Det här är inte något som jag personligen är inblandad i, men jag tycker om initiativet att forska på området och vill bidra till att sprida budskapet. Hjälp gärna till att sprida det, ju bättre underlag desto mer kvalitativ forskning. /Micke
Vilken betydelse har det för män som säljer sex till män att berätta eller att inte berätta om dessa erfarenheter?
Berättande kan ses som något viktigt samtidigt som det finns stora skillnader i vad, hur mycket och när människor berättar. Att detta också gäller personer som säljer sex framgår i RFSL:s rapport från 2011, där erfarenheterna varierar från de som berättat till de som inte berätta för någon. Jag är intresserad av berättandets och ickeberättandets betydelse med fokus på män som säljer sex till män.
Är du intresserad av att dela med dig dina erfarenheter och tankar kring detta?
Jag söker dig som identifierar dig som man, är över 15år och har en eller flera gånger sålt sex till män.
Du kan delta genom att göra en intervju med mig, antingen genom en personlig intervju då vi träffas, eller via Skype, MSN eller via e-post. Deltagandet är frivilligt och du kan när som helst avbryta intervjun. Alla namn, platser och andra kännetecken kommer att bytas ut så att du som intervjuas ej kommer att kännas igen. Du kommer att vara anonym.
Denna studie kommer att presenteras i en masteruppsats i socialt arbete och mänskliga rättigheter vid Göteborgs Universitet.
Är du intresserad eller har några frågor, hör gärna av dig till mig:
Linda Palhamn
Tel: 0708- 974 839
guspalhl@student.gu.se
Jonas Jonsson och Suzann Larsdotter pratade om män som säljer sex till män
Det här var en uppföljare på sessionen om ”Sex mot ersättning bland unga HBTQ-personer”. Den baserar sig på en annan del i samma rapport ”Osynliga Synliga Aktörer”. Anledningen till att denna del handlar om MSM (män som har sex med män) är att arbetet också hade en HIV-preventiv vinkel (HIV-spridning mellan lesbiska är så sällsynt att det är närmast icke-existerande).
Det blir intressant direkt från start. Suzann och Jonas berättar om statliga utredningar kring prostitution och deras syn på sexualitet och kön. I utredningen ”Prostitutionen i Sverige — bakgrund och åtgärder” (SOU 1981:71) skriver man ”SOU1981:71: ”en homosexuell säljare kan uppleva sexuell attraktion gentemot köparen, något som inte förekommer om säljaren är hetero” [notera att det här inte är ett ordagrant citat, det är förkortat då jag bara hade 140 tecken att skriva ner det på]. Samma utredning har uttryckligen sett manlig prostitution som mindre nedbrytande för individen. Det är ganska tydligt att myndighetssynen på MSM-prostitution färgas av synen på bögar/män som promiskuösa: ”knullar man runt kan man lika gärna ta betalt”.
Personer som jobbar med ungdomar ofta ser unga killars sexsäljande som experimenterande/utforskande av sexualitet, i synnerhet om killen är ostraight. När det gäller tjejer som säljer sex ser samma personer det som problematiskt och utnyttjande. Tillsammans vittnar allt detta om en 50-talssyn på könsroller och sex hos stat och myndighet: män vill ha sex, kvinnor tillhandahåller det.
Det ska tilläggas att senaste utredningen kring prostitution, som gjordes 2010, har börjat definiera män som säljer sex som offer, och man har där behållit hela skrivningen kring manlig prostitution men strukit formuleringen om att det skulle vara mindre nedbrytande.
Den undersökning som RFSL gjort tar, till skillnad från tidigare statliga utredningar, inte hänsyn till säljarens och köparens självidentifikation, utan utgår från könet på säljare/köpare. Även FTM och MTF har intervjuats. Det finns dock ingen svensk forskning specifikt på transpersoner som säljer sex. Det man vet är att transpersoner är mest utsatta när det gäller våld i samband med sexförsäljning.
Förväntningar på att sälja sex från många är tillfredsställelse (både sexuell och som bekräftelse). En annan förväntning var pengar, som en resurs för allt från ”symbolisk summa”, lyxkonsumtion och basbehov som hyra. En såg faktumet att någon betalar för sex med honom som berättelse på att han var snygg/sexig/åtråvärd. Att sälja sex sågs av en som ett sätt att få närhet och tillgång till en annan kropp. En njöt av underkastelsen sexsäljande innebär.
Efter mötet berättar många säljare om existentiella tankar och rädsla för att någon ska få reda på det. Rädslan handlar i många fall om rädsla för andras moralisering, inte att man i grund och botten har problem med sitt sexsäljande.
Precis som i studien om unga hbtq-personer visar denna att personer som har problem med gränser vid sexsäljande har det även vid sex utan ersättning.
Män som säljer sex till män hade i medel haft oskyddat analsex med 10 partners senaste året. Snittet för icke sexsäljare är 2.
Mina Gäredal pratade om sin undersökning om sex mot ersättning bland unga HBTQ-personer
Sex mot ersättning, eller prostitution, är ett av tre ämnen som är stigmatiserande att prata om i svensk politik (de andra två är droger och barnpornografi). För det mesta när det pratas om prostitution pratar man om sexarbetare, inte med dem, och alltid utifrån ett perspektiv att de är offer, på ett eller annat sätt skadade så att deras beslut inte är tillförlitliga.
Precis som när det gäller pornografi har hbt-samhället lite granna frikort, dessutom sanktionerat i statliga utredningar, när det gäller prostitution. Men mer om det i nästa sessionssammanfattning.
Mina Gärestad presenterade delar av ”Osynliga Synliga Aktörer”, den som handlar om unga htbq-personer. Mina har bland annat genomfört djupintervjuer med 13 informater som samtliga har erfarenhet av att ha sex mot någon typ av ersättning, och analyserat svaren på en nätbaserad enkät som besvarades av 295 personer.
16% svarade att de fått ersättning för sex. Framför allt är det unga hbtq-personer som säljer sex: medianålder bland respondenterna var 31 år, medianålder bland dem som hade fått ersättning för sex var 24. Vanligast förekommande åldern bland dem som fått ersättning för sex var 19 år.
Internet var den vanligast förekommande arenan för att inleda kontakt med personer som ville ge ersättning för sex. ”Ersättning” används eftersom det inte bara handlar om sex för pengar. Andra former av ersättning är alkhol, droger, kläder och umgänge (i betydelsen mat/husrum eller resor).
Överlag svarade samtliga att beslutet av sälja sex var ett medvetet val. Anledningarna till att sälja sex var många: sexuellt upphetsande, bekräftelse, pengar, få alkohol/droger. Vissa hade vad de klassade som ”dåligt sex” eller sex för att dämpa ångest och tänkte att de lika gärna kunde få betalt för det. Andra tände på tanken att sälja sex. Andra mönster som Mina tyckte sig kunna urskilja var att vissa hade låg självkänsla, och för vissa handlade det om att få rätt fråga vid rätt tillfälle. Det kunde också röra sig om ett skämt (”nästa gång vi ses får du betala för det”) som bemöttes med ett allvarligt svar (”okej”).
Antal gånger man sålt sex var utspritt, från en enstaka gång till upprepade tillfällen. En av respondenterna definierade sig själv som prostituerad (vilket jag tolkar som sexarbetare). När det gäller gränser sa en person att hen gjorde bara sådant som kändes bra och avbröt om det inte skulle göra det. En annan såg köparen som en kund, där man som säljare fick rucka lite på sina gränser. Några berättade att de hade problem med gränssättning när de sålde sex. Dessa personer hade också svårt att sätta gränser vid sex utan ersättning.
När det gäller köparna var de flesta män, men även kvinnor förekom. Det var vanligare att kvinnor köpte sex av kvinnor, enligt Mina.
Sexsäljare mellan 15 och 20 struntar oftast i kondomen vid såväl vaginala som anala samlag. I de fall köparna förhandlade handlade det alltid om högre betalning för att strunta i kondomen, upplevde en av respondenterna. Alla informanter ville ha säkrare sex, och viktiga faktorer för huruvida de har det är självkänsla och förmåga att sätta gränser.
Sammanfattningsvis kan man säga att bilden Mina gav av dem som har sex mot ersättning var nyanserad. Det var inte extremerna ”offret” eller ”lyckliga horan”, och föreläsningen syftade inte till att problematisera själva sexsäljandet/sexköpandet. Istället ville man förmedla den kunskap man fått utifrån undersökningen. Mina själv sa att en enda ram för hur man jobbar med personer som säljer sex är omöjlig att definiera på grund av olikheterna i anledningar och inställning. Alla såg sex som något lustfyllt och positivt överlag.
De behov som informanterna pratade om var testningsmöjligheter med HBT-kompetens och enkel/billig tillgång till kondomer. Respekt utan ifrågasättande, förutfattade meningar eller moralisering är viktigt vid stöd.
Jag ångrar absolut ingenting, att ångra är att hata sig själv en smula och det har jag förbjudit mig själv att göra. Egenkärlek är en plikt. Och det heter sexarbete och inte prostitution. Det finns fler prostituerade i Sveriges riksdag än det någonsin funnits på Malmskillnadsgatan. Att prostituera sig är att sälja sin själ för pengar och framgång. Att sälja sexuella tjänster är något helt annat.
– Alexander Bard i senaste Magasinet Neo på frågan om att han bland annat varit sexsäljare i Amsterdam och om han ångrar något han inte gjort.
Jag gillar verkligen Magasinet Neo. Den innehåller alltid intressanta vinklar på aktuella ämnen och är härligt fri från moraliserande. Om du inte redan prenumererar på det så rekommenderar jag den skarpt!
INTERNT MEMO
Till: Samtliga medarbetare
Från: Maria Schottenius
Medarbetare, jag hoppas att ingen har missat det faktum att vi på DN enbart pratar om prostituerade kvinnor, aldrig med dem. Den som på något sätt kommenterar affären med den förtappade kvinnan som inte har skam och vett nog att hålla tyst om att hon säljer tillgång till sitt sköte för pengar kommer kallas på enskilt, moralupprättande helgsamtal med undertecknad.
Ni som känner oro för att kolleger på moraliskt underlägsna publikationer skulle ställa frågor kring det hela kan vara lugna, då Pridefestivalen är i antågande. Under Pride-veckan kommer samtliga tidningars nyhetsplats och alla ledare och krönikor att fyllas av homosexuella saker. När Pride är över kommer den skamlösa horan att vara gamla nyheter.
Angående Pride vill jag påminna om att DN:s policy är att homosexuella aldrig har sex, då homosexuellt sex innebär anallekar och vaginalfisting vilket är högst omoraliskt.
Många av er har hört av er och undrat hur detta går ihop med hållningen ”oberoende liberal”. Jag förstår er oro, då det är omoraliskt att ljuga. Därför kommer DN från och med idag att ändra andra stycket i ”Om Dagens Nyheter” till följande:”[…] Maria Schottenius Moral är den mest täckande beteckningen för denna position, som är rotad i DN:s tradition alltsedan Maria blev chefredaktör till att utom titeln 2005. […]”
Till sist vill jag påminna om belöningen som är utlyst för den som avslöjar vem som klottrade ”Maria Schottenius är en frigid moraltant som idkat det fula med Mustafa Can” på personaltoaletterna.
—
Hur kan DN:s medarbetare skriva om Pride när deras stolthet måste ligga på samma nivå som någon som tar den i alla hål utan skydd för femtio öre och ett gammalt tuggummi? Det kan inte finnas många journalister i Sverige som missat det faktum att DN idkar tyst censur av sexsäljerskan Isabella. Samtliga av dessa borde skämmas öronen av sig för att de inte skrivit något (Södermanlands Tidning undantagen). All heder till Louise och alla andra som vägrar låta det hela bara kallna och blåsa förbi.
Vi var inne på Agent Provocateur och beundrade deras underkläder. Jag kände för första gången sedan tonåren en riktigt stark önskan att vara straight. Eller (snygg) transvestit. Eller kanske både och.
Jag önskar jag kunde bära upp en Dita. Eller att jag ville ha en flickvän som bar upp en Christy.
Jag kommer aldrig att förlåta Mr Endi för att han inte köpte bröstvårteutsmyckningarna (de heter ”pasties” på engelska, bara det räcker ju) till tjejen han dejtar. Jag menar, vem ska jag köpa dem till? ”Hej, mamma, här har du en present från Turkiet”?
