Kategori: Inlägg av privat natur

Det är inte jag på bilden, men visst är jag smal?

En av mina favorit-hangups på communities Qruiser är texten ”Det är inte jag på bilden men …”

”… visst är han snygg?”
”… vi är lite lika.”
”… om du ser ut som honom, skriv!”

Förlåt, men vad är dealen? Det här kan bara bli fel.

Det sista alternativet, ”(…) om du ser ut som honom, skriv!”, är bara lamt. Och fånigt. Och lamt. Vad förväntar man sig? Att han ska missa en av Bel Ami-killarna som porrsurfar på Qruiser för att ragga upp anonyma personer med profilbilder föreställande Bel Ami-killar? Finns dessutom texten ”Stoppa barnporren på internet …” så vet du att du har att göra med en manlig Linda Rosing en riktigt naiv person. Vilket är okej om man är 16, men mindre okej om man är 32. Sa jag att det var lamt?

”(…) visst är han snygg?” är, förutom lamt och fånigt, sjukt kontraproduktivt. Tänk hur många hunkar som surfat förbi den profilsidan och tänkt ”ähh, fan vet hur han ser ut, och om det är den typen av killar han vill ha så funkar inte jag”. Och sedan skickat ett meddelande till den söta grabbenDu behöver kunna logga in på Qruiser för att se honom, men tänk Jake Gyllenhaal-esque. som har ett par charmiga bilder av sig själv.

Den värsta är sist. ”(…) vi är lite lika” är en katastrof av samma mått som retuscherade bilder. Alltså en 4 på nätdejtandets femgradiga katastrofskala. Man kan lika gärna lägga upp bilder av sig själv tagna med den nya smalkameran (Tack, BetaAlfa för tipset). Det bästa det här kan resultera i är sympatisex. Det är för din sexighet vad ritualslakt av spädbarn är för din karma. Don’t go there, folks.

Andra bloggar om: , , , ,

Nekrofilfråga #1

Från: Micke Kazarnowicz
Till: Karolina Lassbo
Ämne: Juridikfråga

Hej Karolina,

Är griftefriden tvingande? Jag kan ju välja att donera min kropp till forskning, eller mina organ till eventuella behövande – men finns det något som hindrar att jag till exempel donerar min kropp till nekrofiler som vill använda den när jag inte längre har något behov för den?

Det här låter som om jag driver eller skämtar, men jag är fullständigt allvarlig. Och nyfiken!

hälsningar
Micke Kazarnowicz

Uppdaterat: Det har kommit ett svar.

Andra bloggar om: , , ,

Böcker

Mats Strandberg kullade mig i ”stora bokkullet” (nej, det är inget N med där, snuskhummer) som går runt i bloggosfären. Så:

En bok som fick mig att hoppa till
(Okej, den här punkten fanns egentligen inte, men det här är det roligaste som hänt mig i bokväg.) ”Väktare” av Dean R Koontz. Jag var 14, läste snabbt, satt i min säng med huvudet lutat mot väggen och hoppade till av något i boken. Slog i bakhuvudet så det gjorde ont. Min fantasi är livlig på gränsen till sjukdom.

En bok som förändrat mitt liv
”Gör en sak annorlunda” av Bill O’Hanlon. Bokstavligt. Jag slutade med ovanan att riva av naglarna på en femöring. Vem bryr sig om vad som hände i barndomen, lösningsorienterad beteendeterapi is the shit.
”Birthday of the world” av Ursula K LeGuin. Bildligt. Hennes sätt att beskriva relationer har fått mig att fundera mycket kring mänskliga relationer och tvåsamhetsnormen.

En bok jag läser mer än en gång
”Generation X” och ”Microserfs” av Douglas Coupland. Pinsamt nog också hela ”Wheel of time” av Robert Jordan, jag har läst alla böcker typ fem gånger. Han kommer ut med böckerna så sällan att jag läser om alla inför varje nyrelease. Den svenska översättningen har för övrigt ckrakes. Jag tror inte ens översättaren läst dem en gång, utan översatt dem på stående fot väg till bussen. Med en mobiltelefon mot örat och en hamburgare i handen.

En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö
Nån stor, som flyter bra. Ursäkta, men det är som att fråga vad man skulle ta med sig för maträtt till en öde ö. Det spelar liksom ingen roll när man väl ätit upp den. Maträtten alltså.

En bok som fick mig att skratta
”Liftarens Guide till Galaxen” av Douglas Adams. ”Den Makalöse Maurice och hans Kultiverade Gnagare” av Terry Pratchett.

En bok som fick mig att gråta
”Bibeln”. Jag var fem år och livrädd för domedagen.

En bok jag önskar hade skrivits som kommer skrivas
Min egen.

En bok som inte borde skrivits
Alla av Dean R Koontz böcker efter hans första tre. Han skriver nämligen samma sak om och om igen. Manlig tystlåten hjälte, som blivit sårad och har svårt att öppna sig, träffar öm feminin kvinna helt omedveten om sin skönhet som till sist får hjälten att lita på kvinnor igen. De råkar ut för övernaturliga grejer, en galning och/eller en regeringskomplott. De får hjälp av valfritt hyperintelligent djur som på slutet ingår i deras lyckliga kärnfamilj. Skurken görs extra ond och skruvad medelst homofila tendenser. Dean R Koontz är litteratur om man är fjortis och dasspapper om man är vuxen.

En bok jag just nu läser
Mäh. Avslöjad. ”Knife of dreams”. Elfte boken i ”Wheel of time”. Fantasy och sci-fi är favoritgenrer i bokform.

En bok jag tänkt läsa
På mitt nattduksbord ligger ”Jaktsäsong” av Mats Strandberg, ”Maskrosungen” av Sandra Gustafsson, ”JPod” av Douglas Coupland, ”En kortfattad historik över allting” av Bill Bryson och ”Uppdraget Singel” (boken som ska förändra mitt singelliv)

Over the rainbow #2

Eva Cassidy har lite elakt kallats ”världens bästa karaokesångerska”. Hon hade inget eget material, men både hennes röst och hennes tolkingar av låtar är fantastiska. Hon fick aldrig något större erkännande under sin livstid, trots en skara trogna fans. Eva dog i cancer 1996, och har sedan dess blivit uppmärksammad både i tidningar och teve. Hennes tolkning av ”Over the rainbow” är en av de bästa någonsin. Lyssna själv:

Andra bloggar om: , ,

Over the rainbow #1

Det är såna här kvällar, när jag känner mig tom, melankolisk, liten och samtidigt likgiltig inför tillvarons intighet på ett sätt som inte ens en glättig sitcom av Vänner-kaliber kan lindra, det är såna här kvällar som Israel Kamakawiwo´oles version av ”Over the rainbow” är som bäst. Inslagen av ”What a wonderful world” hjälper till att förstärka den längtande, hoppfulla melankoli som bor i texten, och jag känner att sången förstår mig. Lyssna själv (Det här är inte originalvideon. Det är något corny fan som gjort en ointressant slideshow, men låten är bra).

Andra bloggar om: , , ,

Färskpressad Jesus

Michael Jackson som inspiration till affärsid�er kan vara både bra och dåligt. Ta Heron Citys barnpassning-slash-lekland, till exempel. Där kan barn bland annat kan köra elektriska bilar och motorcyklar. Intill körbanan finns en skyltdocka utklädd till polis som övervakar trafiken. Tittar du noga på dockan så ser du att det under visiret ser ut som en Michael Jackson-docka. I skala 1:1. Läskigt bara det, men det blir ännu läskigare när du inser att du är inne i en barnpassning. Dödsdömd affärsidé: ”Michael Jacksons barnpassning”.

Desto bättre idé på vinfronten har inspirerats av Michael Jackson: när föreståndarna för en vingård hörde att Michael Jackson kallade vin för ”Jesus juice” föddes just vinmärket ”Jesus juice”. Etiketten innehåller såklart referenser till både Jesus och Michael Jackson:
Jesus Juice eller Michael Jackson-juice?

Vilken kyrka blir först med att ta in det märket som nattvardsvin? Kommer det som färskpressad variant? (Cred till Pac för länken)

Andra bloggar om: , , ,

Jag är bög, alltså ljuger jag

Jag bryr mig inte om jag får ge blod eller inte, eftersom jag ändå sällan skulle få donera blod. Dels för att jag ställer upp som försöksperson i medicinska studier när jag kan, och dels för att det sällan går tre månader utan att jag har haft sexEftersom jag inte har ett monogamt förhållande och känner att det inte är okej att förhöra mig om mina kk:s övriga sexliv.

Rättelse: Jag skulle inte bry mig om jag får ge blod eller inte, om samma regelverk som gäller heterosexuella män skulle gälla mig. Men det gör det inte. Istället gäller ett regelverk som säger att jag är mer benägen att ljuga.

Män som har sex med en ny tjej hamnar i karantän i tre månaderSex månader om tjejen tillhör en ”högriskgrupp”. En homosexuell man får aldrig ge blod. Inte om han lever i ett monogamt förhållande sedan tio år, inte ens om han lever i celibat. Män som har sex med män är för alltid uteslutna, och statistiken är bara något Socialstyrelsen gömt sig bakom. Ett av högsta hönsen på Socialstyrelsen försvarar sig med att det finns ett fall där följande har hänt: en homosexuell man som regelbundet donerade blod, och levde i en monogam relation, gav vid ett tillfälle blod som var HIV-smittat. Uppenbarligen hade han vänstrat, och ljugit om det. Det har uppenbarligen hänt med heterosexuella också. Hade man litat på homosexuella män i samma utsträckning som heterosexuella hade det räckt med karantän i ett halvårOm man räknar ”män som har sex med män” till ”högriskgrupp”, annars tre månader. från det att man har haft sex med en ny partner.

Socialstyrelsens regelverk säger alltså att bögar män som har sex med män är mer benägna att ljuga. Visserligen är regelverket gammalt, men så sent som förra året stöddes det utan förbehåll av både Socialstyrelsen och RFSL (!). Varje gång jag läser att sommaren innebär blodbrist, varje gång jag ser Göran Gillingers hundögon (vilket inte är så ofta numera, tack och lov), blir jag irriterad över reglerna.

Som en parentes kan nämnas att icke-straighta tjejer är välkomna att lämna blod. Jag undrar om de slipper igenom eftersom två tjejer bara kan smitta varandra i sjukt extrema fall (typ S/M med blodvite), eller om icke-straighta tjejer antas vara genomsnittsärliga?

Hur som helst är regelverket nu under utredning, så om jag ljuger om mina sexvanor om något år så kanske det har att göra med mig som individ och inte med mig som bög.

Mer läsning: Sylvester har en intressant artikel om bögar och bloddonation.

Andra bloggar om: , ,

Ritsch, ratsch

Det är grymt att vara Bodycombat-instruktör. För det mesta är det grymt kul och grymt givande, andra gånger bara grymt.

Ta igår till exempel: efter uppvärmningen är det dags för första combat-låten. Fyra hopp åt sidan, sen två knän i huvudet på den fiktiva motståndaren, sedan tillbaka till början och blocka två (fiktiva) slag. Upprepa.

Tredje gången låter det ”ritsch, ratsch” när jag knäar motståndaren. Mina nyss så grymma militärbyxor har på två sekunder förvandlats till något slags halvmesyr till byxkjol. Men bara på höger byxben, som just rivits sönder från skrevet ner till under knät. Mina kalsonger syns. Deltagarna ser roade ut. Rodnaden i mitt ansikte har inget med ansträngning att göra.

Jag är tacksam över att jag tidigare lärt mig att man inte ska ha kalsonger med gylf när man leder den här typen av pass, eftersom vissa svällkroppar kroppsdelar kan hoppa ut genom gylfen. Den gången höll mina byxor ihop, turligt nog.

Samtidigt vet jag instruktörer som varit med om mycket värre saker. En instruktör blodade ner en deltagare på ryggen. Med mensblod. En annan skulle visa sitt träningspass på storbild, med deltagarna i fokus. Oturligt nog visade hen en sexakt, med sig själv i fokus. Spruckna byxor är inte så farligt när allt kommer omkring.

Andra bloggar om: , ,

Halvlek: Janeway ut, Breckin in

Jag är befriad från mitt Star Trek: Voyager-beroende. Jag trodde det skulle bli häftigare när Borgerna kom. Mörkare. Icke. Efter tre säsonger är det lika präktigt och glättigt som Kristin Kaspersen i lusekofta. Det häftigaste som hänt på trettiosex avsnitt är att Sarah Silverman har haft en roll i två av dem. Jag gjorde slut med Star Trek, och fick nästan omgående bekräftelse från Brafilm: paketet från dem innehöll inte nästa Star Trek: Voyager-skiva utan Clueless.

I mitt minne är Clueless allt det där som Mean Girls vill vara. Och även om den inte är det, så är Breckin Meyer med i den. Det räcker. Jag har en förträngd fetisch på den dumsnälla collegekillen. Jag skulle kunna analysera vad det beror på, men jag tror att det ramlar ut fler monster ur den ångestgarderoben än jag kan hantera så här post-Pride, så dörren får vara stängd ett tag till. Hur som helst är ”Breckin Meyer” vad du hittar i framtidens filmencyklopedier när du tittar under ”high school- och collegefilmer: den dumsnälla birakillen”. Jag går igång hårt på honom. Det roliga är att jag har sjukt svårt för dumhet i verkliga livet. Är det det här som alla sexologer menar när de pratar om skillnaden mellan fantasi och verklighet när oroliga killar skriver om att deras fantasier om sex med flickvännen slinter och blir en trekant med bästa killpolaren?

Andra bloggar om: , , ,

En oväntad uppföljare

Lördagkväll i Prideparken. Darren Hayes gick loss på scenen och jag själv var på väg mot toaletterna när jag skymtade ett ansikte som var bekant. Jag gick vidare och försökte minnas var jag sett det där snygga blonda rufset förut, när det plötsligt slog mig: var inte det där killen från en flirt, två cheesecakes och ett brunnslock? Jag stannade till och såg mig omkring, men det var för sent. Han hade redan försvunnit i myllret.

På vägen tillbaka såg jag honom igen, den här gången stod han och pratade med två andra personer intill ståndet som sålde laktritsremmar. Jag tänkte att jag måste ta reda på om det är samma kille, så jag gick fram och sa ”Ursäkta, heter du Freddie?”. Han såg förvånad när en person han inte kände igen kunde hans namn, och förvåningen blev större när jag frågade om han hade jobbat på caf�t som låg på en parallellgata till Drottninggatan. Jag var trött och avslagen, och insåg att att det skulle bli svårt att berätta vad det hela gick ut på på ett enkelt och sammanhängande sätt. Jag gjorde mig redo att gå med en ”äh, det var inget”-kommentar när han sa ”Men du kan ju inte säga sådär och sedan dra”. Och det kunde jag ju egentligen inte.

Så jag berättade historien i grova drag. Det visade sig att han aldrig fått det där vykortet. Jag tog hans e-postadress och lovade att skicka länken till historien han helt ovetandes inspirerat. Medan jag gick därifrån utspelades en Sliding Doors-historia i mitt huvud. Jag hoppas att de fick ihop det i parallelluniversumet där vykortet nådde fram.

Andra bloggar om: ,