SD kom in i Riksdagen. Jag förstår att folk är upprörda, ledsna och arga. Jag är glad att det finns en handlingskraft i det. Men att demonstrera mot SD är bara en fortsättning på samma strategi som fick in dem i Riksdagen. Det är en demonstration mot SD:s existens, och ett sätt att säga ”ni tycker fel”. Enda sättet att ändra hur någon tycker är att respektfullt argumentera med dem, inte att berätta för dem exakt hur dumma i huvudet de är och att de inte borde få existera.
Mig veterligen har det aldrig demonstrerats mot att Moderaterna eller Socialdemokraterna finns. Demonstrationer har alltid en anknytning till beslut som (inte) har fattats, eller som snart ska fattas. Demonstrationer i politiska sammanhang har berört sakfrågor. Inte existens.
Jag tror att det som gav SD utrymme att komma in i Riksdagen är just det här: en förnekelse av deras existens. Allt från de etablerade partiernas blinda vägran att ta en hederlig debatt till tredje statsmaktens (aka ”mediernas”) förmåga att alltid ha med invandringsfrågor när SD tilltalas, till Soran Ismails nedsättande dumskalleförklaring av alla som sympatiserar med SD i någon fråga. Det är allas vår inställning som hjälpte SD in. Vi stod tysta, vi marginaliserade, vi förhindrade (vuvuzelor, någon?).
I förlängningen handlade vår strategi om densamma som våldsvänstern tar till mot extremhögern. Hur många har ändrat åsikt och sagt ”men oj, du har ju rätt” efter att en motdemonstration börjat kasta sten mot den demonstration?
Demonstrera inte. Läs på, samla argument och debattera med respekt.
2. Vad är grejen med representationstanken? ”Idag skäms jag att jag är svensk” har jag läst långt fler än en gång på olika ställen. Ett tips: världen snurrar inte runt dig. Du kan inte ta ansvar för vad andra gör, oavssett om det handlar om invidider med samma kön, samma sexuella läggning eller samma nationella identitet. Jag är stolt över att vårt demokratiska system fungerar.
Samma gäller skyllandet på skåningar. Eller på de politiska motståndarna (Alliansen skyller på rödgröna som skyller på alliansen som …). Sluta leta syndabockar, det hjälper inte. Det är inte ens roligt. Faktum är att hela ”spetta bort Skåne”-grejen slutade vara rolig samtidigt som 90-talet upphörde.
Var stolt över att vara svensk, och hjälp till att förändra bilden av svenskhet. Du och jag äger den lika mycket som SD och deras sympatisörer gör.
Uppdatering: vill du läsa på om SD, läs Sydsvenskans chatt med Niklas Orrenius, journalist som är mycket insatt i SD:s politik.
