Jag vet inte om det är jag som blivit äldre och visare eller om jag bara fått de grå håren. Jag vet inte heller om jag (gud förbjude!) blivit en ”det var bättre förr”-sägare eller om det verkligen har gått utför med biobesökarna, men jag tycker att det blir vanligare och vanligare med, ursäkta uttrycket, ett jävla ohyfs på bio. Därför är det dags att presentera tio enkla regler som man måste följa när man går på bio:
Håll tyst. Om du absolut måste fråga eller säga något till ditt sällskap, viska.
Stäng av mobilen. Helt. Du är inte oumbärlig. Göran Persson, hans mamma, dina kompisar och din mamma klarar sig utan att kunna nå dig under de dryga två timmar en film tar. Om du måste vara nåbar för att din syster ska föda barn när som helst eller för att du har jour så kanske du ska hyra en film istället. Där kan du också pausa.
Kolla inte SMS. Okej, har tvångstankar om att kunna se vem som kan ha ringt dig under föreställningen. Det betyder inte att du är osynlig när du kollar eller skriver SMS. Du är inbillat viktig och inte inbillat ensam. Din mobilskärm lyser upp salongen för andra än dig själv.
Minimera godisprasslet. Köper du lösgodis? Riv av påsen hela vägen ner till godiskanten innan filmen börjar, så skippar du prasslet. Godispåsprassel under en tyst, känslofylld scen är biobesökets motsvarighet till en rejäl brakare under morgonmötet med arbetskamraterna.
Behåll skorna på. Fotsvett och andra kroppsodörer hör inte hemma i en biosalong. Såvida du inte har köpt fem rader och sitter där själv, eller i sällskap med fotsvettsfetischister. Då är det också okej.
HÖ står för höger och VÄ står för vänster. Det är inte direkt som styrbord och babord. Står det ”HÖ” på din biljett så sitter du till höger från mitten sett på din rad när du har duken framför dig. Står det ”VÄ” så sitter du till vänster. Såvida du inte njuter av att vara föremål för folks irritation och/eller åtlöje så går du in i din rad från rätt håll om det redan sitter folk på raden.
Ju bättre platser, desto mer i tid. Det är fullsmockat. Du har platser i mitten på mittenraden i Rigolettos stora salong. Det är sådär roligt både för dig och alla andra om du tvingar alla resa på sig när filmen redan har börjat. Faktum är att ovanstående scenario inte ens är roligt om filmen strax ska börja och alla satt sig tillrätta och du smyger in som den graciösa, diskreta diva du inte är.
Rätt film för rätt målgrupp. Barnfilm är för barn, skräckfilmer är för vuxna. Kan du inte hantera jobbiga scener i ett drama alternativt läskiga scener i en skräckis på annat sätt än hysteriskt fnitter så är du på fel film. Du kanske passerat femtonårsgränsen biologiskt, men mentalt är du både finnig, osäker och pubertal. Kan du inte hantera nakenscener utan brunstiga tonårsbröl om pattar och rumpa så går du hem direkt, utan att passera gå. Du får komma tillbaka när de kroniska valkarna i högerhanden lagt sig och du fått erfarenhet av sex med någon annan levande, tvåbent och samtyckande varelse.
Kom utvilad eller gå. Att vakna med ett insomningsryck är lika genant på bio som på tunnelbanan eller bussen. Att somna under filmen och börja snarka är inte charmigt. Att somna, börja snarka och dregla ner din granne är något av ett faux pas. Känner du att filmen är ett sömnpiller, gör dig själv och de andra en tjänst och gå ut.
Håll tyst. Svaren på dina eventuella frågor kommer uppenbara sig senare i filmen. Slutet ligger just i slutet för annars skulle det vara början eller mitten. Fattar du inte då kan du fråga efteråt, istället för att avslöja för hela salongen att du är intellektuellt handikappad. För dig som har massa finurliga kommentarer om filmen eller livet, universum och allting kan jag på en enda rad beskriva intresset från alla i omgivningen:
Och det här skriver jag bara för att du ska fatta att här är det slut. Trevligt biobesök, vi ses i biomörkret.
