- Hur skiljer man på privat- och arbetsliv i sociala medier? | Bisonblog
I höstas, på SSWC, gjorde Fredrik en intervju med mig om att skilja privat/professionellt i sociala medier. Framför allt det här med att faktiskt skilja på sitt eget och sin arbetsgivares konton. Det för oss också in på diskussionen kring e-postadresser: ska de ses som telefonnummer, så att man alltid kan ha sin egen mailadress som man sedan kopplar till sitt arbete? Om arbetsgivare hade roll@foretag.se istället för förnamn.efternamn@foretag.se så skulle man också slippa problemet med kontaktsvårigheter när någon slutar eller börjar. Något att tänka på. - Fredrik Strage: Omskärelse borde inte tillåtas förrän pojkarna kan bestämma själva – DN.SE
Fredrik Strage lyckas på ett lättsamt och pedagogiskt sätt förklara problematiken med omskärelse av småbarn i allmänhet, och att kalla debatten kring omskärelse för “ett frontalangrepp på judendomen” i synnerhet. - Rather fat but fit
Intressant läsning om medellivslängd och den förtvinande kroppen. Poängen är att det senare är bara sant i de fall den inte används, och det om något borde vara ett skäl att träna: pensionssparande i biologiskt format. - Fick sparken – utsågs till ”Årets mäklare” – DN.SE
Bjurfors verkar ju vara ett bra och skarpt gäng. Det känns lite som om de skulle kunna vara kompisar med Carema. Kanske ska de anlita Brunswick som PR-byrå? - Caremas krishantering – lägger ut ”Caremaspelet” för nedladdning – Dagens Media
Carema låtsas vara transparenta, men får byxorna snabbt neddragna. Det här är katastrof, helt plötsligt har deras blogg Carema Dokument Inifråntappat allt förtroende.Ett tips: det är smärtsamt att vara transparent under en kris. Det är som att såga av sig benet utan bedövning, för att dra en parallell från en känd skräckfilmsserie. Carema försöker sminka sitt ben så att det ser avsågat ut. Aj.Eller som @isobelsverkstad uttrycker det på Twitter:
Inkompetensen i skadehanteringen är imponerande. “så gör vi det ännu lite värre”
och @medelklassmans observation
Värt att tänka på är att Caremas problem inte är ett PR-problem. Dom måste ändra i princip alla värderingar.
Jag undrar om det är Brunswick eller Prime som ligger bakom den här totala härdsmältan (vilket i så fall bevisar att ingen av parterna förstår det nya PR-landskapet) eller om det är så att Carema agerat på egen hand (i vilket fall bägge byråerna behöver se om huruvida de ska fortsätta med en kund som beter sig så här)
- Outning – Kultur – Konst Litteratur Kulturartiklar | Expressen
Johan Hilton skriver bra och nyanserat om outning som fenomen efter Se&Hörs outning av Kajsa Bergqvist. Väl värt att läsa utifrån det historiska perspektivet, och hur outning använts för att avslöja hycklare (jag är inte säker att jag skulle använda ordet “hämnd” när det gäller att dra ner byxorna på någon som hycklar) - Ullenhag tävlar med Åkesson om att bevara svenskheten – Artikel av Eli Göndör – Newsmill
Det bästa jag läst om regeringens toleranssajt. Framför allt Eli Göndörs analys av vad som gör en amerikan kontra vad som gör en svensk är något som vi än mer behöver utforska. - Emanuel Karlsten: Vi behöver påminnelser om människans otillräcklighet – DN.SE
Det här tycker jag är intressant. Emanuel ser de fyra twittrande hemlösa som “utställda på zoo”. Själv ser jag fyra personer som fått verktyg att berätta om sin vardag, verktyg som annars är förbehållna dem som har det bättre ställt. Jag kan förstå synpunkten att det handlar om voyeurism, men det säger mycket mer om betraktaren än om objektet. Det jag kan tycka är synd är att @betalvaggen fått så mycket uppmärksamhet, medan de hemlösa fått mindre. För rent krasst, att ReadWriteWeb skriver om Stockholm Stadsmissions kampanj hjälper stadsmissionen föga. - Läkartidningen – Friad – efter två år, åtta månader och nio dagar
Det här är vidrigt. Om du är upprörd över riggade rättegångar i Etiopien, ska du läsa barnläkarens historia kring hur svenska rättsapparaten behandlat henne. Rättsmedicinalverket och polisen verkar var tagna ur en dokumentärfilm om en bananrepublik. Jag finner inga ord. - Mediemiss: Vi glömde Googles makt – igen. – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt
Väldigt intressant och relevant kritik av hur medierna svalde Googles PR-kupp med hull och hår, och bad om mer – istället för att ifrågasätta. (via @Tobias_Brandel)
Författare: Michael Kazarnowicz
Facebook-tips: visa inte vilka artiklar du läst i ditt flöde
Har du någon gång sett att någon av dina vänner postat i sitt flöde att hen har läst en artikel på någon tidning? Det kallas för ”seamless sharing” av Facebook och sker per automatik utan att vännen (eller du, om du har det installerat) är medveten om det. Och när du klickar på länken för att läsa samma artikel ombeds du installera applikationen, och sedan händer samma sak med dig.
”Sharing is caring” är i min värld sant. Också sant är ”Seamless sharing is shit”. Det är skitdåligt för användarna. Det är jättebra för Facebook och för dem som tillhandahåller apparna däremot.
Det finns dock en lösning som blir en win-win: installera applikationen och ändra sen inställningarna så att allt den delar bara kan ses av dig själv. På det sättet kommer ingen annan kunna se vad du har läst såvida du inte aktivt delar med dig av länken.
Så här gör du för att sluta automatiskt dela allt du läst i en tidningsapp. Först måste du installera appen. Sen gör du så här:
Det här funkar även för Spotify, ifall du inte automatiskt vill dela vad du lyssnar på, och för alla andra applikationer som automatiskt postar i ditt flöde utan att fråga dig om lov först.
Slussensången, Wiehe och upphovsrättens pedagogiska problem
Bakgrund:
Sanna Rayman och Peter Santesson skrev en ny, humoristisk text om Slussen till Mikael Wiehes ”Sång till friheten” ”Mitt hjärtas fågel” (tack @magnuslj/@elingrelsson för rättelsen). Sången mottogs väl, många skrattade. Ingen tjänade pengar på den.
Nu har Mikael Wiehes skivbolag, United Stage, kontaktat dem och kräver att det hela tas bort med hänvisning till att det är ett brott mot svensk lagstiftning. Om vi bortser i ironin att Mikael Wiehe skriver lovsånger till kommunistiska stater och samtidigt använder en produkt av kapitalismen – upphovsrätten – för att hindra andra att göra icke-kommersiell satir (för att inte tala om att han stämde Magnus Uggla på 500 000 för att denne ändrade en rad i hans ”Vem kan man lita på?”), så finns här något riktigt intressant:
Många reagerar med ”Men, vad fan, det måste väl vara okej att göra icke-kommersiell satir?”. Så även jag.
Jag blev dock upplyst av en som är insatt i ämnet (Anders Hultman) att svensk upphovsrätt inte tillåter att man ändrar i existerande texter, eller skriver nya texter till existerande melodier. Jag frågade hur till exempel Rally i P3 kunde göra artister som ”B-Type” med låtar som ”Jag kan dansa” (till E-Types ”Angels Crying”). Det visar sig att Sveriges Radio, SVT och UR hade ett avtal med STIM som tillät dem att göra det här.
Upphovsrätten ser ut som den gör, men STIM och andra upphovsrättsorganisationer har ett jätteproblem: det här stämmer inte överens med rättsuppfattningen hos unga personer idag. Det finns en pedagogisk utmaning i att förklara för en generation som växt upp med Youtube och en remixkultur att det inte är tillåtet att skriva egna texter till existerande låtar, framför allt när det görs i icke-kommersiellt syfte.
Utmaningen slutar inte där. När STIM och andra upphovsrättsorganisationer inte förmår att få en generation att förstå varför reglerna ser ut som de gör, tappar de i förtroende på alla plan. De framstår som några av det ”gamla gardet” som få är beredda att lyssna på.
Om du tycker att denna fråga är intressant rekommenderar jag starkt att läsa texten i The Guardian New York Times om upphovsrättslobbyns pedagogiska problem. Fundera gärna på David Pogues frågeställningar och försök komma fram till vilka scenarion som är okej och inte. (Tack till Anders för tipset här)
Sen tycker jag också att du ska läsa denna krönika om remixkulturen och Youtube och fundera på fråga: De som var 10 år 2005, när Youtube grundades, får rösta i valet år 2014. Vad händer när majoriteten av väljarskaran har den syn på remix och upphovsrätt som så tydligt exemplifieras i reaktionerna på Slussensången och i de två texter jag länkat till?
Vi står på randen till en skön, ny värld.
EDIT Peter rättar en viktig detalj: Slussensången passerar inom ramen för parodi i upphovsrättslagstiftningen:
Firstrank AS och negativpublicitet.se är spammare och lurendrejare
Negativpublicitet.se (också kända som Negativomtale.no och ägda af Firstrank AS i Norge) frågar i ett spammail som skickats ut till svenska företag om ”Har ditt företag omnämnts på ett negativt sätt i media, till exempel i nättidningar och liknande?” och lovar i så fall att ”se till att sådana omnämnanden inte blir lika lätta att komma åt på Internet”. De erbjuder också 70% rabatt om du slår till innan jul. Du behöver kontakta dem för en prisoffert, men i Norge verkar det kosta 25 000 norska kronor (ca 29 000 SEK) att anlita dem.
Det är lätt att falla för det här om man har problem med ”negativ publicitet”. Men negativa kommentarer är inte ett resultat av närvaro i sociala medier, de är ett resultat av:
a) Ett problem med dina tjänster eller produkter. I det fallet är denna ”negativa publicitet” en guldgruva för att utveckla dina tjänster/produkter så att de blir bättre
b) enskilda rättshaverister (också kända som ”troll”) som är ute och vill förstöra. I det här fallet bör du ha en hel radda nöjda kunder som du kan engagera och samtidigt bygga en relation med för att få bort resultaten.
Att jobba med sökmotoroptimering är smart, och det finns många bra konsulter i Sverige. Utan att ha läst mer om Negativpublicitet.se/Negativomtale.no än deras spamutskick, deras svenska hemsida och en artikel om dem i Aftenposten, vågar jag säga att de är skojare. Varför?
- De fokuserar på skadan av negativa kommentarer istället för nyttan med SEO. De kör alltså med skrämselpropaganda. Att skrämma in kunderna i relationer tyder på dålig affärsidé.
- De spammar. Adressen som mailet skickades till
- De fokuserar på att tvätta bort kritik vare sig den är befogad eller ej, istället för att lyfta fram det positiva kring verksamheter.
- Spammejlets ”ta bort mig från utskicket”-länk går till en e-postadress, inte en automatisk hantering (tyder på inkompetens)
- Det finns inga identifierbara exempel på deras lyckade, alla exempel är anonyma. Du har bara deras ord på att de lyckas i 95%
- Det finns inga namngivna kontaktpersoner på deras sajt, inget telefonnummer du kan ringa
- Deras garanti att du bara betalar för resultat luktar bluff. Med icke namngivna personer som jobbar i bolaget, inga telefonnummer osv, hur ska du kunna bestrida en faktura? Om det tar upp till 12 månader att få bort en träff, betyder det att
Jag tänker att det här samtidigt kan bli ett experiment kring ”negativ publictet” för Firstrank AS och negativomtale.no. Om du känner för att hjälpa till, länka hit – gärna med rubriken på inlägget och sprid informationen. Vi får se om Firstrank lyckas ta bort sig själva från Google, och hur de i så fall gör.
Har du erfarenheter av den här firman? Berätta gärna. Tänk på att om du väljer att vara anonym och berättar om positiva upplevelser så kommer du att ha väldigt lite trovärdighet.
Anmärkningsvärt 14 december
- Uppgift om attityder ”missvisande” – Dagens Medicin
Det här är viktigt. De senaste dagarnas skriver om akutpersonalens inställning till misshandlade och våldtagna kvinnor baserar sig i bästa fall på en misstolkning, i sämsta på en ren lögn. Här ser vi vikten av att faktagranska och gå till källan och inte bara göra re-writes på andras historier. - Vi hörs i Stockholm – Stockholmskällan
Fyra hemlösa twittrar om sin vardag. Det här är ett utmärkt sätt att få inblick i hur hemlösa i Stockholm har det. Jag saknar en kvinna bland de twittrande, men i övrigt är det ett initativ som förhoppningsvis ger oss alla en mer human blick på hemlösa. - Såna som uppträder under falsk identitet. Dom!
Mycket bra av Nikke om falska identiteter, anonyma profiler och hur man avslöjar de förra. - Dataföreningen Kompetens — Certifierad Social Media Manager
Det här luktar datakörkort hela vägen. Jag tror att utbildningen i sig mycket väl kan vara bra (även om jag tror att utbildningen Interactive Communication på Berghs ger mer om man redan har marknadsföringskompetens, då målgruppen för denna kurs är för bred) men CERTIFIERING? Av Dataföreningen? I sociala medier? Det känns lite som att Fred Flinta skulle certifiera Jetsons.Jag tror att kursen i sig är nog så bra, men jag skulle aldrig anställa någon som framhöll ett certifikat i sociala medier från Dataföreningen som en merit. Däremot skulle jag se positivt på någon som hade gått utbildningen och bara berättade om det.(Full disclosure: jag jobbar med både Berghs och Hyper Island) - Att köpa en annan människas framtida liv | Veronica Svärd – Intersektionen
Väldgit välskrivet av Veronica Svärt om Katrin Zytomierskas härdsmälta kring barnflickan Monika Rejczak. Det som är skrämmande är styrkan i Katrin Zytomierkas föreställning att hon har rätt.Det jag är förvånad över är att IKEA annonserar i samband med Katrin Zytomierskas blogg.UPPDATERING: Zytomierska har tagit bort sitt blogginlägg, och verkar förvånad över att det har fått konsekvenser. Synd för henne att internet aldrig glömmer. - JMW Kommunikation » BEFRIAD ZON: Öppenhet 2.0?
Det här är viktigt. Jag är en av dem som varit positiv till Ajour i början. Jag tar tillbaka det. Ajours icke-hantering av Damon Rastis bärsärkagång och att inse att det hänt förut gör att jag tappar förtroende för samtliga inblandade. Damon Rasti har jag inte haft mycket förtroende för till att börja med, Mymlan behåller mest förtroende för att hon var den enda som sa något i diskussionen. Emanuel Karlsten är den som tappar mest förtroende hos mig.Jag kommer fortsätta njuta av det innehåll Johan Hedberg kuraterar, av Jack Werners grottande i konstiga internetfenomen och av Mymlans genuina engagemang. Så länge det inte sker på Ajour – den sajten är numera bojkottad i min värld. - Mallen möter Annika Lidne | Gate two
@feffekaufmann är en person att hålla ögonen på. Han omskolar sig till kommunikatör i “nya medier” efter att ha jobbat i byggbranschen, och han visar på två egenskaper som jag gillar: nyfikenhet och genomförande. Tillsammans med klasskamraten @raolew har de en blogg där det intervjuar olika personer: dels för att lära sig, dels för att nätverka. Här är interjvun med Annika Lidne. (Full disclosure: Jag har också intervjuats av Feffe/Mallen) - Niklas Hellgren: Gråt inte – klicka!
Jag hade svårt för den krönika som Johan Hilton skrev i Expressen och här sätter Niklas Hellgren fingret på det jag hade svårt för.(Lustigt nog skrev Johan ner sina poänger i en, enligt honom själv, hastigt och stressigt formulerad Facebook-kommentar och där kunde jag plötsligt förstå honom.) - 1 anledning till att jag blev arg när jag såg Ruben Östlunds film Play | Nöjesguiden
Filmen Play har fått ganska många reaktioner. Det här tycker jag är riktigt bra skrivet, och för mig går det helt ihop med det Sakine skriver om hur välmenande antirasister går rasisternas ärenden - Twingly – Twingly köper Bloggportalen av Aftonbladet – Mynewsdesk
Det här är en riktigt bra nyhet för svenska bloggare. Bloggportalen var i början ett riktigt bra ställe, men de senaste åren har det dragits med problem till följd av bristande utveckling och underhåll. Twingly å sin sida är mästare på just bloggar och jag ser fram mot att få se hur de utvecklar Bloggportalen.
Damon Rasti + Ajour = dålig ekvation för Ajours trovärdighet
I onsdags publicerade Damon Rasti en krönika på Ajour. Mymlan pushade för den på Facebook och en diskussion drog igång i kommentarerna till hennes inlägg. Några av oss postade också våra kommentarer i kommentarsfältet på Ajour.
Vi kan lämna frågan om själva innehållet därhän, för smaken är som den är och ingen kan tycka fel. Vi som tyckte annorlunda läste den i stort på samma sätt som Karl Nilsson i sin analys av Damons text. Problemet jag har är Damons bemötande av kommentarer på Ajour.se och på Twitter. Så här sammanfattar Damon det själv:
De som var kritiska och identifierbara var Fredrik Wass, jag, Cecilia Jackson – som för övrigt inte faller ens inom den vidaste definitionen jag sett av ”sociala medier-elit”– Karl Nilsson och Ulrika Ingemarsdotter (de två sistnämnda endast på Ajour.se). Huruvida vi hetsade upp varandra eller inte är så klart en tolkningsfråga, och där låter jag dig själv avgöra: så här ser kommentarerna på Facebook ut (screenshot med tillstånd av samtliga inblandade – kommentarer som var positiva är bortklippta). Till saken hör också att Cecilia själv postade kommentaren på bloggen.
Tittar man på Damons övriga bemötande av kritiska kommentarer varvas härskarteknik med offerkofta. Fredrik Wass, till exempel, blir av Damon anklagad för att vara ”[…] den vita mediemannen som alltid vet bäst” när Fredrik skriver:
Din text tycker jag säger mer om hur du själv ser på Olivia (och projicerar i omgivningens blickar) än vad folk faktiskt tyckte på tillställningen.
Precis som du själv skriver är ju ingenting bekvämt på såna tillställningar. Alla står i små grupper och är ängsliga, rädda för att bli synade, avslöjade, samtidigt som de kastar granskande blickar mot alla andra.
Mina fem cent.
Cecilia (som alltså inte är en mediaprofil) kommenterar
Jag var där. Mingel är mingel: en massa folk som bjudits in till en tillställning där få känner varandra mer än ytligt, vilket bäddar för osäkerhet. En del där undrar varför de blev bjudna och är rädda att bli ”avslöjade” för att de tror att alla andra är mer inne och lyckade än de själva. Inte helt bekvämt.
Ändå håller jag inte med om Damons bild av just smygtitten på Svansjön… Förvisso såg jag en massa vackra piffiga människor där, och det togs bilder, men det var inte de ”vanliga hårsprejsbloggarna”. Jag kände tvärtom att det faktiskt var en publik som inte bara var ute efter att synas på ett ytligt plan utan att där fanns människor som var nyfikna på både föreställningen och sin omgivning. I mina ögon såg de flesta både kreativa och ”intressanta” ut, intresserade av annat än att bedöma folk efter deras yta.
Men om någon verkligen stirrade så som Damon skriver kanske de inte dömde utankanske förtvivlat försökte se om Damons apart klädda väninna var någon intressant människa som de ”borde” känna igen? För ofta är det så att de som verkligen har något att komma med ofta följer sitt eget mode. Ja, kanske var det JAG som ”stirrade” ?!? Det är inte omöjligt alls… Publiken var snygg, maten var god, bubblet rikligt, tryfflarna var ljuvliga och det vi fick se och höra ur föreställningen var toppen. Så: Jag kan försäkra att jag bara tänkte positiva tankar om allt och alla som jag såg den kvällen! Även Damons väninna!
Damon googlar henne, upptäcker att Cecilia är Facebook-vän med Linda Skugge och dessutom har gillat Skugge & Co:s Facebook-sida. På den grunden hävdar Damon att Cecilias upplevelse av evenemanget är irrelevant. Den enda som kommenterar krönikan med en avvikande åsikt och inte blir bemött med antingen offerkofta eller härskarteknik är jag. Jag får däremot en släng av det på Twitter på torsdagen.
Den enda av Ajour-grundarna som mig veterligen kommenterat det här är Mymlan som på Facebook säger:
Ok, jag tycker självklart inte att det här är särskilt bra agerat av Damon, och det är inte i enlighet med vår policy för kommentarshantering. Av någon anledning tappade han fattningen här och det beklagar jag. Vi jobbar på att göra vår policy tydligare för att undvika liknande händelser i framtiden.
Jag har pingat såväl Emanuel Karlsten som Johan Hedberg i denna fråga, och det är en vägg av kompakt tystnad. Det är problematiskt för ett projekt som ska bygga på värderingar som öppenhet. Ska jag göra en välvillig tolkning av tystnaden så är det att ingen av de andra vill uttala sig förrän de har talat med Damon om det olämpliga i att bemöta läsarkommentarer på det här sättet, men även där skulle jag personligen kommenterat det med ”vi ska diskutera det här och återkommer”. Den konflikträdsla som kan läsas mellan raderna här är inte smickrande.
Jag vill även i fortsättningen tro på Ajour. Det finns mycket potential hos de andra grundarna, och Ajours potential är att vara en alternativ nyhetssajt, som fyller det hål som Nyheter24 lämnat när den nya ledningen är mer som Damon Rasti och mindre som Aaron Israelsson (som var den förra chefredaktören).
För att visa på bra hantering av Ajour: för en dryg vecka sedan diskuterade jag med en annan av grundarna, Jack Werner. Jack kunde diskutera utan att göra personpåhopp, ta på sig offerkoftan eller använda sig av härskarteknik (ifall länken inte laddar finns här en screenshot av vår konversation). Det här är precis vad jag förväntar mig av Ajour – inte att man håller med mig, utan att man kan bemöta och argumentera.
Hade Damon Rasti bara varit en krönikör så hade jag inte brytt mig så mycket. Nu när han är en av sju grundare, och så tydligt visar att han inte är förmögen att hantera de värderingar som Ajour står för, spiller hans inkompetens över på projektet och får det att tappa i trovärdighet. Framför allt när det kombineras med en passivitet från majoriteten av de andra grundarna. Det ska bli mycket intressant att se hur de övriga i Ajour hanterar det här framöver, för jag har en förhoppning att man ska göra annat än vara knäpptyst och vänta tills folk glömmer det här.
Bli vän med en hiv-positiv idag
Idag är det World Aids Day. Nu visste jag visserligen det redan, men den röda halsduk jag fick var inte för att påminna mig om att det just är World Aids Day utan om en kampanj av Smittskyddsinstitutet och Hiv-Sverige för att få ett slut på den stigmatisering det fortfarande innebär att vara hiv-positiv i Sverige.
På kampanjsidan ”Röda Bandet” kan du bli vän med tre riktiga personer som lever med hiv i sin vardag. De kommer ut idag och genom att följa dem kan alla få mer inblick i hur det är, något som förhoppningsvis avdramatiserar hiv och bidrar till att stigmat försvinner.
Du kan också bidra med en slant till Noaks Ark för att bidra till hiv-forskning och arbete mot hiv. Flattrar du detta inlägg under december 2011 kommer jag att ge pengarna från det till Noaks Ark, och jag matchar det genom att lägga till lika mycket själv.
Anmärkningsvärt 22 november
- Rubricering gällande hackade busskort: bedrägeri | MMN-o:
Är det inte lite märkligt att dra någon som funnit ett säkerhetshål i ens affärsmodell och erbjuder sig att hjälpa till, inför rätta?
- ”Därför måste regeringen stoppa omskärelse av pojkar” – DN.SE:
Det här är en infekterad fråga, och jag tycker att det finns en stor relevant poäng här: varför ska “kulturella och religiösa skäl” ge föräldrar rätt att göra kirurgiska, medicinskt obefogade, ingrepp på barn? Jag tycker att religionsfriheten är viktig, men den är underordnad andra rättigheter – som rätten att själv få avgöra vilka delar av kroppen man vil ha borttagna eller inte.
Svaret på DN Debatt från Omid Aghajari är mest förvirrat. Å ena sidan tar han upp att HIV-risken minskar (som om det vore ett argument för individen?) å andra sidan skriver han sedan att han inte vill använda argumentet att omskärelse minskar risken för HIV . Och när någon säger saker som citatet nedan, då är det dags att se upp. Vilka andra etiska principer kan vi rucka på för att de “överstiger medicinens, religionens och kulturens gränser”? Vad betyder det ens?
För mig och för otaliga andra människor – både troende och sekulära muslimer och judar vilka lever i diaspora – överskrider omskärelsen medicinens, religionens och kulturens gränser.
- Är Västernorrlands och Västerbottens landsting HBT-fientliga?:
Jag har skrivit ganska mycket om bloddonationer tidigare, bland annat gjorde jag och Nyheter 24 en grej ihop vintern 2010 kring de nya reglerna för män som har sex med män. Det här är en intressant fortsättning på det. Västernorrland verkar ha en lite annan syn på homosexuella än resten av Sverige.
- autistmammans blogg: Carema & Attendo – en liten berättelse för dig som brukar upphandla LSS-insatser:
Attendo och Carema är två varumärken som vid det här laget är så nedsvärtade att jag, om jag hade jobbat för dem eller med dem, hade allvarligt funderat på satt säga upp mig och gå vidare.
Det är ganska intressant att titta på Caremas “Dokumen inifrån”-blogg som startats som ett svar på den massiva kritik som framförts i media. Problemet är att det är skrivet på PR-språk, där man använder syftningar och ord på ett högtravande sätt som ger känslan av att man försöker gömma något. Carema hade tjänat enormt på att ha en mer personlig och mindre högtravande ton, men det är svårt. Överlag tror jag att de som är vana med PR-formuleringar från traditionella medier behöver lära sig hur man ska översätta den tonen till bloggar, Twitter, Facebook och andra sociala kanaler. Det handlar inte om att ta bort professionalismen i tonen, utan att anpassa den så att man inte låter som Tobias Billström som försöker undvika att svara på en pinsam fråga.
Det här visar också problematiken bakom privatisering. Med det sagt så har det också funnits (och finns) effektivitetsproblem i (vård-)organisationer som drivs i offentlig regi. Lösningen är bättre upphandlingar och kontroller (dessutom skulle det inte skada att täppa till hålet med lån från off-shorebolag till höga räntor som ger vinster som flyttas utomlands). Läs även Jonas Morians funderingar baserat på hans erfarenhet av att ha jobbat med Attendo.
- Exklusiv intervju: Ett svenskt MMA-proffs talar ut | kimura.se:
MMA (Mixed Martial Arts) är kanske den sport som har den största machostämpeln. Här kan du läsa en anonym intervju med en (än så länge anonym) svensk homosexuell proffsutövare. Jag hoppas att han vågar fortsätta sin resa och komma ut helt och hållet. Kul att kommentarerna är så positiva från alla, inklusive ordföranden för MMA-förbundet.
- Dela länkar från Tumblr till WordPress med TumblrItems2WP – Improove:
Google Reader har inte längre “shared items” och jag har varit tvungen att hitta ett annat sätt att göra automatiska sammanfattningar av länkar som jag hittar. Svaret kom i form av PM Nordkvists anpassade “SharedITems2WP” och Tumblr. Det här systemet är faktiskt snäppet bättre eftersom jag här kan tagga med “shared-se” – och därmed få ett flöde av svenska länkar jag publicerar i denna blogg -och “shared-en” – och där få ett flöde engelska länkar jag publicerar i min engelska blogg.
- Så stoppade Borg radiodebatten « Jens Holm:
Anders Borg är bra på många sätt, men det är alltför ofta som jag sitter med känslan att hans upprördhet i frågor är mest krokodiltårar för att blidka upprörda röster, snarare än ett äkta engagemang. Då blir den här texten av Jens Holm relevant och intressant.
- “– Den här innovativa tjänsten är helt unik. Nu kan annonsörerna utnyttja Aftonbladets mobilräckvidd för att dela ut erbjudanden till människor i farten, säger Aftonbladets försäljningsdirektör Anders Berglund i ett pressmeddelande.”
– Jag vet inte vad som är mer komiskt: att Anders Berglund säger att deras deals-tjänst är “innovativ” och “helt unik” eller att Dagens Media uppenbarligen publicerar pressreleaser rakt av. (originalartikeln: Aftonbladet lanserar deals-tjänst – Dagens Media)
- Det lönar sig att stå på sig: Upplevelse av Telias kundtjänst butik « Henrik Tornberg:
En väldigt saklig redogörelse för hur svårt det är att få bra kundtjänst från Telia, såvida man inte har ett VIP-supportnummer. Det här är problemet med alla stora organisationer, och jag känner igen det. Telia borde vara ett och samma bolag, men har du gjort något i butik kan deras telefonkundtjänst nästan aldrig hjälpa dig. Det som är förvånande är den låga nivån på Telias kundtjänst – trots allt är Telia inte ett av lågprisbolagen och borde kunna hålla sig med en bättre kundtjänst.
- Den alldeles för generösa försäkringen – Ledare (Lib) – allehanda.se:
Intressant om föräldraförsäkringen och hur generös den egentligen är i Sverige av den smarte @fredrikw
Anmärkningsvärt 10 november
- Mobila datatrafiken ökade 92 procent « internetstatistik.se
Kurvan över mobil datatrafik är galen. 2006 var den nästan obefintlig, idag är den uppe i 42 000 terabyte per halvår. via @jocke - 104 procent kött i korven – Mat & Dryck – www.gp.se
Det är skrämmande när lagmakarna inte kan grundläggande matematik. Hur kan något innehålla 104% råvara? - JMW Kommunikation » Ajour är inte en journalistisk revolution
Jag vet inte om jag håller med Brit om att Ajour bara är ett exempel på klickjournalistik, det finns en hel del där som är bra. Jag tänker på Mymlans artikel om välgörenhet via nätet som är utmärkt. Dock att jag ser att en liknande artikel kunnat skrivas på DN eller SvD.Med det sagt måste jag säga att en del av Brits kritik är befogad. Samtidigt hoppas och tror jag att Ajour kan göra en hel del skillnad och nytta, och är beredd att hjälpa dem att göra just det. - .SE har satt ner foten – nu ska Skatteverkets rätt att ”fiska” prövas | .SE
Hurra för .SE! De står upp mot Skatteverket när de senare är ute och försöker hitta potentiell beskattningsgrund via .SE:s register över domäner och innehavare. Det är alltså inte frågan om namngivna domäner/innehavare där misstanke finns utan ett generellt “fiske” där man släpper ner nätet och ser vad man får upp. - ”Allt värre för judar i Malmö” – Sydsvenskan
Det är helt sjukt att så få politiker öppnar munnen kring det här. Har debatten kring Israel-Palestina blivit så infekterad att man numera inte ens vågar öppna munnen här, eller är det bara annan flathet som ligger till grund? - Länkar till alla webbtjänster från 24HBC | 24 Hour Business Camp 2011
Här är samtliga tjänster som föddes under 24 Hour Business Camp. Många är inte live än, men den här listan är något att hålla ögonen på. Några av mina favoriter är- Svensexa och Möhippa – kombinera med tips på vad man kan göra och enkla planeringstjänster som doodle.com och det här kommer att vara en gudasänd gåva till alla som ska ordna svensexor/möhippor
- The Tournament Application – som Doodle.com fast för turneringar.
- Riksdagsrösten – att enkelt kunna gå in och få en överblick på hur riksdagsledamöterna röstat, och vilka frågor de röstat i, är något som underlättar transparensen i samhället.
- Giwagawa – Denna är ännu långt ifrån klar, men om den är så bra som jag föreställer mig (t ex inte bara saker som kan köpas online, utan även i fysiska butiker) så är det här super.
- Svensk mjölk är snart ett minne blott | Brännpunkt | SvD
Arla lyckades aldrig till fullo bemöta anklagelserna som Gunnar Lindstedt förde fram i sin artikel “Den köpgalna kon” (jag skrev lite om det ur ett kommunikationsperspektiv) och nu har fusionen gått igenom. Kritiken Gunnar för fram på SvD Brännpunkt är svidande för både Konkurrensverket och Arla. Det är trist att han blandar in genmodifierad gröda i kritiken, eftersom det inte nödvändigtvis behöver vara dåligt, men i övrigt ska det bli intressant att se om Konkurrensverket och/eller Arla bemöter kritiken. - Snart har vi alla fått pedofilernas blick | Brännpunkt | SvD
Per Hagwall sätter fingret på problemet med det sluttande plan vi sitter på när det gäller barn och nakenhet, som en förlängning av Uppdrag Granskning förra veckan. - Den förändrade bloggosfären – PromeMorian
Jonas skriver intressant om förändringen i bloggosfären, och hur “länkhorande” påverkar bloggare att länka mer, men läsa mindre. Allt för att med kollektiv anstränging hamna högt upp på olika sammanfattningar. Det är här tjänster som Summify kommer in, eftersom de baseras på tips på Twitter, Facebook och (i alla fall fram till nyligen) Google Reader. Det är alltså saker som någon läst och tyckt var tillräckligt intressanta för att dela, snarare än något som man slentrianmässigt länkar till bara för att tillsammans klättra på topplista X.
Anmärkningsvärt 1 november
I denna blogg kommer ”anmärkningsvärt” bara att handla om svenska länkar. Alla länkar på engelska hamnar i min engelska blogg.
Vi börjar med Klout. I fredags kördes Stockholm Social Media Club och temat var Klout. Therese Reuterswärd, Annika Lidne, Brit Stakston och Simon Sundén diskuterade med lite ihopp från mig. En video från lunchdiskussionen finns på Disruptive Media. Är du intresserad av ämnet rekommenderas även Deepeds blogginlägg om det, liksom Jockes. Och jag har skrivit på engelska om varför jag (mestadels) gillar Klout, tillsammans med en video som går igenom ”Klout for Dummies”
Nordkoreansk historiebeskrivning – väldigt välskrivet av @beelzebjorn. Precis så här känns den politiska debatten, och det här är anledningen till att jag hellre lyssnar på politiskt icke-aktiva personer som @fredrikw, @isobelsverkstad och @elingrelsson än på aktiva politiker.
Privata strategier i sociala medier – lyssna på @britstakston när hon pratar i Vaken med P3 & P4 om personlig närvaro, integritet och strategier i sociala medier. Tänkvärt och intressant. Om du är intresserad av ämnet, läs även Fredrik Wass text där han bland annat intervjuar mig om privat vs professionellt i sociala medier.
Varför har M en medeltidsprofet i riksdagen? – Abdirizak Waberi är extremmuslim och hyser åsikter som skulle göra vilken annan politiker som helst till politisk köttfärs. Ingen vågar ta debatten med honom, är det på grund av rädsla för att bli utpekad som rasist? De uppgifter som tas fram gör honom mer obehaglig än vissa SD-politiker (och de är per definition obehagliga).
Google+ ett plus för social computing och B2B – Deeped skriver en bra analys av Google+ nya profiler för företag/varumärken och hur detta kommer att påverka. Jag tycker att analysen är bra och har inte mycket att tillägga annat än att jag är spänd på att se hur Google+ kommer att utvecklas. För min egen del har Googles omarbetning av Google Reader gjort att jag kommer att använda mig betydligt mindre av det, eftersom jag inte längre kan dela sidor/artiklar/blogginlägg om jag inte prenumererar på dessa.
Mobilreklam omsätter mer än bioreklam – Therese tipsade om detta, som är stort men inte förvånande. Mobilreklam omsätter nu mer än bioreklam.