SVT Debatt och Joel Burns

Ikväll var träffade jag Joel Burns, den enskilda och för mig okända person som påverkade mig mest under förra året. Hans tal om ”it gets better” är helt fantastiskt. Alla andra videos jag sett på temat ”it gets better” innehåller hjärta, men den här innehåller också ett risktagande. Joel hade ingen aning hur det här skulle påverka hans karriär, och om något så skulle det kunna påverka honom negativt. Ändå gjorde han det. Det är modigt.

Han är längre än jag trodde (vilket innebär längre än jag är – vad säger det om min världsbild?) och väldigt professionell minglare. Jag är glad att han specifikt bad att jag skulle bli inbjuden, det var intressant att prata med honom. Han visste mer om Sverige, våra politiska partier och händelser här än vissa svenskar jag träffat.

Jag kommer att vara med i SVT Debatt imorgon kväll och prata om att Victoria och Daniel blev ”årets duo” på Gaygalan. För mig är det ett tecken på att homosexuella i Sverige blivit mätta katter och anser sig ha uppnått sina mål, att vi gått med på den villkorade acceptans som erbjuds av heterosamhället (vi accepterar dig så länge du är som oss) och att det fortfarande finns en internaliserad homofobi hos många homosexuella. Tanken på att en tidning för svarta skulle utse ”årets vita person”, hur känns den? Det är precis vad Birgitta Ohlson blev i år. Fast med ”hetero” istället för ”vit”.

Tidigare idag var jag så nervös att jag bara kunde jämföra det med mitt första fallskärmshopp, och imorgon kommer det vara än värre. Tänk om jag råkar säga något sånt här:

Felsägning i radio by kazarnowicz

Jag säger bara: rituell seppuku.