Etikett: förkylning

A chocolate kind of guy

Låt oss kalla honom mr. O.

Jag åkte på en expressförkylning som bröt ut i söndags. Alla förkylningssymtom, men komprimerade till några dagar. Till exempel kom momentet ”tappa smaken” redan andra dagen istället för fjärde som det normalt gör. Det är liksom sista stadiet i mina förkylningar innan uppstädningsarbetet påbörjas.

När jag ringde mr O. ikväll lät han helt däckad. Han hade känt av det redan igår, vilket fick mig att känna mig aningens skyldig (tre dagars inkubationstid för en bondförkylning ger smittotillfället någon gång under lördagen). Men bara aningens, för där var inget hångel som kunde ha bidragit.

Lite för att lindra mitt samvete, och en hel del för att få träffa honom, stannade jag till och köpte ett förkylnings-kit: Berocca (zink borde vara bättre än C-vitamin när man väl är förkyld), nässpray och Ben & Jerry’s. Jag visste inte om han var en chocolate eller strawberry cheesecake kind of guy, så jag köpte en av varje.

Han blev jätteglad, vilket gjorde mig glad (glädje har som tur är minimal inkubationstid). Det är klart, det hjälper att vi blir glada av att se varandra också. Vi pratade en stund om spindelfobi och julstämning och Skansen. Jag gick därifrån med de lätta, förväntansfulla stegen som kommer av att stå på brinken till ett nytt äventyr.

Hur som helst, jag lärde mig att han är mer av en chocolate kind of guy. Ungefär som jag, alltså.

Andras blogginlägg om , , ,

SMS-konversation några dagar före alla hjärtans dag

» Hej P! Jag hatar att behöva säga det här, men det är din tur att få en rain check på en dejt. jag har åkt på en förkylning och risken är att jag smitar dig, vilket inte vore bra med Melodifestivalsgrejen och allt. Vad sägs om att lösa in checken nästa tisdag, så får det bli en lite sen alla hjärtans dag istället för en tidig? /M

« Hej M! Men fy för förkylning! Ja det vore superknas om jag blev förkyld nu. Vi tar det när du mår bättre, men just tisdag är inte så bra för jag har tenta på torsdag :-( Kram

» Ugh. Fy för både förkylningar och tentor. Hur är det söndag 24 februari då? Eller tisdag 26:e? (vilka galna liv vi lever när vi bokar dejt två veckor i förväg)

« Ja, det är lite galet. Tisdag den 26e går bra, vi hörs! P

Andras blogginlägg om , ,

Förkylningscocoon

Förra lördagen gav jag upp och insåg att jag verkligen var förkyld. Det är svårt att kalla det för något annat när huvudet känns vadderat med ull på insidan, näsan rinner, alla N-ljud byts ut till D-diton och varje andetag riskerar att sluta i en hostattack. Hur kan näsan vara täppt och rinna samtidigt?

När jag är sjuk stänger jag ute yttervärlden. Jag låser in mig hemma, och går ut bara när jag måste. Typ ”shit, huset brinner”, ”oj, jag halkade, skar sönder kroppspulsådern och måste till akuten” eller ”jag har slut på Ben & Jerry’s”. Min nyhetskonsumtion sjunker till att på sin höjd kasta ett öga på morgontidningens framsida, konstatera att jorden ännu inte gått under, varpå jag fortsätter min bojkott av allt verkligt. I bojkotten, vars syfte till en början alltså är att förtränga att jag är sjuk (och därmed inte perfekt, och än värre: dödlig), ingår en nästintill obscen konsumtion av film och/eller tevespel som endast överträffas av orgien i kolhydrater. There you have it, folks. När andra tar till sprit eller droger för att döva ångesten vänder jag mig till sockret. Min sjukling-diet degraderar till att bara bestå av sånt som får hjärnans belöningssystem att gå i spinn. I helgen var det en blandning av mackor, Maryland cookies och Ben & Jerry’s. Dieten leder till att jag känner mig tjock, vilket ger mig ännu mer ångest, som jag i sin tur måste fly från med ännu mer tevespel. Tevespelandet varvar jag med att tycka synd om mig själv för att jag är tjock och sjuk och inte kan träna. Och eftersom jag ändå redan är så tjock kan jag lika gärna äta lite till.

I helgen har jag således spelat igenom ”Lost Planet”, ätit tre burkar Ben & Jerry’s Fossil Fuel och inte bloggat, eftersom bloggande per definition är ett erkännande att det finns något utanför min lägenhet. Ah, förnekelse, du bästa av vapen mot obekväma saker.

Feberyra no more

Jag är fullt övertygad om att det är bättre att låta febern ha sin gång än att ta febernedsättande medel. Så länge det inte rör sig om livshotande hög feber i alla fall. Och det går väl an att vara vaken med feber, men att sova med feber är en försmak av minst tre av helvetets nio kretsar.

När jag sover med feber är min hjärna som en repig LP-skiva. Den hakar hela tiden upp sig och spelar upp en kort drömsekvens om och om igen. Och det handlar aldrig om sex med Jake Gyllenhaal eller något annat skönt som man skulle vilja återuppleva femhundra gånger samma natt.

I det här läget behövs någon form av yttre stimuli för att komma vidare till nästa ställe. Till exempel att jag vaknar till och vänder på mig. När jag somnat om igen har sekvensen bytts ut, men upprepningen är kvar.

Febern i sig skulle vara uthärdlig utan de här repiga drömmarna.

Den här gången lärde jag mig tricket: konstant yttre stimuli. Till exempel att låta en dvd med Vänner-avsnitt gå i bakgrunden. Det gjorde att drömmarna istället blev sammanhängande. Lite som att hamna ur askan, i elden, då varje dröm gick ut på att jag skulle göra musikaliska framträdanden inför storpublik, men ändå betydligt bättre än en hel natt med déjà vu-upplevelser.

Andra bloggar om: ,

Recension av säsongens influensa

Vinterinfluensan har på några år gått från mediernas älskling till notisplats. Likt Linda Rosing har vinterkräksjukan stulit allt rampljus och delar endast med sig av det till enstaka Idol-Marcus fågelinfluensa-artiklar. Orättvist, tänker jag, och skaffar mig en rejäl influensa bara för att jag gillar underdogs.

Så här på sluttampen, fem dagar senare, känns det hela rätt dumt. För att sammanfatta det hela i en mening: Kids, don’t do this at home.

För att ni inte ens ska känna er lockade har jag sammanställt godbitarna ur säsongens influensa. Ungefär så här ser slutbetyget ut (notera att jag inte ätit någon som helst tröstmat på hela tiden):
Betyg för säsongens vinterinfluensa

Var inte oroliga, jag har inte varit ostimulerad eller så. Jag har förvaltat tiden väl, bland annat genom att döda 53 594 zombies i ”Dead Rising”. Ungefär så här kan det se ut:

Andra bloggar om: ,