Stockholm Pride 2011: Porn Star Talk

Scott Spears, Buck Angel och Michael Brandon på Porn Star Talk på Pride Sergel
Scott Spears, Buck Angel och Michael Brandon på Porn Star Talk på Pride Sergel

En sak som är riktigt häftig med Stockholm Pride är bredden på ämnena. Jag hade under veckan varit på seminarier om allt från Riksidrottsförbundets flathet i hbt-frågor till självmord bland (unga) hbt-personer. På fredagsmorgonen var det dags för något helt annat: Porn Star Talk med de tre porrstjärnorna Michael Brandon, Scott Spears och Buck Angel.

Michael Brandon
Michael Brandon valde att ta av sig tröjan efter ett par minuter på scen. Med en mer voyeouristisk/entusiastisk publik hade han förmodligen tagit av sig mer.

Först ut var Michael Brandon, som väl i det här sammanhanget kan kallas mainstream. Han spelar in gayporrfilmer, men säger att han är i ”the adult entertainment industry” eftersom han också jobbar som eskort. Han har också jobbat som regissör av porrfilmer, men föredrar att stå framför kameran. Det bästa han vet är egentligen livesex framför publik. Han är framför allt känd för sin stora kuk. Faktum är att det är en av de första frågorna han får:

– ”how big is your dick?”
-”It’s not a dick, it’s a cock. Calling my cock a dick is offensive”.

Sen fortsätter han att svara på frågan: 10,5 inches eller strax över 26 centimeter. Han har till och med döpt den och gett den en egen persona, ”Monster”. Jag pratade lite med honom senare på kvällen och han berättade att han ofta får förfrågningar riktade till hans kuk och inte till honom (”Can Monster come out and play?”).

Anledningen att han gav sin kuk en egen persona är för att hans egen person blivit synonym med jättekuk. Han tröttnade och återerövrade sin egen person genom att skapa ”Monster”.

Michael Brandon började sin karriär innan HIV-eran och berättar att ”bareback” inte ens fanns som begrepp då, eftersom kondomer i princip aldrig användes i porrfilmer före HIV kom in i bilden. Han berättar också att droger var en naturlig del av porrfilmsscenen, där man serverade alla möjliga droger öppet på porrfilmsinspelningar. Idag är det bannlyst och alla större studios har en strikt policy kring användning av droger. En annan skillnad med modern porrfilm är att scenerna är betydligt kortare. Tack vare modern teknik kan man redigera så mycket i efterhand att man inte behöver lika mycket råmaterial.

En annan sak som Michael pratar om är att Viagra revolutionerat gayporrindustrin. Många skådisar som gör gayporr är straighta (”gay for pay”). Det ställer också krav på hårda drogpolicies, för som Michael säger: ”All the Viagra in the world isn’t going to get a speed cock hard”.

Bästa frågan: ”vad har din kuk lärt dig om livet?” Svar: ”att det inte bara handlar om den”

Scott Spears
Scott Spears ville inte vara sämre än Michael Brandon. Han sa "I don't have any shirt to take off, do you mind if I take off my pants?"

Andra porrstjärnan ut är Scott Spears, som gör mycket BDSM-porr. De intressanta punkterna från Scott var dels att han ser sina filmer som utbildning: BDSM kräver kunskap, och fel utfört kan det leda till både obehag och skador. När man binder någon måste man t ex se till att knutarna inte är för hårda, och använder man så kallade ”nipple clamps” kan man inte låta dem sitta hur länge som helst.

Scott blev porrstjärna mest av en slump. Han bodde i ett stort hus och fick förfrågan om att låna ut det till en porrfilmsinspelning. Han sa ja, inspelningen började men slutfördes aldrig då bolaget fick ekonomiska problem. Han fick erbjudandet att få bilder tagna på sig, eftersom han var välutrustad och bollen var i rullning. Han har varit porrstjärna sen 1990.

Scott fick tidigt frågan om att raka sig när modet inom porrfilm svängde till hårlöst. Han vägrade och gjorde det istället till sitt trademark, tillsammans med att han (tydligen) låter väldigt mycket när han kommer.

Bästa faktabiten: Scott berättar att fluffers finns på riktigt, eftersom han själv har haft sådana under inspelningar (en fluffer är en person som, oftast medelst oralsex, håller porrfilmsskådisar redo för action)

Buck Angel
Buck Angel följde de tidigare porrstjärnornas exempel och drog av sig linnet till publikens förtjusning.

Buck Angel var den mest efterlängtade porrstjärnan under evenemanget. Han har varit kvinna men lever nu som man, och har valt att behålla sin fitta. ”Shemales”, alltså personer som till allt yttre passerar som kvinnor men som har kuk, är en ganska stor genre när det gäller porr. Det har dock inte funnits några stora stjärnor med manskropp och fitta, och Buck var länge persona non grata hos gayporrfilmsbolagen. Ingen ville arbeta med honom, så han valde att starta sin egen filmstudio. Det gick bra: hans filmer är efterfrågade och han har en stor skara fans. Idag är han så populär att de stora porrstjärnorna vill göra filmer med honom.

En av de första sakerna som avhandlas är att Chers son Chaz Bono vägrar prata med Buck Angel. Chaz är, precis som Buck, FTM (född med kvinnlig könsuppsättning, men upplever sig vara man) och en aktivist för transpersoners rättigheter. Buck tror att det är Chaz medierådgivare som sagt åt Chaz att inte ha kontakt med Buck. Förmodligen beror det till stor del på att Buck inte sticker under stol med att han gör porr och älskar det. Han vägrar till exempel att ställa upp på talk shows och intervjuer som inte låter honom prata om sitt arbete med att göra porr.

Jag upplever Buck som väldigt ärlig och naken i sitt berättande på scen. På frågan om vad han skulle ha gjort om han inte börjat göra porrfilm svarar han ”jag skulle ha varit död”. Han var självmordsbenägen tidigare och porren har hjälpt honom att bli bekväm med den han är. Det var inte enda ingrediensen, men en av de viktiga. När moderatorn frågar ”How does being naked and doing gay porn make you more comfortable in your skin?” svarar Buck ”I didn’t have to be comfortable in my skin, I needed to become comfortable with my vagina”.

Bucks knep för att bemöta folk som skickar hatbrev till honom och kallar honom för ”freak” är att vara överdrivet trevlig och förstående.

När publiken fick ställa frågor ställde Julia en riktigt bra fråga: om gayporrstjärnor någonsin kan korsa över gränsen till mainstreammedia, som Jenna Jameson till exempel gjort. Både Scott och Michael ser att det börjar hända, men jag tror att det mest handlar om saker som har låg prestige även om jag önskar att det vore mer.

När de får frågan om de skulle rekommendera folk att själva börja göra porr svarar alla tre att det beror på om man i sin framtid har planer att göra annat som t ex politik eller att jobba med barn. I så fall ska man inte göra det. Alla tre trivs med sina yrkesval, men ser att de fått konsekvenser i form av vad man sen kan och inte kan göra. Michael råd är ”om du inte är redo för att din mamma kan se dina porrfilmer, gör inte porr”.

Alla tre pratar sig varma för användning av kondom. Scott säger att han spelat in två porrfilmer utan kondom (bareback): en där han själv valde att göra det, en där han blev drogad och inte visste att han gjort det förrän filmen släpptes. I det senare fallet blev producenten arresterad och åtalad.

Totalt sett var det här ett mycket intressant seminarie där humor och allvar blandades. Ingen föll i fällan att prata om ”offer”, vilket annars är vanligt i svenska medielandskapet när det gäller porr och prostitution.

Stockholm Pride 2011: Självmordsförsök bland unga och överlevnadsfaktorer

Ullakarin Nyberg och Annelie Svensson
Ullakarin Nyberg, psykiater på S:t Görans Sjukhus och Anneli Svensson, terapeut.

Om du har hittat det här inlägget för att du sökt på ”självmord” på nätet, kom ihåg att det finns hjälp. Anneli har intervjuat tio överlevare av självmordsförsök och de vill alla säga ”Jag är beviset att det finns hopp. Det blir bättre!”

Det här seminariet var det jobbigaste av alla att gå på. Jag satt och kämpade för att inte börja gråta när vissa av historierna berättades under denna session som handlade om självmord och självmordsförsök. Den baserar sig bland annat på intervjuer med 10 överlevare (i Sverige) som Annelie Svensson intervjuat.

Annakarin inledde med att prata om självmord. Det jag tyckte var väldigt bra var när hon sa att vi försöker göra självmord till ett rationellt val när vi pratar om det. Det är det inte. Självmord är resultatet av mental ohälsa. Det begås mer än 1400 självmord per år, trots att vi vet mycket om riskfaktorer: kända sådana är bland andra självmord i ens närhet, tidigare försök och mobbning.

Att söka hjälp för mental ohälsa som depression anses skamligt och många söker aldrig hjälp trots att det är behandlingsbart. Vi pratar inte om självmord av rädsla för att det ska uppmuntra folk, men enligt Annakarin har vi ingen  aning vad utkomsten av att prata om det skulle vara.

Första frågan som kom upp var huruvida självmord är en impulshandling. Annakarin berättade att när man påbörjar själva handlingen är det ofta en impulshandling. Handlingen föregås dock ofta av noggrann planering.

En kille som hoppade från Golden Gate-bron i San Francisco berättar att medan han var på väg till bron gav han sig själv chanser hela tiden: ”om någon tittar på mig så hoppar jag inte”, ”om någon pratar med mig så gör jag det inte”. Ingen av hans chanser föll in och hann hoppade. Han berättar att han ångrade sig hela vägen. Han överlevde turligt nog.

En kvinna som förlorat två söner berättar att hon överlevde tack vare Falcon Crest. Hon ville inte leva, men ville veta vad som hände i serien nästa dag. Så fortsatte det, och en dag var hennes depression över och hon var ute ur farozonen.

Lite siffror som kom upp: Personer som tidigare gjort självmordsförsök löper 40 gånger högre risk att begå självmord i framtiden. Av tjejer som gör minst tre självmordsförsök är 25% homo- eller bisexuella. Bland killar är siffran 11% (de senaste siffrorna gäller Sverige). Det man ska ha i åtanke är att tjejer gör fler försök medan killar begår oftare självmord (2008 begick 1052 män och 415 kvinnor självmord i Sverige). Jag frågade Annakarin om det går att säga något om hur många som överlever och hon sa att det var avhängigt många faktorer, men att cirka 90% av dem som försöker inte dör i självmord.

Skyddande faktorer som ökar chansen att överleva: bli självständig, säkra platser (för hbt-personer t ex separatistiska mötesplatser), vänner/partners, familj och andra vuxna. Internet kan ibland vara en av de säkra plats. Överlevarna berättar att internet till en början var en källa till hur man begår självmord , men också att de hittade en ställen som tipsade om var man kan få hjälp eller gemenskap med andra på olika forum.

Alla tio överlevare pratar om att den enskilt viktigaste personen i närheten var en vän, inte en familjemedlem. Andra vuxna som t ex lärare, grannar och far- och morföräldrar är också viktiga, de får ibland se tecken som andra inte får och de får ofta se dessa tecken tidigare än omgivningen. En mycket viktig faktor för överlevnad är kärleken till/från en eventuell partner.

Alla tio överlevare pratar om vikten av säkerhet och trygghet för HBT-personer på platser där de (måste) vistas, som skolan till exempel.

Något som är gemensamt för alla tio överlevare är att alla berättade för vänner. Anneli kan inte nog poängtera vikten av att man kontaktar någon vuxen som kan hjälpa till om man som vän får höra någon prata om självmord. Det är inte att bryta ett förtroende, det är att rädda ett liv. Man ska alltid ta prat om att begå självmord på allvar. Att formulera det i tal det är ett steg på vägen. Att avfärda pratet som ”drama” kan öka risken.

421 bilder från Prideparaden 2011

I lördags fotograferade jag som brukligt Prideparaden. Här är ett urval av fotografier. Vill du se alla 421 foton finns de på Flickr, och alla mina foton får användas gratis så länge du länkar till min blogg och anger mig som fotograf (CC-BY). Alla 421 bilderna kan ses på och laddas ner från mitt Flickr-konto

Spontana intryck:

Jag blir alltid lycklig och börjar alltid gråta av paraden. Det är fullt av kärlek, öppenhet och tillåtande stämning. Frihet. Så borde världen alltid vara.

Jag blev ledsen över nätverket Ofogs tilltag. Paraden ska inte bli den typen av politik där man hoppar på sektioner man inte håller med. Dessutom blir jag irriterad på deras budskap, eftersom svensk militär faktiskt jobbar med fredsbevarande insatser. Lyssna gärna på P3 Dokumentär om svenskarna i Bosnienkriget, och hur svenska militären försvarade och räddade människor. Svensk militär har gjort mycket mer för mänskliga rättigheter enbart i Bosnien än nätverkets Ofog medlemmar någonsin kommer att åstadkomma gemensamt.

Bäst var mångfalden i år. Jag älskar sektionerna Queer Crips och andra funktionshindrade, det visar att gruppen ”HBT” är stor och det synliggjorde minoriteter i en minoritet.

 

Stockholm Pride 2011: Lika uniform, lika behandling?

Robert Eriksson, Räddningstjänsten, Karl Sandberg, Svensk Bevakningstjänst och Elisabeth Månsson från polisen
Robert Eriksson, Storstockholms Brandförsvar, Karl Sandberg, Svensk Bevakningstjänst och Elisabeth Månsson från Polisen

Ett panelsamtal om (vissa) uniformsyrken som traditionellt förknippas med män och hur de jobbar med mångfaldsfrågor. För mig var det framför allt Svensk Bevakningstjänst och brandförsvaret som gav något nytt. Därmed inte sagt att Polisens representant inte sa något bra, däremot att jag har bättre koll på hur polisen jobbar än de andra två.

Karl Sandberg var transparent kring interna processer. Till exempel belyste han vikten av att ett mångfaldsarbete har två delar: dels den utåt, där man rekryterar och informerar allmänheten, dels den inåt där man jobbar med existerande organisation. Den senare är nog så viktig om man vill att organisationen ska fortsätta fungera. Han berättade att vanlig kritik från internt håll i hans organisation är att man vill vara PK och att det är bra ur ett PR-perspektiv, och att sprida kunskap och förståelse för varför organisationen jobbar med mångfald är viktigt. Han berättade också motståndet mot mångfaldsfrågor internt i hans erfarenhet är mer farhågor än verklighet.

Robert från Storstockholms Brandförsvar berättade att deras definition av mångfald var ”olika typer av kompetens” och menade att allt annat var reglerat i avtal och lagar. Han berättade också att ett av problemen med till exempel könsfördelning på brandstationerna är att de flesta gamla brandstationer inte har separata duschutrymmen/omklädningsrum för könen.

Det fick mig att ställa frågan kring huruvida det verkligen behövs. Frågan om könsseparata omklädningsrum/duschar tangerar frågan om till exempel homosexuella brandmän som duschar tillsammans med straighta. Roberts svar var väldigt pragmatiskt: han trodde att det säkert fanns många personer i organisationen som inte hade problem med det, men att det inte kunde införas förrän det fungerade för alla.

Storstockholms Brandförsvar har jobbat i fyra år med att bredda rekryteringen och få in kvinnor. Fyra år efter start är antalet kvinnor som jobbar med utryckning noll. Jag frågade varför, och Roberts svar var att det till största del beror på utformningen av de fysiska testerna under rekrytering. De är dessutom tydligen (delvis) definierade i lag.

Robert kom också med ett intressant inlägg att ”mångfaldsarbete aldrig får vara ett projektarbete” utan bör bara ett långsiktigt arbete med enskilda aktiviteter i form av projekt.

Allt som allt var det hoppfullt, även om jag önskar att man till exempel haft med brandmän och väktare och poliser som kunnat berätta om attityder och hur det faktiskt ser ut bland personalen.

Stockholm Pride 2011: Hierarkier, makt och ideal i hbt-världen

Hierarkier, makt och ideal i hbt-världen med moderator Anna-Maria Sörberg, Fredrik Apollo Asplund, Maria Lönn och Carlos Diaz
Hierarkier, makt och ideal i hbt-världen med moderator Anna-Maria Sörberg, Fredrik Apollo Asplund, Maria Lönn och Carlos Diaz

Makt och ideal är ett intressant ämne som jag och Carlos diskuterade förra året i Pride House, då ur ett bög-perspektiv. Att vara åtrådd innebär att man har makt, och det finns många olika faktorer som gör dig åtrådd: vältränad kropp, ungdom, etnicitet. Att folk använder den makten på konstiga sätt, till exempel genom uttalad rasism, visas till exempel på bloggen Douche Bags of Grindr (Grindr är en raggnings-app för iPhone, där du kan lägga upp en profil och se profiler på andra som är nära dig).

Ämnet är alltså både intressant och aktuellt. Tyvärr höll den här sessionen sämst nivå av  alla jag var på under Pride. Den gav få analyser men jag fick i alla fall med mig lite frågor att fundera på. Sessionens låga nivå berodde inte på att panelen var ointressant. Tvärt om var panelen kompetent och intressant, och hade mycket att berätta. Problemet var att så fort man snuddade något intressant gick man vidare istället för att gräva. Apollo fick inte utveckla sina tankar speciellt mycket mer än ”araber exotiseras och ses som den farlige som man blir påsatt av”, Maria förde ett resonemang som bara det i sig förmodligen krävt 30 minuter för att berättas om och Carlos hade några poänger men de krävde frågor från publiken för att bli väldigt tydliga.

Jag tror helt enkelt att kombinationen ovan moderator och kort om tid för varje ämne (sessionen som helhet landade på ungefär en timme).

Med det sagt så gick jag inte därifrån helt lottlös. Några formuleringar satte ord på tankar jag haft tidigare, till exempel när Maria Lönn sa att många HBT-personer ser marginaliseringen som en ursäkt att inte ta ansvar för [den makt ens vithet innebär]. Det var också intressant när Carlos påpekade att ”vithet” är en tolkningsbar och ibland relativ term. Jämfört med någon som är svart är både folk från norra och södra Europa vita, men man kan även göra vissa rangordningar inom Europa.

Maria Lönn pratade om att programmera om vad man tänder på, vilket jag ifrågasatte i en fråga. Då ändrade hon det till att vara medveten om att det vi tänder på formas av vår kultur och vårt samhälle. Det senare håller jag med om, det ger oss verktyg att förändra kultur och samhälle på sikt. Att däremot politisera mitt sexliv genom att börja titta på saker jag inte finner attraktiva är snudd på poänglöst. Lite som att försöka fixa klimatproblemen genom att sluta andas istället för att se till att vårt samhälle får processer som är hållbara ur klimatsynpunkt.

Bäst: problematisering av öppenheten var också intressant. Till exempel kan den i sig kan utlösa konflikter till exempel vem som får vara öppen: fjollan vs machokillen, vaniljsex vs BDSM. Öppenhet kan också skapa hierarkier baserat på vem som är mest öppen (=mest modig).

Sämst: tävlingen i vem i panelen som var minst utbildad när en publikdeltagare kritiserade panelen för att använda krångliga ord och ett språk som inte var öppet och inkluderande.

Priderapportering

Prideflaggor i Gallerian

Jag ligger lite efter med Priderapporteringen här i bloggen. Den tiden jag hade tänkt ägna åt att skriva har jag istället lagt på det som (på delad förstaplats med Arnaud) är mitt livs bästa semesterromans.

Jag har istället för att skriva legat och ömsom hånglat och haft pillow talk med en yngre och snyggare Ed Harris. Efter två mycket lyckade romanser insåg jag vad hemligheten för det är:

[blackbirdpie url=”http://twitter.com/#!/kazarnowicz/status/99197735814705152″]

Det kommer sammanfattningar av alla seminarier jag varit på, fotografier från både Pride Sergel och Pride Park (som numera tydligen döpts om till Pride Kungsan) och idag fredag kommer det också en debattartikel i Aftonbladet skriven av mig. Tills dess kan du se guldkornen från seminarierna jag varit på genom att läsa mitt Twitterflöde (du som inte är van med Twitter, tänk på att de tweets som listas högst upp är de senaste, så läser du uppifrån och ner får du den i omvänd kronologisk ordning).

Pride dag 1: invigningen i bilder

Stora scenen 45 minuter innan invigningen
45 minuter innan invigningen är det ganska tomt framför stora scenen. Folket som kommit till parken håller till på gångstråken vid restaurangerna.
Mellanscenen i Pride Park
Mellanscenen i Pride Park är riktigt fin och snyggare än stora scenen.
Parken var ännu inte färdigställd, och uppbyggnad och förberedelser hölls in i det sista. Här håller Zipper på att lassa in öl.
Parken var ännu inte färdigställd, och uppbyggnad och förberedelser hölls in i det sista. Här håller Zipper på att lassa in öl.
Dryckespriser i Pride Park
Pride må vara gratis, men ölen är ohemult dyr. 55 kronor för 33 cl ger ett literpris på 165 spänn. Priserna är desamma hos alla restauranger.
Jonas Hedqvist
Jonas Hedqvist och Diamond Dogs inledde invigningsgalan med "I am what I am". Lite pikant att Jonas inte fixade de höga tonerna, men låten är ett av de bästa ledmotiven till Pride.
Straight Up
Straight Up framförde den officiella Pride-låten "Show the world tonight". Låten gör sig så mycket bättre live på scen än den gör sig förinspelad.
Moa Svan
Moa Svan, som jag inte hört speciellt mycket av tidigare, var på det hela en bra konfrencier. Vissa av skämten är tama på ett snudd på fegt sätt, men hon lyckades också klämma in en del roliga poänger, som tipset till heteros som inte fattar vad man gör i Parken: "Ta en bög i handen och gå bort till toaletterna så finns en överraskning där"
Kjell Rindar och Anna Mohr
Kjell Rindar och Anna Mohr var de första invigningstalarna. De drog en snabbversion av den svenska hbt-rörelsens historia från 50-talet och framåt, kryddad med personliga anekdoter. En värdig öppning på Pride!
Neo
Neo (som för övrigt också skulle kunna heta "Mika light", både utifrån utseende och sound) uppträdde. Proffsig på scen och hyfsat okej låtar. Jag vet inte om det var låtarna eller Neo som gjorde de små heterotjejerna runt mig mest upphetsade, men skrek gjorde de.
Moa Svan och Petra Hammargren
Moa Svan och Petra Hammargren bjöd på en förhandsvisning av stand up-showen på torsdag i Pride House. Spontant kände jag att det finns potential och att det kommer att bli en kul show. Jag hade dock gärna sett lite vassare och elakare humor, det här är fläckvis snällt på gränsen till menlöst och fläckvis vasst och roligt. Man ska inte försöka att tillfredsställa alla.
Miss Brandi Russell
Miss Brandi Russell har gjort en av b-sidorna till årets pridelåt. Ljudet var lite off under delar av hennes uppträdande och jag fick ingen känsla för låten. Dansarna var mer entusiastiska än duktiga, men Brandi lyckas äga scenen rätt bra.
Thomas Beatie
Thomas Beatie var en av invigningstalarna. Han körde ett inspirationstal (med välförtjänta kängor till svenska regeringen i frågan om tvångssterilisering av transpersoner) baserad på hans och hans familjs historia. Jag minns speciellt två saker: när han sa att han är här för att visa svenska politiker de tre vackra barn som denna man fött tillsammans med sin fru, och att sterilisering av det kön personen inte identifierar sig med inte innebär att det rätta könet växer ut.
Heterostaket
TGI Friday's är inte en del i Prideparken, och inhägnaden går precis vid deras uteveranda. Egentligen är det parken som är inhägnad, men formen på inhägnaden plus det faktum att det finns en öppen på den inhägnade delen gör att det känns som om heterosarna är inhägnade på TGIF.

Samtliga bilder är fria att använda så länge du anger mig som fotograf och länkar till min blogg. De finns att ladda hem i hög upplösning från mitt Flickr-konto.

”Krig, kön & sexualitet” på Armémuseum

Vad? Guidad visning av Armémuseum ur ett ostraight perspektiv
Var? Armémuseum, Riddargatan. Ett stenkast från Östermalmstorgs tunnelbanestation.
När? 13.00 tisdag, onsdag, torsdag och fredag under Prideveckan

Snabbrecension: Armémuseum är väl värt ett besök av flera anledningar, även om du kan skippa den guidade turen. Besöker du museet för första gången blir upplevelsen bäst om du har runt två timmar på dig.

Ingången till Armémuseum flankeras av regnbågsflaggor
Ingången till Armémuseum flankeras av regnbågsflaggor

Lång recension: Min spontana tanke efter att ha gått den guidade turen var att guiden egentligen inte fyllde någon funktion. Jag tror att jag hade fått ut mer av att gå runt själv och läsa om de olika delarna, vilket går utmärkt. Den guidade turen tar oss igenom valda delar av basutställningen (”Vem äger bilden av historien?”) och Elisabeth Olsson Wallins utställning ”King, Queen & Queer”.

Karl XII tolkad av Elisabeth Olsson Wallin
Karl XII av Elisabeth Olsson Wallin.

Just guiden blir det märkligaste inslaget. Han berättar att han egentligen inte jobbar som guide utan som grafisk formgivare på Armémuseum, men att han projektlett utställningen och därmed också kör den guidade turen. Jag börjar genast fundera på om han blev projektledare för en hbt-utställning för att han själv inte är straight, vilket i sig skulle vara märkligt.

Han berättar egentligen det som står i informationsmaterialet, men lyckas aldrig förmedla känslan ”jag vet vad jag pratar om” – vilket inte är så konstigt då varken ”anordna utställningar” eller ”hålla guidade turer” ingår i det han egentligen är anställd att göra. Kanske växer han in i rollen framåt slutet på veckan, men spontant skulle jag säga att du lika gärna kan gå runt med en kompis och få ut mer av att tillsammans läsa och reflektera över materialet.

Regnbågsflaggan markerar delar i basutställningen som ingår i "Vem äger bilden av historien?"
Om du väljer att gå runt själv och se "Vem äger bilden av historien?" är det små regnbågsflaggor som markerar de delar av utställningen som beskrivs ur ett hbtq-perspektiv

Med det sagt så tycker jag att Armémuseum absolut är värt ett besök: Dels för ”Vem äger bilden av historien?”, dels för hela basutställningen, och dels för uställningen ”Body Armour”.  Basutställningen ger kanske den enskilt bästa och mest kompletta bilden av Sveriges historia. Regenterna sätts i något slags kontext, krig påverkar och påverkas av politiska och samhälleliga tendenser. Det handlar kort sagt inte enbart om vapen och soldater utan om samhället i stort. ”Body Armour” visar en en serie biomekaniska varelser födda ur ett fritt fantiserande kring krig, sexualitet, drifter och kroppsligt förfall. Tänkvärt, störande och intressant på många plan.

Rifleman's Creed
Du får höra "Rifleman's Creed" när du går in till utställningen "Body Armour". Det är en del av doktrinen för amerikanska soldater. Krig, dödande och soldater beskrivs alla med manliga pronomen och ord (he, brother) vilket är intressant.
Installation i Body Armour
Att höra soldater mässa "Rifleman's Creed" där geväret utmålas som en vital del av dem själva, samtidigt som man ser installationer som denna ger en annan, fläckvis morbid, dimension till ramsan.
Installation i "Body Armour"
En annan installation som tillsammans med "Rifleman's creed" och de andra soldatramsorna som kommer ur högtalarna, lämnar en smått surrealistisk känsla.
Den mest störande installationen i "Body Armour"
Den här installationen i "Body Armour" är fantastisk. Den är stötande, störande, surrealistisk, äcklig och samtidigt en perfekt skildring av krig.

Alla bilder finns upplagda på mitt Flickr-konto, och får användas fritt så länge du anger mig som fotograf och länkar till min blogg.

Pridebloggande och mitt Prideprogram

Prideband / Stockholm Pride 2011
Jag har pressackreditering, men eftersom jag gillar Pride och tycker att det är viktigt att stötta oganisationen och företeelsen ekonomiskt köpte jag ändå Pridepaktet XL.

I år har jag fått pressackreditering till Pride och kommer att ägna en hel del tid, blogginlägg och twittrande (@kazarnowicz på Twitter) för att dela med mig av saker. Jag har lånat lillebrors grymmekamera, hoppas att min Macbook Air kommer fram innan veckan gått allt för långt och kommer att få mycket användning för min portabla iPhone-laddare.

Här är mitt urval av punkter i Prideprogrammet som jag vill se, med eventuella kommentarer.

måndag 1 augusti

13:00

Visning: Krig, kön & sexualitet

Armémuseum

Vi berättar om könsöverskridande karoliner, prostituerade kavallerister, kärnfamiljsnorm och kärnvapenhot. Och vi ställer oss frågan: hur hetero var egentligen drottning Kristina, Karl XII och Gustav III?

Plats: Armémuseum, Riddargatan 13, T-T-Östermalmstorg
Pris: Fri entré med Pridepaketet! Ord. 80 kr
Tider: må 1–fr 5 aug 13:00   –14:00

Min kommentar: Armémuseum hade redan under Europride en utställning om HBT-historia i militären. Armémuseum är i mitt tycke det bästa museet om man vill ha en bra överblick över Sveriges historia, eftersom Sveriges historia också är en historia av krig. Att sätta regenterna i ett samtidspolitiskt sammanhang gör att de blir mer än namn och årtal. Jag hoppas att man i år vässat HBT-biten, som 2008 var fläckvis bra och fläckvis krystat.

 

18:00

Invigning av Stockholm Pride

Stockholm Pride

Under Stockholm Prides invigning får vi lyssna till årets invigningstal och pridelåt. Invigningstalare: Thomas Beatie, Anna Mohr och Kjell Rindar. Pridelåt: Show the World Tonight med duon Straight Up. Delar av invigningen sker på engelska.

Plats: Pride Kungsan (Stora scenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen
Tider: må 1 aug 18:00   –23:30

tisdag 2 augusti

12:00

Hbtq i slutna miljöer

Fångarnas riksintresseorganisation (FRIO)

En föreläsning om de problem som finns för hbtq-personer inom fängelser och i rättspsykiatrin. Medverkande: Karolina Johnsson.

Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: ti 2 aug 12:00   –12:45

Min kommentar: Intressant ämne. Jag har funderat lite hur det ser ut för hbt-personer i till exempel fängelse.

 

13:00

Poly för nybörjare – att öppna upp sig för kärlek

Polyföreningen

Hur lever man ickemonogamt? Hur lever man öppet ickemonogamt? Våra föreläsare berättar och har frågestund om poly och relationsanarki. Medverkande: Gabriel Velarde och Magnus Hübner

Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen
Tider: ti 2 aug 13:00   –13:45
Min kommentar: Jag är inte säker på var jag själv står i frågan när det gäller mina relationer, men jag gillar polytanken. Framför allt gillar jag ifrågasättandet av dagens relationsnorm.
14:00

Hierarkier, makt och ideal i hbt-världen – femininitet, maskulinitet och ”de andra”

RFSL

Makt och ideal inom hbt-världen var ett av flera teman i RFSL:s 60-årsjubileumsbok, nu träffas bokens redaktör, Anna-Maria Sörberg, diskuterar detta med några av skribenterna Medverkande: deltagare Maria Lönn, Carlos Diaz och Fredrik Apollo Asplund Moderator: Anna-Maria Sörberg Programpunkten är flyttad till klockan 14.00 och förlängd med en timma.

Plats: Pride Sergel (Kulturhustaket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen
Tider: ti 2 aug 14:00   –15:45
Min kommentar: Förra året hade jag och Carlos Diaz ett samtal i Pride House om maskulinitet och bögar. Det ska bli spännande att höra den här debatten.

 

15:00

Myten om de rosa pengarna

Vänsterpartiets riksdagsgrupp

Bögar tjänar mindre än heteromän. Vad beror det på, och är de rosa pengarna därmed en myt? Hur ser diskrimineringen av hbtq-personer i arbetslivet egentligen ut och vad kan vi göra åt den? Medverkande: Shadé Jalali, likabehandlingsexpert Unionen, George Svéd, enhetschef Diskrimineringsombudsmannen, Representant från RFSL och Josefin Brink (V) / Hans Linde (V), moderator.

Plats: Pride Sergel (Studio 3), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: ti 2 aug 15:00   –15:45

Min kommentar: Jag ser framför allt fram mot undersökningen som visar det här. Det är onekligen komplicerat att hävda något som helst om bögars inkomster så länge man inte definierat vad en bög är. Jag tror att man kommer ett steg närmare om man pratar om ”öppna bögar”.

 

16:00

Lika uniform, lika behandling?

ESF-projektet, Mervärt, som drivs av RFSL, Svensk BevakningsTjänst och Storstockholms brandförsvar

Är det svårare att arbeta med hbtq- eller likabehandlingsfrågor inom uniformsyrkena? En paneldiskussion om hur hbtq- och likabehandlingsfrågor hamnade på dagordningen och om strategier för att arbeta normkritiskt inom uniformsyrkena. Medverkande: Maria Sjödin, RFSL (moderator), Karl Sandberg, Svensk BevakningsTjänst, Robert Eriksson, Storstockholms Brandförsvar samt representanter från Polisen och Försvarsmakten.

Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: ti 2 aug 16:00   –16:45

Min kommentar: Här är jag framför allt intresserad av att höra brandförsvaret, efter att ha läst DN-artikeln om hur ”kvinnor hotar brandmäns gemenskap” (som blir än intressantare om man först läser intervjun med Alexander Bard i SvD om den nya mansrollen och behovet av homosensualitet)

 

onsdag 3 augusti

12:00

Hiv, brott och straff

RFSU, RFSL, HivSverige

Sverige är ett av de länder som straffat flest personer för att genom oskyddat sex överfört eller utsatt någon annan för hiv. Enligt FN bidrar denna kriminalisering till stigmatisering – utan risken för positiv inverkan på hiv-preventionen. Vad behöver ändras? Medverkande: Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande RFSL och ledamot i Nationella Hivrådet, Lars Olsson, juridisk rådgivare RFSU, Joakim Berlin, Hiv-Sverige, Maria Ferm (MP), ledamot i justitieutskottet, Fredrick Federley (C). Moderator: Kristina Ljungros, ordförande RFSU.

Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: on 3 aug 12:00   –13:00

Min kommentar: Smittskyddslagen i Sverige är helt galen. Genom att inte ta reda på din HIV-status slipper du undan ansvar, eftersom du måste upplysa en sexualpartner om din HIV-smitta ifall du testat dig positivt. Dessutom lägger det allt ansvar på en part vid sex, istället för att dela ansvaret jämnt mellan alla inblandade.

 

13:00

Ungdomars sexualvanor

RFSU

Hur står det till med ungdomar och sex i dag? Vilka är våra kunskapskällor och vad vet vi? Medverkande: Gustav Nilsonne (moderator), Veronika Halvarsson, doktorand i sociologi. Anna-ChuChu Schindele, enheten för hivprevention och sexuell hälsa, Smittskyddsinstitutet. Gisela Helmius, professor emerita och mångårig sexualaktivist.

Plats: Pride Sergel (Bandlerrummet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: on 3 aug 13:00   –13:45

Min kommentar: Sist jag blev uppdaterad på det här området var i början av 2000-talet när jag jobbade på RFSL som skolinformatör.

 

14:00

Gaming för normbrytare

Stockholm Pride

Edward Summanen. I spelvärlden har spelaren full frihet – eller? Gamers, queers, akademiker, spelskapare och nördfeminister diskuterar. Medverkande: Åsa Roos, Teresa Axner, Ina Bäckström, Maria Sjöberg, Vio Szabo,

Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: on 3 aug 14:15–15:00

Min kommentar: privat är det här den roligaste punkten under veckan, gaymer som jag är.

 

16:00

Seminarium: Surrogatmödraskap

Hbt-socialdemokrater Stockholm

Seminarium: Surrogatmödraskap. Medverkar gör bland andra Barbro Westerholm (Fp) och Robert Skoglund (surrogatförälder och socialdemokrat).

Plats: Spegelsalen på Berns, Berzelii Park, T-Karl XII:s torg
Tider: on 3 aug 16:15–17:15

 

18:00

Stockholm Pride Hardcore Night

Stockholm Pride

För första gången i Stockholm Prides historia presenteras en hel kväll med bara rock. Hela sex band kommer att rocka loss i Kungsträdgården under onsdagskvällen. Kvällens band är: Coverakuten, Crucified Barbara, Tantrum To Blind, Stalingrad Cowgirls, Dynazty och Treat.

Plats: Pride Kungsan (Stora scenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen
Tider: on 3 aug 18:00   –23:30
Pressackreditering till Stockholm Pride
Jag gillar att Pride ackrediterar bloggare, och jag gillar att namnet på min blogg också kan tolkas som min titel.

torsdag 4 augusti

11:00

Idrottsrörelsen och homofobin/transfobin

RFSL & RFSL Ungdom

Idrottsrörelsen har betonat vikten av att jobba med värderingar inom rörelsen. Har detta verkligen bidragit till en mera öppen idrottsrörelse för hbtq-personer? Medverkande: Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande RFSL, Emelie Mire Åsell, ordförande RFSL Ungdom, Mattias Hjelmberg, Riksidrottsförbundet och Håvard Övregård, Med idretten mot homohets, representant från Stockholm Snipers.

Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 11:00   –11:45

Min kommentar: Det är trist att två av tre sportrelaterade programpunkter i Pride House ligger på samma tid. Jag skulle även vilja lyssna på ”Sport och HBTQ” som går samtidigt.

 

12:00

Sex mot ersättning bland unga hbtq-personer

RFSL Ungdom

Varför har unga hbtq-personer sex mot ersättning? Vilka upplevelser och behov kan finnas? Vilka kopplingar finns mellan självkänsla och destruktivt sex? Under det här seminariet kommer resultat som ger svar på de frågorna att presenteras! Medverkande: Mina Gäredal.

Plats: Pride Sergel (Bryggan), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 12:00   –12:45

Min kommentar: Jag hoppas att den här rapporten är så politiskt ofärgad som möjligt. I princip alla offentliga diskussioner kring ämnet är annars politiska, det är omöjligt att rapportera utan att utmåla sexsäljare som offer. Jag hoppas att Pride kan vara en fristad för en mer nyanserad diskussion.

 

13:00

Män som säljer sex till män

RFSL

Kom och lyssna på Suzann Larsdotter och Jonas Jonsson som utmanar gängse syn på de aktörer som säljer sex. Observera att programpunkten är flyttad till klockan 13.00-13.45

Plats: Pride Sergel (Bryggan), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen
Tider: to 4 aug 13:00   –13:45
14:00

från vaggan till graven – separatism som strategi

Stockholm Pride

Varför behövs separatistiska mötesplatser för hbtq-personer? Vi hör representanter från fritidsgårdarna Egalia och Habitat Q samt äldreboendet Regnbågen mötas och prata om slutenhet som behov över generationsgränserna. Observera att programpunkten är flyttad till klockan 14.00 – 14.45.

Plats: Pride Sergel (Kulturhustaket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 14:00   –14:45

Min kommentar: jag är fläckvis separatist i hbt-frågan, och fläckvis är jag mot det (ambivalent, jag?). Jag inser att det idag finns ett behov av separatism, men hoppas att det i framtiden inte ska behövas.

 

15:00

Suicidal experiences among lgbtq-youth and what made them survive?

A. Svensson Terapi & Utbildning AB, Ullakarin Nyberg, Med. dr och överläkare

Vilka är överlevnadsfaktorerna för hbtq-ungdomar i riskzonen för självmord och hur ser faktorerna för återhämtnings ut? Medverkade: Ullakarin Nyberg, med. dr och överläkare och Annelie Svensson, socionom och privatpraktiserande legitimerad psykoterapeut. Språk: Engelska

Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 15:00   –15:45

Min kommentar: det här har tydliga kopplingar till ”Det blir bättre” (som nu är igång igen på svenska)

 

16:00

Ätstörningar – normalkroppar, förvrängningar och paradoxer

Ätstört. Kroppar som stör

Beror ätstörningar på ideal? Vad skapar ätstörda kroppar och vad gör en ätstörd kropp? Om självsvält och samtida paradoxer. Medverkande: Samira Ariadad, skribent, aktivist.

Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: to 4 aug 16:05–16:45

Min kommentar: Jag är lite orolig över att ”ätstörningar” ska vara synonymt med ”anorexia” och ”tjejfråga” eftersom den enda medverkanden som listas är tjej och beskrivningen verkar handla mer om svält än om andra ätstörningar som t ex ortorexi.

 

17:00

Homohumor – eller kanske bara en vanlig trött stand-up

Stockholm Pride och Moa Svan

PrideComedy ”Homohumor – eller kanske bara en vanlig trött stand-up” Moa Svan (Kyss min plysch i P3) bjuder på show och Prideglam när hon drar ihop sina favoritkomiker för en humorkväll i regnbågens tecken! Pernilla Hammargren (Humormaffian), Anni Isis (flatkomiker), Shanti Rydwall-Menon (Vinnare P3 Humohimlen Live i Uppsala) Evelyn Mok (SVT Humor)

Plats: Pride Sergel (Hörsalen), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen
Pris: 70kr (50kr med Pridepaketet)
Tider: to 4 aug 17:30–19:00
Min kommentar: Det ska bli skönt med lite lättsam övergång till Schlagergalan.
18:00

Schlagergala

Stockholm Pride

Stockholm Pride presenterar den största schlagergalan någonsin. En artistkavalkad utan dess like kommer att sätta Stockholm i gungning under torsdagskvällen!

Plats: Pride Kungsan (Stora scenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen
Tider: to 4 aug 18:00   –23:30

 

23:00

Den självklara efterfesten

Stockholm Pride

Kan du inte få nog av Pride i Kungsträdgården? Varje kväll ställer Stockholm Pride upp en DJ att spela för oss som vill dansa i botten på fontänen i Kungsträdgården! Välkomna till den ultimata och självklara efterfesten! För uppdaterad information om vilka DJ:s som spelar, besök: www.stockholmpride.org.

Plats: Pride Kungsan (Mellanscenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen
Tider: må 1 aug 22:00   –00:30, ti 2–to 4 aug 23:30–00:30, fr 5–lö 6 aug 00:30–01:30

fredag 5 augusti

11:00

Porn Star Talk

Stockholm Pride

Välkommen till It’s Just Sex – GayPorn samtal med värdarna Jason Seachrest och Matthias Mattsson, där vi hoppas informera, underhålla och kittla. Lite lustigt, alltid snuskigt frågar vi porrstjärnorna Michael Brandon och Scott Spears från Porn Stars Buck Angel de frågor som ni vill ha svar på. Förbered er på att bli utmanade och underhållna. Språk: Engelska

Plats: Pride Sergel (Kulturhustaket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 11:00   –11:45

Min kommentar: det här kan bli mycket intressant med rätt intervjuare.

 

12:00

Män som blivit våldtagna av män

Stockholm Pride, Högskolan i Kristianstad och Järva mansmottagning

Män som blivit våldtagna av män saknar ofta ord för att prata om vad de varit med om. Hur ska vi kunna möta dessa män inom de olika organisationer som möter dem? Medverkande: Hans Knutagård, Högskolan i Kristianstad, Salar Shalmashi, Järva Mansmottagning.

Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 12:00   –12:45

Min kommentar: Kontrasten att gå från ett seminarium där man pratar med porrstjärnor som förhoppningsvis tycker att sex är kul och välbetalt, till ytterligheten där sex avtvingas en med våld kommer bara den att bli intressant.

 

13:00

Öppenhet på arbetsplatserna

LO

LOs vice ordförande Ulla Lindqvist kommer att presentera en opinionsundersökning, som LO gjorde under juni 2011, om en öppen och inkluderande arbetsplats.

Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 13:00   –13:45

 

14:00

Normkritisk sexualupplysning

RFSU

Två av Sveriges mest meriterade sexualupplysare samtalar om normkritisk sexualupplysning. Varför är normkritik viktigt? Och är det egentligen krångligt eller enkelt? Var finns de stora vinsterna och finns det några nackdelar? Medverkande: Lotta Björkman (vice ordförande RFSU Stockholm, skribent i boken ”Normkritik”) (moderator), Inti Chavez Perez (sexualupplysare och författare till boken Respekt) och Sandra Dahlén (sexualupplysare och författare).

Plats: Pride Sergel (Kafé Klara ), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen
Tider: fr 5 aug 14:00   –14:45
Min kommentar: Jag tror inte att jag någonsin träffat Sandra Dahlén, men jag har alltid gillat hennes sköna inställning till sex, kön och upplysning. Jag gillar RFSU och den smärtar mig att den här sessionen ligger samtidigt som ”Homofobi inom idrotten” nedan. Jag kommer att bestämma mig för vilken jag vill se i sista stund.

Homofobi inom idrotten – nya röster, gamla problem?

Hallongrottan

Vi tar avstamp i Anton Hyséns beslut att komma ut och samtalar om hur det kommer sig att det dröjt först till 2011 innan någon manlig fotbollsspelare kommit ut. Vad gör RF för att underlätta för sina idrottare att komma ut? Medverkande: Bettan Andersson (fd. ordförande för Svenska boxningsförbundet), Johannes Sandreyo (författare), representant från Riksidrottsförbundet (RF) samt samtalsledare.

Plats: Pride Sergel (Ekoteket), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 14:00   –14:45

 

15:00

’Gayted’ Communities – Marginaliserade Maskuliniteter i Beirut

Erica Li Lundqvist, doktorand i islamologi, Lunds universitet

Erica har under flera år specialiserat sig på homosexualitet och islam. Hon har bott i Libanon under längre perioder där hon intervjuat homosexuella muslimer om deras vardag och livssituation. Föreläsningen kommer vara baserad på erfarenheter därifrån.

Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 15:00   –15:45

Min kommentar: västvärldens syn på homosexualitet som identitet är onekligen inte helt oproblematisk när den exporteras till länder där det är ett beteende.

 

16:00

Rikspolisstyrelsen och hatbrotten – var tog prioriteringen vägen?

RFSL

Vad händer med hbtq-personers säkerhet och Polisens arbete mot hatbrott när Rikspolisstyrelsen inte prioriterar frågan? Välkommen till debatt! Medverkande: Anna-Maria Sörberg (moderator), Markus Svedén, Hatbrottsgruppen Stockholmspolisen, Christian Antoni Möllerop vice förbundsordförande, RFSL, Beatrice Ask, justitieminister, representant från Rikspolisstyrelsen.

Plats: Pride Sergel (Akvariet), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-T-Centralen Tider: fr 5 aug 16:00   –17:45

Min kommentar: Jag ska villigt erkänna att jag mest la till den här för att Beatrice Ask är med. Det var något slags freak show-tanke hos mig, lite som ”se en get med två huvuden”.

 

17:00

Sean-Magnus på Pride

Stockholm Pride presenterar stolt: Riksteatern

Smakprov ur succéföreställningen – Sean-Magnus Älskar Man – en sexig, bitter och kärlekskrank afton tillägnad mannen.  Kittlande ekivoka texter och smäktande kärleksballader. Duon Sean Kelly och Magnus Skogsberg sjunger, kvider och längtar innerligt.

Plats: Pride Kungsan (Mellanscenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen
Tider: fr 5 aug 17:15

lördag 6 augusti

13:00

Prideparaden

Min kommentar: En av mina favoritgrejer med Pride. Jag kommer som vanligt att fotografera. I år ska jag scouta ut något riktigt bra ställe att fotografera på.

 

17:00

Stockholm Pride Party Night

Stockholm Pride

Efter paraden samlas vi i Kungsträdgården för en galen partykväll! Hela kvällen kommer vara en enda stor fest och för att orka med rekommenderar vi att ni fyller på med vätska och mycket mat!

Plats: Pride Kungsan (Stora scenen), Kungsträdgården, T-T-Centralen
Tider: lö 6 aug 17:30–23:45

Recap av Stockholm Pride 2010

Årets paradögonblick:
”Stolta föräldrar till homosexuella” rev som vanligt ner mest applåder från (den mestadels straighta) publiken, tätt följt av Gaypoliserna. Det i sig är en intressant företeelse, som om heterosexuella som accepterar sina barn som de de är förtjänar mer beröm än barnen själva. Eller som om HBTQ-personer med ett klassiskt maskulint yrke förtjänar mer beröm än dito personer som jobbar som sjuksköterskor (som också hade ett eget ekipage). Jag blir mest berörd av sektionen ”Marching for those who can’t” och budskapen från den angränsande sektionen HEF (Humanetiska föreningen)
Marching for those who can't

Dock var det största ögonblicket för mig att folk slutade applådera när Migrationsverkets sektion passerade. Det var knäpptyst på Strandvägen nära Djurgårdsbron, där jag stod. När sektionen passerat mig hörde jag några i publiken bua. Att jobba på Migrationsverket och bidra till att andra HBT-personer blir utvisade till tortyr och död är inget annat än total jävla ryggradslöshet, och att gå i paraden med den sektionen är att pissa på det som Pride står för.

Årets fest: Bögjävlarnas underklädesfest
Visserligen var jag inte på någon annan av festerna, men det var mest för att bespara mig själv besvikelsen att jaga samma upplevelse av prestigelöshet, dekadens och kärlek som präglade Högkvarteret på tisdagen. Det är väldigt avväpnande och avslappnat att gå runt bland en massa människor när alla är mer eller mindre halvnakna och svettiga. (Ska vi lägga med privata fester här så vann den privata efterparaden-festen jag var på över Bögjävlarna på ren dekadens, men mer om det i ett annat inlägg.)

Årets besvikelse: 90’s-kvällen

Precis som Dee Lites ”Groove is in the heart” riskerar det här att bli en one hit wonder om man inte skärper sig rejält till nästa år. 2009 var den här kvällen välregisserad och visade potential att bli en riktigt värdig arvtagare till Edvard af Silléns schlagerkvällssuccé. Man lade ribban högt, artisterna fick ta plats baserat på deras totala bidrag till 90-talets musik. Duetten mellan Dr Alban och Haddaway var fantastisk, och E-Type lyckades verkligen engagera publiken. I år var det hjärnsläpp i princip hela vägen. Di Leva med fyra låtar är den minsta missen. Att släppa upp Rednex på scen i närmare en timme och låta dem göra Cotton Eye Joe två (eller var det tre?) gånger är som att servera sushi med den syltade ingefäran som huvudingrediens. Sash! session var bra och lagom lång, och även om jag hellre sett Venga Boys placerade före Sash! så funkade det okej. Men att efter Sash! och Venga Boys släppa upp Diamond Dogs på scen för att låta dem göra kackiga efterapningar av 00-talslåtar av Madonna och Lady Gaga är som att låta, well, Diamond Dogs vara förband åt Lady Gaga. Den trötta, edgelösa dragshow som Diamond Dogs pysslar med idag hör hemma på finlandsfärjor och som pikanta inslag på dansbandsfestivaler. För er som inte var där så var showen i princip en kackig rip off av videos och koreografi som originalartisterna gjort utan anslag till parodi eller egen kreativitet. Att sen avsluta med Darin istället för att spara honom till lördagen var körsbäret på grädden på moset. Känslan var mest ”men orka”.

Årets meh: den officiella Pridelåten med Ankie Bagger feat. Bonde-Peter
Jag hade fel i min förutsägelse, den här låten var inte årets sekundärskamchock. Både låten och uppträdandet var så menlösa att jag är förvånad om någon annan än Ankie Bagger och Bonde-Peter kom ihåg den här menlösa sörjan efter att tonerna avklingat på onsdagskvällen.

Årets paradbild:
Soldater på väg ut i paraden
Jag gillar verkligen den här bilden. Soldater på väg ut till Pride. Posen och blickarna på killarna hade lika gärna kunnat vara från en tågvagn som lämnar random tågstation 1940, och samtidigt finns detaljer som påminner om att det är ett Pridefirande. Jag gillar påminnelsen att Pride fortfarande är en kamp.

Årets Pride-insikt: ibland får man bara svälja.
Jag är inget schlager-fan, och tyckte inte att någon del av schlagerkvällen var direkt rolig ens när den var på sin topp. Däremot inser jag att schlagerkvällens framgångar finansierat mycket av andra saker på Pride som kanske annars inte skulle ha varit möjliga. Till exempel Pride House med alla seminarier och ett inträde på 80:- för ett dagspass för alla som inte vill eller kan lägga 800:- på ett veckopass.

Årets bästa: flytten av Pride park till Sjöhistoriska.
Själva området utanför Sjöhistoriska kanske inte var så mycket större om man räknar med skogspartiet utanför grusgropen i Tantolunden, men det kändes öppnare och fräschare. Att det var byggt i lite etage bidrog till känslan, liksom att det var luftigt mellan tälten. Prideexpressen från och till Sergels Torg bidrog till att Pride Park kändes mer centralt beläget än när det låg i Tantolunden.