Det är en svart dag idag. Regeringen har mördat den svenska integriteten genom att rösta ja till FRA-förslaget (DN, SvD)
Men låt oss backa till igår: det såg ut som om FRA-förslaget skulle fällas, ända tills Fredrick Federley grät ut i talarstolen om hur jobbigt det var för honom och att han ville ha en återremiss. Återremissen sköttes på en halv dag. Trots att tunga remissinstanser varit kritiska till förslaget fick de inte säga sitt om ändringarna. Av kommenterna att döma så är kritikerna inte imponerade. Advokatsamfundet, Tidningsutgivarna och SJF gick direkt ut med kritik mot lagen.
I min värld har Federley och Johansson försökt rädda sig genom att sminka en ful fisk och presentera den som prima lax. Hade de stått fast vid sitt nej är chansen stor att lagen hade röstats ner i morse. Birgitta Ohlson hade kanske då fått en tillstymmelse till ryggrad och röstat nej, vilket tillsammans med Camilla Lindbergs nej alltså hade varit tillräckligt.
Varken Federley eller Johansson är dumma. Egoistiska karriärister, javisst. Men inte dumma. De vet om att de har svikit sina väljare, men hoppas att deras utspel ska få folk att tro gott om dem. Deras utspel om att ”folk inte förstår” säger mer om dem än om ”folk”. Uppenbarligen har de misslyckats med att sälja in FRA-lagen till sina väljare, och borde om inte annat röstat nej bara därför.
Fredrick Federley skall hädanefter gå under smeknamnet Fegerley.
Läs också Emma på Opassande.
Andras blogginlägg om fra-förslaget, fra, lex orwell, demokrati, fredrick federley, fredrick fegerley, annie johansson