En prolog till ”att våga”

När jag, Robin och Ken brunchade igår pratade vi om att en nackdel med internet är att det har gjort bögar bekväma och fega. Istället för att gå fram till någon ute på krogen, väljer man att leta upp personen på Qruiser eller Facebook och ta kontakt där. Likaså är ”geografisk närhet” en viktigare faktor än huruvida personen är snygg eller inte när det gäller sexragg. Det förekommer även utanför klubbar och nätcommunities: En bekant, som får förbli anonym, efterlyste här om veckan en snygg konduktör han sett på tåget upp till Stockholm. Samtidigt som han fortfarande satt på tåget.

Eftersom livet regisserar sig självt hittade jag en status på Qruiser som tydligt illustrerar det här lilla paradigmskiftet: förut hette det ”Jag kommer aldrig att träffa någon”. Nu heter det ”Jag kommer aldrig träffa någon på Qruiser”.

Modern förtvivlan

Andras blogginlägg om , , , , ,

Skandiabankens kundtjänst: epic win

Jag blev irriterad på Skandiabanken här om dagen, när det visade sig att det inte finns något som helst sätt för mig att sätta in en större summa i mynt hos dem. När jag pratade med deras kundtjänst bad jag att bli uppringd av någon ansvarig.

Det visade sig att Skandiabankens kundtjänst har blivit utsedd till ”årets kundtjänst”, och de skulle just visa varför:

Jag blev uppringd av någon ansvarig. Första elogen är att de inte gav upp för att jag inte svarade, utan försökte igen. Och de ringde inte bara under kontorstid, de ringde även under tidig kväll. Efter att ha pratat en stund fick jag ett erbjudande: om jag går in och växlar in mynten, och åker på en avgift, så blir jag ersatt för avgiften. Det kräver visserligen ett extra steg för min del, men samtidigt är det flexibelt på ett sätt som jag inte ens kan föreställa mig hos de traditionella storbankerna.

Jag är glad att det kom en lösning på mitt problem, eftersom jag upplever att Skandiabanken i övrigt springer cirklar runt de andra bankerna. Nu är jag en ännu nöjdare kund.

Andras blogginlägg om , , ,

Skandiabankens kundtjänst rekommenderar sina konkurrenter

Jag har varit kund i Skandiabanken sen många år tillbaka. Överlag är jag mycket nöjd, det mesta fungerar bra. Jag har dock inte så mycket att jämöra med, eftersom Skandiabanken också är den enda bank jag är kund i. Idag hade jag en konversation med Skandiabanken som får mig att undra om jag inte ska kolla runt med deras konkurrenter. Det är också rekommendationen jag får från Skandiabankens kundtjänst:

X: ”Välkommen till kundtjänst, mitt namn är X, hur kan jag hjälpa till?”
Jag: ”Hej, jag heter Micke. Jag har konto hos er och har runt 2000 kronor i mynt som jag behöver sätta in. Hur går jag enklast tillväga?”
X: ”Jaha, du har inte sedlar?”
Jag: ”Nej, som jag sa så har jag dem i mynt.”
X: ”Ja, då blir det lite svårare. Har du någon kompis som har ett konto i någon annan bank?”
Jag: ”Vänta ett tag. Frågade du just mig, som är kund hos er, om jag inte kan lösa mitt ärende hos er genom någon som är kund hos någon av era konkurrenter?”
X: ”Ja, i och med att vi bara har ett kontor och de hanterar inte mynt.”
Jag: ”Så i praktiken är jag kund i en bank där jag inte kan sätta in mina pengar? Är det en medveten strategi eller ett resultat av icke-val?”
X: ”Det har bara blivit så. Fram till årsskiftet hade vi ett samarbete med Svensk Kassaservice, men de har ju lagts ner.”
Jag: ”Jag skulle vilja prata med någon ansvarig för det här, för att få besked om hur Skandiabanken tänkt här.”
X : ”Om jag får ditt nummer så ska jag be dem ringa upp dig.”

Forsättning följer …

Andras blogginlägg om , , , ,

Hej Dorian, det är jag som är Saida

Dorian går i konkurs.

Först och främst: Vad var det jag sa?

Sen: Det är inte så konstigt. De hade inget innehåll att konkurrera med. Jag vet inte om Jake Rydqvist bara försökte blidka QX när han sa att Dorian inte konkurrerade med dem. Jag vill tro att det är så, för alternativet är att Jake på allvar ansåg att han inte var en konkurrent. I det fallet kan vi inte utesluta att fettsugningen till stor del skedde i hjärnvävnaden. (Mental note: det vore ett intressant – och elakt – experiment att berätta för människor besatta av att vara så smala som möjligt att deras hjärnor består av 60% fett, och kolla paniken i deras ögon.)

Jag tror att det går att ta en del av QX:s plats med relativt billiga medel. Sätt ihop en (snyggt layoutad) blogg med fasta avdelningar skrivna av människor som Bengt Held och Tor Billgren (Antigayretorik), Henrik Tornberg, Roger Wilson & Bögjävlarna, Pojkfröken, Dexo (bägge återfinns numera på Looking for Messiah), Ken Olausson. För att nämna några få förmågor som du redan idag kan läsa på internet. Se till att Twingly-länka tillbaka till bloggar och engagera läsarna med kommentarer. Var aktiv i andra sociala medier. Vips, så är QX lämnade där de hör hemma: på 90-talet, och bögsverige är plötsligt en grymt innehållsrik gaysajt rikare. Flatorna är visserligen utelämnade här, men det är å andra sidan status quo från dagens behandling i QX hur som helst. Och jag tror att rätta vägen är att nischa sig ännu mer, snarare än att försöka tilltala både bögar och flator.

Andra bloggares inlägg om , ,

Sjukt god smoothie

Sedan inläggningen på Astra Zeneca, där vi fick smoothies som kvällsmål, har jag blivit helt fast. Det är ett mycket enkelt och smidigt sätt att få i sig något som är gott, näringsrikt och – bäst av allt – kan konkurrera med Ben & Jerry’s. No more mr. Fat Guy.

Jag har experimenterat lite, och idag lyckades jag få till en grym smoothie som också är mycket mättande. Så här:
100 g blåbär (frysta)
100 g jordgubbar (frysta)
ca 80 g färsk ingefära (smaken blir ganska stark, gillar du inte det kan du minska ingefäran)
250 g Keso
1-2 dl naturell yoghurt
1 banan
1-2 matskedar jordnötssmör
3 matskedar Agave-juice (sirapsliknande, men mindre söt och mer lättflytande)
Toppa med lite müsli

Häll ner i en behållare, mixa, njut.

Nästa steg är att testa att mixa ner vetegräs, spirulinapulver och gojibär för att se om det går att höja antioxidantnivån i smoothien utan att påverka smaken negativt. Jag undrar om Stockholm är moget för en smoothiebar med superfood-smoothies?

Andra bloggares inlägg om , ,

Något att spara till mäffdagarna

Jag har länge haft den här posten som ett utkast. Jag håller på att sätta ihop en bok som jag kan plocka fram under de värsta mäffdagarna, och i den klistrar jag in saker som gör mig glad, saker som påminner mig om hur bra grejer jag kan åstadkomma och saker som påminner mig om människor som betyder mycket för mig. Här är några av komplimangerna som finns med i min mäffbok:

När jag jobbade som instruktör på nJoy Täby gjorde vi en årlig utvärdering av alla instruktörer, där deltagarna (anonymt) fick säga sitt om instruktörerna. Jag har sparat alla som rör mig, och en som jag tycker är mycket rolig är:
”Byt ut Micke på lördagar klockan 10, han håller inte tillräcklig nivå och har alltför maskulin stil”. Vem sa att aerobic är omanligt?

Andra bloggares inlägg om , ,

Man kan bara beundra styrkor. Det är svagheter man älskar.

Jag har länge varit ett fan av projekt som ”Post Secret” och ”Found”. Det här brevet som en mash-up av de bägge. Vem är det som har skrivit det? Vad inspirerade honom till att skriva den här listan? Vem är Steve? Blev han någonsin cool i sina egna ögon? Fick han flytta till en storstad?
Ways to be cool
Det är det här som har legat till grund för mitt nya projekt. För när folk söker på internet avslöjar de, i de flesta fall omedvetet, saker om sig själva. I några ord delar de med sig av hemligheter på ett anonymt sätt, och deras hemligheter har lett dem till min sajt.

Några rader som berört mig och fått mig att fantisera kring vad som lett till dem:
”hans ögon blev svarta av åtrå”
”sårat min tjej omedvetet”
”bli av med homosexualitet”
”min kille ignorerar mig i skolan”
”vad händer, kuken vänder mellan dina tänder”
”hur överlever man skuldkänslorna om man orsakat en annans död ”
”hur man slår ner en vuxen”
”att vara föräldrar för bög”

Under tiden jag legat inne i den medicinska studien har jag förverkligat ett projekt jag haft i huvudet länge, och nu finns Sökordspoesi.se. Där kan du och alla andra bidra med sina egna googledikter, eller bara korta fraser som människor har använt för att hitta till din blogg, och som har berört dig på något sätt. Det är enkelt, du behöver bara en blogg och Google Analytics. Du får gärna länka till Sökorspoesi och sprida ordet vidare.

Andras blogginlägg om , , ,

Ett annat slags kontraster (gay = sin)

Jag älskar hur musiken agerar soundtrack till både vackra och livsbejakande i sceneriet, och den inteloranta och stundtals hatiska dialogen. Kanske behöver man ligga sitta i en sjukhussal i ljuset från den jämngrå himlen för att uppskatta videon till fullo, men jag ville dela med mig.

GAY = SIN from Matthew Brown on Vimeo.

(via Aqurette)

Andras blogginlägg om , ,

Kontraster

Jag gör en stor inventering på vad folk söker på för att hamna på min blogg. Jag har fått en grymt bra idé som kommer att utmynna i en bok, och jag kommer att behöva ett gäng medförfattare. Men det återkommer jag till.

Nu vill jag bara dela med mig av en kontrast som slog mig när jag bläddrade igenom listan:
kontraster

Andras blogginlägg om , ,

Jag ÄR en av De Andra

För de läsare som inte känner mig är det kanske bäst att ta det från grunden. Jag är en av ”de andra” för att jag är homosexuell.

Med det sagt är det sällan jag i vardagen aktivt ser mig som en av ”de andra”. Jag är öppen på jobbet och bland mina vänner. I 95% av den kontext jag befinner mig i under en normal vecka – i alla fall där det räknas – är det känt vem jag är.
Not straight
Ibland eliminerar jag de sista fem procenten genom att bära en eller annan t-shirt med ett budskap som få kan misstolka. Det är gånger som nu, när jag befinner mig på Astra Zenecas CPU för att vara försöksperson som mina medpatienter påminner mig om att jag är en av ”de andra” – ironiskt nog genom att anta att jag är som ”de”.

”Jag vet inte om det kommer att ändra din åsikt om honom, men han är gay”, sa en av killarna när vi diskuterar hur bra serien How I Met Your Mother är och hur bra Neil Patrick Harris är i den. ”Har du tjej?” frågade en annan när vi diskuterade sängbäddning och byte av lakan under en promenad.

Jag ser mitt varandes en av ”de andra” som en tillgång, och – vilket kanske är viktigare – som frihet. Det är självklart inte gratis; Allting har sitt pris. Men priset jag betalar för att vara bög i Sverige på 2000-talet är lätt värt den frihet det innebär:

Det bästa med att vara bög är att jag är friare än heterokillar. Om en heterokille gillar att dansa och blir dansinstruktör så riskerar han att få sin sexuella läggning ifrågasatt. Jag får min könsidentitet bekräftad när jag gör klassiskt macho saker, och jag får min sexuella läggning bekräftad när jag gör klassiskt omanliga saker. Vinst varje gång.

Exactly, you gotta embrace your inner freak.

Det finns inga förväntningar på barn eller giftemål. Om jag får barn så är det resultatet av planering och aldrig efter ett oskyddat semesterligg på Mallis, eller som något jag gör för att rädda ett förhållande på väg mot sitt slut. Det är okej för mig att objektifiera män: jag får uppskatta Abercrombie & Fitch och Franklin & Marshall utan att bli kallad för sexist. Jag får kolla på porr av samma anledning.

Att vara en av ”de andra” är en tillgång eftersom jag tvingats att tänka igenom vem jag är. Att vara homosexuell tonåring under 90-talet i Sverige var ingalunda lätt, och det är de jobbiga perioderna som är de mest utvecklande. Det fanns få förebilder och inga färdiga svar. Jag fick göra mina egna, vilket varit en mycket lärorik resa.

Jag ♥ SR. Det är, som jag ser det, enda giltiga argumentet för att ha tv-avgift (sic!). Det finns ingen reklamradiokanal i Sverige som kommer i närheten av att producera program som P3 Dokumentär, På Minuten och Spanarna. Nog för att de flesta radiokanaler gör försök med morgonshower, men dessa landar mer på olika nivåer av ”skämskudde” än i närheten av ”Morgonpasset med Lantz i P3”.

På måndag kommer Brunchrapporten i P3 köra sex timmar radio om utanförskap, kallat ”Dom andra”. De uppmanar folk att blogga om sina upplevelser av att vara en av ”de andra”. Förutom att det svider i mitt språkestetiska sinne att se ”de andra” skrivet med (numera även i skriftform erkänt) talspråk, är jag nyfiken på hur många som kommer att välja att se sitt utanförskap som en tillgång och vilka som väljer att se det som en offerboja att släpa på resten av livet. Andra aspekter på att vara en av de andra kan du läsa bland annat hos Trollhare och Julia.

[Fun-fact #453: Allt har sitt pris, så även kunskap. När barn lär sig skriva och stava tappar de sin mycket utvecklade fonetiska hörsel. Det är inte en slump att många barn från början skriver ”duv” istället för ”du”. Det finns ett stumt d i slutet av du som vi som kan stava sällan hör, eftersom vi vet att ordbilden är ”du”.]

Andras blogginlägg om , , , ,