Stockholm Pride 2011: Porn Star Talk

Scott Spears, Buck Angel och Michael Brandon på Porn Star Talk på Pride Sergel
Scott Spears, Buck Angel och Michael Brandon på Porn Star Talk på Pride Sergel

En sak som är riktigt häftig med Stockholm Pride är bredden på ämnena. Jag hade under veckan varit på seminarier om allt från Riksidrottsförbundets flathet i hbt-frågor till självmord bland (unga) hbt-personer. På fredagsmorgonen var det dags för något helt annat: Porn Star Talk med de tre porrstjärnorna Michael Brandon, Scott Spears och Buck Angel.

Michael Brandon
Michael Brandon valde att ta av sig tröjan efter ett par minuter på scen. Med en mer voyeouristisk/entusiastisk publik hade han förmodligen tagit av sig mer.

Först ut var Michael Brandon, som väl i det här sammanhanget kan kallas mainstream. Han spelar in gayporrfilmer, men säger att han är i ”the adult entertainment industry” eftersom han också jobbar som eskort. Han har också jobbat som regissör av porrfilmer, men föredrar att stå framför kameran. Det bästa han vet är egentligen livesex framför publik. Han är framför allt känd för sin stora kuk. Faktum är att det är en av de första frågorna han får:

– ”how big is your dick?”
-”It’s not a dick, it’s a cock. Calling my cock a dick is offensive”.

Sen fortsätter han att svara på frågan: 10,5 inches eller strax över 26 centimeter. Han har till och med döpt den och gett den en egen persona, ”Monster”. Jag pratade lite med honom senare på kvällen och han berättade att han ofta får förfrågningar riktade till hans kuk och inte till honom (”Can Monster come out and play?”).

Anledningen att han gav sin kuk en egen persona är för att hans egen person blivit synonym med jättekuk. Han tröttnade och återerövrade sin egen person genom att skapa ”Monster”.

Michael Brandon började sin karriär innan HIV-eran och berättar att ”bareback” inte ens fanns som begrepp då, eftersom kondomer i princip aldrig användes i porrfilmer före HIV kom in i bilden. Han berättar också att droger var en naturlig del av porrfilmsscenen, där man serverade alla möjliga droger öppet på porrfilmsinspelningar. Idag är det bannlyst och alla större studios har en strikt policy kring användning av droger. En annan skillnad med modern porrfilm är att scenerna är betydligt kortare. Tack vare modern teknik kan man redigera så mycket i efterhand att man inte behöver lika mycket råmaterial.

En annan sak som Michael pratar om är att Viagra revolutionerat gayporrindustrin. Många skådisar som gör gayporr är straighta (”gay for pay”). Det ställer också krav på hårda drogpolicies, för som Michael säger: ”All the Viagra in the world isn’t going to get a speed cock hard”.

Bästa frågan: ”vad har din kuk lärt dig om livet?” Svar: ”att det inte bara handlar om den”

Scott Spears
Scott Spears ville inte vara sämre än Michael Brandon. Han sa "I don't have any shirt to take off, do you mind if I take off my pants?"

Andra porrstjärnan ut är Scott Spears, som gör mycket BDSM-porr. De intressanta punkterna från Scott var dels att han ser sina filmer som utbildning: BDSM kräver kunskap, och fel utfört kan det leda till både obehag och skador. När man binder någon måste man t ex se till att knutarna inte är för hårda, och använder man så kallade ”nipple clamps” kan man inte låta dem sitta hur länge som helst.

Scott blev porrstjärna mest av en slump. Han bodde i ett stort hus och fick förfrågan om att låna ut det till en porrfilmsinspelning. Han sa ja, inspelningen började men slutfördes aldrig då bolaget fick ekonomiska problem. Han fick erbjudandet att få bilder tagna på sig, eftersom han var välutrustad och bollen var i rullning. Han har varit porrstjärna sen 1990.

Scott fick tidigt frågan om att raka sig när modet inom porrfilm svängde till hårlöst. Han vägrade och gjorde det istället till sitt trademark, tillsammans med att han (tydligen) låter väldigt mycket när han kommer.

Bästa faktabiten: Scott berättar att fluffers finns på riktigt, eftersom han själv har haft sådana under inspelningar (en fluffer är en person som, oftast medelst oralsex, håller porrfilmsskådisar redo för action)

Buck Angel
Buck Angel följde de tidigare porrstjärnornas exempel och drog av sig linnet till publikens förtjusning.

Buck Angel var den mest efterlängtade porrstjärnan under evenemanget. Han har varit kvinna men lever nu som man, och har valt att behålla sin fitta. ”Shemales”, alltså personer som till allt yttre passerar som kvinnor men som har kuk, är en ganska stor genre när det gäller porr. Det har dock inte funnits några stora stjärnor med manskropp och fitta, och Buck var länge persona non grata hos gayporrfilmsbolagen. Ingen ville arbeta med honom, så han valde att starta sin egen filmstudio. Det gick bra: hans filmer är efterfrågade och han har en stor skara fans. Idag är han så populär att de stora porrstjärnorna vill göra filmer med honom.

En av de första sakerna som avhandlas är att Chers son Chaz Bono vägrar prata med Buck Angel. Chaz är, precis som Buck, FTM (född med kvinnlig könsuppsättning, men upplever sig vara man) och en aktivist för transpersoners rättigheter. Buck tror att det är Chaz medierådgivare som sagt åt Chaz att inte ha kontakt med Buck. Förmodligen beror det till stor del på att Buck inte sticker under stol med att han gör porr och älskar det. Han vägrar till exempel att ställa upp på talk shows och intervjuer som inte låter honom prata om sitt arbete med att göra porr.

Jag upplever Buck som väldigt ärlig och naken i sitt berättande på scen. På frågan om vad han skulle ha gjort om han inte börjat göra porrfilm svarar han ”jag skulle ha varit död”. Han var självmordsbenägen tidigare och porren har hjälpt honom att bli bekväm med den han är. Det var inte enda ingrediensen, men en av de viktiga. När moderatorn frågar ”How does being naked and doing gay porn make you more comfortable in your skin?” svarar Buck ”I didn’t have to be comfortable in my skin, I needed to become comfortable with my vagina”.

Bucks knep för att bemöta folk som skickar hatbrev till honom och kallar honom för ”freak” är att vara överdrivet trevlig och förstående.

När publiken fick ställa frågor ställde Julia en riktigt bra fråga: om gayporrstjärnor någonsin kan korsa över gränsen till mainstreammedia, som Jenna Jameson till exempel gjort. Både Scott och Michael ser att det börjar hända, men jag tror att det mest handlar om saker som har låg prestige även om jag önskar att det vore mer.

När de får frågan om de skulle rekommendera folk att själva börja göra porr svarar alla tre att det beror på om man i sin framtid har planer att göra annat som t ex politik eller att jobba med barn. I så fall ska man inte göra det. Alla tre trivs med sina yrkesval, men ser att de fått konsekvenser i form av vad man sen kan och inte kan göra. Michael råd är ”om du inte är redo för att din mamma kan se dina porrfilmer, gör inte porr”.

Alla tre pratar sig varma för användning av kondom. Scott säger att han spelat in två porrfilmer utan kondom (bareback): en där han själv valde att göra det, en där han blev drogad och inte visste att han gjort det förrän filmen släpptes. I det senare fallet blev producenten arresterad och åtalad.

Totalt sett var det här ett mycket intressant seminarie där humor och allvar blandades. Ingen föll i fällan att prata om ”offer”, vilket annars är vanligt i svenska medielandskapet när det gäller porr och prostitution.

Stockholm Pride 2010: höjdpunkterna och skämskuddarna

Det är lite mer än en vecka kvar till Stockholm Pride 2010. För dig som vill vara säker på att pricka de sevärda programpunkterna och ha med dig skämskudden de gånger den behövs; här här mina tips.

Årets höjdpunkter
Prideparaden
En svårslagen punkt, och den enda stund på året då alla som ingår i HBTQ-paraplyet verkligen är fria att vara sig själva på stan utan att ifrågasättas eller behöva förklara. Frihet. I år går paraden från Ringvägen/Zinkens väg (vägen som leder till Tantolunden och stället där Pride Park legat tidigare år), längs Hornsgatan, över Slussen och Skeppsbron till Hamngatan och sedan längs Strandvägen ut till Sjöhistoriska (karta över paradvägen). Som uppvärmning och inspiration kan du titta på min samlinga av fotografier från Prideparaderna 2006, 2007, 2008 och 2009.

Prideparaden 2007
Prideparaden 2007

Magdalena Ribbing invigningstalar
Ett utmärkt val av invigningstalare. Jag tror att det kommer att bli det mest spännande talet sedan Jan Guillou invigningstalade 2006 (dessutom efter ett uttalande om att det inte fanns bögar på 1600-talet, vilket han formellt har rätt i). Som uppvärmning kan du läsa Magdalena Ribbings svar på etikettsfrågor som rör homosexuella par, som Fem flator har gjort en utmärkt sammanställning av.

Pride goes 90’s
Förra årets höjdpunkt i Pride Park var, förutom Bungy Jump-kranen,  just 90’s-kvällen. För oss som är uppväxta med disco där Dr Alban sjöng ”No coke, no heroin, no hasch hasch, no amfetamin” och Haddaway frågade ”What is love” är det ett ”kära dagbok”-moment när de två gör en duett på scen. Att E-Type avslutade kvällen och dessutom visade på humor och självironi var grädden på moset. I år ser jag fram mot Sash! Glad eurotechno när den är som bäst. Här är en megamix som uppvärmning:

Pride House
Mycket tack vare Pride Parks flytt till Sjöhistoriska hoppas jag att Pride House får ett uppsving i år, framför allt bland bögarna. En av de viktigaste utmaningarna för Pride House för att lyckas locka mainstreampubliken är att våga separera etiketterna. Att Stockholm Pride utåt håller ett HBTQ-perspektiv förhindrar inte att man inåt separerar etiketterna. Det är snarast en nödvändighet om man vill undvika att Pride House på sikt blir flatborgen och Pride Park, well, bögparken. Några punkter jag tror blir intressanta: kyrkan diskuterar om de kan godkänna polyamorösa familjebildningar, rullstolsteknik för normalhandikappade, hjärnforskning och homosexuella hjärnor och så klart mitt, Carlos och Finns samtal om bögar, raggning och vem som har makt (som tyvärr krockar med Immanuels ”Bög utan kuk” som jag himla gärna velat se). Som uppvärmning: läs ett inlägg om raggning på Qruiser och ett om min kroppsbild som jag skrivit.

Årets mest omdebatterade
Pride Park flyttar till Sjöhistoriska. Visserligen kommer det att gå direktbussar varje kvart (som dock inte är inkluderade i entrén, vilket kommer att ställa till det för turister) från Sergels Torg till Sjöhistoriska och tillbaka, och man kan alltid åka med SL:s reguljärtrafik, men jag tror ändå att det innebär att färre kommer att besöka parken på off-tider. Jag tror att flytten som helhet är positiv för parken, eftersom både yta och omgivning är mer fördelaktigt än Tantolunden, men det kommer att ta ett par år att arbeta in det ordentligt och få bort alla barnsjukdomar. Alla kommer att ha en åsikt om det, och det kommer att vara ett av årets mesta samtalsämnen. Som uppvärmning: ta en promenad på Djurgården och bekanta dig med området om du inte redan varit där, eller gör en virtuell promenad med Eniros gatuvy.

Årets meh
”Schlager-kvällen”. Den dog med buller och bång 2008, när Edward af Sillén körde sin sista show. Om du har förhoppningar om att det ändå ska bli bra i år ska du tänka på att Pride under förra året gick back med 2,5 miljoner och därmed tömde samtliga buffertar. Namnen man lockar med till denna kväll kan bara tilltala schlagerfantaster från Örkeljunga som för första gången besöker ett Pridefirande. Som uppvärmning: googla Safura, Hera Björk, NEO, Jenny Silver och Hanna Lindblad, för de är locknamnen till ”schlagerkvällen”.

Årets sekundärskamchock
Trodde du att det inte kunde bli pinsammare än 2007, när Cissi Ramsby och 6AM sjöng ”I’m gay”? Tänk om. I år gör Bonde-Peter och Anki Bagger den officiella Pridelåten. En föredetting och en dokusåpakändis som vägrar släppa taget om rampljuset kommer att ta skammen till nya höjder. En pikant detalj är att Bonde-Peter inte gillar Pride (eller han ”fattar inte grejen med det”). Som uppvärmning: ta dig igenom dessa svenska Idol-auditions. Upprepa tills du inte känner någon sekundärskam alls. Du är nu redo att se Anki Bagger feat. Bonde-Peter på scen.

Vinnare av veckopass till Pride

I ett tidigare inlägg bad jag om kommentarer på reklam på bloggen. Jag lovade att dela med mig av den förtjänst jag fick för första sponsrade inlägget bland dem som kommenterade.

För att göra det opartiskt använde jag mig av  en äkta slumptalsgenerator . En dator kan nämligen inte av sig själv slumpa fram ett nummer, det krävs extern hjälp. Till exempel radioaktivt sönderfall, eller vitt brus. Random.org använder det senare.

Jag gav de fem som kommenterat ett nummer i den ordning de kommenterade. Resultatet:

Slumpmässigt genererat tal
Slumpmässigt genererat tal

Vinnaren blev alltså nummer 1: Julia Skott!

Kristna som ber om ursäkt i Prideparaden

Chicagos pridefirande hölls för någon vecka sedan. Deras prideparad hade en kristen församling som åskådare. Det i sig är inte ovanligt, däremot var deras budskap det. Istället för budskap som hotar med helvetet, skärselden och evig plåga om man inte gör bot (tänk Maranata i Stockholm, Livets Ord i Göteborg eller Phelps församling i USA) bad de om ursäkt. Emanuel Karlsten, tidigare webbredaktör på tidningen Dagen och därför nätverkad inom de svenska frikyrkorna, frågar på sin blogg om inte svenska kristna borde ta efter: ”Kanske borde vi säga ”förlåt”?

Det är en fin tanke. I teorin. I praktiken kommer det inte att fungera.

Pridefärger i regnvåt asfalt
Pridefärger i regnvåt asfalt

Jag tror inte det. Ett ”förlåt” är nämligen inte bara en ursäkt, det är också ett löfte att man inte ska göra om det man ber om ursäkt för. Utan det löftet är ”förlåt” bara tomt och hånfullt självförhärligande.

De flesta kristna som har något mot homosexualitet brukar säga ”Vi älskar individen, men fördömer handlingen”. Beroende på hur konservativ och bokstavstrogen Bibeln församlingen är, kan ”handlingen” vara allt från att öppet erkänna att man är homosexuell (utan att vilja omvändas/botas) till att ha sex med en person av samma kön. Hur som helst spelar det mindre roll hur konservativ man är om man har denna inställning, för oavsett vad säger man ”vi älskar individen, men fördömer homosexualitet”. Friheten att vara den man vill utan att få leva som man vill är som friheten att vara svart så länge ens hudfärg är vit.

Så vilka församlingar lämnar det här som kan be om ursäkt? De som redan välkomnar homosexuella fullt ut. De som inte har något att be om ursäkt för i det här sammanhanget. Enskilda individer som är med i de konservativa församlingarna kan be om ursäkt hur mycket de vill, deras ”förlåt” blir inte allvarligt menade förrän de aktivt börja jobba för att förändra sin församling (alternativt lämnar den).

Det finns inga gråzoner här. Det finns få personer som skulle tycka att det var okej att vara med i en församling som tycker att rödhåriga inte ska få gifta sig, eller att lite invandrarfientlig tolkning av Bibeln är okej för att församlingen står för så mycket annat bra. Du har ett val, och ditt val att vara med i en homofob församling blir inte rättfärdigat bara för att du ber om ursäkt i Prideparaden.

Vinn veckopass till Stockholm Pride

Reklam på bloggen. Jag har fått förfrågningar förut, och jag har funderat på hur jag ska ställa mig till det. I de flesta fall skulle renodlad reklam kännas konstigt. Därför avstår jag till exempel från Google Adwords och liknande reklamsystem (lyxen med att ha en egen installation av WordPress). Jag har inte bloggen för att tjäna pengar på den.

När Swedbanks kampanjansvariga för Pride hörde av sig föll en pusselbit på plats: jag gör reklam när budskapet är relevant, när avsändaren känns renhårig och när jag kan göra situationen till en win-win-win för alla tre parter: mig, mina läsare och avsändaren. Som i det här fallet.

Så här skriver Swedbank:

Som stolt sponsor av Pridefestivalen har Swedbank en tävling där ni kan vinna två veckopass genom att designa det snyggaste bankkortet. I juryn sitter den ena halvan av designerparet Simon och Tomas. Tomas kommer att avgöra vem av er som skapat det snyggaste, coolaste eller mest imponerande bankkortet. Välj ut din favoritbild och var med och tävla här: www.swedbankkampanjer.se/pride

Har du inga bilder får du gärna använda dig av mina foton på Flickr (t ex Pride 2006, Pride 2007 och Pride 2008). Jag har använt en av de bilderna på mitt bidrag:

Bankkort med Prideflagga
Mitt bidrag till Swedbanks tävling

Jag är så klart nyfiken på hur du som bloggläsare uppfattar det här. Du får gärna berätta i kommentarerna. Eftersom jag för det här får två Pride-pass, men bara behöver ett själv, så lottar jag ut ett veckopass till Pride till en av er som kommenterar senast söndag 4 juli.

Jag = het gymhunk

Det är snart Pride, och i år finns en extra stor anledning att ta sig till Pride House i Kulturhuset; Jag, Carlos Diaz och Finn Hellman kommer att prata om makt och raggning på nätcommunities typ Qruiser. Vem är åtråvärd, vem har makt och hur ser objektifieringen ut?

Jag kommer att prata om det utifrån min resa från normalt otränad till vältränad, och om det jag noterat på Qruiser och Sylvester (när det begav sig) utifrån den erfarenheten.

Exotiska blattar och heta gymhunkar: torsdag 29 juli, 17.00 i Kulturhuset

Jag funderar på att komma halvnaken, men jag måste först fundera på om det skulle stärka min poäng.

Bilder från Prideparaden 2009, pt 1

Här är ett urval av de bilder jag tagit under gårdagens parad, tillsammans med kommentarer. Det kommer fler, jag behöver bara sova ikapp lite först. Kan du inte bärga dig kan du gå till min Flickr-sida där du hittar samtliga foton i hög upplösning. De är fria att använda för icke-kommersiellt bruk så länge du ger mig cred (och gärna en länk).

Andra bloggares inlägg om , , , , ,

Jag är också tolerant

Tolerans är viktigt, men vad förväntas jag tolerera? Mig kvittar det lika vem man älskar eller tänder på. Ingenting att varken hetsa upp sig över eller göra cirkus av. […] Jag har tusen frågor, vad är till exempel meningen med viss bögkultur där man i det närmaste tvångsmässigt ska knulla främlingar i parker och mörka källare?

– Anna Ekelund i krönikan ”Pride – en exotisk fälla för de fria homosarna

Hej Anna! Tack för att du tolererar mig så länge jag inte väljer att avvika för långt från den sexuella normen. Jag skulle vilja återgälda toleransen. Anna, jag tolererar att du med förbundna ögon upprepade gånger tar den i alla hål utan skydd från anonyma män under tre intensiva timmar. Jag tolererar också att andra heterosexuella förutom du gör det. Så länge alla gör det frivilligt, för våldtäkt är bara okej så länge alla är med på det. Hej då!

Andras blogginlägg om , , , , , , ,

Ett tack till Bajens och AIK:s homofoba fans

Det kan inte ha undgått många att Hammarby IF och AIK officiellt skall delta i årets Prideparad. Man kan tro att det hade passat bättre för två år sedan, när temat var ”sport”, men faktum är att inget tema kunde vara mer perfekt för deras första deltagande än årets tema (”hetero”).

Tack vare, eller på grund av, fansen.

Massuppfitta mig rätt, det är inte roligt med de (i vissa fall extremt homofoba) reaktionerna från en falang av fans – men det är ett nödvändigt ont. Det är ungefär som Godwins lag, men applicerad på grupper av människor istället för på diskussioner på nätet: ju större en grupp blir, desto mer närmar sig sannnolikheten att den kommer innehålla högljudda rötägg ett.

I just det här fallet gör dessa (i de flesta fall anonyma) fans bara Hammarbys och AIK:s ställningstagande ännu starkare, tydligare och modigare.

Hammarby IF + AIK = Pride 2009
Läser man kommentarerna på Nyheter24:s artikel om just motståndet fran vissa fans mot klubbarnas deltagande i Prideparaden visas nämligen årets tema i en verklig kontext:

För att det inte finns fikus i bajens klack? Så ge mig du en bra anledning till varför vi ska gå med.

– signaturen Null ger anledningar till varför Hammarby IF inte borde gå med i Prideparaden

Vafan har homosexualitet med fotboll att göra? Inga fotbollsspelare är fikus så varför ska de engagera sig? Alla fotbollssupportrar är män som har fruar eller bara män som gillar fruntimmer så jag ser inte varför detta ska röra oss? Vi bryr väl fan inte om de väljer att måla naglarna och vara fikus hela dagarna men bry er då inte om oss och våra älskade lag.

– siganturen Fikusfanskap argumenterar mot Hammarby IF:s deltagande i Prideparaden

På samma tema:
Bajen Fans (what’s up med särskrivningen förresten?) ordforande gör ett tappert försök att klä sin motvilja i ett skrud av logiska argument: ”[…] vi inte vill associeras med ett i våra ögon sett politiskt ställningstagande utanför vårt intresseområde [vilket torde vara sport, min anm.]”

Jag hade nästan köpt hans argumentation om inte Maria Ferm pekat pa att ordföranden är naken. Bajen Fans har nämlingen aldrig opponerat sig mot moderklubbens stöttande av UNICEF, Situation Sthlm och KRIS/X-CONS. Ingen av dessa organisationer kan sägas vara ”inom intresseomradet” för varken Hammarby IF eller Bajen Fans.

På samma sätt som Kristdemokratiska politiker gärna klär sin rädsla for HBT-personer i olika grader av kvasilogiska argument, handlar alltsa även Daniel Sundqvists argument till slut om rädsla for det som ar annorlunda. Jag hade gett Daniel mycket cred om han hade vågat formulera vad det egentligen handlar om: ”Jag vet inte så mycket om HBT-personer och tycker att det är läskigt. Jag är också rädd for att hejarklackarna till de klubbar som inte ställer upp, däribland DIF, kommer att använda det här mot oss.”

Det hade gjort honom till en människa i mina ögon.

Jag fattar att det kommer att finnas små, svaga människor i DIF och Göteborgs FF och andra klubbar som använder sig av AIK:s och Hammarby IF:s ställningstagande (jag menar, om man tycker att ”Tobbes farsa har inga pengar” är en kul psykning så finns det inte mycket som är ”under bältet”). Men på samma sätt som ingen Djurgårdare med ryggrad skulle skämmas om Sverigedemokrater stod och skanderade ”ni är negerälskare allihopa för ni har negrer i ert lag” så vet jag att de intelligenta fansen till Hammarby och AIK kommer att stå med rak rygg när svaga Djurgårdsfans mässar ”Hammarby/AIK är ett böglag”.

Andras blogginlägg om , , , , , , ,

Öppet brev till alla heterosexuella 2009 (eller: Kära hetero, årets Pride tillägnas dig)

Förra årets skrev jag ett öppet brev till alla heterosexuella, där kontentan var att Pride var till för alla som står utanför heteronormen. När jag skrev det gjorde jag en tankevurpa; Jag drog likhetstecken mellan ”att inte vara medveten om normer” och ”att hamna i kläm på grund av normer”. Kort sagt tänkte jag att om man inte ser heteronormen så har man inte heller fallit offer för den.

Men det ju stämmer inte.

Därför är det härligt att årets tema på Pride är till för dig, kära hetero.

I år behöver du inte vara ostraight för att känna dig hemma i Prides tema. I år är det till för dig som är heterosexuell man, men som inte behärskar de fjorton baskunskaper som alla män borde behärska. Det är till för dig som är heterosexuell tjej, men som inte gillar att alla killar du dejtar försöker vara ”the dude” från en romcom. Det är till för dig som är man och pluggar på baletthögskolan och får antaganden gjorda om könet på dina partners utifrån ditt utbildningsval. Det är till för dig som är bilkörande kvinna och suckar uppgivet när såna här videosnuttar skickas på din avdelning som en ”kul grej”:

Årets Pridetema är till för dig som är förälder som reagerar när McDonald’s förutsätter att ditt barn leker hjälte om han är pojke, och shoppar och bakar om hon är flicka. Det är till för dig som är 1,85 lång, bastant tjej som undrar varför du får ge blod färre gånger per år än en smalt byggd kille på 1,60. Det är till för dig som är man och har fått menande blickar när du gått in i gruppträningssalen för att vara med på en avancerad dansaerobic istället för att svettas med styrketräning. Det är till för dig som är tjej i gymnasiet har blivit stämplad som billig slampa för att du levt ut din kåthet och haft sex med många olika killar. Det är till för dig som är kille som fått höra att ”du spelar som en jävla fjolla” när du inte gjort bra ifrån dig på fotbollsträningen. Det är till för er, heterosexuella par, som går på swingersfester och har sex med andra personer än den ni är gifta eller sambo med. Det är till för dig som är nybliven mamma och har fått en kitchen master i födelsedagspresent för att ”underlätta ditt liv nu när du har barn och allt”.

Kort sagt, det är till för alla. Årets Dogtag (det smycke som följer med om du köper en veckobiljett) har till och med ordet ”hetero” präglat i Braille-skrift och regnbågsfärger:
Stockholm Pride Dogtag 2009 "hetero"

Dogtagen hänger med om du köper en veckobiljett som ger dig tillträde till Pride House i Kulturhuset och Pride Park i Tantolunden. Du behöver ingen biljett för att gå i paraden, eller hänga i Pride Garden i Kungsträdgården.

Kort sagt, kära hetero: välkommen till ditt eget Pride.

Andra bloggares inlägg om , , , ,