Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.
Det lite udda som inte riktigt platsar i de vanliga kategorierna.
Metrofrågan: Vet du att du kan hamna hos Konsumbloggaren? (Bakgrund: Konsumbloggen är en blogg där en anonym anställd på en Konsumbutik bloggar om roliga möten med kunder. Metro frågade då kunder på konsum om de tänkte på att de kunde hamna där.)
Jobbigt, Viktoria. Du är numera med i minst tre bloggar, och fler lär det bli.
(Från Hoe-looking man via Freddi)
Andra bloggar om: metro, metrofrågan, viktoria andersson
En bild säger mer än tusen ord. Ett ord kan framkalla tusen bilder. Men det finns saker som inte den bästa ordkonstnär kan berätta om, inte den bästa fotograf kan fånga. Hur berättar man för någon som inte själv sett? Känt? Provat?
Smaken av friskt, kallt vatten när halsen känns dammig av törst.
Doften av sommarvåt asfalt i ett duggande vårregn.
Den upprymda känslan av förväntan den första sommarlovsmorgonen.
Det är ungefär så här jag känner varje gång jag försöker berätta om ett fallskärmshopp för någon som aldrig hoppat. Jag kan ösa superlativ tills de tappar all mening. Jag kan visa bild efter bild efter bild. Du kommer att tro att du förstår. Det gjorde jag också.
Sen hoppade jag.
Det finns två typer av människor. De som vill hoppa, och de som inte vill. De som vill vet kanske inte om de vågar, men de vet att de vill. Hör du till dem? Isåfall tycker jag att du gör något av det.
Nu.
Onsdag den 18 juli åker du upp till vårt hoppfält i Gryttjom, antingen i din egen bil, eller med någon annan av dina kurskamrater. Du har med dig sovsäck, ombyteskläder, en byggoverall och en känsla av att du snart kommer vara med om ett äventyr. Redan första kvällen sätter utbildningen igång. Du sover med dina kurskamrater i baracker med fyra sängar per rum. Du lär dig älska doften av flygfotogen på morgonen. Du lär dig rabbla ”se! ta! se! ta! dra! dra! svanka!” i sömnen. Fem dagar senare, söndag 22 juli, har du gjort ditt första fallskärmshopp. Ungefär så här kan det se ut:
Sen väljer du själv hur du vill göra. Kanske stannar du kvar på hoppfältet och fortsätter hoppa hela veckan efter för att bli klar med din utbildning. Kanske väljer du att åka hem och komma tillbaka och fortsätta på helgerna. Du har ett år på dig att göra de 24 hopp du behöver för att få licens. Och du kommer inte vara ensam, för jag kommer vara där på hoppfältet och vara fadder för din kurs.
Allt ingår i kursavgiften (6 695 kronor). Hopp, boende, försäkring, lån av fallskärm. Maten köper du i vår restaurang på fältet, eller lagar själv i vårt stora gemensamma kök.
Här är anmälningsformuläret, här är mer information och här är datum för de olika kurserna (Det är kurs 6 jag är fadder på).
Vad väntar du på?
Andra bloggar om: fallskärmshoppning, hoppa fallskärm, äventyr, upplevelser
Pojken är 18. ”Jag har allt jag behöver”, skriver han, men bilderna i hans album säger att han vill ha mer. Mer bekräftelse. Mer kärlek. Bilderna säger ”Se mig för min kropp, för ser du mig inte för den så vet jag inte vad du ska se mig för.”
Pojkvännen är 32. ”Jag söker bara min pojkvän” står det med bokstäver, men med bilder törstar han efter mera. Mera bekräftelse. Mera kärlek.
De är tvillingsjälar som fiskar i samma vatten, efter samma fångst. De agnar med sina kroppar och hoppas fånga din uppmärksamhet. Din bekräftelse.
Pojken är 18. ”Jag har allt jag behöver”, skriver han, och visar stolt upp bilden där hans pojkvän tatuerat in hans namn på armen.
Förlåt, men med vilken del av sitt kvissliga arsle kläckte den trettiofuckingtvååriga tönten idén att tatuera in sin årtonåriga pojkväns namn på armen? Hur mamma-syster-samma-person är inte det? Om sex månader sitter han i tatueringssalongen och försöker maskera namnet med en tribal. Han kan lika gärna ta ballongbyxor, polsk hemblondering och midjeväska och flytta till 90-talet.
Ah, inget livar upp en onsdag som lite bitter cynism realism!
Ur City Date i Stockholm City, tisdag 3 april:
Var finns ni äkta hetro tjejer? Ålder hudfärg ingen betydelse, söker för fast förhållande mm å inom 08.. Sv me sms å mobnr påsk kram singel man 49..
samma sida, ett par annonser längre fram:
Söker en erotisk tjej/hetro för fast förh sv me sms p/k singel man 49.
… och ännu ett par annonser längre fram:
Önskar ett förhållande me en hetero för kärlek mm. Singel kille 46 lång å slang i sth. Sv me idnr å mobnr kramiz svenne i 08…
… det är inte slut där:
söker en hetro tjej me grej för ett förhållande å kärlek. Singel kille 46 slank i sthlm. Sv me idnr å mobnr puzzi svenne.
Uppenbarligen har lesbiska något slags kontaktannonsoffensiv på sin homosex-agenda. Har någon meddelat Världen Idag?
(Lespisar är ett ord myntat av en åttondeklassare, som fick skriva frågor till oss som skolinformatörer. På en av lapparna var en fråga om hur ”lespisar har sex”.)
Sent omsider kommer här recensionen av Axbos ”Sleep Phase Alarm Clock” (som jag skrivit om tidgare här och här), eller S.P.A.C. Jag är ledsen att det dröjt och inte kommit som utlovat, men hey – den dagen jag får betalt för att blogga kan du tala med min avdokat, Mr Sosumi, om sånt här.
Kort om klockan
Meningen med klockan är alltså att den ska väcka dig i rätt fas, när du är som mest lättväckt. Det innebär att du sätter den tid du senast måste vara uppe som väckningstid, men kan i själva verket bli väckt upp till en halvtimma innan. Med klockan följer ett frottéarmband, med en ficka för den lilla sändaren som tillhör klockan. Sändaren skickar signaler till klockan varje gång du rör på dig i sömnen, och eftersom de flesta bara vänder på sig när de byter sömnfas kan klockan hålla reda på var du befinner dig. Skulle klockan inte hitta rätt sömnfas kommer den väcka dig på utsatt tid ändå.
Klockan har inbyggt batteri som räcker i ungefär en vecka, men till vardags går den på vanlig, hederlig två-hål-i-väggen-el. Den är snygg, menyerna är enkla att hitta i och använda sig av, och klockan har föredömligt få knappar för en så pass avancerad produkt – bara tre stycken, varav ena är ett rullhjul. Sändaren har en knapp, och när du trycker på den under natten tänds displayen på klockan. Eftersom siffrorna är stora och lättlästa är det här en rätt skön bonus, du kan kolla tiden utan att behöva sträcka på dig. Tyvärr är knappen på sändaren svår att hitta med hjälp av bara känseln, och det finns inget ”klick” eller motsvarande som gör att jag känner att jag tryckt in knappen. Synd på en annars smart funktion.
Teorin fungerar i praktiken
Funkar det? Ja. Problemet är bara att jag är okompatibel med klockan. Sändaren ska sitta på vänster arm för högerhänta och höger för vänsterhänta. Jag har ännu, efter fyra veckor inte riktigt vant mig vid att ha sändaren på armen. Sändaren ska vara placerad på utsidan av armen, och eftersom jag ofta sover med armen under kudden är jag även i sömmen medveten om sändaren. De sista dagarna har jag insett att jag kan vända på klockan så att sändaren sitter mot insidan av vristen istället, vilket gör att den märks betydligt mindre. Funktionen verkar inte störas av det här.
Jag har också märkt att jag framåt morgonen undviker att röra på mig för att få sova så länge som möjligt. Det är rätt galet, eftersom jag ligger och sover och därmed inte medveten, men uppenbarligen tänker någon del av min hjärna på att det snart är dags att vakna och jag försöker maximera sovtiden genom att låta bli att vända mig, och därmed trigga väckningen.
Jag jobbar alltså undermedvetet mot klockans funktioner, vilket innebär att jag väckts ”i fas” lite mer än hälften av gångerna.
Mjuk och hård väckning
En sak jag var lite tveksam över var att väckningssignalerna verkade så svaga. Fågelkvittret är
visserligen trevligt, men vaknar man verkligen av det? Det visade sig att de signaler man väljer används bara när klockan väcker ”i fas”. I det ögonblicket behövs inte mycket för att jag ska vakna, vilket gör att fågelkvittret räcker alldeles utmärkt. De gånger klockan inte hittar min fas och väcker mig på utsatt tid är signalen mer traditionell väckarklocka, och rätt hög. Risken att missa den är liten såvida man inte är döv eller ligger i koma.
Inte bara för singelsovare
Med versionen jag köpte fick jag med två frottéarmband och två sändare. Meningen är alltså att klockan skall kunna användas av par också, med olika uppstigninstider. Eftersom signalerna man kan välja för väckning ”i fas” är så lågmälda, och eftersom man kan välja volym på dem, så borde det teoretiskt fungera bra – såvida inte ena personen i paret är som jag.
Klockan har ingen snoozeknapp. Snooze förtar en stor del av idén med att väcka någon i rätt fas, därför har man medvetet valt bort snooze. För dem som missbrukar snooze-knappen är det nog rätt nyttigt, men den funktionen (eller funktionsbristen) kan man säkerligen få på en billigare klocka.
Havsbrus och nattdjungel
Klockan har också ett ljud för avslappning/insomning. Eller rättare sagt, tre olika. Cikador, havsbrus och nattdjungel á la Hollywoodfilm (fast en djungel kanske låter så?). Havsbruset och nattdjungeln fungerar bra om man är lagd åt det hållet. Cikarodna gör mig galen, eftersom det är en kort slinga som loopas och därmed är det lätt att hitta ett mönster i ljudet. Hela idén faller eftersom det artificiella lyser igenom.
Totalbetyg
Priset måste vägas in i betyget, och det är just det som sänker klockan till ”köp inte”. Hade priset varit 500 hade jag rekommenderat den på studs, men då priset är närmare det fyrdubbla (och då är inte frakten inräknad) blir totalbetyget 4 av 10, eller ett jätteentusiastiskt ”jaha”.
Andra bloggar om: axbo, s.p.a.c., sömnfaser, sömn, väckarklockor, snooze, väckning
Det finns ris och så finns det ris, och ibland mötas de två. Det här tyckte jag var lite roligt.
Nej, bara den nya biljettautomaten nu när kontantbiljetter inte kommer gå att köpa ombord på bussarna. Samma stuk som parkeringsautomaterna, tar både kort och mynt.
Jag vet att jag postat en länk till bilden förut, men jag tycker den är så … well … japansk.
Häromdagen bjöd Teknikmagasinets tillskott av sexleksaker in till en intressant diskussion på lunchen: kan man vänstra med en dildo?
Teknikmagasinet har ju hårdlanserat sin ”Clone-a-willy”, ett kit för att göra en gummikopia av ”ditt favoritorgan” (vilket för övrigt är en intressant formulering om man råkar heta Hannibal och har en fetisch på levrar). Hur som helst, ponera att man ber en kompis göra en avgjutning på sin pojkväns gigantiska kielbasa och sen använder denna – är man då otrogen mot sin egen partner? Är pojkvännen, vars enorma kabanoss stått original för gummiversionen som fyller kroppsöppningar hos en tredje person, otrogen? Är det prostitution att sälja kopior, avsedda för sexuellt bruk, av ”sitt favoritorgan”? Varför har det ännu inte gjorts en sketch där en mormor får en cloned-a-willy av sitt barnbarn istället för de där vanliga handavtrycken i gips?
Okej, allt raljerande åt sidan: skulle du ge en kopia av din killes åderpåle till en kompis? Är det hög icky-faktor på denna, eller är det jag som är pryd?
Andra bloggar om: clone-a-willy, teknikmagasinet, sexleksaker, otrohet
Vissa morgnar ”vaknar” jag inte fullt lika mycket som jag ”stiger upp från de döda”. När väckarklockan ringer inträffar samma förvirring som när jag vaknar av ett telefonsamtal mitt i natten. ”Var är jag?” är första förvirrade tanken, som en kort sekund föregås av ”Vem är jag?” och sedan följs av ”Vad fan är klockan?”
Såna här morgnar kliver jag upp och stapplar likt en zombie mot badrummet. Jag vågar inte sitta ner och pinka av rädsla att somna om. Tröttheten har borrat in sig i märgen och själen som en helkroppsfästing, och varken kallt vatten, hett kaffe eller starkt ljus kan jaga bort den.
Dessa morgnar är min våtaste dröm en fantasi om en port in i en annan dimension. En dimension där det finns stora täcken och fluffiga kuddar, där tiden går mycket långsammare än här. Ett sömnens Narnia, där jag kan gå in och sova en vecka för att komma ut i min egen värld, där bara en minut passerat.
Det knäppa är att dessa zombiemorgnar inte verkar vara direktrelaterade till hur mycket jag har sovit. Jag kan vakna hyfsat pigg efter sex timmars sömn. Jag kan stiga upp från de döda efter åtta.
Nu finns det hjälp.
Tydligen har det att göra med var i sömncykeln man
befinner sig när man vaknar. Två forskare har gjort en metaanalys på forskning kring sömn och kommit fram till att man med olika metoder ganska exakt kan hålla reda på var i sömncykeln någon befinner sig. Utifrån det här har de konstruerat en väckarklocka som väcker en på rätt ställe; När man sover som ytligast.
Priset? Du vet inte exakt när du kommer bli väckt. Du anger den senaste tiden du måste vara uppe, men klockan kan väcka dig upp till en halvtimma tidigare. Det, och så dryga 2000 spänn. Det är vad Axbo, väckarklockan som håller reda på dina sömncykler, kostar. Med den följer ett frottéarmband som du sätter runt handleden på natten. Armbandet håller reda på hur du rör dig, och skickar datat till klockan som räknar ut när du ska väckas. Dessutom lär sig datorn i klockan dina sömncykler bättre när du använder den regelbundet.
Axbo är så säkra på sin produkt att den inte har någon snooze-knapp.
Om den funkar på riktigt? Det får vi se. Jag har beställt en, och rapporterar tillbaka så fort jag hunnit testa den. Under tiden kan du kolla hur den funkar, DN har en artikel tillsammans med förklarande grafik.
Andra bloggar om: axbo, sömn, väckarklockor, prylar