Ibland gör företag saker mycket svårare för sig själva – och sina kunder – än nödvändigt.
Idag får Taxi Stockholm vara exempel: de skickade ut en tweet om nyheten att en friåkare som snyltat på deras namn åker på miljonskadestånd.
Taxi Stockholms tweet med länk till DN via Facebook
Länken, som är förkortad med tjänsten Bit.ly, leder till Taxi Stockholms facebook-sida, där de postat länken till DN:s artikel. Facebook-sidan innehåller ingen mer information, inga kommentarer och tillför alltså inget mervärde. Det blir bara ett extra steg för mig som användare att ta mig förbi. Jag blir smått irriterad.
Jag vet inte om det är en önskan om att framstå som väldigt inne på sociala medier, eller om det är okunskap om teknik och/eller användarvänlighet, eller om det är något annat. I en konversation motsvaras det här att någon tipsar om en nyhet i tidningen och säger att den ligger i köket. När jag väl är i köket, finns där en lapp som säger ”Tidningen finns inte här, den finns i hallen”.
Dagens tips är alltså: länka direkt utan att använda mellansteg. Framför allt på Twitter, i kombination med URL-förkortare.
Simon Sundén tipsade om något intressant, nämligen att Absolut Vodka överger sitt domännamn och pushar istället för sin Facebook-sida i sina printannonser. Domännamnet som en del i det digitala varumärkesbyggandet har i det nya landskapet reducerats till en kloss snarare än ett fundament.
Adressen som annonser pushar för är facebook.com/absolut
Det är också ett dilemma för många, hur får man personer att ta digitala länkar från analoga sammanhang och sen följa dem? Smartphones har minskat tröskeln, men den finns fortfarande där. I väntan på att förstärkt verklighet blir just verklighet finns olika strategier. Att registrera en ny domän för alla ändamål är ett sätt. Ett annat är att använda sig av URL-förkortningstjänster, som Nepa och SF gör på lapparna som finns vid godisdiskarna på Filmstaden Sergel:
Notera webbadressen, som är en URL-förkortare och inte ett eget domännamn
Fördelarna är flera: enklare – du behöver inte registrera domännamn, billigare – det kostar inget att använda en URL-förkortare, snabbare – du är igång på 30 sekunder.
Gowalla har ett övertag när det gäller design, men den sociala interaktionen är än så länge oslagbar i Foursquare. I Gowalla kan du lämna små digitala prylar till andra. I Foursquare kan du lämna tips på vad man ska beställa, eller varför inte toalettkoden till biograftoaletten? Sociala tips, baserade på geografisk position med hjälp av Foursquare
Vid det här laget kan Edvard Unsgaards fadäs med arbetslinjen, invandrarkvinnan och trapphusbajset inte ha undgått speciellt många. Det finns många olika åsikter i frågan, du hittar dem prydligt sammanställda hos Sagor från livbåten.
Hade jag varit Edvard hade jag absolut berättat om vilken fantastisk service jag fått av mitt städbolag. Men jag hade inte gjort politik av det. Jag hade helt enkelt lämnat ute ”arbetslinjen”. Det är nämligen här det blir tokigt: Evard försöker plocka en poäng av politiken som hans parti för, och suddar ut gränserna mellan sig själv som privatperson som som politisk representant.
Principen för att få trovärdighet är densamma inom politik som för varumärken generellt, och kan sammanfattas i ett citat ”Don’t tell me you’re funny. Tell me a joke.” Edvard gör det förra.
Så här såg Edvards uppdatering ut:
”Tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade inatt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där…). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb.”
Så här borde den sett ut:
”Någon idiot hade inatt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där…). Jag fixade inte riktigt att städa upp det och ringde mitt städbolag, som på en halvtimme fick fram en städare som sanderade trappen. Det är service det, att leverera ett bra städjobb på en halvtimme en söndag.”
I det här fallet hade hans status inte orsakat den storm i ett vattenglas som den nu blev.
En annan partikamrat som under en längre tid har fått löpa gatlopp i digitala medier är Anton Abele, vilket sammanfattas i det här Youtubeklippet:
Jag har ett tips till honom också och återkommer till det i ett annat inlägg.
(För övrigt har Mymlan, som oftast är ganska klartänkt, gjort flera tankevurpor i sitt inlägg kring Unsgaard. För det första är det skillnad på yrkeskategorier som kräver en specifik kompetens (brandman, ambulansförare, eller för den del hantverkare som Edvard själv drog till med) och uppgiften ”att torka upp bajs. För det andra kommer kritiken inte bara från politiska motståndare. Många liberaler och alliansvänner har kritiserat Edvard.)
– Vi har en skola som vi kallar för Erik Olsson-skolan. Det är en internutbildning med heltidsanställda som inte gör annat än arbetar med hur vi ska förbättra vårt agerande i alla aspekter. Det handlar om att bli bättre och agera mer professionellt.
Min andra föreläsning i helgen, ”Det sociala molnet”, var en inspirations- och trendföreläsning för studenterna på marknadsföringskursen på Berghs. Vi pratade ”mobilt” och ”geografisk position” som trender. Intressant är jämförelsen mellan @sj_ab och @SASgroup som bägge har lika många followers, men helt olika strategi. @sasgroup är förloraren, eftersom de dels har en större målgrupp då de twittrar på engelska, och dels har funnits ett halvår längre, vilket är evigheter i Twittermått mätt. Presentationen är tillgänglig under Creative Commons BY-SA: .
I lördags höll jag en inspirationsföreläsning på Berghs för personer som gått projektledarutbildningen. Det handlade om hur man som projektledare med väldigt små medel, och i princip med endast webbläsaren som verktyg, kan driva ett projekt. Presentationen finns nedan, och jag finns tillgänglig om du vill ha föreläsningen live: (ser du ingenting nedan, kan du se presentationen direkt hos Prezi)
Cyber Monday 2009, ett evenemang som ska locka folk att shoppa på nätet måndag 30 november utlyste helt enkelt en tävling. Av alla som skickar en tweet med en länk till tävlingen kommer en person att väljas ut som får en ny Macbook Pro för 1200 USD. Med sex dagar kvar till evenemanget har man alltså fått nästan 23 000 klick på länken, över 4400 re-tweets av originalmeddelandet och fler än 1500 originaltweets det senaste dygnet.
Problemet med kampanjer av denna typ är att de i längden inte håller. De är tänkta att vara virala; de baserar sig på att användare ska sprida budskapet. Men en lyckad viral kampanj har ett värde för mottagaren. (Eller som @petterw citerade på Twitter här om dagen: If I tell my friends about your brand, its not because I like your brand, but rather because I like my friends)
I det här fallet har budskapet inte något större mervärde för användarens nätverk. Användaren gör istället ett litet uttag av det förtroendekapital hen har i det egna sociala nätverket, när hen sprider Cyber Mondays budskap och ökar risken att folk tröttnar och slutar följa henom. Cyber Monday hade lätt kunnat undvika detta genom att göra det till mer av en tävling och mindre av ett lotteri, men å andra sidan har de undvikit fällan att ses som spammare. Den risken sprider de ut på alla användare som sprider deras budskap.
”Listor” på Facebook är filter som man kan använda för att bara se vissa personers aktivitet. De fungerar både på sajten och i Facebooks iPhoneapplikation. Här är sättet jag använder mig av listor på för att effektivisera tiden och samtidigt få bättre koll.
Nyligen lyssnade jag på en föreläsning med Alexander Bard och blev påmind om vikten av att behålla exklusiviteten i sitt nätverk. Jag har över 650 personer i mitt nätverk på Facebook, och jag bestämde mig för att gå igenom dem och rensa ut dem jag inte kände eller hade träffat.
När jag tittade på samtliga av mina vänner på Facebook framträdde snabbt ett mönster där jag kunde dela in mina kontakter i sju huvudsakliga grupper baserat på hur jag kände människorna:
– ”Social networks” – personer jag träffat via sociala nätverk (Twitter, bloggare, mailinglistor som Trafik, Elit och Absolut)
– ”Folk från förr” – personer jag känner från tidigare arbetsplatser eller från min skoltid
– ”Gym och fitness” – personer jag lärt känna i min roll som gruppträningsinstruktör/personlig tränare
– ”Miscellanea” – bekantas bekanta och företagssidor jag följer
– ”it’s all relative” – släkt
– ”Hyper Island” – personer jag lärt känna via Hyper Island
– ”Skydive.se” – fallskärmshoppare
– ”Homomaffian” – personer jag träffat eller lärt känna i gaysvängen
Det hjälpte mig att sortera alla mina kontakter. De jag inte känner åkte från mitt nätverk. ”Känner” innebär för mig inte nödvändigtvis ”har träffat AFK”. Det finns personer som jag inte träffat fysiskt, men som jag känner bättre än många afk-bekantskaper.
Att ha sorterat kontakterna löste inte problemet med uppdateringar. För mig är Facebook ett sätt att hålla mig uppdaterad om vad som händer med personer jag gillar, men inte regelbundet pratar med. I flödet från över 600 kontakter krävs det att jag kollar ofta för att inte missa saker. Av alla mina kontakter är det ungefär 100 vars liv jag verkligen vill vara delaktig i.
Facebook-navigation med listor
Fördelen med listor är att en kontakt kan vara med på flera listor samtidigt. Därför skapade jag ytterligare en grupp, ”Darlings”, i vilken jag la till dem jag verkligen vill hålla kolll på. Genom att klicka på ”Darlings” i vänsternavigationen applicerar jag filtret, och nyhetsflödet visar bara uppdateringar från personerna som ingår i den listan.
(För att skapa listor, klicka på ”Vänner” i navigationen högst upp. För att välja vilka listor som är direkt tillgänliga i vänsternavigationen på första sidan, klicka på ”mer” längst ner i vänsterpalten och dra och släpp listorna för att ordna om dem.)
Jag fick ett gäng inbjudningar till Google Wave (för er som ännu inte fått några: jag misstänker att hemligheten är att vara aktiv i olika vågor om man vill ha inbjudningar). När jag skulle dela ut dem var Twitter det bästa sättet, eftersom det där finns flest människor som skulle ha nytta av en förhandstitt på den alfa-version som Google Wave fortfarande är i. Det fanns två tänkbara strategier: ragga RT:s och nya följeslagare genom att säga ”Jag har google wave-invites, RT:a så har du chansen att få en”. Det är ungefär det sättet som svenska tidningsförlag (allt från serietidningar till månadsmagasin) och gym använder; de satsar på nyvärvning framför att premiera dem som varit medlemmar länge. Du får premier om du värvar nya medlemmar, men annars förväntas du vara nöjd och betala.
Jag gillar inte den strategin. Jag tror mer på att vårda sitt existerande nätverk framför att bygga ut det, och valde strategin att ge ut mina inbjudningar till dem som följt mig ett tag. Tji fick de som började följa mig sekunder efter min tweet om Google Wave-inbjudningar.
