man vet ordet av är man sex år äldre och står kvar på samma ställe. Bara ett klick till …

Ett annat problem med nätdejtning är att det blir lite lätt krystat på själva dejten. Anställningsintervju light. Är killen snygg och charmig eller tyst och tråkig är det paniktourettes-läge, men för det mesta blir det ett bollande av standardfrågorna. Det enda som fattas är Meyer-Briggs Personality Indicator och löneanspråk.

Nä. Jag tror det är dags för mig och Robin att på allvar ta tag i planerna för singelklubben. En klubb för singelkillar som vill träffa andra killar under avslappnade former. Alla som bjuds in får ta med sig en eller två singelkompis(ar), så att det finns lite avslappnad relation i det hela. En dag i månaden hittar man på nåt kul, som Fångarna på Kastellet, gocart, paintball eller kajakpaddling. Frågan är bara om Stockholms gayvärld är tillräckligt stor för det?

Just det, du kanske ville läsa hela artikeln i Svenska Dagbladet? Du söker en annan än du tror