Var finns ni äkta hetro tjejer? Ålder hudfärg ingen betydelse, söker för fast förhållande mm å inom 08.. Sv me sms å mobnr påsk kram singel man 49..
samma sida, ett par annonser längre fram:
Söker en erotisk tjej/hetro för fast förh sv me sms p/k singel man 49.
… och ännu ett par annonser längre fram:
Önskar ett förhållande me en hetero för kärlek mm. Singel kille 46 lång å slang i sth. Sv me idnr å mobnr kramiz svenne i 08…
… det är inte slut där:
söker en hetro tjej me grej för ett förhållande å kärlek. Singel kille 46 slank i sthlm. Sv me idnr å mobnr puzzi svenne.
Uppenbarligen har lesbiska något slags kontaktannonsoffensiv på sin homosex-agenda. Har någon meddelat Världen Idag?
(Lespisar är ett ord myntat av en åttondeklassare, som fick skriva frågor till oss som skolinformatörer. På en av lapparna var en fråga om hur ”lespisar har sex”.)
Sent omsider kommer här recensionen av Axbos ”Sleep Phase Alarm Clock” (som jag skrivit om tidgare här och här), eller S.P.A.C. Jag är ledsen att det dröjt och inte kommit som utlovat, men hey – den dagen jag får betalt för att blogga kan du tala med min avdokat, Mr Sosumi, om sånt här.
Kort om klockan
Meningen med klockan är alltså att den ska väcka dig i rätt fas, när du är som mest lättväckt. Det innebär att du sätter den tid du senast måste vara uppe som väckningstid, men kan i själva verket bli väckt upp till en halvtimma innan. Med klockan följer ett frottéarmband, med en ficka för den lilla sändaren som tillhör klockan. Sändaren skickar signaler till klockan varje gång du rör på dig i sömnen, och eftersom de flesta bara vänder på sig när de byter sömnfas kan klockan hålla reda på var du befinner dig. Skulle klockan inte hitta rätt sömnfas kommer den väcka dig på utsatt tid ändå.
Klockan har inbyggt batteri som räcker i ungefär en vecka, men till vardags går den på vanlig, hederlig två-hål-i-väggen-el. Den är snygg, menyerna är enkla att hitta i och använda sig av, och klockan har föredömligt få knappar för en så pass avancerad produkt – bara tre stycken, varav ena är ett rullhjul. Sändaren har en knapp, och när du trycker på den under natten tänds displayen på klockan. Eftersom siffrorna är stora och lättlästa är det här en rätt skön bonus, du kan kolla tiden utan att behöva sträcka på dig. Tyvärr är knappen på sändaren svår att hitta med hjälp av bara känseln, och det finns inget ”klick” eller motsvarande som gör att jag känner att jag tryckt in knappen. Synd på en annars smart funktion.
Teorin fungerar i praktiken
Funkar det? Ja. Problemet är bara att jag är okompatibel med klockan. Sändaren ska sitta på vänster arm för högerhänta och höger för vänsterhänta. Jag har ännu, efter fyra veckor inte riktigt vant mig vid att ha sändaren på armen. Sändaren ska vara placerad på utsidan av armen, och eftersom jag ofta sover med armen under kudden är jag även i sömmen medveten om sändaren. De sista dagarna har jag insett att jag kan vända på klockan så att sändaren sitter mot insidan av vristen istället, vilket gör att den märks betydligt mindre. Funktionen verkar inte störas av det här.
Jag har också märkt att jag framåt morgonen undviker att röra på mig för att få sova så länge som möjligt. Det är rätt galet, eftersom jag ligger och sover och därmed inte medveten, men uppenbarligen tänker någon del av min hjärna på att det snart är dags att vakna och jag försöker maximera sovtiden genom att låta bli att vända mig, och därmed trigga väckningen.
Jag jobbar alltså undermedvetet mot klockans funktioner, vilket innebär att jag väckts ”i fas” lite mer än hälften av gångerna.
Mjuk och hård väckning
En sak jag var lite tveksam över var att väckningssignalerna verkade så svaga. Fågelkvittret är
visserligen trevligt, men vaknar man verkligen av det? Det visade sig att de signaler man väljer används bara när klockan väcker ”i fas”. I det ögonblicket behövs inte mycket för att jag ska vakna, vilket gör att fågelkvittret räcker alldeles utmärkt. De gånger klockan inte hittar min fas och väcker mig på utsatt tid är signalen mer traditionell väckarklocka, och rätt hög. Risken att missa den är liten såvida man inte är döv eller ligger i koma.
Inte bara för singelsovare
Med versionen jag köpte fick jag med två frottéarmband och två sändare. Meningen är alltså att klockan skall kunna användas av par också, med olika uppstigninstider. Eftersom signalerna man kan välja för väckning ”i fas” är så lågmälda, och eftersom man kan välja volym på dem, så borde det teoretiskt fungera bra – såvida inte ena personen i paret är som jag.
Klockan har ingen snoozeknapp. Snooze förtar en stor del av idén med att väcka någon i rätt fas, därför har man medvetet valt bort snooze. För dem som missbrukar snooze-knappen är det nog rätt nyttigt, men den funktionen (eller funktionsbristen) kan man säkerligen få på en billigare klocka.
Havsbrus och nattdjungel
Klockan har också ett ljud för avslappning/insomning. Eller rättare sagt, tre olika. Cikador, havsbrus och nattdjungel á la Hollywoodfilm (fast en djungel kanske låter så?). Havsbruset och nattdjungeln fungerar bra om man är lagd åt det hållet. Cikarodna gör mig galen, eftersom det är en kort slinga som loopas och därmed är det lätt att hitta ett mönster i ljudet. Hela idén faller eftersom det artificiella lyser igenom.
Totalbetyg
Priset måste vägas in i betyget, och det är just det som sänker klockan till ”köp inte”. Hade priset varit 500 hade jag rekommenderat den på studs, men då priset är närmare det fyrdubbla (och då är inte frakten inräknad) blir totalbetyget 4 av 10, eller ett jätteentusiastiskt ”jaha”.
Att undersöka huruvida det är sant att ljusa alkoholhaltiga drycker medför färre och mildare besvär dagen efter, jämfört med mörkare sorter.
Bakgrund:
I boken ”Finns det någonting som äter getingar?” (ISBN 9185251674) finns följande fråga och svar:
I en broschyr från skotska hälsovårdsstyrelsen läste jag nyligen att bakruset blir värre ju mörkare starkvaror man dricker. Whisky och rödvin och konjak påstods ge svårare efterverkningar än vodka och vitt vin, eftersom de mörkare dryckerna innehåller någonting som kallas congener. Efter en del experiment har jag kommit fram till att det faktiskt verkar stämma. Men beror det på de där congenerna? Och hur verkar de i så fall?
Vin och sprit innehåller inte bara etanol (etylalkohol), utan i många fall också andra biologiskt aktiva ämnen som kallas congener. […] Forskarna tror att congenerna bidrar till berusningseffekten och den efterföljande baksmällan. Det har visat sig att människor som dricker rent etanolbaserade drycker som vodka får färre bakrussymtom än de som dricker mörkare sorter som whisky, konjak och rödvin, som alla har mycket hög halt av congener. […] Studier har visat att bakrussymtomens svårighetsgrad för olika drycker minskar i följande ordning: konjak, rödvin, rom, whisky, vitt vin, gin, vodka och ren etanol.
Tillvägagångssätt:
Under avskedsfest fredag 30 mars bestämmer sig puckot subjektet för att enbart dricka vodka. Subjektet fick, tillsammans med sju arbetskamrater, en liter vodka (Absolut Ruby Red) att konsumera under en förfest fredag den 30 mars.
Studien börjar omkring 20.00. Endast fem personer dricker i något slags utsträckning vodka. Resten håller sig till vin alternativt rom och cola. Subjektet dricker mestadels vodka cranberry (vodka utspädd med tranbärsjuice). Strax efter 23 återstår bara drygt 2,5 deciliter vodka i flaskan. Detta är dock en opålitlig mängduppskattning, då den gjordes av subjektet som vid denna tidpunkt var märkbart påverkad.
Omkring 23.30 har sällskapet lämnat lägenheten och befinner sig i hörnet St Paulsgatan/Götgatan. Subjektet har medtagit flaskan och ses halsa direkt ur flaskan. Detta gör att subjektet (en 30-årig man) misstänks ha förväxlats med en fjortis, men en närmare kontroll visar bara att subjektets värdighet drunknat i vodka tidigare under kvällen.
Strax efter midnatt gör subjektet entré på Torget, en populär bar i Gamla Stan, där en vän i viken konstaterar att subjektet inte alls framstår som lika berusad som han borde vara är. Subjektet förtär ytterligare vodka cranberry för att sedan gå vidare till Connection. I ett sista försök att återfå kontrollen dricker subjektet vatten på Connection, vilket gör att studien riskerar att avbrytas, dock räddas studien av att subjektet råkar på C. Subjektets möten med C på lokal tenderar att mynna ut i större kvantiteter av alkohol, vilket även sker här. Subjektet har ingen räkning på hur många tequilashotsen blev till slut, men minns att saltet och citronen vid de sista kändes som ”oviktiga detaljer”. (Notering: nästa gång subjektet stöter ihop med C, kolla efter bakrus som betingad reflex)
Någon gång runt 02.45 raglar lämnar subjketet Connection och tar en taxi hem till Mörbylund. Subjektet är både synbart och hörbart (och luktbart) påverkad av alkohol, men dock tillräckligt medveten för att lägga märke till att chauffören kör fel (Notering: studie för att utröna hur GPS minskat yrkeskunnandet hos en hel yrkeskår). Väl hemma är subjketet så berusad att minnesluckor uppstår, dock återfinns vissa minnesfragmet i ett misslyckat fylleinlägg på subjektets blogg (”Jagä r så jäälva full som en katrull”). Subjektet faller i djup alkoholinducerad koma sömn och vaknar klockan 11.37. Första tanken var, enligt subjektet själv: ”Helvete, det funkade. Jag är inte ett dugg bakfull!”
Här noteras en missuppfattning hos subjekte. ”Bakfull” är per definition ett tillstånd som inträffar när alkoholpåverkan upphört. Då subjektet fortfarande av berusad vid uppvaknandet kunde graden av baksmälla först bestämmas framåt 18-tiden på lördagkvällen. Enligt subjektet var bakruset inte legendariskt, men definitivt en sjua på den tiogradiga ”Jag ska aldrig mer”-skalan.
Slutsats:
Under studiens mest akuta fas svor subjektet ”Aldrig mer”, något han inte lär hålla. Ändå måste studien avbrytas, då subjektet föredrar att blanda groggar med kaustiksoda och klorin framför att att bli lika berusad på konjak och rödvin. Ett direkt citat är ”Det är behagligare att dö av frätskador på matsystemet än att dö av baksmälla.”
Förra lördagen gav jag upp och insåg att jag verkligen var förkyld. Det är svårt att kalla det för något annat när huvudet känns vadderat med ull på insidan, näsan rinner, alla N-ljud byts ut till D-diton och varje andetag riskerar att sluta i en hostattack. Hur kan näsan vara täppt och rinna samtidigt?
När jag är sjuk stänger jag ute yttervärlden. Jag låser in mig hemma, och går ut bara när jag måste. Typ ”shit, huset brinner”, ”oj, jag halkade, skar sönder kroppspulsådern och måste till akuten” eller ”jag har slut på Ben & Jerry’s”. Min nyhetskonsumtion sjunker till att på sin höjd kasta ett öga på morgontidningens framsida, konstatera att jorden ännu inte gått under, varpå jag fortsätter min bojkott av allt verkligt. I bojkotten, vars syfte till en början alltså är att förtränga att jag är sjuk (och därmed inte perfekt, och än värre: dödlig), ingår en nästintill obscen konsumtion av film och/eller tevespel som endast överträffas av orgien i kolhydrater. There you have it, folks. När andra tar till sprit eller droger för att döva ångesten vänder jag mig till sockret. Min sjukling-diet degraderar till att bara bestå av sånt som får hjärnans belöningssystem att gå i spinn. I helgen var det en blandning av mackor, Maryland cookies och Ben & Jerry’s. Dieten leder till att jag känner mig tjock, vilket ger mig ännu mer ångest, som jag i sin tur måste fly från med ännu mer tevespel. Tevespelandet varvar jag med att tycka synd om mig själv för att jag är tjock och sjuk och inte kan träna. Och eftersom jag ändå redan är så tjock kan jag lika gärna äta lite till.
I helgen har jag således spelat igenom ”Lost Planet”, ätit tre burkar Ben & Jerry’s Fossil Fuel och inte bloggat, eftersom bloggande per definition är ett erkännande att det finns något utanför min lägenhet. Ah, förnekelse, du bästa av vapen mot obekväma saker.
Nej, bara den nya biljettautomaten nu när kontantbiljetter inte kommer gå att köpa ombord på bussarna. Samma stuk som parkeringsautomaterna, tar både kort och mynt.
Konferens på Hasseludden Yasuragi med mina blivande arbetskamrater.
Om du, som jag, aldrig varit där: åk nu. Choice Hotels håller sakta men säkert på att rationalisera bort själen. Juiceautomater istället för kannor. Grönt te i pappmuggar istället för porslinsditon (men teet var fantastiskt). Personal med McDonaldsfierade kunskaper istället för kunniga guider. Hasseludden har mött sin Lestat, och kvar kommer bara finnas ett tomt, om än vackert, skal.
Värst var killen med saké-provningen. Hans koncept för att låta som en saké-mästare och inte en prao-elev var att infoga ”ju” i varannan mening. Den lilla trovärdighet han hade kvar tappade sitt bogvisir när hans kunskaper visade sig vara begränsade till det som står i den lilla broschyr alla deltagare fick. Istället för att ärligt säga ”Jag vet inte” försökte han svamla fram något som alltid gick ut på att ”man polerar ner riset”.
”Brukar man lagra saké i något speciellt som ekfat eller så, för att få annan smak?”
”Ja, man brukar ju polera ner riset vilket ger en renare smak.”
Ungefär så lät alla försök att ställa frågor.
Jag skojar inte när jag säger att jag skulle kunnat hålla en mer professionell Saké-provning med bara en kvarts förberedelser.
Baren serverade drinkar som hade klatschiga japanska namn och japanska ingredienser, men smakade typ blaskig sockerdricka med vodka.
Den stora behållningen är arkitekturen, Teppanyaki-restaurangen (som på en skylt vid Yasuragin är särskrivet som Teppan Yaki, vilket låter som en planksteks-servitris som gift sig med en japan) och badceremonin tillsammans med de varma utomhusbaden. Och morgonrockarna! Det är smått surrealistiskt att se alla gäster gå runt i likadana japaninspirerade morgonrockar.
Hur som helst så verkar mina blivande arbetskamrater kompetenta, lösningsorienterade och arbetsvilliga. Jag ser fram mot att börja!
VARNING! Om du är av polskt eller öländskt påbrå bör du inte läsa detta inlägg. Eller denna blogg. Faktum är att du förmodligen inte ens bör surfa på internet, då du är latent homosexuell och riskerar att bli fullfjädrad homogayfjolla om du läser om, hör om, eller (Gud förbjude!) ser på homosexualitet.
Polen hårt drabbat
Homosex-epidemin fortsätter sprida sig över världen. Det är inte bara öländsk ungdom som är latent homosexuell, nu larmar även den polske premiärministerns ställföreträdare Roland Giertych att hela Polens befolkning beräknas vara drabbad. För att inte den stolta nationen Polen ska gå under i en Sodom-och-Gomorraesk homosex-orgie förbereder man nu en lag som förbjuder propaganda för homosexualitet i skolor.
Kronisk homosexualitet
Latent homosexualitet är i sig ofarligt, det är först när man kommer i kontakt med så kallade ”homosexualitetstriggare” som tillståndet blir livshotande. Experterna är oeniga om vad som får latent homosexualitet att bryta ut i ett akut stadium, men man vet att få av de drabbade kan räddas. De flesta fall av akut homosexualitet övergår så småningom i ett kroniskt tillstånd, varför förebyggande åtgärder är mycket viktiga. Ett förbud mot att propagera för homosexualitet i skolorna är en bra början, men på sikt rekommenderas förbud mot att prata om homosexualitet på offentliga platser såsom busshållplatser, badhus och på krogen. Om man vill upprätthålla en nollvision bör det långsiktiga målet vara att förbjuda ordet homosexualitet, eftersom man inte kan prata om något som inte finns. En anonym källa på Polens ambassad i Sverige exemplifierar ”Har ni någonsin hört någon prata om fnorkisar? Nä, just det!”
Motstånd mot experimentella behandlingsmetoder
Allpolska Ungdomen, ett ungdomsförbund grundat av Giertych, har vid flera tillfällen föreslagit storskaliga försök där homosexualitet behandlas med gaskammare, då man inte säkert kan veta att homosexuella får samma biverkningar, till exempel kronisk död, som judarna fick under Hitler. Polens regering ställer sig tveksam till förslaget, då man misstänker att de nyliberala töntarna EU kan ha vissa invändningar.
Homosexualitetens följder
I det akuta stadiet kan homosexuella personer oprovocerat grovhångla upp attraktiva individer av samma kön mot väggen. Detta kan i sin tur få en latent homosexualitet hos den upphånglade att övergå i akut stadium, med tung petting och, i sällsynta men svåra fall, sexuella akter som följd.
I kroniskt stadium finns än så länge väldigt lite forskning, men enligt Polens regering är symton som patologiskt beteende, knarkberoende, självmord och våld vanliga. En nollvision för homosexualitet skulle således även ha positiva effekter på samhällsekonomin.
Sveriges utrkesminister, Carl Bildt, har ombetts uttala sig i ämnet – kommer Sverige stödja Polen i sin kamp för överlevnad? – men hälsar via sin pressekreterare att ”Är de galna? Jag är fullt upptagen med att blogga om Göran Perssons oförrätter. Sen har vi ju kris både i Kuba och Zimbawe. Men jag har heller aldrig hört talas om fnorkisar.”
Testa dig själv – är du drabbad?
Test 1: kan du följa stegen på följande instruktionsvideo?
Om svaret är ja, är du med stor sannolikhet infekterad. Sittdansar du med till musiken och undrar vilken låt det egentligen är som svänger så skönt lider du av akut gayness, vilket är ett farligt tillstånd på gränsen till homosexualitet.
Test 2 (för män): titta noga på följande mening:
SlUta inGalunda att räcKa fram din Underbart tröstande Kärlek, o jesus!
Test 2 (för kvinnor) titta noga på följande mening:
SLuta Ingalunda att räCKA Fram dIn underbarT Tröstande kärlek, o jungfru mAria!
Om du tänkte på att utföra oralsex på personer av ditt eget kön när du läste din mening ovan är du i farozonen. (Mickey, jag varnade ju dig för att fortsätta läsa)
Homosexualismens symtom – en checklista för personer i din omgivning
– är personen överdrivet homofob?
– har personen på kort tid fått en ny bekantskapkrets bestående av snyyga individer av samma kön?
– för män: har personen fått ett ohälsosamt intresse för mode och kläder (framför allt märkeskalsonger)?
– för män: raker personen området kring penis och pung? (viktigt: slå genast larm om rakning runt anus sker, då detta är ett tecken på grav kronisk homofili)
– för män: har personen börjat dansa med armrörelser över midjehöjd?
– för kvinnor: har personen plötsligt blivit feminist?
– för kvinnor: har personen plötsligt fått ett ohälsosamt intresse för motorer, vapen eller grävskopor?
– för kvinnor: har personen plötsligt visat vilja att leda snarare än bli ledd under pardans?
– blir personen irriterad och aggressiv om du stör honom/henne under Eurovision Song Contest?
Svarar du ja på minst tre av dessa påståenden kan personen vara drabbad. Sök genast hjälp om du misstänker något!
Drabbad? Så får du hjälp:
Idag finns varken vaccin eller botemedel mot kronisk homosexualitet. En organisation i Polen arbetar med att reformera kroniskt homosexuella individer, och även om de ännu inte lyckats göra individerna heterosexuella finns gott hopp: man har lyckats få individerna att sluta ha sex överhuvudtaget. Direktlänk till organisationens hemsida.
1. Alla som inte har foto på sig själva är fula. Inte sådär sött Ugly Betty-fula, eller charmigt Shrek-fula, utan riktigt Coyote fugly. Jag pratar inte om dem som inte har ett foto på sin presentationssida, det må väl vara hänt. Jag pratar om dem som inte ens kan skicka ett när vi har pratat ett tag.
Faktum är att till och med personer med bara ett, gärna lite oskarpt, foto på sig med största sannolikhet är en two-bagger. Det är svårt att undvika digitalkameror så här 2007.
2. Hur mycket jag än gillar att raljera över människor som inte kan stava, skriver fjortisdikter vid 35 års ålder och är med i klubben ”Stoppa barnporren på nätet” i tron att det gör dem goda, så finns det en roligare kategori: prettomänniskorna. De som har en artsy, svartvit bild på sitt lidande, skuggtäckta anlete och en icke-beskrivning av sig själva i form av ett obskyrt citat från en ännu mer obskyr film som var Ukrainas refuserade bidrag till miljörörelsens alternativa Oscarsgala. Om de har någon mer text så är det ett latinskt citat, typ ”Temet nosce”. De är med i klubbar som ”Akademia”, ”Fassbinder”, ”Filosofiska Föreningen”, ”Edith Piaf” och ett antal klubbar för diverse artister som ingen hört talas om. De skulle aldrig sänka sig till något så folkligt som ”Bra filmer”, på sin höjd kan de använda klubben ”Jag vill inte se din kuk” som ett utropstecken för sitt prettoskap. Får dessa människor ligga? VILL de ens ligga? Och vem vill de i så fall ligga med? Vem vill ligga med dem? Tänk vad roligt det vore att få tag i deras lösenord, göra dem till medlemmar i ”CLUB SPERMA” och filma deras reaktioner på förslagen de sen får.
3. Jag hittade veckans fulklubb, och Pojkfröken kontrade med alla tiders fulklubb. Pojkfrökens fynd är svårslaget, det erkänns, men mitt senaste fynd leker nästan i samma liga (klicka på bilden för att se klubbens presentation). Helt ärligt, vore inte ”One- two-baggers united” ett klatchigare namn på klubben? Eller ”Vi som vaknar på avbitna armar”? Jag tror jag ska fråga grundaren.
