Dear Gay Facebook Employees

When I’m watching your contribution to ”It Gets Better Project” I feel really sorry for you. Your childhood must have been really shitty if now is better, considering you work for a company that has a policy that a photo two grown up, fully clothed men kissing violates guidelines. Doesn’t sound that nice to me to have an employer who dislikes same sex couples kissing but obviously likes straight couples kissing (and that’s just three results from a quick search, I’m sure there are thousands more. Hint: search for ”making out”)

Here’s the photo in question:

Gay kiss banned on Facebook
The gay kiss banned on Facebook

If you need a new job, I hear that Google is a gay friendly company for real. And Apple too. It will get better, I promise.

Rädda Barnen förringar HBT-ungdomar

Rädda Barnen stjäl en kampanj riktad till HBT-ungdomar och uppvisar därmed en taktlöshet och ett förringande av homo-, bisexuella och transpersoner i allmänhet, och HBT-ungdomar i synnerhet.

När jag jobbade som skolinformatör för RFSL och pratade i skolor om att vara ung och homosexuell hände det ofta att vi blev inbjudna i konstiga sammanhang. Som bäst var det ”kärleksveckor” och vårt 90 minuter långa besök fick symbolisera allt det ostraighta, vilket gjorde resten av veckan ”heterosexuell” får man förmoda. Som sämst var det en vecka i slutet av vårterminen när man klämde in allt man ”glömt”. En gång var det jag och en kollega som pratade HBT-frågor, Kriminellas Revansch i Samhället pratade om sin verksamhet och Brandförsvaret pratade om olyckor och bränder. Kontexten var givetvis väldigt märklig och jag funderar fortfarande på vilka signaler som skickades till HBT-ungdomar i dessa skolor: ”Ja, nu ska vi prata rehabilitering av kriminella och sen pratar vi om hur det är att vara homosexuell”. Nu gör TV3 och Rädda barnen teve med med liknande kontext.

En av de värsta sakerna med att vara ung HBT-person är att man oftast är osynlig. Många andra typer av minoritetstillhörighet syns utanpå (vilket inte nödvändigtvis är positivt alla gånger) men just osynligheten är en av sakerna som oftast beskrivs som en av de svåra sakerna. När man väl syns så gör man det ofta i fel perspektiv: man är bögen, fjollan, lebban. I Sverige uppger 60 procent av pojkarna att deras kompisar ofta är negativa till homosexuella. Huruvida någon har begått självmord på grund av det i Sverige finns ingen statistik på. Det man vet är att homosexuella män och kvinnor gör fler självmordsförsök än heterosexuella. I USA har dock under det senaste året sex unga personer tagit livet av sig på grund av omgivningens inställning till deras sexualitet eller könsöverskridande beteende. ”It gets better”, den ideella kampanj som skapades för att hjälpa de unga HBT-personer som vacklar på gränsen där döden ter sig som enda utvägen, den kapas nu av Rädda Barnen och görs klädsamt heterosexuell.

”It Gets Better” grundades av Dan Savage.

Dan och Terry Savage
Dan Savage (till höger) och hans man Terry (till vänster) grundade ”It Gets Better”

Den fick mycket skjuts tack vare Joel Burns, en lokalpolitiker i Fort Worth, Texas. Hans spontana och rörande tal till ungdomar i hans stad lades upp på Youtube som en del av projektet och fick enorm spridning, förmodligen tack vare just det känslomässiga och nakna tal som är ovanligt för en amerikansk politiker. Har du inte sett det har du chansen nedan:

”It gets better” fick sedan ”Wear something purple” som spin-off, något som vi hade även i Sverige under namnet ”Bär något lila för att säga en självklarhet”.

Nu gör TV3 och Rädda Barnen gemensam sak i att stjäla ”It Gets Better”. De kallar projektet för ”Det blir bättre”. Enligt Meter Television, som producerar programmet, har varken Dan Savage eller någon annan av grundarna av ”It gets better” tillfrågats om det svenska upplägget. Istället säger man sig ha pratat med Joel Burns, men han är varken grundare eller talesman för ”It Gets Better Project”. Det har Joel mig veterligen inte heller utgett sig för att vara. Såvitt jag förstår har varken TV3, Meter Television eller Rädda Barnen lagt någon som helst möda på att göra research kring den kampanj man nu stulit. Man anser inte heller att man gjort fel, då ingen ”äger rättigheterna” till formatet.

Redan från början var jag tveksam till att Rädda Barnen får så stor plats i ett program som baserar sig på idén om HBT-personers lika värde, med tanke på att de inte stödde Sveriges lagstiftning om samkönade pars adoptionsrätt förrän 2008. Det är först sex år efter att Riksdagen röstat igenom den. De hävdar själva, precis som de flesta motståndare mot samkönade pars rätt att adoptera, att de hade barnets bästa i åtanke. På vilket sätt ett adopterat barn som lever med två samkönade föräldrar får det bättre av att inte ha rätt till sin ena förälder som vårdnadshavare har de dock aldrig kunnat förklara.

Det var inte förrän jag läste Johanna Koljonens krönika i DN som jag insåg att svenska ”Det blir bättre” inte handlar om HBT-personers lika värde. Man har valt att sätta sexuell läggning i samma kontext som ”män som slår sina fruar och barn” och ”tvångsomhändertagande”. Rädda Barnen försöker bemöta kritiken genom att säga att HBT-ungdomar inte är de enda utsatta, och att man därför valt att bredda projektet. Istället för att belysa de många sätt som HBT-ungdomar är utsatta på vill man (citat) ”få fler att uppmärksamma brister och orättvisor”. HBT-ungdomars utsatthet är alltså inte tillräcklig viktig fråga i sig.

Rädda Barnens kommunikationsdirektör Nedjma Chaouche anser först att jag och andra som är upprörda över detta monopoliserar ”It Gets Better” …

… för att sedan hävda, underförstått, att man valt att heterofiera ”Det blir bättre” för att ”inte exkludera” (heterosexuella, får man då förmoda). Det här ska alltså förklara varför en HBT-kampanj nu ska handla om misshandlande föräldrar:

TV3 och Meter Television förväntar jag mig ingenting av, jag skulle knappt ha blivit förvånad om de valt att göra ett hyllningsprogram till bögknackare och förklätt det i lite lattjolajban-höhö-grabbhumor. Men Rädda Barnen förvånar mig med den smaklöshet och okänslighet som det här uppvisar.

Det här är som att göra ett teveprogram som heter ”Stockholm Pride” och handlar om ”mångfalden i samhället”, där nio av tio program inte handlar om HBT-frågor, för att inte exkludera alla heterosexuella.

Eller varför inte ett program som heter #jan25 och handlar om barn som far illa på grund av politiker så där i allmänhet, eftersom ett program som bara handlar om egyptiska barn kommer att exkludera alla icke-egyptiska barn.

Jag blir illamående av att se Rädda Barnen utnyttja Joel Burns video som promotionmaterial för en kampanj som exkluderar HBT-ungdomar. Exkluderar därför att så fort man breddar ett ämne så reduceras och urvattnas HBT-perspektivet. Exkluderar för att det faktum att rädda människor har problem med vem man blir kär i, eller vilket kön man anser sig ha, framställs i samma kontext som föräldrar som misshandlar varandra. Exkluderar därför att ni reducerar det obeskrivligt stora utanförskap som homo- och bisexualitet innebär och med en närmast Orwellsk nyspråksvurpa kallar det för ”inklusion”.

Rädda Barnen, TV3 och Meter Television hade lätt kunnat hitta på ett eget namn på kampanjen. Det finns miljarder av ordkombinationer man kan skapa med hjälp av det svenska språket. Här är några förslag på rak arm: ”Det kommer att bli bra”, ”Du kommer att överleva”, ”Jag var utsatt men det gick bra för mig”. Då bortser jag från det märkliga i att säga något av dessa till barn vars föräldrar misshandlar dem, vilket Rädda Barnen i nuvarande tappning gör. Det kanske mest lämpade förslaget jag kom på är ”Det Blir Hetero”. Konnotationen ”bättre” = ”hetero” är som hand i handske för de åsikter som mellan raderna förmedlas av hela denna historia.

It gets better, originalsajten
Originalsajten ”It Gets Better”

Istället för att hitta på något eget stjäl man det som HBT-personer skapat och drivit. Sedan hävdar man att de som klagar ”monopoliserar ämnet”. Det Rädda Barnen gör är att sparka på någon som länge legat ner och nu är på väg att resa på sig.

Till Jonas Gardell och Peter Jöback, som medverkar i ”Det blir bättre” vill jag säga: grattis, jag hoppas att guldpengarna ni fick för att sälja ut konceptet är värda det. Jag hade tänkt att köra en repris på ”Bär något lila”, men det blir inte en lätt uppgift nu när inspirationen till kampanjen är kapad av heteros.

På ett personligt plan kommer jag aldrig mer att ge pengar till Rädda Barnen. Istället kommer jag att bidra till andra organisationer när jag vill stödja barn och ungdomar. Jag vill också uppmana dig som stödjer Rädda Barnen och bryr dig om HBT-ungdomar att hellre ge pengarna till någon av dessa organisationer (som alla hjälper barn ur olika perspektiv):
BRIS
Barncancerfonden
Min stora dag
Plan Sverige

Om du har läst ända hit vill jag be dig om en tjänst: låt inte Rädda Barnen och TV3 komma undan med det här i det tysta. Hjälp mig att sprida det här genom att dela med dig av det på Facebook och Twitter. Rädda Barnen och TV3 kommer inte att backa här, men den här stölden ska inte få ske i tysthet.

SVT Debatt och Joel Burns

Ikväll var träffade jag Joel Burns, den enskilda och för mig okända person som påverkade mig mest under förra året. Hans tal om ”it gets better” är helt fantastiskt. Alla andra videos jag sett på temat ”it gets better” innehåller hjärta, men den här innehåller också ett risktagande. Joel hade ingen aning hur det här skulle påverka hans karriär, och om något så skulle det kunna påverka honom negativt. Ändå gjorde han det. Det är modigt.

Han är längre än jag trodde (vilket innebär längre än jag är – vad säger det om min världsbild?) och väldigt professionell minglare. Jag är glad att han specifikt bad att jag skulle bli inbjuden, det var intressant att prata med honom. Han visste mer om Sverige, våra politiska partier och händelser här än vissa svenskar jag träffat.

Jag kommer att vara med i SVT Debatt imorgon kväll och prata om att Victoria och Daniel blev ”årets duo” på Gaygalan. För mig är det ett tecken på att homosexuella i Sverige blivit mätta katter och anser sig ha uppnått sina mål, att vi gått med på den villkorade acceptans som erbjuds av heterosamhället (vi accepterar dig så länge du är som oss) och att det fortfarande finns en internaliserad homofobi hos många homosexuella. Tanken på att en tidning för svarta skulle utse ”årets vita person”, hur känns den? Det är precis vad Birgitta Ohlson blev i år. Fast med ”hetero” istället för ”vit”.

Tidigare idag var jag så nervös att jag bara kunde jämföra det med mitt första fallskärmshopp, och imorgon kommer det vara än värre. Tänk om jag råkar säga något sånt här:

Felsägning i radio by kazarnowicz

Jag säger bara: rituell seppuku.