Samtliga bilder är fria att använda så länge du anger mig som fotograf och länkar till min blogg. De finns att ladda hem i hög upplösning från mitt Flickr-konto.
Pride dag 1: invigningen i bilder
Etikett: Fotografier
Le Germain: en recension i bilder
I Toronto bodde vi på nybyggda Le Germain Maple Leaf Square. I lobbyn for tankarna direkt till Nordic Light Hotel i Stockholm, där jag bara varit i lobbyn/baren och inte på rummen. Jag föreställer mig att Nordic Lights rum är stilrena och minimalistiska på det där nakna sättet. Le Germain undviker det nakna och håller det enbart stilrent. Jag gillade verkligen hotellet. Inte bara från designperspektiv, även servicen var utmärkt. Och frukosten var riktigt bra.
Le Germain har ett subtilt sporttema. Det återkommer till exempel i tavlorna som hänger på rummen. Jag var inne på fyra olika rum (no homo) och alla hade olika versioner av motiven som fanns på mitt rum:
Jag gillar belysningen i korridorerna. Det var lättnavigerat och funktionellt. Istället för kort med magnetremsa hade alla lås beröringsfria läsare som man bara höll upp sin nyckel framför.
Förutom sporttemat var mycket av dekorationerna av (ätbara) gröna äpplen. En kollega berättade att man i Kanada gärna stoltserar med färsk och exotisk frukt för att visa att man har råd. Det blev en rätt snygg effekt, som här:
Även badrum och toaletter var designade, men viktigare var att de även var funktionella. Det uppstår något riktigt vackert när interiörarkitektens dekorativa design lierar sig med ingenjörens funktion och användarvänlighet.
Det här handfatet var väldigt speciellt. Jag vet inte om det bara är jag, men det påminde mig i allra högsta grad om ett kvinnligt könsorgan. Huruvida det är positivt eller inte ligger nog i betraktarens öga.
Ett annat sätt som sporttemat återkommer på är lite mer … göteborgst. Konferensrummen har namn som ”The offensive zone”, ”The defensive zone”, ”Hall of Fame” och det minsta rummet heter ”The Penalty Box”. Det hade varit roligare att döpa rummen efter kända hockey- och basketspelare från Toronto Raptors och Toronto Maple Leafs.
Det mest subtila sättet som sporttemat visas på är belysningen. Lobbyn, baren och receptionen har belysning som ändrar färg. När vi kom var den blå, dagen efter röd. Det hade att göra med vilket lag som spelade på intilliggande Air Canada Centre: när Toronto Raptors (basketlaget) spelade, var belysningen röd. När Toronto Maple Leafs (hockeylaget) spelade, var belysnignen blå. Spelade inget lag samma dag växlade belysnigen långsamt färg mellan olik skalor.
En snygg grej var att man jobbade med olika material och strukturer på väggarna i lobbyn. Väggarna var nästan genomgående svarta, men kakel i olika behandlingar blandades med skinn (!) och de olika materialen tog bort känslan av minimalism samtidigt som det var enhetligt.
Den roligaste detaljen var att Le Germains piccolos hade uniformer som bestod av mörka byxor och brun skinnjacka (åt kavajhållet). Tillsammans med headset för kommunikation såg de ut som dörrvakte… förlåt, ”värdar” vid valfri Stureplanskrog. Jag trodde faktiskt att de var vakter ända till sista dagen. Men jag är lite långsam ibland.
New York i bilder
Det var intressant att bara använda iPhone 4 som kamera i New York. Mer lättillgänglig, och med HDR-funktionen får jag alltid två versioner att välja mellan. Vissa av dessa är HDR-versionen, andra är utan HDR. Hur som helst: mobilkameror börjar bli riktigt bra nu.
Solen och molnen gör en häftig effekt på Emire State Building: det ser nästan ut som om byggnaden skimrar av sig själv.
Jag gillar kontrasten. Gammalt och nytt. Historia och nutid. Sirligt och rakt.
Öde tunnelbanestation. Tunnelbanan i New York är varm och högljudd, men ibland råkar man ut för att vara helt ensam på en station mitt på dagen. Det är en häftig känsla.
En station (jag minns inte vilken) hade en massa små skulpturer i metall. Som denna:
… och denna. Det är rätt lustigt att se dessa små skulpturer som i flera fall handlar om pengar och har en ganska okapitalistisk hållning för att vara New York
Jag gillar brandbilarna i New York. Det finns också något poetiskt i hur de delar in sig: ”Ladder 234, Engine 14”
Denna målning på Lower East Side i närheten av Prince Street var häftig. Kontrasten mellan färgexplosion och grå betong var påtaglig även en riktigt solig dag.
Ytterligare en målning på samma vägg som ovan.
Jag gillar att brandposterna målas och synliggörs istället för att försöka gömmas undan.
Het modell inspirerad av 50-tal i en butik på Prince Street
Jag älskar retrokänslan i den här bilden. Den är tagen utan HDR.
Att strosa i Central Park och läsa dedikationerna på bänkarna är en vacker känsla. Det är dedikationer till nyfödda barn, till avlidna vänner, till älskade partners eller till parken själv.
Bilder från Prideparaden 2010
Här är ett urval av mina favoriter bland de fotografier jag tagit av Prideparaden i Stockholm med efterföljande firande i Pride Park. Samtliga 299 fotografier finns på Flickr, där de också kan hämtas i hög upplösning. Ytterligare Pride- och prideparadmotiv finns på bilderna från Pride 2006, Pride 2007, Europride 2008 och Pride 2009.
Det här är femte året i rad jag fotograferar Prideparaden. I år hade jag en mycket vassare kamera (Nikon D300) med riktigt bra objektiv. De 299 foton jag har tagit finns tillgängliga på mitt Flickr-konto och är tillgängliga under Creative Commons ”BY-NC-SA” (i praktiken betyder det att du får använda dem i icke-kommersiella syften så länge du anger mig som fotograf och länkar till min blogg).
Homoerotiska sportögonblick
I januari tipsade en av mina läsare (tack Nicke!) om den här bilden, som förutom att den är fin också är väldigt rolig i komposition och tajming.
Nu har Huffington Post gjort en sammanställning över de mest homoerotiska fotografierna i sportens historia. Den är episk med guldkorn som dessa:
När vi ändå är inne på sport och homoerotik: det finns homoerotik i sporten, och det finns brottning. Det enda som skiljer en bildgoogling på ”turkish oil wrestling” från en bildgoogling på ”homoerotic” är att den förra består mest av amatörmodeller, den senare mest av proffs.
Tipstack till @mymlan och @kingasanden
Vinn veckopass till Stockholm Pride
Reklam på bloggen. Jag har fått förfrågningar förut, och jag har funderat på hur jag ska ställa mig till det. I de flesta fall skulle renodlad reklam kännas konstigt. Därför avstår jag till exempel från Google Adwords och liknande reklamsystem (lyxen med att ha en egen installation av WordPress). Jag har inte bloggen för att tjäna pengar på den.
När Swedbanks kampanjansvariga för Pride hörde av sig föll en pusselbit på plats: jag gör reklam när budskapet är relevant, när avsändaren känns renhårig och när jag kan göra situationen till en win-win-win för alla tre parter: mig, mina läsare och avsändaren. Som i det här fallet.
Så här skriver Swedbank:
Som stolt sponsor av Pridefestivalen har Swedbank en tävling där ni kan vinna två veckopass genom att designa det snyggaste bankkortet. I juryn sitter den ena halvan av designerparet Simon och Tomas. Tomas kommer att avgöra vem av er som skapat det snyggaste, coolaste eller mest imponerande bankkortet. Välj ut din favoritbild och var med och tävla här: www.swedbankkampanjer.se/pride
Har du inga bilder får du gärna använda dig av mina foton på Flickr (t ex Pride 2006, Pride 2007 och Pride 2008). Jag har använt en av de bilderna på mitt bidrag:
Jag är så klart nyfiken på hur du som bloggläsare uppfattar det här. Du får gärna berätta i kommentarerna. Eftersom jag för det här får två Pride-pass, men bara behöver ett själv, så lottar jag ut ett veckopass till Pride till en av er som kommenterar senast söndag 4 juli.
USA i bilder, pt 2
San Francisco har färre invånare än Stockholm, men har en skyline som lovar alla möjligheter, frestelser och synder som bara en riktig storstad kan leverera. Eftersom the Bay Area har ungefär hälften av Sveriges befolkning, kan San Francisco definitivt leverera vad dess skyline lovar.
En av turistgrejerna som är värd att göra är Alcatraz. Det är bara ett bolag som får lägga till vid ön, och det gäller att boka biljetterna i tid under turistsäsong. Fem dagar i förväg är en bra regel.
Alcatraz har varit militärfästning och militärfängelse innan det blev ett högsäkerhetsfängelse. Det kändes udda att befinna sig i något som jag bara sett i teveserier som ”Prison Break” och samtidigt veta att det här var på allvar.
Något man definitivt ska göra är att ta audio-guidningen runt inne i fängelset. Historier om rymningsförsök (det är fortfarande oklart om ett av dem lyckades) blandades med berättelser om vardagen på fängelset, allt berättat av tidigare fångar och fångväktare.
När solen låg på var det tillräckligt varmt för att gå i kortärmat, men så fort man kom in i skuggan, eller när solen gick ner (vilket den gör vid 17) så blev det kallt nog för skinnjacka. Det sägs att det här är den kallaste vintern på länge i San Francisco, men det är tidig vår med svenska mått mätt.
Keep clear. Varje gång jag ser det hör jag Korben Dallas säga ”I’m trying, i’m trying”. Jag lyckades hålla mig undan poliskonfrontation (om man räknar bort alkoholkontrollen). Trots att jag körde mot rött. Två gånger, och ena gången stod en polisbil stilla vid rödljuset på väge åt andra hållet. Jag pratar inte om att svänga höger, för det får man göra här. Till mitt försvar måste sägas att rödljuset (det var ett och samma jag körde mot bägge gångerna) såg ut att reglera en korsning och inte ett övergångställe. Men som Andy sa: ”Nåja, det var ingen som dog i alla fall”.
På vägen ner till Los Angeles, där vi skulle plocka upp David och Anders för vidare färd till Las Vegas, körde vi Highway 1. Den vackraste sträckan som Highway 1 passerar är Big Sur. Det är ett område utan några fasta gränser, men stället vi stannade till vid räknas definitivt till området. Området är så vackert att jag försökte ta ett panorama från Big Sur (jpeg, 17.6 mb)
Det är svårt att i ord beskriva hur högt ljudet är från vågorna när de slår mot stranden. Jag skulle lätt kunna tänka mig att bo vid havet, jag tycker att ljudet är rogivande. Andy höll inte med. Det finns få hus här, och de flesta värderas långt över 2 miljoner dollar. Även nu, under finanskrisen.
En rosa Domo har varit vår maskot i bilen hela vägen från San Francisco. Folk här får körkort på så lösa grunder att det är löjligt. Ingen framförhållning, inget konsvekvenstänk och ingen koll runt bilen. Kombinerat med rödljus där det går en sekund från att det blir rött åt ena hållet, till att det det blir grönt åt andra, är jag förvånad över att vi bara sett en bilolycka. Däremot är antalet tillbucklade bilar skyhögt.
Andras blogginlägg om usa, resor, san francisco, alcatraz, highway 1, big sur
USA i bilder, pt 1
Min hjärna känns lite lätt överkokt av alla upplevelser under de senaste veckorna, och det känns som om det var ett par månader sen vi lämnade San Francisco och passerade Big Sur på vägen ner till Los Angeles. I verkligheten är det bara en dryg vecka sen, men en vecka full av upplevelser. Här är några av dem:
På vägen upp till San Francisco åkte jag Highway 1. När solen höll på att gå ner var jag nästan helt ensam på vägen. Ibland kom något enstaka möte, men för det mesta var det lugnt och stilla. Jag stannade till på en klippa och betraktade när solen gick ner (jag försökte rita det förut)
När Andy kommit upp spenderade vi en förmiddag i Castro. Vi hade bägge två kamerorna med, och tydlgien är amerikanare ovana att se systemkameror med lite större objektiv. Jag har tappat räkningen på hur många kommentarer och förvånade blickar min kamera fått.
Castro är fantastiskt. Den klassiska skylten tillhör biografen, och på hela gatan finns regnbågsflaggor på stolparna. Det här är ett av få ställen där heteropar är i minoritet och faktiskt drar ögonen till sig när de går hand i hand på gatan.
Den ena backen erbjöd bättre utsikt än den andra. När solen låg på blev det ganska varmt, och det här ser mer ut som en sommardag än som en vinterdag i den kallaste vintern på länge, enligt många San Francisco-bor jag pratade med.
Det finns inte många ställen där man kan hitta såna här budskap inristade i betongen innan den har stelnat. Oftast har klotter som innehåller ”gay” mer nedvärderande budskap.
Jag och Andy åkte ut till Muir Woods, ett gigantiskt naturreservat med Sequoia-träd (också kallade ”redwood”) norr om San Francisco. En timmes biltur där man får åka Golden Gate, och där man passerar vägar med namn som ”Panoramic Highway” och ”Shoreline Highway”. Ett av träden såg ut som något taget ur ”Sagan om Ringen”, framför allt i skymningen:
Andra turistiga saker som jag och Andy gjorde var att åka cable cars. När vi skulle köpa biljetter (5 dollar enkel resa) kom en riktig wheeler-and-dealer-snubbe fram till oss och erbjöd oss att köpa dagsbiljetter giltiga samma dag för 5 dollar styck. Vi kollade äktheten med en vakt och slog till. Första turen gick till Fisherman’s Wharf:
Det är populärt att sälja alla möjliga statyer i San Francisco. Lejon, tre apor på bänkar, delfiner, sjöjungfruar – vi såg det mesta. Den här var en av de mer bisarra, för vid en första anblick såg det ut som om pojken gjorde något annat med flickan än att lyfta henne.
Vid Fisherman’s Wharf finns ett museum över arkadspel och mekaniska underhållningsmaskiner. Allt från tidiga underhållningsmaskiner som visade filmer på lättklädda flickor (”See what the belly dancer does on her day off!”) till Ms Pacman och flipperspel. Den mest bisarra är definitivt Laughing Sal. Större än en fullvuxen människa står hon i ett kabinett och ser clown-läskig ut. Jag provade att mata in 50 cent, varpå hon började röra sig och skratta. Jag antar att meningen var att skrattet skulle smitta, men det kan vara den mest skräckfilmsliknande upplevelsen jag haft i mitt liv. Hade jag varit ensam i den hallen så hade jag behövt rena kalsonger.
Andras blogginlägg om resor, san francisco, fotografier, bilddagbok
Kärlek, frihet och glädje i 69 bilder (Prideparaden 2008)
Jag håller på att lära mig fotografera. I år var det en extra utmaning, eftersom jag körde på helt manuella inställningar på kameran. Det medför att alla bilder inte blev så bra, men det var lärorikt. Framför allt var det kärlek, frihet och glädje som speglades i nästan hela paraden. Här är några favoritfoton. Klicka på dem för en större version och kommentarer. Samtliga bilder jag tagit under Pride kan ses på mitt Flickr-konto.
Andra bloggares inlägg om europride, pride, prideparaden, fotografier, stockholm pride
Återvinning i Pride Park
Jag vet att återvinning ligger helt rätt i tiden. Pride Park gav till och med de mest avancerade drag queen-utstyrslarna möjlighet att återvinna de förbrukade delarna:
Andra bloggares inlägg om pride park, europride, återvinning