Teknik utrotar homofoba produkter

Oavsett om du är intresserad av teknik eller inte är följande TED-film ett allmänbildande måste. Det är en pedagogisk och handgriplig uppvisning av hur tekniken kommer att vara en integrerad del av vårt liv, och hur den kommer att förstärka vår verklighet. Jag tror att du som anser dig vara extremt oteknisk kommer att uppskatta den här produkten mest.

När jag läste Human Rights Campaigns köpguide till gayvänliga företag och varumärken slog det mig att det är en faktor jag definitivt skulle lägga in när jag handlade: företag och varumärken som är rödmarkerade skulle gå bort.

Nu kan visserligen samma teknik hjälpa organisationer som AFA (American Family Association) som uppmuntrar till bojkott av gayvänliga företag – men där blir problemet att den gröna listan oftast är längre än den röda. Vilket också får mig att fundera om företag tjänar eller förlorar på att vara med på den gula listan. De kan ju bojkottas av bägge sidor, men också ses som potentiella allierade.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Fjollig bög = dåligt. Ofjollig bög = bra.

Jag vet inte riktigt vad Kristoffer Viita på Expressen vill säga med sin kolumn ”Så fjollig som en mjölk”.

Kokar vi ner det till något slags poäng så är Kristoffers problem följande:

[…] bögarna i Milk är flamboyanta på ett sätt som en straight publik redan har vant sig vid att se: som försnällade versioner av heterosexuella.

För att exemplifiera tar Kristoffer upp Anthony Hegartys (vem fan är det?) kritik mot att Sean Penn spelar Milk ”fjolligt”.

Problem: Sean Penn spelar Milk fjolligt.

Lösning: Sean Penn borde spelat Milk ”straightacting” (too … many … puns …)

Det hade bättre om bögarna varit hårdföra homos som Kristoffers exempel: Omar Little i The Wire.

Det hade kunnat vara relevant kritik. Det händer alltför ofta att skådespelare använder sig av stereotyper för att porträttera bögar.

Kristoffer Viitas inställning reduceras dock till samma fjollhatande nivå som nyutkomna bögar ofta hyser av det faktum att Milk är baserad på verkliga personer. Verkliga personer som i vissa fall fortfarande lever, i andra finns på film. Sean Penn använder sig av ”method acting”, och tittar man på klippen av den verklige Harvey Milk i Youtube-klippet nedan känner i alla fall jag igen rörelsemönstret och sättet att prata från Sean Penns porträttering. Milk var alltså, enligt Kristoffer och Anthony Hegarty (allvarligt – vem fan är det?), fjollig och det är dåligt att porträttera honom så.

Det är helt enkelt en omskriven variant av ”Micke, man kan inte tro att du är bög för du är så normal”. Gäsp.

I min värld har Sean Penn gjort ett fantastiskt jobb med att fånga nyanserna hos Milk utan att spela över. Människor har många lager, och so what om Harvey Milk var fjollig? Det gör honom inte till en sämre människa, sämre hjälte eller sämre bög.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,

Microsoft gillar inte (engelska) bögar

Microsofts tjänst ”Xbox live” tillåter inte att du identifierar dig som flata eller bög i din personliga profil, eller i din spelarnamn (aka ”gamer tag”). I alla fall om du gör det på engelska. Det är oklart huruvida det är tillåtet på svenska.

Den officiella linjen är att man inte är homofoba, för att spelare inte heller får identifiera sig som hetero. Enter heteronormativiteten. Applicerar man samma tanke på, säg, att man inte skulle få identifiera sig som kille eller tjej – så skulle alla de tjejer som lirar spel online plötsligt bli ännu mer osynliga.

Jag skulle säga att det här gör att Microsoft klarar sig från ”homofoba” och istället hamnar i facket ”gayovänliga”.

Det är inte en strategi som är helt genomtänkt. Du får inte ha ”gaywood” som efternamn, även om du råkar heta det på riktigt. Däremot funkar ”straightwood” bra. I rättvisans namn ska man tillägga att såväl ”heterowood” som ”homowood” är förbjudna. Det verkar bara vara engelska ord som är förbjudna. Obscena ord på andra språk verkar passera obemärkta, och det kanske är tur det, annars skulle utbudet vara begränsat. Någon som känner för att registrera ”kukblod” som gamertag?

Stephen Toulouse skriver på sin blogg om den här policyn. Jag uppskattar att det finns en omtanke bakom den, men alla som har spelat något spel online vet att den är tandlös. Jag har tappat räkningen på hur många kids (och före detta kids) som använder ”gay” i nedsättande syfte, och det är ingen av dem som har blivit eller kommer att bli avstängd för det. Om man skulle orka anmäla dem så handlar det om ord mot ord.

Det ironiska i sammanhanget är att man i Mass Effect kan vara lesbisk, och att Fable 2 tillåter dig att både gifta dig och ha sex med personer av bägge kön oavsett om du väljer att spela man eller kvinna. Bägge spelen är exklusiva för Xbox 360 som plattform.
Min nya gamertag: Mike Unstraight
Vi får se hur långt man kan gå över gränsen. Jag bytte just gamertag från ”Kazarnowicz” till ”Mike Unstraight” (vilket för övrigt kostade mig 90 kronor, då Microsoft tar betalt för att man ska få byta). Egentligen ville jag ha ”Totally Unstraight” men det är tre tecken för mycket. I min profilbiografi har jag skrivit in ”Jag är sjukt glad att jag är bög. Livet är mycket roligare så”. Vi får se om mitt konto blir avstängt på grund av min gamertag, eller på grund av informationen i min biografi.

Mer läsning:
Consumerist om en kvinna som fick sitt konto avstängt för att hon skrev att hon är lesbisk. Det är dock förmodligen så att hennes konto blev avstängt per automatik: många användare gaddade ihop sig och använde automatiken för att klaga på hennes konto. Gör tillräckligt många spelare det, blir kontot avstängt per automatik tills någon levande person kan kolla på det. I det här fallet är det alltså snarare spelarna som är homofoba, och inte Microsoft.

Consumerist skriver också om Richard Gaywood, som fick sitt konto avstängt när han registerade ”RichardGaywood” som gamertag. Likadant gick det för en kille som valde att kalla sig theGAYERgamer.

GLAAD, den amerikanska organisationen som arbetar för HBT-rättigheter, lägger sig ganska platt i det här fallet. Läser jag mellan raderna uppfattar jag att de håller på att jobba på det här och inte vill stöta sig med Microsoft. De går i min smak för långt i sitt försvar för ett system som pekar ut ”gay” a) som något sexuellt och b) som ett invektiv.

För övrigt är Sonys PS3-tjänst inte ett dugg bättre. Faktum är att de går snäppet längre.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,

Gayledare och heteromjölk

Journalistkåren är väldigt kreativ när det gäller att uppfinna nya ord. Bäst är de såklart på Aftonpressen, med ord som ”penisdrama”, ”böghåna” och ”revanschhår”. Ett område där alla journalister tenderar att använda tveksamma sammansättningar är områden som rör gruppen formerly known as HBT genom att sätta ”homo” som förled vare sig det passar eller inte.

Homoadoptioner. Homoäktenskap. Homodjur.

Det är såklart intressant, eftersom normen inte låter sig namnges. Den definieras istället genom att allt som avviker får ett namn (och straffas, men det är en annan historia). Heterodjur? Heteroadoptioner? Där har olika psykiska tillstånd och sjukdomar ett namn för normen: normalstörd.

Ibland används ”gay-” som förled istället när man vill vara lite familjär och hipp. Som i dagens Metro, som serverar en TT-nyhet om världens första gayledare. När vi får besök av lesbiska, trippelbröstade horor från Eroticon 6 som säger ”Take us to your leader” är det alltså Island och inte Vita Huset som gäller:
Gayledare

Några som däremot är lite skönt reaktionärt hetero är Arla, som på sin senaste mjölkbaksida riktad till barn- och ungdomar har en miniintervju med Fredrik ”Benke” Rydman från Bounce. Det krävs inte mycket fantasi för att ändra copyn i den här texten så att den inte exkluderar alla homo- och bisexuella barn och ungdomar, men jag gissar att ”fantasifull reaktionär-hetero” är en oxymoron av det värre slaget. Jag har, som den aktivist jag (också) ibland är, mailat Arla för att kolla hur de tänkte och vad de har för inställing i frågan.
Hetero-mjölk?

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,

West Hollywood är vad Mauro Scocco sjöng om i ”Till dom ensamma”

Man skulle kunna tro att West Hollywood är en oas i en heteronormativ öken (det här är trots att hemlandet för ”Män är från Mars, Kvinnor är från Venus). Visst finns det något vackert över att se polisbilar med West Hollywoods logotyp i regnbågsfärger, eller att se två regnbågsflaggor flanka en USA-flagga på refugen som skiljer körfälten på Santa Monica Boulevard åt. Det är häftigt att det finns marknad för en butik som ”The Circus of Books” med allt från hårdporr och Bruno Gmünder-böcker till biografier över gayikoner och böcker som ”Gay Witchcraft”, ”Sextrology”, ”Jesus loves you” och ”Satan Speaks!”. Det är mångfald.

Samtidigt är känslan här … ensam. Jag har inte sett ett enda par hålla varandra i handen. De flesta jag såg på Starbucks var antingen ensamma, eller vänner (eller par med väldigt liberal syn på hur mycket man kan flirta med andra i varandras sällskap). Det är som om alla var här tillfälligt, hela tiden på jakt, på språng efter något annat, något bättre, någon snyggare.

Min första tanke när jag gick runt här var att det är konstigt att något som West Hollywood existerar i ett land där homosexualitet är så kontroversiellt. Sen slog det mig att det är tvärt om: självklart är det här som West Hollywood finns. West Hollywood är den lilla enklav dit man vill förpassa ”de där” så att de kan få vara för sig själva och göra som de vill utan att störa idyllen på Main Street, USA.

Jag är inte säker på att jag skulle vilja bo här.

Medan jag jobbade på Starbucks och utforskade West Hollywood fick jag min första parkeringsbot – och jag lärde mig något på kubben: när man parkerar i USA och står i en backe ska man vrida framhjulen. Utåt om man står med fronten upp, inåt om man står med fronten ner. Gör man inte det riskerar man 15 dollar i böter:

Nu är det dags att sadla hästen och åka kustvägen upp till San Francisco. Vädret är grått och regnigt, men förhoppningsvis slipper jag ”mud slides” och rasade vägar (inträffade häromdagen på flera ställen i LA på grund av regn – det här stället blir lika kaotiskt vid regn som Stockholm blir vid första snön).

Andras blogginlägg om , , , ,

Hej RFSL Ungdom!

Jag vet att en kastad handske, en inbjudan till en konflikt som kan föras i medierna är ett bra sätt att säkerställa uppmärksamhet (och bidrag), men här är ett tips:

Om jag vore som ni så skulle jag inte börja med en pressrelease om hur misslyckad OB och Libresses satsning på utbildningsmaterial i sex och samlevnad är. Ja, det kanske innehåller en del formuleringar som inte är helt lyckade. Men i en värld där den grönrutiga Biologiboken, i vilken ”homosexualitet är en fas som går över” (ett utdrag finns här), fortfarande används, är det här det minst onda av två onda ting.

Om jag vore som er så skulle jag höra av mig till Libresse och berätta vad jag skulle vilja se ändrat. Jag är rätt säker på att de skulle visa sig tillmötesgående. Om de inte är det, så finns det någon substans att bygga pressreleasen på. Just nu framstår ni nämligen verkligen som ”RFSL Ungdom” i mina ögon: ”obstinata barnrumpor”. Det är tråkigt, för jag vet att ni kan bättre.

Bara ett tips inför framtiden.

(Nyheten hittade jag via Aqurette)

Andras blogginlägg om , , ,

Manifest för Friends and Future Exes

En dag satt jag och Robin och diskuterade dels att det finns så många aktiviteter som man vill göra, men som det krävs ett större gäng för, dels att det är så sjukt mycket roligare att träffa killar via vänner, och dels att det vore spännande att dra ihop alla våra singelkompisar på aktiviteter. Idén om en singelklubb föddes, och nu håller den på att förverkligas. ”Friends and Future Exes” är född.

  1. Friends and future exes” är ett privat aktivitetsnätverk
  2. Syftet är att uppleva saker med andra och umgås under avslappnade former.
  3. Nätverket baserar sig på ”six degrees of separation”-principen. Det innebär att bara grundarnas vänner och bekanta, och vänner och bekanta till dessa, kan bli medlemmar.
  4. Bara singlar kan delta i klubbens aktiviteter.
  5. En medlem som hamnar i ett förhållande blir vilande. Vilande medlemmar kan inte delta i Friends and Future Exes aktiviteter.
  6. Aktiviteterna publiceras här på nätverket, och varje aktiv medlem kan anmäla sig och en eller två vänner som inte är medlemmar i mån av plats. Icke-medlemmar får delta förutsatt att den medlem som bjöd in dem deltar. Tackar medlemmen nej, så tackar han samtidigt nej för sina icke-medlem-vänners räkning också.
  7. När en icke-medlem deltagit i två aktiviteter kommer han att bli inbjuden till att bli medlem.
  8. Det är inte okej att vara anonym. Ingen utomstående kan logga in på nätverket, och alla förväntas presentera sig med sitt riktiga namn och ett foto föreställande sig själv.
  9. Cruising och one night stands har sin absoluta plats i livet. Det är dock inte syftet med Friends and Future Exes.
  10. We don’t do straight. We don’t do boring. But I repeat myself.

Tek Yön är turkiska och betyer ”enkelriktat”.

Inbjudan till mina vänner och bekanta kommer under veckan.

Kärlek, frihet och glädje i 69 bilder (Prideparaden 2008)

Jag håller på att lära mig fotografera. I år var det en extra utmaning, eftersom jag körde på helt manuella inställningar på kameran. Det medför att alla bilder inte blev så bra, men det var lärorikt. Framför allt var det kärlek, frihet och glädje som speglades i nästan hela paraden. Här är några favoritfoton. Klicka på dem för en större version och kommentarer. Samtliga bilder jag tagit under Pride kan ses på mitt Flickr-konto.

Andra bloggares inlägg om , , , ,

Bildrapport från Europride

Här kommer en liten sammanfattning av Pride i bilder. Till varje bild finns en kort beskrivning som du kan läsa om du klickar på bilden. Alla mina foton från Europride finns på Flickr.

Andra bloggares inlägg om , , ,

Bland ”såna” på Amerikabåtarna och prostituerade soldater

Pride Park i all ära, men bland det mest givande under ett Pride-firande de sista tio åren är Artikel 1.

Artikel 1 är ett samarbete mellan flera olika museer och privata aktörer, där museerna tittat på sina samlingar utifrån ett ostraight perspektiv.

Utställningen håller till i Galärvarvet, i en av betongbyggnaderna mellan Vasamuseet och Gröna Lund.

Störst – och bland de mest intressanta – är Sjöhistoriskas utställning om homosexuella på amerikabåtarna. Inte så konstigt, när Sjöhistoriska har en hel bok att basera utställningen på. Tekniska Museets har det däremto svårare. Deras utställning, med föremål från Gayradions ungdom, är den minsta. Nobelmuseets utställning kändes inte lockande – min nyfikenhet blir sällan väckt av utställningar i form av teveskärm och hörlurar. Dokumentärer kan jag kolla på hemma. Armémuseum däremot lyckades väcka min nyfikenhet tillräckligt för att vi sen skulle gå vidare till dem.

Jag hoppas att det finns ett intresse för utställningar av den här typen, men om gårdagen ska vara något slags fingervisning så är det tveksamt. Igår var vi nånstans 12-15 personer som gick den guidade visningen på en dryg halvtimma. Två av deltagarna var kvinnor. Ungdomar verkar inte heller vara intresserade, om snittåldern på gruppen var under 50 så ska jag äta upp min hatt.

Efter Galärvarvet drog vi vidare till Armémuseum för att titta på ”En soldat är en soldat är en soldat är en soldat”. Ljuslådorna utanför är en historisk tidslinje med uniformer, och till varje bild finns en text som berättar om armén och homosexualitet under den tiden.

Ljuslådor utanför Armémuseum

Inne på själva museet är utställningen ”En soldat …” insprängd i den permanenta utställningen i form av sex pulpeter. Dessa berättar om aktuellt scenario utifrån ett queerperspektiv. Vissa av pulpeternas historier är intressanta, som den om kvinnan som klär ut sig till man och blir soldat (Trettondagsafton, nån?). Andra är mer krystade, som att jämföra femitotalets rädsla för atombomben med rädslan för homosexualitet under samma tid. Det är tråkigt att man missat helt uppenbara queerperspektiv, som drottning Kristinas könsöverskridande beteende.

Humor, förmodligen oavsiktlig sådan, var att en av pulpeterna står vid kanonerna och skylten ”bakladdare”, och att flipperspelet på markan heter ”Gay 90’s”

Gay 90's

I höst kommer också Armémuseum ha ett föredrag om soldatprostitution, som var utbredd i Sverige fram till femtiotalet. Föreläsningen tillsammans med utställningen är en stor anledning till att besöka Armémuseum.

Andra bloggares inlägg om , , , , , ,