Nekrofilfråga #2

Jag ser mig själv som ateist och pragmatiker när det gäller livet – eller rättare sagt bristen därpå – efter döden. Jag tror inte på någon gud, och jag tror att vi när vi dör obönhörligen upphör att existera för alltid.

När jag först började tänka kring det här med att donera kroppen till nekrofiler var det mest av nyfikenhet över hur lagen var konstruerad. Jag är med i donatatorsregistret och har valt att donera både organ till eventuella behövande, och kroppen till forskning och det är ju uppenbarligen tillåtet.

Det blev sedan till någon tanke om att man egentligen borde kunna ha det som affärsidé: en kroppsförmedling som betalar personer för att få använda deras kroppar efter döden. Säg att du fick 10 000 kronor idag för att din kropp, vid din död, skulle få användas av nekrofiler (nu bortser vi från bitar som är svåra att avtala om, till exempel när man dör i en våldsam olycka som sliter sönder kroppen) – skulle du göra det?

Jag tycker inte att tanken är speciellt bekväm. Jag lutar åt ett ja, men det är inte så självklart jag trodde det skulle vara. Jag försöker tänka mig in i hur jag skulle reagera om min lillasyster hade gjort samma grej, om jag skulle lutat åt ett ”ja” då med. Jag vet inte varför det känns så tveksamt att donera kroppen till nekrofiler men inte till forskning. När jag är död så bryr jag mig inte (enligt mitt sätt att se det). Min kropp är inte jag längre. Och för mina närstående är det ju ingen skillnad på om min kropp först används som sexleksak eller som forskningsobjekt innan den bränns upp i en ugn eller frystorkas eller vad man nu kommer göra med kroppar när jag dör.

Det är också en filosofisk fråga kring äganderätt. Vem äger min kropp när jag dör? Är det bröstarvingarna? Dödsboet? Jag har rätt att bestämma vad som ska hända med mina ägodelar när jag dör, och är i princip fri att göra som jag vill, men jag är inte fri att bestämma vad jag vill göra med min kropp. Det finns visserligen uppenbara hygieniska orsaker, men även om dessa tas med i beräkningen verkar jag inte vara fri att välja vad som ska hända med min kropp efter döden.

Sånt kan jag gå runt och fundera på ibland. Under tiden kan du ställa dig samma fråga: kan du tänka dig att donera organ eller kropp? Till vilka ändamål?

[poll id=”3″]

Andra bloggar om: , , , ,

6 reaktioner till “Nekrofilfråga #2”

  1. Du är ju sjuk, tyvärr.

    Vuxna borde veta vad sex är. Det är polernas möte: yin/yang; hon/han; plus/minus osv.

    Tänkr er en akt mellan ”män”, hoppas ni inte sitter och äter… stoppa in den i ett skithål och kalla det för sex.
    Pervo långt upp över öronen.

    Livet kommer och går vidare via polernas möte – om inte… så är det död. Ni håller på med död, undergång och begärstillfredställelse, det ärväl därför du tar upp om nekrofileri. Homofiler är nonhuman. De vet om sin egen smuts, det är därför de håller på så mycket med det yttre – projicerar – de vet att något är fel och borde förbättras – så fixar de på ytan, innen på mode, fab five, gym, hänger på sig massa extragrejer kring handleder och hals, det ser ju inte klokt ut. Till och med anusborstar under näsan.

  2. Du är ju sjuk, tyvärr.

    Vuxna borde veta vad sex är. Det är polernas möte: yin/yang; hon/han; plus/minus osv.

    Tänkr er en akt mellan ”män”, hoppas ni inte sitter och äter… stoppa in den i ett skithål och kalla det för sex.
    Pervo långt upp över öronen.

    Livet kommer och går vidare via polernas möte – om inte… så är det död. Ni håller på med död, undergång och begärstillfredställelse, det ärväl därför du tar upp om nekrofileri. Homofiler är nonhuman. De vet om sin egen smuts, det är därför de håller på så mycket med det yttre – projicerar – de vet att något är fel och borde förbättras – så fixar de på ytan, innen på mode, fab five, gym, hänger på sig massa extragrejer kring handleder och hals, det ser ju inte klokt ut. Till och med anusborstar under näsan.

  3. Kroppen är andens tempel säger ju dem som tror på andar och själar och sånt. Jag försöker att respektera min kropp eftersom jag tror att det bor något gudomligt i den och att den är skapad av något högre väsen, förhoppningsvis med ett ”högre” ändamål än.
    Med det som utgångspunkt har jag svårt att tänka mig att låta min kropp bli en sexleksak, även om det är efter min död – det är ju endast efter nogsamt övervägande och studerande av samvetskalkylen som den skulle få bli sexleksak i levandes livet! ;)

    Du tar ju uppenbarligen hand om din kropp på ett alldeles utmärkt sätt; håller den i trim osv. Frågan är varför du gör det. För att få ut mesta möjliga av kroppen under tiden du använder den? Finns det då ett prioriteringssystem där du ibland försakar kroppen till förmån för annat som ger än större njutning? Ser du kroppen som en av många ägodelar eller har den trots allt en särställning eftersom den – särskilt om vi inte har något som annat än i bildlig bemärkelse kan kallas själ – är allt som definierar människan?

    Självklart menar jag inte att ifrågasätta hur konsekvent du lever ditt liv, för det ska gud(arna) veta att själv är jag allt annat än konsekvent. Men detta med kroppen är ju mycket intressant och att dra in post-mortem nekrofili i det hela var ett litet genidrag från din sida tycker jag!

  4. Kroppen är andens tempel säger ju dem som tror på andar och själar och sånt. Jag försöker att respektera min kropp eftersom jag tror att det bor något gudomligt i den och att den är skapad av något högre väsen, förhoppningsvis med ett ”högre” ändamål än.
    Med det som utgångspunkt har jag svårt att tänka mig att låta min kropp bli en sexleksak, även om det är efter min död – det är ju endast efter nogsamt övervägande och studerande av samvetskalkylen som den skulle få bli sexleksak i levandes livet! ;)

    Du tar ju uppenbarligen hand om din kropp på ett alldeles utmärkt sätt; håller den i trim osv. Frågan är varför du gör det. För att få ut mesta möjliga av kroppen under tiden du använder den? Finns det då ett prioriteringssystem där du ibland försakar kroppen till förmån för annat som ger än större njutning? Ser du kroppen som en av många ägodelar eller har den trots allt en särställning eftersom den – särskilt om vi inte har något som annat än i bildlig bemärkelse kan kallas själ – är allt som definierar människan?

    Självklart menar jag inte att ifrågasätta hur konsekvent du lever ditt liv, för det ska gud(arna) veta att själv är jag allt annat än konsekvent. Men detta med kroppen är ju mycket intressant och att dra in post-mortem nekrofili i det hela var ett litet genidrag från din sida tycker jag!

  5. Ellen: du är så jäkla smart. I love! Jag håller på och skriver ett långt inlägg om min syn på min kropp, och det du skrev här väckte ytterligare en dimension som jag måste ta med.

    Jo, jag ser att kroppen har en särställning. Men jag anser den inte vara outbytbar. Som transhumanist skulle jag kunna tänka mig att gå rätt långt för att komma förbi mänskliga gränser, men inte till vilket pris som helst. Hur som helst, tack för inspirationen (och svaret kommer i inlägget :-)

  6. Ellen: du är så jäkla smart. I love! Jag håller på och skriver ett långt inlägg om min syn på min kropp, och det du skrev här väckte ytterligare en dimension som jag måste ta med.

    Jo, jag ser att kroppen har en särställning. Men jag anser den inte vara outbytbar. Som transhumanist skulle jag kunna tänka mig att gå rätt långt för att komma förbi mänskliga gränser, men inte till vilket pris som helst. Hur som helst, tack för inspirationen (och svaret kommer i inlägget :-)

Kommentarer inaktiverade.