Drömtydning

Jag drömde just att jag fotograferade en albinofladdermus som var jättedålig på att klättra och istället spelade död. Sen låste jag huset, men jag var tvungen att pinka först. Hunden som bodde i huset pinkade bredvid mig. Han missade målet och kissade ner min sko. Jag hoppas drömmen betyder ”Du kommer träffa Jake Gyllenhaal, som blir kär i dig vid första ögonkastet och ni kommer leva lyckliga resten av era dagar”.

Någon som har ett drömtydningslexikon till hands?

Det mest spännande som hänt hittills här i San Fransisco är att jag slog handen i en buske när jag skulle ta på mig tröjan och fick en liten spricka i lillfingret. Men vi kom fram först igår eftermiddag. Idag är det Fourth of July, så jag räknar med mycket party. Och så ska vi se nya Stålmannen-filmen. I IMAX-format. Med 3d-effekter.

What happens in Vegas …

Jag vet att regeln är ”What happens in Vegas, stays in Vegas”.

Jag har varit med om en riktig Vegas-upplevelse. Jag har försökt skriva om det, men det går inte. Det är så mycket. Det är så konstigt.

Så det kommer bli mitt bloggsommarprat så fort jag kommit hem. Tills dess kan du få se två foton på vad händelsen involverade, och fundera vad som egentligen försiggick den där lördagkvällen i Vegas …

What happens in Vegas, stays in Vegas

This should stay in Vegas, too

Andra bloggar om: , ,

Las Vegas för nybörjaren

Las Vegas är ett måste att besöka minst en gång i livet. i alla fall för dig som gillar upplevelser. Du kan vara i Las Vegas i två veckor och uppleva nya saker varje dag, se nya shower varje kväll och äta på nya ställen vid varje måltid.

Las Vegas är en leksaksstad. Hotellen skulle lika gärna kunna vara byggda av en dagisklass som fått fantisera fritt kring hur hus skulle kunna se ut. �Som en cirkus�, säger en. �Som ett sagoslott�, säger en annan. I Vegas får alla vara med, så man bygger helt enkelt både Circus, Circus och Excalibur. Tillsammans med Ceasar�s Palace (romerskt tema), The Venetian (Venedig komplett med gondoler), Luxor (Pyramidformat med sfinx), Hooters (stora tuttar i minimala tröjor) och alla andra hotell du kan tänka dig.

Las Vegas är en ökenstad. Temperaturen ligger mellan 35 och 45 grader, och det är en torr värme. Allt är luftkonditionerat, inklusive partytält och (vissa) uteserveringar. Att tänka på energin som går åt för att kyla och lysa upp den här enorma festivalen är ungefär som att tänka på att rymden är oändlig. Man förstår det i teorin, men det är ogreppbart i praktiken.

Las Vegas förändras hela tiden. Det pågår byggnationer överallt. Nya hotell, nya bostadsrätter, nya shoppingställen. Las Vegas byggnadsindustri måste vara en av de mest överhettade i hela Nordamerika. Med alla byggnationer vi såg så kommer det vara en helt ny stad om ett år.

Las Vegas är turistindustri. Flygplatsen är en sevärdhet i sig. På kvällarna kan man se hur planen står i kö för att landa. Fyra, fem flygplan, varav tre är på väg ner till samma landningsbana är en rätt skön syn. Har du tur är det också en åskstorm över bergen, vilket gör att du får se blixtar av ett slag som sällan skådas i Sverige.

Här är några av mina erfarenheter från vår blixtvisit:

Gör: Bo på South Central. Stort och nytt hotell med alla nödvändigheter men utan något tema. Ligger en bit bort från the Strip, men är i gengäld billigt, mycket fräscht och har stora rum. Till och från the Strip tar du dig med bil (parkering är gratis), skyttelbuss eller taxi.

Gör inte: Bo på temahotell. Att bo på Paris, Paris kanske ter sig kul till en början, men efter tre dagar med konstant kvasifransk skvalmusik vill man slita av sig armen för att ha något att slå sönder högtalarna med. Ungefär samma gäller för de andra temahotellen.

Gör: Ät på Todai. Asiatisk buffé med klass. Jag var hyfsat skeptisk till sushibuffé, men sushin på Todai är minst lika bra som den du får på de bra restaurangerna i Stockholm. Bonus för sällsynta bitar som unagi (sötvattens-ål) och annorlunda rullar. Sushikockarna gör dessutom rullar på beställning. Missa inte den suveränt goda grönt te-glassen. För dryga 200 spänn får du allt du kan äta, dricka tillkommer separat.

Gör inte: Undvik bufféer bara för att du har dåliga erfarenheter av det. I Las Vegas vet man hur en buff� ska se ut, och oavsett tema så är du i princip garanterad en bra upplevelse.

Gör: Besök temahotellen. En bra början är Stratosphere. Med sitt 350 meter höga torn erbjuder Stratosphere en bra överblick över stan och de andra hotellen. Utsikten är fantastisk! Det kostar omkring en hundralapp att åka upp i tornet.

Gör inte: Gå oplanerat. Det gäller att planera vilka hotell du vill besöka. Har du begränsat med tid och vill både hinna shoppa, se hotellen och några shower så gäller det att välja ut vilka hotell du vill se och vilka du kan tänka dig att vara utan. Många hotell har utställningar eller åkturer som tar en del tid i anspråk.

Gör: Åk uppskjutet (Big Shot) på toppen av Stratosphere. Att bli uppskjuten en bit när man redan befinner sig på 350 meters höjd är en … upplevelse. Klart bättre än Gröna Lunds version.

Gör inte: Insanity, en annan åktur i Stratosphere. Tråkig och mesig, inte alls så häftig som den framställs på affischen. Det kom varken leenden eller ljud från dem som åkte, och jag var inte imponerad alls. Åk inte heller New York, New Yorks berg- och dalbana. Gammal och skakig, med samma whiplash-varning som i �Vilda Musen�. Oskön för ryggen överlag. Kostar 12.50 USD att åka, men är knappt värd 2.50.

Gör: Besök alla factory outlets som ligger omkring staden. Vi hittade minst tre-fyra stycken och gjorde suveräna fynd:

Sportstrumpor, Adidas, 2 pack 75 kronor
Skinnjacka i kvalitetsskinn, 750 kronor
T-shirt, Abercrombie & Fitch, 200 kronor
Pik�tröja, Levi�s, 120 kronor
Jeans, Levi�s, 150 kronor
T-shirt, Quiksilver, 75 kronor
Flip-flops, Quiksilver, 200 kronor
Billabong-skjorta, 220 kronor
Solglasögon, Dolce & Gabbana, 1500 kronor
Läderskärp till finbyxor, 1 krona (!)
Träningsskor, Nike, 450 kronor

Det finns få ställen som är billigare om man vill skaffa sig en basgarderob, framförallt om man vill ha äkta vara och inte kopior. Grejerna är av bra kvalitet, och säljs oftast ut på grund av stora inköp snarare än fel på produkterna.

För den mer kräsne rekommenderas Fashion Show, ett shoppingcentrum på the Strip som har lite mer exklusiva butiker. Diesel, Saks 5th Avenue och Abercrombie & Fitch finns här, liksom en modeshow som körs varje heltimme. Showen är rätt häftig: både catwalk och modeller kommer upp ur golvet (foton finns här).

Räkna med att det tar större delen av en dag att besöka två shoppingcentra.

Gör inte: Misstaget att tänka ”Äh, jag behöver inte prova”. Amerikanska storlekar skiljer sig från svenska. För någon som har medium i Sverige är det ofta small som gäller i USA.

Gör: Se en show! När det gäller shower är det mycket tycke och smak. Gillar du cirkus är någon av Cirque du Soleils shower att rekommendera. För tillfället körs fem (!) olika Cirque du Soleil-shower i Vegas. Personligen fick jag ut mer av Anthony Cool�s Raw and Uncensored, en hypnos-show som är snuskig även med svenska mått mätt. Räkna med att showerna kostar mellan 500 och 1500 kronor per person, beroende på popularitet och hur bra platser du vill ha. Rekommenderas varmt om du tänker supa hårt och inte vill vara bakfull nästa dag1.

Gör inte: Ställ upp som frivilligt hypnos-offer i Anthony Cool’s Raw and Uncensored. Det kan leda till att du gör saker inför publik som du knappt skulle göra om du var ensam. Har jag hört.

Las Vegas är en stad för party. Det här är stan du besöker med bästa kompisarna, inte med mamma och pappa. Och kom alltid ihåg: What happens in Vegas, stays in Vegas.

Här finns en massa foton från USA och Las Vegas.

1Som tack för att man ställer upp får man ett sjujävla partyhumör, noll ångest och vaknar utvilad dan därpå oavsett hur mycket man supit. Har jag hört.

Andra bloggar om: , , ,

Shopping my religion

Las Vegas har allt. Sol, shopping, nöjen och gratis drinkar – allt i ett luftkonditionerat ökenklimat. Det är en overklig stad, det är svårt att föreställa sig att någon föds eller bor här. Det är lite som om Vegas vore en enorm festival, och när den tar slut så försvinner alla till sina riktiga hem i andra städer. Det är bara det att festivalen aldrig tar slut. Du kan äta frukost dygnet runt, du kan gambla på 7-eleven och du kan supa dig redlös på snorbilliga, om inte gratis, drinkar. 2 dollar för en rejäl margherita är inga pengar med svenska mått mätt.

Du kan också shoppa dig lycklig i Las Vegas. Glasögonen är snygga, men hur ser jag ut?Uttrycket ”den som säger att lycka inte kan köpas för pengar vet inte var hen ska shoppa” måste ha myntats just här. Jag blev i alla fall lycklig när jag hittade precis rätt solglasögon för en spottstyver jämfört med vad de kostar hemma (de är dock inte tillräckligt snygga för att lyckas dra uppmärksamheten ifrån att jag ser smått intelligenshämmad ut). Och Abercrombie & Fitch finns ju inte ens i Sverige, vilket är synd. All personal som jobbar på A&F-butiken här i Vegas ser ut att ha hoppat ur sommarkatalogen. Det första som mötte oss innanför ingången är en kille som ler och hälsar kunderna välkomna. Vilket skulle kunnat vara vardag i vilken annan butik som helst i USA, men på Abercrombie & Fitch står killen såklart med bar överkropp och visar upp ett charmigt leende och ett deffat sexpack. Eftersom han inte var till salu (jag frågade) fick jag nöja mig med en t-shirt, ett halsband och ett armband.

I morse körde vi extreme sunbathing. Det är som att sola, men i extrema förhållanden. 38 graders värme redan klockan nio på morgonen, och ”extreme UV-levels” enligt väderleksprognosen. Jag tänkte att vi ändå ska åka förbi stället där man testsprängde atombomber, och strålningen därifrån borde ta ut den eventuella hudcancer jag lyckats odla här i Las Vegas.

På kvällen såg vi en av Cirque du Soleil-showerna som går här i Las Vegas. Cirque du Soleil är som cirkus med trapetskonstnärer, clowner och eldslukare, fast utan djur och lite häftigare. Dekor och scenkläder förde tankarna till Final Fantasy, Soul Reaver och Planescape Torment, vilket var nog så häftigt. Jag blev aldrig helt fast i showens magi, jag satt mest och undrade över tekniken bakom som var minst lika imponerande som artisterna. Vilket säger mest om tekniken, eftersom artisterna verkligen är cirkusartister av världsklass. Det är kul att ha sett Cirque du Soleil en gång, men med biljettpriser på 150 dollar styck är jag glad att jag inte är en fembarnsfamilj.

Jag har ännu inte vunnit något på maskinerna, men jag har fått tre gratisdrinkar. Vilket går rätt jämnt ut.

Imorrn ska vi till Stratosphere. Vi får se om jag lyckas behålla förståndet på deras galna attraktioner.

Andra bloggar om: , , ,

Viva Las Vegas!

Vi är här nu.

Hotellet är alldeles nybyggt, men det ligger en bit bort från ”the Strip”, vilket förklarar hur rummen kan vara så stora och så billiga. Rummet är större än min 24 kvadratmeters etta hemma i Stockholm, och utsikten är också snäppet bättre.

Vägen hit var som på film. Långa raksträckor, vidsträckta vyer, värme, hägringar, bilolyckor och shopping.

Bilolyckan var rätt otäck. Den vita bilens däck exploderade och den åkte av vägen. Alla fick bromsa in kraftigt, och en bil bakom oss höll för hög fart. Föraren valde att köra av vägen för att inte köra in i bilarna framför och åkte istället istället in i vägdelaren och voltade. Körmönstret är väldigt speciellt på vägen, folk som tränger sig in i luckor tvingar alla andra att hålla mindre avstånd, vilket leder till just såna här kedjeolyckor.

Shoppingen var fantastisk. Wilsons Leather: En läderjacka i bra skinn för 100 dollar. Billabong: Snygg somrig skjorta för 28 dollar. Quiksilver: två shirts och snygga flip-flops i läder för 48 dollar. Den som sa att man inte kan köpa lycka för pengar har aldrig varit på en riktigt bra factory outlet.

Fler foton från dagen finns här. Nu är Wicke och Fredrik här, vi ska ut och göra Vegas.

Andra bloggar om: , , ,

33 timmar på ett dygn

Ska du flyga över Atlanten i boskapsklass rekommenderar jag Virgin Atlantic. Servicen är varken den bästa eller den sämsta, men käket var med vardagsmått hyggligt (vilket motsvarar ”suveränt” med flygplansmått). Underhållningen på ekonomiklass hos Virgin Atlantic skulle funka i vilken förstaklass-avdelning som helst. Ett trettiotal filmer att välja på som du kan starta, spola och stoppa som du vill plus teveserier (Simpsons, Scubs, The Office) och reseguider. Dessutom fanns en del spel, även om tanken var bättre än utförandet. För alla som minns Battlemail från -99 kallt så lever och frodas det på Virgin Atlantic.

Jag såg bland annat ”Lucky Number Slevin” som räddades från totalflopp av den rappa dialogen. Jäklar vad Josh Hartnett ser ut som om han vore Brad Pitts och Tommy Lee Jones okände son i vissa scener.

Jag lyssnar alltid på säkerhetsgenomgången. De som är uppmärksamma vid genomgången och läser säkerhetsfoldern har större chans att klara sig vid en eventuell olycka. När de pratar om nödlandningar är det alltid ”in the unlikely event of an emergency landing”, vilket är förståeligt. Men idag hörde jag ett nytt sätt att få passagerarna att känna sig omhändertagna: ”The cabin is pressurized for your comfort”. Nästa steg är att säga ”We will not choke you, or spill hot coffee on you, for your comfort.”

Ingen Jake Gyllenhaal än, men däremot flög Woody Harrelson i samma plan som vi. Han är kortare och snyggare än jag trodde han var. Imorrn drar vi til Las Vegas via Barstow. Nu ska jag sova så rummet slutar gunga.

Andra bloggar om: , , ,

No need to be Shaï: Porrfilm möter reklam

Dagens hjälte är Rexxie som gjorde mig uppmärksam på klädmärket Shaï:s reklam. Den finns i tre tappningar.

Innan du klickar: Länkarna är inte kontorssäkra, och det kan ta tid att ladda hem filmerna. Ha tålamod, när du väl tankat hem filmen körs den på repeat. (Länkarna är borttagna eftersom filmerna togs bort och domänen numera är i händerna på spammare – vill du ha filmerna, hör av dig till mig då jag har sparat alla tre versionerna)

man – man
kvinna – kvinna
kvinna – man

Snygg porrfilm eller skön klädreklam? Varför välja? Det är både och, och jag gillar det. Jag kan bara inte bestämma mig för vad det är jag gillar mest med den här marknadsföringskampanjen.

Är det att de säljer med sex och utan att exkludera en sexuell läggning?

Eller kanske den brutala ärligheten? Björn Borg försökte sig på en pinsammare lightvariant av ärlighet någon gång 2001 när deras marknadschef sa något i stil med att ”Om man bär våra underkläder så får man mer sex” (jag kan fortfarande idag inte bära deras underkläder). Shaï är skönt ärliga i sitt budskap.

Eller är det tanken på vilket fantastiskt ramaskri den skulle orsaka i moralisternas led? Jag riktigt ser hur Margareta Winberg får dåndimpen, och hur halva KD får kollektivt kåtslag slaganfall.

Nej, egentligen gillar jag det mest för att det är en sexig porrfilm.

Shaï går direkt in som ett av mina favoritmärken. Kläderna säljs bara i några få länder för tillfället, och Sverige är tyvärr inte ett av dem.

Andra bloggar om: , , , ,

Bloggetik: rätta eller radera?

Johan, killen bakom några av de bästa bloggportalerna i Sverige (Intressant.se, Knuff.se, Bloggar.se mfl), skriver i en intressant postning om ett inlägg som försvann från SvD-bloggens flöde och framsida när det visat sig att inlägget varit felaktigt. Johan skriver att det är vanligt beteende i bloggosfären att radera inlägg istället för att rätta dem, vilket jag reagerar över. Inte över att det förhåller sig så, för Johan har säkert rätt, men över att det har blivit kutym att göra så.

Betaalfa skriver att det ju är upp till bloggaren, då hen äger bloggen i fråga, men att frågan är väl värd att filosofera kring.

Jag tycker absolut att det här är en diskussion som är värd att ta. Det går inte att radera en artikel ur gårdagens papperstidning, men det går att radera gårdagens artikel ur en blogg. I Sverige har ju kvälls- och dagstidningarna satt ett klimat där rättelser ses som något pinsamt och trovärdighetssänkande. Metro är mig veterligen den enda tidning som går mot strömmen och faktiskt publicerar ”Dagens rättelser” varje dag, även om det inte finns något att rapportera. Jag tycker personligen att Metros trovärdighet ökade i och med det, och samtidigt sänkte trovärdigheten något för de tidningar som inte följde efter (framförallt då konkurrenten Stockholm City).

Samma applicerar för mig på bloggar. Skulle jag komma på en bloggare som har raderat ett inlägg för att skyla över ett fel eller ett misstag så skulle mitt förtroende för bloggaren i fråga sjunka snabbare än Ludmilas popularitet efter dopingskandalen. Först tänkte jag att det såklart beror på vilken typ av blogg det handlar om – att bloggar av mer personlig dagbokskaraktär skulle tappa mindre förtroende än nischade branschbloggar – men det stämmer inte riktigt. En blogg av personlig karaktär skulle i allra högsta grad tappa en del av sitt värde som ”varumärke” om något sånt uppdagades. Det här knyter lite an till funderingarna kring bloggares personliga varumärken som Niklas på Deep|Edition hade.

Jag tycker att man absolut får rätta, men man ska vara tydlig med att inlägget har uppdaterats och med vad. Att rätta och låtsas som ingenting är bara snäppet bättre än radera, och de är bägge dåliga alternativ. Har någon hunnit läsa inlägget och kanske till och med skriva om det så finns det spår man själv inte kan påverka.

Vad säger du? Om du skulle ha publicerat ett inlägg som sen visar sig vara åt helvete fel, hur skulle du göra? Och hur skulle du påverkas om du kom på att en bloggare raderade inlägg istället för att rätta?

Andra bloggar om: , , ,

Resfeber rörande roadtrip

Resväskan står packad.

Jag har länge tänkt på hur menlöst det är med snygga klistermärken, man har ju ingenstans att sätta dem när man fyllt femton och det inte längre är coolt att pryda pojkrumsdörren med ett klistermärkespotpurri. Nu kom jag på ett av få ställen man som vuxen kan sätta snygga klistermärken på: resväskan. Jag satte ett Apple-klistermärke på min väska. Jag hoppas inte någon PC-fanatiker har sönder den nu.

Jag har äntligen dammat av cd-samlingen och laddat Ipodden med favoritlåtarna.

Musik är viktigt för mina reskamraters mentala hälsa. Jag har en musiksmak spretigare än håret på en sjuttonårig rejvare, och är kinkigare än ett hungrigt tremånaders kolikbarn, när det gäller att anpassa musik efter humör. Pulp Fiction, Bodies Without Organs, Alice in Chains, George Michael, Audioslave, Shirley Bassey, Black Eyed Peas, Madonna och Nirvana. Bland annat. Sigge frågade för något tag sedan vilka klyschor jag inte skulle använda om mitt liv så stod på spel och jag kom inte på några då. Nu kom jag dock på en jag hatar: ”Jag är allätare när det gäller musik”. Skitsnack. Jag har ännu inte träffat någon som säger så och gladeligen lyssnar på happy hardcore, folkmusik, dansband och Enya. Mainstreampop är bra, men det innebär inte att man är allätare, lika lite som man är globetrotter bara för att man varit i New York, London och Paris.

Egentligen skulle det varit häftigare med en rosa buss, köpt från tre svenskar som heter Lars, Lars och Lars, men det närmaste uthyrningsföretaget hade var en enorm stadsjeep med kaptensstolar. Den står någonstans i Los Angeles väntar på att få ta mig, Wicke och Fredrik på en roadtrip i Kalifornien, Nevada och kanske så långt som Mexico.

Jag hoppas att det här innebär att Jake Gyllenhaal är singel igen. Funkar inte tröjfipplet på någon hona så funkar det garanterat på mig. Det mesta som Jake gör funkar på mig. Förutom en stass bestående av flip-flops, midjeväska och två postit-lappar över bröstvårtorna. Fast om han ber snällt och ler lite charmigt … Jag har datorn och videokameran med för att dokumentera eventuellt Jake Gyllenhaal-hångel och andra sevärdheter.

En hemläxa: Om du skulle få ta med dig två bloggare du inte känner IRL på en roadtrip, vilka skulle det vara? Och varför?

Andra bloggar om: , , ,

Tjuvlyssnat en lunch för länge sedan

Oswald skrev för ett tag sedan om lunchhomofobi. Jag mindes att jag råkat ut för en liknande grej för länge sedan, och när jag gick igenom min nätdagbok från 1998 hittade jag originalet:

Onsdag 21 oktober 1998. Satt och käkade lunch bredvid två killar som satt och diskuterade först gitarrer och sen musik. De kommer in på Christina från Duvemåla.
Kille 1: ”Fan vilken bra sångröst killen har. Synd bara att han är fikus.”
Kille 2: ”Hur menar du då, synd?”
Kille 1: ”Nä, jag vill bara att han ska vara normal.”

Normal. Jajustdet.

Andra bloggar om: , ,