Kategori: utan kategori

Jag var hos tandläkaren idag. Det är inte honom rubriken syftar på.

Visste du att b-skräckisen ”The dentist” är delvis baserad på en sann historia? Originalet är en av tandläkarna i Storholmsskolan i Vårberg under åttiotalet. Det har skett lite förvanskningar i historien, till exempel har Corbin Bernsen ihjäl folk medan orginalet bara torterade småbarn. Hon suckade mycket besviket när jag som barn skräckslaget bönade om bedövning, för att sedan sätta dit sprutan och sedan börja borra direkt. Att ge en bedövningsspruta och börja borra direkt är ungefär som att ta på kondomen efter utlösningen och tro att man nu slipper oönskade graviditeter. Jag har ett minne där jag i ren smärtreflex slår bort borren när den träffar en nerv. Istället för att bedöva mera, eller i alla fall vänta in den första bedövningen bad hon sköterskan hålla i mina händer. Jag hopas att hennes intimhygien-skills var bättre än hennes tandhygien-skills, för ena lagningen hon fixade åt mig resulterade i en rotfyllning när jag var 14.

Jag vet inte varför hon var sån eller var hon försvann sen, men jag hörde rykten om att hon förlorat sin ende son i en drunkningsolycka och gav upp tandläkaryrket för sin nya hobby: hockeymasker och skogspromenader i mörkret. True story.

Hur som helst resulterade det hela i en viss aversion för tandläkare i allmänhet och tandläkarborrar i synnerhet för min del. Vilket gjorde att jag, när jag tappat en av hennes lagningar och fått ett hål i en tand som jag kunde smuggla flyktingfamiljer i, gick med hålet i fyra år innan jag tog mig i kragen och släpade mig till en tandläkare.

Vid det här laget var jag lika rädd för de förebrående blickarna och dömande kommentarerna från en eventuell tandläkare, som jag var för tandläkarborren. Jag såg framför mig hur jag skulle bli tvungen att få något slags protes för att mina tänder vid det här laget var genomdöda, för jag kände ingenting trots att hålet var stort nog att rymma hela ärtor.

Det var tur att jag då fick tipset om Thomas Cederholm, min nuvarande tandläkare. Han är typ raka motsatsen till mrs Vorhees. Pedagogisk, smart, lugn och trygg. Jag kände mig inte alls som om jag blivit utskriven från Betty Ford som nykter alkoholist och återvänt två veckor senare onykter, nerspydd, påtänd och sexberoende när jag kom in där med min krater till fyra-år-gammalt-hål. Han lagade hålet med en lagning som håller än idag (it’s alive!), rättade till ett fel i min rotfyllning och fick mig att börja använda tandtråd.

Anyhow, det jag skulle säga var att mina tänder vid min årliga undersökning idag var väldigt bra rengjorda och i mycket bra skick. Och att om du behöver en tandläkare i Stockholmsområdet så är Thomas definitivt att rekommendera, framför allt om du har en lindrig tandläkarskräck.

Andra bloggar om: tandläkare, tandläkarskräck