sociala nätverk – Being Micke Kazarnowicz

Bättre och enklare koll på Facebook-kontakter

”Listor” på Facebook är filter som man kan använda för att bara se vissa personers aktivitet. De fungerar både på sajten och i Facebooks iPhoneapplikation. Här är sättet jag använder mig av listor på för att effektivisera tiden och samtidigt få bättre koll.

Nyligen lyssnade jag på en föreläsning med Alexander Bard och blev påmind om vikten av att behålla exklusiviteten i sitt nätverk. Jag har över 650 personer i mitt nätverk på Facebook, och jag bestämde mig för att gå igenom dem och rensa ut dem jag inte kände eller hade träffat.

När jag tittade på samtliga av mina vänner på Facebook framträdde snabbt ett mönster där jag kunde dela in mina kontakter i sju huvudsakliga grupper baserat på hur jag kände människorna:
– ”Social networks” – personer jag träffat via sociala nätverk (Twitter, bloggare, mailinglistor som Trafik, Elit och Absolut)
– ”Folk från förr” – personer jag känner från tidigare arbetsplatser eller från min skoltid
– ”Gym och fitness” – personer jag lärt känna i min roll som gruppträningsinstruktör/personlig tränare
– ”Miscellanea” – bekantas bekanta och företagssidor jag följer
– ”it’s all relative” – släkt
– ”Hyper Island” – personer jag lärt känna via Hyper Island
– ”Skydive.se” – fallskärmshoppare
– ”Homomaffian” – personer jag träffat eller lärt känna i gaysvängen

Det hjälpte mig att sortera alla mina kontakter. De jag inte känner åkte från mitt nätverk. ”Känner” innebär för mig inte nödvändigtvis ”har träffat AFK”. Det finns personer som jag inte träffat fysiskt, men som jag känner bättre än många afk-bekantskaper.

Att ha sorterat kontakterna löste inte problemet med uppdateringar. För mig är Facebook ett sätt att hålla mig uppdaterad om vad som händer med personer jag gillar, men inte regelbundet pratar med. I flödet från över 600 kontakter krävs det att jag kollar ofta för att inte missa saker. Av alla mina kontakter är det ungefär 100 vars liv jag verkligen vill vara delaktig i.

Fördelen med listor är att en kontakt kan vara med på flera listor samtidigt. Därför skapade jag ytterligare en grupp, ”Darlings”, i vilken jag la till dem jag verkligen vill hålla kolll på. Genom att klicka på ”Darlings” i vänsternavigationen applicerar jag filtret, och nyhetsflödet visar bara uppdateringar från personerna som ingår i den listan.

(För att skapa listor, klicka på ”Vänner” i navigationen högst upp. För att välja vilka listor som är direkt tillgänliga i vänsternavigationen på första sidan, klicka på ”mer” längst ner i vänsterpalten och dra och släpp listorna för att ordna om dem.)

Hur twitter lärde mig varför man begår seppuku

När jag duschade efter två träningspass igår började jag i huvudet räkna hur mycket energi jag i genomsnitt fick i mig en vanlig vardag. Det slog mig att jag förmodligen låg på tok för lågt och gjorde en mental anteckning att räkna ut det när jag kom hem. Föga visste jag att det skulle resultera i något som jag hoppas är årets pinsammaste grej, för mycket mer än så här skulle jag inte riktigt palla.

För att förstå historien, behöver du ha lite bakgrund:
När jag uppdaterar mina sociala nätverk (statusen på Facebook, inlägg på Twitter, Bloggy, Brightkite och Jaiku) gör jag det genom en och samma tjänst: ping.fm. På det sättet slipper jag skriva samma sak fem gånger, ping.fm sköter uppdateringen av alla sociala nätverk åt mig. Dessutom har de en mobilsajt, som gör att jag kan sköta uppdateringar när jag är på språng.

På de flesta nätverk har man max 140 tecken på sig för att skriva sitt meddelande. Allt därutöver blir klippt. Det gäller att hålla sig kort, och har man långa adresser kortar man med fördel ner dem med tjänster som Shorl.com, Tinyurl.com eller is.gd. När man har en URL som denna: http://www.uppladdningen.nu/uppladdningenwww/main.nsf/page.items.www/92BDB88ACB662CE7C1257050004CDF59?open (106 tecken) är det skönt att kunna korta ner den till: http://is.gd/hAV2 (17 tecken)

Okej, nu tillbaka till historien:
När jag räknat ut mitt energibehov upptäckte jag att jag låg på 1000-1300 kalorier för lågt per dygn i energiintag. Det var en sån där perfekt grej att uppdatera med, samtidigt som jag tipsar om länken till Uppladdningen, där man kan räkna ut sin energiförbrukning. Sagt och gjort, jag skrev en statusuppdatering och gick vidare till att läsa alla bloggar jag prenumererar på flödet till.

Efter en halvtimma inser jag att det varit en del aktivitet både på Facebook och Twitter, där jag fått kommentarer på min uppdatering. De första var ganska ospecifika, och jag tänkte bara ”Wow, folk gillar verkligen det där med energiförbrukning och kalorier”.

Ända tills jag såg ett Twitter-svar från Anna:

För att citera illern Görans ägare: ”Börjar … ana … oråd”

Jag kollar min uppdatering. Allt ser okej ut. Jag klickar på länken. Det som dök upp var inte ett energiberäkningsformulär. Det var en porrsajt.

Enter blamageguden.

Som tur är kan man radera saker på Facebook och Twitter, och jag tror aldrig att jag raderat något så fort som igår. När jag gick och la mig tänkte jag: ”Tänk om jag gått och lagt mig direkt där och det där hade legat ute hela natten och morgonen istället för 25 minuter? Då hade jag nog behövt begå seppuku, alternativt bli eremit på något ställe där ingen hört talas om mig, Internet eller för den delen teknik nyare än elden.”

Anti-grädden på den här mosiga soppan till historia är att det inte ens var mitt porrsurfande som orsakade det. Inte för att jag inte porrsurfar (det gör jag, and I love it) utan för att jag inte porrsurfat alls de senaste dagarna. Inte för att det spelar någon roll i det stora hela. Jag vet dock en sak: i framtiden när jag kortar adresser, kommer jag alltid att kolla var det jag postar leder innan jag klickar på ”skicka”-knappen.

Andras blogginlägg om twitter, facebook, pinsamheter, sociala nätverk, porrsurfande, seppuku

Privat, personlig eller professionell?

Idag gjorde jag en inventering av min nätvaro och ställde mig återigen frågan om privat vs professionell. Vi kan sammanfatta det så här: ”Hur privat kan man bli på Facebook när man har kunder bland sina Facebook-vänner?”

Det började med bloggar, fortsatte med Facebook och är mer aktuellt någonsin med svensk-explosionen på Twitter. Jag har tagit aktiv ställning i den här frågan för länge sen, så att jag ställde mig frågan idag var mest en statuscheck på om mitt beslut håller. Och det gör det: Idag har jag formaliserat mitt ställningstagande genom att strukturera om lite här på bloggen. Men mer om det i ett annat inlägg.

Så här såg gränsdragningen ut för mig när jag inledde mitt yrkesliv:

Jag blandade sällan mitt arbetsliv med mitt privata dito. De närmaste arbetskamraterna kände till min familjesituation ungefär på nivån ”bekanta”, medan andra professionella kontakter på sin höjd visste var jag bodde.

Med sociala nätverk, bloggar och olika online-communities i olika intressesfärer är det svårt att hålla den åtskillnaden, såvida man inte gör allt under pseudonym eller låser allt sitt innehåll så att bara ens godkända vänner kan se det – och sedan håller ett vattentätt skott mellan vänner och professionella kontakter. Jag tror att det i längden blir ohållbart, dels för att det mesta kommer ut ändå i ett samhälle som blir mer och mer transparent, och dels för att det är en mycket steglös skala mellan vän – bekant – professionell kontakt. Att neka någon som man tycker är en ”professionell kontakt” att vara ens vän på Facebook är faux pas, och enda sättet att undvika situationen är att undvika de sociala nätverken.

(Ett sidospår: Bögar som använder Qruiser har, oftast ofrivilligt, mött den här problematiken för länge sedan. Har man surfat in på en profil och ser en helnaken bild på någon som man annars mest sett i kostym vid kundmöten gäller det att kunna hantera situationen. Och då har vi ändå kvar det något mer pikanta scenariot att sitta och sexchatta med någon, bara för att efter ett tag få en bild och inse att man snackat intima sexdetaljer med någon som jobbar på ett partnerföretag.)

Samtidigt har relationerna även i ”det verkliga arbetslivet” blivit mindre strama; Avståndet mellan ”personligt” och ”professionellt” har minskat betydligt. För personer som använder sig av sociala nätverk som Facebook skulle jag vilja säga att avståndet har försvunnit helt. Ungefär så här:

Mitt beslut kring min nätvaro och mina sociala nätverk kan visualiseras så här:

Att följa mig på Twitter, eller att bli min vän på Facebook är samtidigt ett beslut att ta ett kliv in i området mellan ”professionellt” och ”personligt”. Mina statusuppdateringar kan lika gärna innehålla en personlig detalj, som ett länktips i yrket. Väljer man också att läsa min blogg får man räkna med att man ibland hamnar i området ”privat”. På samma sätt som jag utgår från att personer i min närhet kan hantera svaret till frågor de ställer, räknar jag med att de kan hantera information om mig som privatperson som de aktivt letar upp på min blogg.

Har du funderat på hur din nätvaro påverkar avståndet mellan dina sfärer?

Andra bloggares inlägg om facebook, twitter, sociala nätverk, privatliv, personlig sfär, gränsdragning