Jag åkte på en expressförkylning som bröt ut i söndags. Alla förkylningssymtom, men komprimerade till några dagar. Till exempel kom momentet ”tappa smaken” redan andra dagen istället för fjärde som det normalt gör. Det är liksom sista stadiet i mina förkylningar innan uppstädningsarbetet påbörjas.
När jag ringde mr O. ikväll lät han helt däckad. Han hade känt av det redan igår, vilket fick mig att känna mig aningens skyldig (tre dagars inkubationstid för en bondförkylning ger smittotillfället någon gång under lördagen). Men bara aningens, för där var inget hångel som kunde ha bidragit.
Lite för att lindra mitt samvete, och en hel del för att få träffa honom, stannade jag till och köpte ett förkylnings-kit: Berocca (zink borde vara bättre än C-vitamin när man väl är förkyld), nässpray och Ben & Jerry’s. Jag visste inte om han var en chocolate eller strawberry cheesecake kind of guy, så jag köpte en av varje.
Han blev jätteglad, vilket gjorde mig glad (glädje har som tur är minimal inkubationstid). Det är klart, det hjälper att vi blir glada av att se varandra också. Vi pratade en stund om spindelfobi och julstämning och Skansen. Jag gick därifrån med de lätta, förväntansfulla stegen som kommer av att stå på brinken till ett nytt äventyr.
Hur som helst, jag lärde mig att han är mer av en chocolate kind of guy. Ungefär som jag, alltså.
Andras blogginlägg om dejting, ben & jerry’s, förkylning, förkylnings-kit