Gabriel Velarde och Magnus Hübner körde en introduktion till polygama relationer på Pride 2011
”Poly för nybörjare” var ett utmärkt seminarium som handlade om hur det egentligen funkar att leva som polygam. Hur gör man med svartsjuka? Finns det en man älskar mer än den andre? Har man sex med alla sina partners? Det jag gillade mest med seminariet var att det behandlade även frågor som de som lever i mongam parrelation bör ställa sig. Ett exempel: Är det otrohet att porrsurfa och onanera till bilder och porrfilmer där andra än ens partner är med? Det är frågor som är svåra att ta upp. Som en av föreläsarna sa: ”bara att ställa frågan implicerar att man tänker göra det”. För många likställs alltså frågan om ”är det otrohet om jag flirtar med en annan person” med ”jag tänker flirta med andra personer”. Men så är det ju inte, och vi har alla olika gränser för vad otrohet är. Jag tycker till exempel personligen att ”sova över hos nån man legat med” är mer otrohet än ”köra petting med någon annan”. Jag kan dock inte utgå från att min eventuella partner tycker detsamma och vi behöver sätta gemensamma gränser.
Jag gillar också sättet att närma sig svartsjuka: utan att förringa känslan inser man att det är den som är svarsjuk som äger känslan och är ansvarig för den. Att säga ”du gör mig svartsjuk” är att skjuta över ansvaret för sina egna känslor på någon annan.
En annan fråga som kom upp, och sedan diskuterades flitigt i mitt twitterflöde var den om kärlek:
Roligast var när en av killarna fick frågan hur han och hans partners gör med tid och när man träffar vem. Svaret var: ”jag kör delad Google-kalender”.
Jag ligger lite efter med Priderapporteringen här i bloggen. Den tiden jag hade tänkt ägna åt att skriva har jag istället lagt på det som (på delad förstaplats med Arnaud) är mitt livs bästa semesterromans.
Jag har istället för att skriva legat och ömsom hånglat och haft pillow talk med en yngre och snyggare Ed Harris. Efter två mycket lyckade romanser insåg jag vad hemligheten för det är:
Det kommer sammanfattningar av alla seminarier jag varit på, fotografier från både Pride Sergel och Pride Park (som numera tydligen döpts om till Pride Kungsan) och idag fredag kommer det också en debattartikel i Aftonbladet skriven av mig. Tills dess kan du se guldkornen från seminarierna jag varit på genom att läsa mitt Twitterflöde (du som inte är van med Twitter, tänk på att de tweets som listas högst upp är de senaste, så läser du uppifrån och ner får du den i omvänd kronologisk ordning).
45 minuter innan invigningen är det ganska tomt framför stora scenen. Folket som kommit till parken håller till på gångstråken vid restaurangerna.Mellanscenen i Pride Park är riktigt fin och snyggare än stora scenen.Parken var ännu inte färdigställd, och uppbyggnad och förberedelser hölls in i det sista. Här håller Zipper på att lassa in öl.Pride må vara gratis, men ölen är ohemult dyr. 55 kronor för 33 cl ger ett literpris på 165 spänn. Priserna är desamma hos alla restauranger.Jonas Hedqvist och Diamond Dogs inledde invigningsgalan med "I am what I am". Lite pikant att Jonas inte fixade de höga tonerna, men låten är ett av de bästa ledmotiven till Pride.Straight Up framförde den officiella Pride-låten "Show the world tonight". Låten gör sig så mycket bättre live på scen än den gör sig förinspelad.Moa Svan, som jag inte hört speciellt mycket av tidigare, var på det hela en bra konfrencier. Vissa av skämten är tama på ett snudd på fegt sätt, men hon lyckades också klämma in en del roliga poänger, som tipset till heteros som inte fattar vad man gör i Parken: "Ta en bög i handen och gå bort till toaletterna så finns en överraskning där"Kjell Rindar och Anna Mohr var de första invigningstalarna. De drog en snabbversion av den svenska hbt-rörelsens historia från 50-talet och framåt, kryddad med personliga anekdoter. En värdig öppning på Pride!Neo (som för övrigt också skulle kunna heta "Mika light", både utifrån utseende och sound) uppträdde. Proffsig på scen och hyfsat okej låtar. Jag vet inte om det var låtarna eller Neo som gjorde de små heterotjejerna runt mig mest upphetsade, men skrek gjorde de.Moa Svan och Petra Hammargren bjöd på en förhandsvisning av stand up-showen på torsdag i Pride House. Spontant kände jag att det finns potential och att det kommer att bli en kul show. Jag hade dock gärna sett lite vassare och elakare humor, det här är fläckvis snällt på gränsen till menlöst och fläckvis vasst och roligt. Man ska inte försöka att tillfredsställa alla.Miss Brandi Russell har gjort en av b-sidorna till årets pridelåt. Ljudet var lite off under delar av hennes uppträdande och jag fick ingen känsla för låten. Dansarna var mer entusiastiska än duktiga, men Brandi lyckas äga scenen rätt bra.Thomas Beatie var en av invigningstalarna. Han körde ett inspirationstal (med välförtjänta kängor till svenska regeringen i frågan om tvångssterilisering av transpersoner) baserad på hans och hans familjs historia. Jag minns speciellt två saker: när han sa att han är här för att visa svenska politiker de tre vackra barn som denna man fött tillsammans med sin fru, och att sterilisering av det kön personen inte identifierar sig med inte innebär att det rätta könet växer ut.TGI Friday's är inte en del i Prideparken, och inhägnaden går precis vid deras uteveranda. Egentligen är det parken som är inhägnad, men formen på inhägnaden plus det faktum att det finns en öppen på den inhägnade delen gör att det känns som om heterosarna är inhägnade på TGIF.
Samtliga bilder är fria att använda så länge du anger mig som fotograf och länkar till min blogg. De finns att ladda hem i hög upplösning från mitt Flickr-konto.
Vad? Guidad visning av Armémuseum ur ett ostraight perspektiv Var? Armémuseum, Riddargatan. Ett stenkast från Östermalmstorgs tunnelbanestation. När? 13.00 tisdag, onsdag, torsdag och fredag under Prideveckan
Snabbrecension: Armémuseum är väl värt ett besök av flera anledningar, även om du kan skippa den guidade turen. Besöker du museet för första gången blir upplevelsen bäst om du har runt två timmar på dig.
Ingången till Armémuseum flankeras av regnbågsflaggor
Lång recension: Min spontana tanke efter att ha gått den guidade turen var att guiden egentligen inte fyllde någon funktion. Jag tror att jag hade fått ut mer av att gå runt själv och läsa om de olika delarna, vilket går utmärkt. Den guidade turen tar oss igenom valda delar av basutställningen (”Vem äger bilden av historien?”) och Elisabeth Olsson Wallins utställning ”King, Queen & Queer”.
Karl XII av Elisabeth Olsson Wallin.
Just guiden blir det märkligaste inslaget. Han berättar att han egentligen inte jobbar som guide utan som grafisk formgivare på Armémuseum, men att han projektlett utställningen och därmed också kör den guidade turen. Jag börjar genast fundera på om han blev projektledare för en hbt-utställning för att han själv inte är straight, vilket i sig skulle vara märkligt.
Han berättar egentligen det som står i informationsmaterialet, men lyckas aldrig förmedla känslan ”jag vet vad jag pratar om” – vilket inte är så konstigt då varken ”anordna utställningar” eller ”hålla guidade turer” ingår i det han egentligen är anställd att göra. Kanske växer han in i rollen framåt slutet på veckan, men spontant skulle jag säga att du lika gärna kan gå runt med en kompis och få ut mer av att tillsammans läsa och reflektera över materialet.
Om du väljer att gå runt själv och se "Vem äger bilden av historien?" är det små regnbågsflaggor som markerar de delar av utställningen som beskrivs ur ett hbtq-perspektiv
Med det sagt så tycker jag att Armémuseum absolut är värt ett besök: Dels för ”Vem äger bilden av historien?”, dels för hela basutställningen, och dels för uställningen ”Body Armour”. Basutställningen ger kanske den enskilt bästa och mest kompletta bilden av Sveriges historia. Regenterna sätts i något slags kontext, krig påverkar och påverkas av politiska och samhälleliga tendenser. Det handlar kort sagt inte enbart om vapen och soldater utan om samhället i stort. ”Body Armour” visar en en serie biomekaniska varelser födda ur ett fritt fantiserande kring krig, sexualitet, drifter och kroppsligt förfall. Tänkvärt, störande och intressant på många plan.
Du får höra "Rifleman's Creed" när du går in till utställningen "Body Armour". Det är en del av doktrinen för amerikanska soldater. Krig, dödande och soldater beskrivs alla med manliga pronomen och ord (he, brother) vilket är intressant.Att höra soldater mässa "Rifleman's Creed" där geväret utmålas som en vital del av dem själva, samtidigt som man ser installationer som denna ger en annan, fläckvis morbid, dimension till ramsan.En annan installation som tillsammans med "Rifleman's creed" och de andra soldatramsorna som kommer ur högtalarna, lämnar en smått surrealistisk känsla.Den här installationen i "Body Armour" är fantastisk. Den är stötande, störande, surrealistisk, äcklig och samtidigt en perfekt skildring av krig.
Alla bilder finns upplagda på mitt Flickr-konto, och får användas fritt så länge du anger mig som fotograf och länkar till min blogg.
Jag har pressackreditering, men eftersom jag gillar Pride och tycker att det är viktigt att stötta oganisationen och företeelsen ekonomiskt köpte jag ändå Pridepaktet XL.
I år har jag fått pressackreditering till Pride och kommer att ägna en hel del tid, blogginlägg och twittrande (@kazarnowicz på Twitter) för att dela med mig av saker. Jag har lånat lillebrors grymmekamera, hoppas att min Macbook Air kommer fram innan veckan gått allt för långt och kommer att få mycket användning för min portabla iPhone-laddare.
Här är mitt urval av punkter i Prideprogrammet som jag vill se, med eventuella kommentarer.
Vi berättar om könsöverskridande karoliner, prostituerade kavallerister, kärnfamiljsnorm och kärnvapenhot. Och vi ställer oss frågan: hur hetero var egentligen drottning Kristina, Karl XII och Gustav III?
Plats: Armémuseum, Riddargatan 13, T-T-Östermalmstorg Pris: Fri entré med Pridepaketet! Ord. 80 kr Tider: må 1–fr 5 aug 13:00 –14:00
Min kommentar: Armémuseum hade redan under Europride en utställning om HBT-historia i militären. Armémuseum är i mitt tycke det bästa museet om man vill ha en bra överblick över Sveriges historia, eftersom Sveriges historia också är en historia av krig. Att sätta regenterna i ett samtidspolitiskt sammanhang gör att de blir mer än namn och årtal. Jag hoppas att man i år vässat HBT-biten, som 2008 var fläckvis bra och fläckvis krystat.
Under Stockholm Prides invigning får vi lyssna till årets invigningstal och pridelåt. Invigningstalare: Thomas Beatie, Anna Mohr och Kjell Rindar. Pridelåt: Show the World Tonight med duon Straight Up. Delar av invigningen sker på engelska.
Plats: Pride Kungsan (Stora scenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen Tider: må 1 aug 18:00 –23:30
Hur lever man ickemonogamt? Hur lever man öppet ickemonogamt? Våra föreläsare berättar och har frågestund om poly och relationsanarki. Medverkande: Gabriel Velarde och Magnus Hübner
Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: ti 2 aug 13:00 –13:45
Min kommentar: Jag är inte säker på var jag själv står i frågan när det gäller mina relationer, men jag gillar polytanken. Framför allt gillar jag ifrågasättandet av dagens relationsnorm.
Makt och ideal inom hbt-världen var ett av flera teman i RFSL:s 60-årsjubileumsbok, nu träffas bokens redaktör, Anna-Maria Sörberg, diskuterar detta med några av skribenterna Medverkande: deltagare Maria Lönn, Carlos Diaz och Fredrik Apollo Asplund Moderator: Anna-Maria Sörberg Programpunkten är flyttad till klockan 14.00 och förlängd med en timma.
Plats: Pride Sergel (Kulturhustaket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: ti 2 aug 14:00 –15:45
Min kommentar: Förra året hade jag och Carlos Diaz ett samtal i Pride House om maskulinitet och bögar. Det ska bli spännande att höra den här debatten.
Bögar tjänar mindre än heteromän. Vad beror det på, och är de rosa pengarna därmed en myt? Hur ser diskrimineringen av hbtq-personer i arbetslivet egentligen ut och vad kan vi göra åt den? Medverkande: Shadé Jalali, likabehandlingsexpert Unionen, George Svéd, enhetschef Diskrimineringsombudsmannen, Representant från RFSL och Josefin Brink (V) / Hans Linde (V), moderator.
Plats: Pride Sergel (Studio 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: ti 2 aug 15:00 –15:45
Min kommentar: Jag ser framför allt fram mot undersökningen som visar det här. Det är onekligen komplicerat att hävda något som helst om bögars inkomster så länge man inte definierat vad en bög är. Jag tror att man kommer ett steg närmare om man pratar om ”öppna bögar”.
ESF-projektet, Mervärt, som drivs av RFSL, Svensk BevakningsTjänst och Storstockholms brandförsvar
Är det svårare att arbeta med hbtq- eller likabehandlingsfrågor inom uniformsyrkena? En paneldiskussion om hur hbtq- och likabehandlingsfrågor hamnade på dagordningen och om strategier för att arbeta normkritiskt inom uniformsyrkena. Medverkande: Maria Sjödin, RFSL (moderator), Karl Sandberg, Svensk BevakningsTjänst, Robert Eriksson, Storstockholms Brandförsvar samt representanter från Polisen och Försvarsmakten.
Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: ti 2 aug 16:00 –16:45
Sverige är ett av de länder som straffat flest personer för att genom oskyddat sex överfört eller utsatt någon annan för hiv. Enligt FN bidrar denna kriminalisering till stigmatisering – utan risken för positiv inverkan på hiv-preventionen. Vad behöver ändras? Medverkande: Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande RFSL och ledamot i Nationella Hivrådet, Lars Olsson, juridisk rådgivare RFSU, Joakim Berlin, Hiv-Sverige, Maria Ferm (MP), ledamot i justitieutskottet, Fredrick Federley (C). Moderator: Kristina Ljungros, ordförande RFSU.
Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: on 3 aug 12:00 –13:00
Min kommentar: Smittskyddslagen i Sverige är helt galen. Genom att inte ta reda på din HIV-status slipper du undan ansvar, eftersom du måste upplysa en sexualpartner om din HIV-smitta ifall du testat dig positivt. Dessutom lägger det allt ansvar på en part vid sex, istället för att dela ansvaret jämnt mellan alla inblandade.
Hur står det till med ungdomar och sex i dag? Vilka är våra kunskapskällor och vad vet vi? Medverkande: Gustav Nilsonne (moderator), Veronika Halvarsson, doktorand i sociologi. Anna-ChuChu Schindele, enheten för hivprevention och sexuell hälsa, Smittskyddsinstitutet. Gisela Helmius, professor emerita och mångårig sexualaktivist.
Plats: Pride Sergel (Bandlerrummet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: on 3 aug 13:00 –13:45
Min kommentar: Sist jag blev uppdaterad på det här området var i början av 2000-talet när jag jobbade på RFSL som skolinformatör.
Edward Summanen. I spelvärlden har spelaren full frihet – eller? Gamers, queers, akademiker, spelskapare och nördfeminister diskuterar. Medverkande: Åsa Roos, Teresa Axner, Ina Bäckström, Maria Sjöberg, Vio Szabo,
Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: on 3 aug 14:15–15:00
Min kommentar: privat är det här den roligaste punkten under veckan, gaymer som jag är.
För första gången i Stockholm Prides historia presenteras en hel kväll med bara rock. Hela sex band kommer att rocka loss i Kungsträdgården under onsdagskvällen. Kvällens band är: Coverakuten, Crucified Barbara, Tantrum To Blind, Stalingrad Cowgirls, Dynazty och Treat.
Plats: Pride Kungsan (Stora scenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen Tider: on 3 aug 18:00 –23:30
Jag gillar att Pride ackrediterar bloggare, och jag gillar att namnet på min blogg också kan tolkas som min titel.
Idrottsrörelsen har betonat vikten av att jobba med värderingar inom rörelsen. Har detta verkligen bidragit till en mera öppen idrottsrörelse för hbtq-personer? Medverkande: Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande RFSL, Emelie Mire Åsell, ordförande RFSL Ungdom, Mattias Hjelmberg, Riksidrottsförbundet och Håvard Övregård, Med idretten mot homohets, representant från Stockholm Snipers.
Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 11:00 –11:45
Min kommentar: Det är trist att två av tre sportrelaterade programpunkter i Pride House ligger på samma tid. Jag skulle även vilja lyssna på ”Sport och HBTQ” som går samtidigt.
Varför har unga hbtq-personer sex mot ersättning? Vilka upplevelser och behov kan finnas? Vilka kopplingar finns mellan självkänsla och destruktivt sex? Under det här seminariet kommer resultat som ger svar på de frågorna att presenteras! Medverkande: Mina Gäredal.
Plats: Pride Sergel (Bryggan), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 12:00 –12:45
Min kommentar: Jag hoppas att den här rapporten är så politiskt ofärgad som möjligt. I princip alla offentliga diskussioner kring ämnet är annars politiska, det är omöjligt att rapportera utan att utmåla sexsäljare som offer. Jag hoppas att Pride kan vara en fristad för en mer nyanserad diskussion.
Kom och lyssna på Suzann Larsdotter och Jonas Jonsson som utmanar gängse syn på de aktörer som säljer sex. Observera att programpunkten är flyttad till klockan 13.00-13.45
Plats: Pride Sergel (Bryggan), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 13:00 –13:45
Varför behövs separatistiska mötesplatser för hbtq-personer? Vi hör representanter från fritidsgårdarna Egalia och Habitat Q samt äldreboendet Regnbågen mötas och prata om slutenhet som behov över generationsgränserna. Observera att programpunkten är flyttad till klockan 14.00 – 14.45.
Plats: Pride Sergel (Kulturhustaket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 14:00 –14:45
Min kommentar: jag är fläckvis separatist i hbt-frågan, och fläckvis är jag mot det (ambivalent, jag?). Jag inser att det idag finns ett behov av separatism, men hoppas att det i framtiden inte ska behövas.
A. Svensson Terapi & Utbildning AB, Ullakarin Nyberg, Med. dr och överläkare
Vilka är överlevnadsfaktorerna för hbtq-ungdomar i riskzonen för självmord och hur ser faktorerna för återhämtnings ut? Medverkade: Ullakarin Nyberg, med. dr och överläkare och Annelie Svensson, socionom och privatpraktiserande legitimerad psykoterapeut. Språk: Engelska
Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 15:00 –15:45
Min kommentar: det här har tydliga kopplingar till ”Det blir bättre” (som nu är igång igen på svenska)
Beror ätstörningar på ideal? Vad skapar ätstörda kroppar och vad gör en ätstörd kropp? Om självsvält och samtida paradoxer. Medverkande: Samira Ariadad, skribent, aktivist.
Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 16:05–16:45
Min kommentar: Jag är lite orolig över att ”ätstörningar” ska vara synonymt med ”anorexia” och ”tjejfråga” eftersom den enda medverkanden som listas är tjej och beskrivningen verkar handla mer om svält än om andra ätstörningar som t ex ortorexi.
PrideComedy ”Homohumor – eller kanske bara en vanlig trött stand-up” Moa Svan (Kyss min plysch i P3) bjuder på show och Prideglam när hon drar ihop sina favoritkomiker för en humorkväll i regnbågens tecken! Pernilla Hammargren (Humormaffian), Anni Isis (flatkomiker), Shanti Rydwall-Menon (Vinnare P3 Humohimlen Live i Uppsala) Evelyn Mok (SVT Humor)
Plats: Pride Sergel (Hörsalen), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Pris: 70kr (50kr med Pridepaketet) Tider: to 4 aug 17:30–19:00
Min kommentar: Det ska bli skönt med lite lättsam övergång till Schlagergalan.
Stockholm Pride presenterar den största schlagergalan någonsin. En artistkavalkad utan dess like kommer att sätta Stockholm i gungning under torsdagskvällen!
Plats: Pride Kungsan (Stora scenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 18:00 –23:30
Kan du inte få nog av Pride i Kungsträdgården? Varje kväll ställer Stockholm Pride upp en DJ att spela för oss som vill dansa i botten på fontänen i Kungsträdgården! Välkomna till den ultimata och självklara efterfesten! För uppdaterad information om vilka DJ:s som spelar, besök: www.stockholmpride.org.
Plats: Pride Kungsan (Mellanscenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen Tider: må 1 aug 22:00 –00:30, ti 2–to 4 aug 23:30–00:30, fr 5–lö 6 aug 00:30–01:30
Välkommen till It’s Just Sex – GayPorn samtal med värdarna Jason Seachrest och Matthias Mattsson, där vi hoppas informera, underhålla och kittla. Lite lustigt, alltid snuskigt frågar vi porrstjärnorna Michael Brandon och Scott Spears från Porn Stars Buck Angel de frågor som ni vill ha svar på. Förbered er på att bli utmanade och underhållna. Språk: Engelska
Plats: Pride Sergel (Kulturhustaket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 11:00 –11:45
Min kommentar: det här kan bli mycket intressant med rätt intervjuare.
Stockholm Pride, Högskolan i Kristianstad och Järva mansmottagning
Män som blivit våldtagna av män saknar ofta ord för att prata om vad de varit med om. Hur ska vi kunna möta dessa män inom de olika organisationer som möter dem? Medverkande: Hans Knutagård, Högskolan i Kristianstad, Salar Shalmashi, Järva Mansmottagning.
Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 12:00 –12:45
Min kommentar: Kontrasten att gå från ett seminarium där man pratar med porrstjärnor som förhoppningsvis tycker att sex är kul och välbetalt, till ytterligheten där sex avtvingas en med våld kommer bara den att bli intressant.
LOs vice ordförande Ulla Lindqvist kommer att presentera en opinionsundersökning, som LO gjorde under juni 2011, om en öppen och inkluderande arbetsplats.
Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 13:00 –13:45
Två av Sveriges mest meriterade sexualupplysare samtalar om normkritisk sexualupplysning. Varför är normkritik viktigt? Och är det egentligen krångligt eller enkelt? Var finns de stora vinsterna och finns det några nackdelar? Medverkande: Lotta Björkman (vice ordförande RFSU Stockholm, skribent i boken ”Normkritik”) (moderator), Inti Chavez Perez (sexualupplysare och författare till boken Respekt) och Sandra Dahlén (sexualupplysare och författare).
Plats: Pride Sergel (Kafé Klara ), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 14:00 –14:45
Min kommentar: Jag tror inte att jag någonsin träffat Sandra Dahlén, men jag har alltid gillat hennes sköna inställning till sex, kön och upplysning. Jag gillar RFSU och den smärtar mig att den här sessionen ligger samtidigt som ”Homofobi inom idrotten” nedan. Jag kommer att bestämma mig för vilken jag vill se i sista stund.
Vi tar avstamp i Anton Hyséns beslut att komma ut och samtalar om hur det kommer sig att det dröjt först till 2011 innan någon manlig fotbollsspelare kommit ut. Vad gör RF för att underlätta för sina idrottare att komma ut? Medverkande: Bettan Andersson (fd. ordförande för Svenska boxningsförbundet), Johannes Sandreyo (författare), representant från Riksidrottsförbundet (RF) samt samtalsledare.
Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 14:00 –14:45
Erica Li Lundqvist, doktorand i islamologi, Lunds universitet
Erica har under flera år specialiserat sig på homosexualitet och islam. Hon har bott i Libanon under längre perioder där hon intervjuat homosexuella muslimer om deras vardag och livssituation. Föreläsningen kommer vara baserad på erfarenheter därifrån.
Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 15:00 –15:45
Min kommentar: västvärldens syn på homosexualitet som identitet är onekligen inte helt oproblematisk när den exporteras till länder där det är ett beteende.
Vad händer med hbtq-personers säkerhet och Polisens arbete mot hatbrott när Rikspolisstyrelsen inte prioriterar frågan? Välkommen till debatt! Medverkande: Anna-Maria Sörberg (moderator), Markus Svedén, Hatbrottsgruppen Stockholmspolisen, Christian Antoni Möllerop vice förbundsordförande, RFSL, Beatrice Ask, justitieminister, representant från Rikspolisstyrelsen.
Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 16:00 –17:45
Min kommentar: Jag ska villigt erkänna att jag mest la till den här för att Beatrice Ask är med. Det var något slags freak show-tanke hos mig, lite som ”se en get med två huvuden”.
Smakprov ur succéföreställningen – Sean-Magnus Älskar Man – en sexig, bitter och kärlekskrank afton tillägnad mannen. Kittlande ekivoka texter och smäktande kärleksballader. Duon Sean Kelly och Magnus Skogsberg sjunger, kvider och längtar innerligt.
Plats: Pride Kungsan (Mellanscenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 17:15
lördag 6 augusti
13:00
Prideparaden
Min kommentar: En av mina favoritgrejer med Pride. Jag kommer som vanligt att fotografera. I år ska jag scouta ut något riktigt bra ställe att fotografera på.
Efter paraden samlas vi i Kungsträdgården för en galen partykväll! Hela kvällen kommer vara en enda stor fest och för att orka med rekommenderar vi att ni fyller på med vätska och mycket mat!
Plats: Pride Kungsan (Stora scenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen Tider: lö 6 aug 17:30–23:45
Imorgon börjar Pride. Jag kommer att skriva och fota en hel del då jag fått pressackreditering (är det något specifikt du är intresserad av, säg till så ska jag se om jag kan täcka in det). Men först, lite uppvärmning med fokus på könsöverskridande.
Jag har länge varit fascinerad av den japanska kulturen. Det är en av kulturerna som mer än någon annan för mig symboliserar människans inneboende dialektik. Är du en extrem åt något håll, behövs en ventil åt andra hållet. Den strikta hierarkin och artigheten i affärssammanhang, samtidigt som japan förmodligen leder utvecklingen av teveprogram där folk gör bort sig (bjuder på sig själva) på ett sätt som är otänkbart för de flesta svenskar.
En annan sak jag gillar med japan är deras inställning till språket. Finns inte ett engelskt ord på japanska så tar man helt enkelt det det engelska och transkriberar det så att det fungerar med det japanska fonetiska alfabetet. ”Credit card” blir till exempel ”Kurejittokādo”, ”McDonald’s” blir ”Makudonarudo” och ”Michael” blir ”maikeru”.
Den japanska kulturen formar en särpräglad och svårefterhärmlig popkultur. Många legendariska tevespel är ett resultat av japaners kreativitet: Final Fantasy, Super Mario Bros, Bubble Bobble. Sen har vi (den i Sverige numera delvis barnporrklassade) mangan. Jag är inte så insatt i manga/anime annat än via tevespel, men jag blev genast kär i serien ”One Piece” som såvitt jag förstår räknas till mainstream och har en könsöverskridande hjälte: Emporio Ivankov. Han har en egen stridsteknik som innefattar saker som ”hair removal fist”, ”death wink” och ”fat suctioning fist”. Nedan är ett klipp, fler finns på Youtube. Delarna av ”One Piece” som innehåller Ivankov är ännu ej utgivna på DVD.
Helt orelaterat japan, men definitivt transrelaterat är denna deltagare i ”Thailand’s Got Talent”. Mycket häftigt:
Skor är kanske den enskilt viktigaste saken när det gäller träning. Fel kläder kan på sin höjd vara obekväma, lämna märken och få en att svettas mer än man borde, medan fel skor kan göra att man drar på sig skador. Jag har tidigare skrivit om vad man ska tänka på när man väljer ett par träningsskor. En skotyp som brukar uppfylla de flesta krav för vardagsmotionärer som tränar inomhus, oavsett gruppträningsform, är basketskor. De är oftast bra dämpade (basketspelare hoppar mycket) och stabila i sidled (basketspelare springer korta sträckor och byter ofta riktning plötsligt). Tyvärr är majoriteten av basketsko-modeller höga, vilket inte funkar för alla.
Just basketskor som kategori är större i USA än i Sverige, och där finns också ett större utbud av låga basketskor. En stor bonus är att skorna oftast är billigare där (det gäller för övrigt även träningskläder). En USA-resa är alltså ett utmärkt tillfälle att skaffa sig nya träningsskor och -kläder. Jag fick till exempel tag i nya träningsshorts, träningskallingar, linne och 12-pack träningsstrumpor för 95 dollar.
Mitt senaste skofynd är Nike Air Max 360, som jag hittade på Macy’s i New York:
Svarta Nike Air Max 360. Låg basketsko med bra dämpning under hela foten.
De är utmärkta för personer som, liksom jag, har breda fötter. De har dämpning längs med hela sulan och en rundad sula vid hälen. Faktum är att de här är snäppet skönare än Reebok-skorna jag tipsade om i förra inlägget. De här är dock inga lättviktsskor, de tillhör de tyngre skorna jag har. Storleksmässigt är de något större än Nikes skor brukar vara.
Lite rundad sula vid hälen. Stabila i sidled, bred läst, dämpning längs med hela foten.
Jag gav drygt 125 dollar för mina på Macy’s, men ser nu att Footlocker har dem för 100 dollar , dessutom i många fler färger. De rödvita verkar riktigt snygga. Footlocker skickar även till Sverige, och när jag räknar på pris inklusive frakt, moms och tull (högsta tullsatsen) landar de på 950 kronor med dagens dollarkurs. Jag gissar att den här modellen ligger på >1200 i Sverige om den finns att få tag i.
Min egentryckta t-shirt med nästan en stege (8, 9, 10, knekt, knekt). Det kan tyckas att det är att skriva folk på näsan att lägga till (NOT STRAIGHT) under men vissa saker behöver skrivas på näsan.
I måndags hade jag på mig min t-shirt med budskapet ”NOT STRAIGHT”. På väg hem efter att ha lett pass klev jag på tunnelbanan för att åka hemåt. Jag hade mina hörlurar i öronen och min iPhone i handen, men ingen musik på. Jag sätter mig på ett säte. På fyran bredvid sitter två killar, nånstans omkring 25, som antar att jag har musik på och inte hör vad de säger.
kille 1: Såg du vad som stod på hans t-shirt?
kille 2 : Ja …
kille 1: alltså att han vågar
kille 2: Men det är rätt praktiskt när han går ut och så
kille 1: Det som skrämmer mig är att han ser ut precis som vi!
kille 2: …
kille 1: Tror du att han verkligen är det? Typ hundra procent?
Jag tänker ha på mig den tröjan oftare.
—
För några veckor sedan var jag på gymmet. Jag höll på att byta om inför ett Bodypump-pass. Omklädningsrummet är smalt och avlångt, med ingången på mitten. Skåp finns både till höger och till vänster om ingången. När jag är på väg ut kommer två killar in. Ena börjar gå mot sitt skåp till höger säger den ena ”men varför byter du om där? det där är ju homosidan”
Jag hade bara några minuter på mig och hade inte tid för pedagogiskt samtal. Men jag kunde inte heller låta det gå okommenterat. Jag stannade till nära honom och sa med rätt aggressiv röst: ”vad var det för sida sa du?”. Han kollade överraskat på mig och mumlade ”alltså jag skämtade bara”. Jag skakade på huvudet och gick ut.
Under min vecka i New York träffade jag mina drömmars man, shoppade så mycket att mitt kreditkort blev avstängt och lärde mig att jag gillar de mer bohemiska södra delarna av Manhattan mer än det posha uptown.
Det jag framför allt gillar med New York är att allt kan hända. Ett Facebookinlägg om att jag för tillfället befann mig i New York resulterade i att jag hängde med Åsa och senare även Fredrik. Det i sin tur ledde till att jag var på ett takparty på lower east där jag träffade en kille som lätt fick 9,5 på den tiogradiga Jake Gyllenhaal-skalan (och när jag berättade det för honom sa han att det var ett lustigt sammanträffande, eftersom han bodde i samma hus som Jake). Det hade varit kärlek vid första träffen om han inte varit straight. Nu blev det en härlig påminnelse från livet om att det finns alternativ om/när jag tröttnar på singellivet.
Det blev också ett tillfälle för reflektion för min egen del. Varför tyckte jag att han var så attraktiv? Han såg bra ut, men var inte den snyggaste killen jag pratade med under min resa. Jag kom fram till att det var komplexiteten och kontrasterna: han är finansman med en filosofiutbildning och kunde slänga sig mellan allt från popkultur till politik, han har självdistans som aldrig korsar gränsen till självförminskande och kunde skämta både med sig själv och andra, och han kunde gå på väsentligheter framför kallprat (det vill säga prata om ”vem är du?” snarare än ”vad gör du?”, där det senare annars är både svenskars och amerikanares standardsamtalsämne när man träffar någon under ett informellt tillfälle). Jag tror att jag för många, inte minst för mig själv, är svår att placera i ett enda fack. Tar man min blogg som exempel så är ämnena jag skriver om så olika att en allmängiltig etikett inte finns. Uppenbarligen är det likadant på Twitter, vilket en kompis uppmärksammade:
Jag tror att det (bland annat) är det som gör att jag attraheras av människor som har många lager: jag kan få motstånd på flera plan. Ett snyggt ansikte/en snygg kropp räcker för sexuell attraktion och ett wham – bam – thank you mister, men om jag inte kan få samma motstånd mentalt som jag får fysiskt är det där det stannar. Och tvärt om, mentalt motstånd utan sexuell attraktion är en utmärkt platonisk relation. Det är klart att man kan (o)medvetet kan tänka ”jag nöjer mig”, men för mig är singellivet just nu värt mer än en ”jag nöjer mig”-relation.
Något annat som förvånade mig är hur öppet killar flirtar på gatan i New York. Min ovana gjorde att jag inte hann reagera när killen jag hade lite ögonkontakt med nickade och sa ”what’s up” när vi passerade varandra.
Slutet av juli och hela augusti är inte den bästa perioden att besöka New York. Temperaturen under veckan jag var där pendlade mellan 33 och 37 grader. Tunnelbanan är alltid några grader varmare än det är utomhus, det enda som gjorde det uthärdligt var att man hade riktigt bra AC i tunnelbanevagnarna (till skillnad från Stockholms vagnar som knappt har fläktsystem). Det som gjorde mig förvånad var hur många butiker som körde AC på fullt blås och hade dörrarna vidöppna, vilket resulterar i att kall luft strömmar ut på gatan. Tillfälligt skönt för gående som passerar butiken, men helt jävla uppåt väggarna ur ett energiperspektiv. New York har inte riktigt ett långsiktigt perspektiv på miljön, däremot har man fullt fokus på njutning i sin närmiljö. New York var bland de första städerna i världen att förbjuda rökning på krogen, och nu har man gått ett steg längre och förbjudit det även i parker.
Ingen rökning i New Yorks parker sedan 23 maj
För ett tag sedan röstades äktenskap för samkönade par igenom i New York, och i söndags var första dagen som samkönade par kunde gifta sig. Många var intresserade, och man hade genom lottdragning valt ut 750 par som fick gifta sig. Det var storsamling utanför city hall, med massor av journalister och fotografer, avspärrningar och folk som stod och hurrade varje gång ett nygift par kom ut. Känslan var som under Pride-paraden, full av kärlek och uppmuntran.
Ett av de första samkönade paren som gifte sig i New YorkFolksamling med regnbågsflaggor och journalistbussar med stora paraboler, bägge var där för de samkönade par som nygifta kom ut från stadshusetSidan där paren kom ut var avspärrad och bara paren, deras inbjudna vittnen och vissa journalister fick vara där. På andra sidan gatan, där jag stod, stod folkhopen som hurrade och klappade händer varje gång ett nygift par kom ut.Jag hade hoppats att få se Westboro Baptist Church (God Hates Fags-människorna), men de lyste med sin frånvaro. Några andra religiösa fanatiker var där, men de var få, ensamma och stod aldrig oemotsagda.
Jag fick äntligen tillfälle att besöka Stonewall, vilket känns extra relevant så här i Pride-tider. Den finaste dörren hade dock Nowhere (som är ett grymt namn på en bar för övrigt). Jag gillade inget av ställena, bägge var lite mörka och skumma – som en relik från en tid när det var skamligt att gå på gaybarer. Jag kan förstå att Stonewall valt att behålla den känslan (om det nu var så på sextiotalet), men annars är Boxer Bar favoriten hittills bland gayställen i New York.
Baren Nowhere på East 14th Street varudeklarerar redan på dörren.
New York är en sån stad som man aldrig kan upptäcka klart. När man är klar med en stadsdel har en annan förvandlats så mycket att ma måste upptäcka den på nytt. Här är ytterligare lite bilder (märker ni att jag upptäckte det fantastiska med Instagram under min resa?). Jag hoppas att det blir mer New York framöver, nu när jag börjat lära mig staden på riktigt.
Tunnebanestationen utan hopp. 8th Street station är en sån station där man kan se in i tunneln så långt ögat når. Just när jag var där var det 37 grader varmt utomhus, än varmare i tunnelbanan och två av tre linjer som normalt stannar här gjorde det inte.Macy's gamla rulltrappor är fina. För övrigt erbjuder Macy's 10% rabatt till alla utländska kunder (ha med pass eller svenskt ID-kort) för att kompensera för den mervärdesskatt som normalt läggs på priserna i New York.Brandstationerna i New York är, liksom deras brandbilar, fina och återfinns väldigt tätt. Vilket inte är konstigt i en så pass stor stad. Förvånande är hur dåliga bilförarna i New York är på att köra undan för utryckningsfordon med blåljus på.Den här fejk-dörren tyckte jag var riktigt fin och fantasieggande. Som en ingång till Narnia utanför garderoben.
Ett av de bästa fynden var High Line. Det är en gammal tågbro som fick bort tågvagnarna från gatan när de transporterade gods till och inom New York i början av 1900-talet. När den slutat användas skulle den rivas, men ett initiativ från de boende gjorde att det istället förvandlades till en park. Nu kan man gå High Line från 30th st (från 30th Street/10th Avenue ner till Gansevoort Street som ligger strax söder om West 12th Street). En öl vid norra delen, promenad ner til södra änden och sen en middag på någon av restaurangerna i Meatpacking/Lower East är en utmärkt helkväll (och det skulle vara ett perfekt scenario för en dejt).
Tågen som passerade här förde med sig frön från växter som normalt inte växer i New York. Dessa har fått vara kvar i det som nu är en park. Jag gillar det poetiska i att växterna, liksom de flesta människorna, är inflyttade.Hela parken är vackert designad och allt är inspirerat av storstad och tågräls. Här är en installation med fågelholkar och en storstad ur en fågels perspektiv.Från High Line får man en bra vy över New York. Två-fyra våningar upp, beroende på var på sträckan man befinner sig ter sig allt lite annorlunda. Här får man också se exempel på mångfalden i New Yorks arkitektur, som denna futuristiska byggnad.Till och med sittbänkarna för tankarna till tågräls, allt från ramperna upp till ryggstödet. Designen är en fin kontrast till den lite vildvuxna grönskan.Delar av High Line Park för tankarna till en japanska trädgård, som här med rinnande vatten under bänkarna.Att göra fiktion av verkligheten. Det här är en av installationerna i High Line Park som jag tyckte var briljant: biosittning där duken består av fönster ut mot gatan.
Rälsen är ett stående inslag i High Line Park. Ibland inbäddad i trottoaren, ibland mitt i bland växterna i grönområdena. Eller som här, som underlag för bänkarna som ser ut att vara byggda av tågvagnar.Vid (nuvarande) norra änden av High Line Park finns en "Beer Garden". Undersidan på den gamla bron, belysningen i form av lysrör som hänger ner och omgivningarna för tankarna till Gotham City. Ölen är god (prova High Line, veteöl) och kostar 7 dollar.
