Årets fest: Bögjävlarnas underklädesfest. Den hölls redan på tisdagen, men stack ut i mängden. Avslappnat, roligt, svettigt, bra musik och mycket hud. Det enda som var tråkigt var att festen hölls på en tisdag och slutade klockan ett.
Årets nyhet: Bungyjump i Pride Park. Peak Experience ställde dit en 90-meterskran (och den sötaste funktionären av dem alla) och visste inte om det skulle gå runt, men bögarna och flatorna hoppade flitigt och det blev en succé.
Årets tristaste repris: Rengöringsskummet i urinorarena tog slut på onsdagkvällen och fylldes på … aldrig. Hur man för elfte året i rad kan göra samma misstag undgår mitt förstånd.
Årets succé: 90-talskvällen, som kommer att ta rollen som den nya schlagerkvällen. Att se Dr Alban och Haddaway i duett, höra ”What is love?” live och sen dansa till E-type (med originaluppsättning i bandet!) och ”This is the way” var magiskt. Jag gjorde varje 90-talssteg jag kunde få plats med på den lilla dansytan jag hade.
Årets flopp: Schlagerkvällen. Till och med QX, som sällan sågar saker (dags att byta chefredaktör, kanske?) sågade floppen.
Årets karriärbarometer: Söndagsshowen på stora scen. Jag vill inte påstå att Nanne Grönwalls karriär är på väg utför, men att gå från att vara ett nummer på populäraste kvällen (torsdagen) till att bli söndagsunderhållningen (när parken är en-tredjedelsfull med folk som inte ids gå hem efter drugbingon) är onekligen inte ett steg i rätt riktning.
Årets kommentar: ”Seså, schas. Spela inte kränkt. Vi är alla kränkta här.” Robert Fuchs och de övriga i Cunigundas Mammor var i högform under årets drugbingo.
Årets ”det är så dags nu”: Grillen precis innan Zinkensdamms IP hade regnbågsflagga utanför. Elva år senare, och sista året Pride är i Tantolunden.
Pridelycka Ungefär så här lycklig kan jag också känna mig av Pride.
Securitas Det var mycket uniformer i årets Prideparad. Poliser, militärer, brandmän, sjuksköterskor och: väktare. Jag gillar speciellt killen som gick med skylten ”Stolt kollega”. Han har mer civilkurage än Hammarbys och AIK:s A-lag (som inte var representerade alls) har tillsammans.
Såpbubblor Det är lite synd att sajten ”whatsgaytoday.com” har lagt ner. Jag är ganska säker på att ”såpbubblor” kommer högt upp på listan över saker som är gay.
Sjömanskvintett Jag har rannsakat mig efter fetischer, men där andra ser ”fem personer i sjömansutstyrsel” ser jag ”en kille med bar överkropp”.
Röda änglar. En av damerna som stod bredvid mig på bron över Kungsgatan tyckte att ”de är jättefina, men vad är det där röda bandet?”. ”Det är prostatacancer” blev svaret från damen bredvid. Jag kände mig tvungen att rätta dem.
RFSL Regnbågen Jag gillar verkligen dövas och hörselskadades motsvarighet till hörandes ”klappa händerna”: de lyfter upp händerna i huvudhöjd, med handflatorna framåt och vrider sen händerna i snabb takt.
Less is more Ibland, även i färg- och kreationsstarka sammanhang som Stockholm Pride, kan klyschan ”less is more” vara sann.
QX sektion QX hade, likt SLM, änglar som annonserade deras ekipage. Jag föredrar SLM:s mörkare variant framför QX vanilj-änglar, men QX hade kanske den bästa musiken under bägge gångerna jag såg paraden. De hade också en jättelycklig Ken aka Oswald i sjömansuniform på flaket, och utan konkurrens den största folkmassan bakom sig direkt efter start.
Pride Park i Tantolunden by night. I år hade man byggt upp en mycket snyggare scen än tidigare år. Man hade dessutom flyttat den. Det var som om någon hade möblerat om mitt vardagsrum medan jag var bortrest, och jag var vilse i parken den första halvtimman. I år hade man också dekorerat elstolparna med ljus, vilket gav en snygg effekt.
Polyamorösa Det gör mig glad att den här sektionen växer för varje år. Det är dags att på riktigt börja driva frågan om fler än två vårdnadshavare för barn (inte bara för regnbågsbarn, utan också för skilsmässobarn) och så småningom få staten att inrätta civila partnerskap som kan ingås av fler än två parter.
Black Angels De svarta änglarna förebådade SLM:s ekipage. Jag har alltid tyckt att uttrycket ”kissed by an angel” är läskigt (tänk bokmärkesänglar, eller Dogma) men det här kan jag absolut förlika mig med.
Baby girls Jag vet inte om Barney Stinson i ”How I Met Your Mother” skulle säga att det här var ”sexy” eller ”kinky”. Inte för att de två tar ut varandra, det är snarare som en Bostonruta. (Colloquial: var hamnar dessa två på the crazy-hot-scale?)
Anarchopride Jag är ett fan av att låta alla som ställer upp på Prides grundläggande värderingar gå i Paraden, men det är en miss att placera arga, unga anarkister längst bak. De borde placeras nånstans i mitten. Nu blev det något slags antiklimax-slut på paraden. Dramaturgi, people!
Amnesty En av sektionerna som berörde mig mest. ”Gay rights are human rights” är något som inte ens alla svenska myndigheter fattat. Ironiskt nog var en av dem, Migrationsverket, representerad i paraden.
Burlesk modevisning. Jag gillar den burleska sektionen. Hela Agent Provocateur-looken är i mina ögon sexig på tjejer, och hommagen till Heath Ledger som Jokern i The Dark Knight är briljant!
Kyrkan i Sitges. Den har ingenting med Pride att göra. Förutom att Sitges är rätt gay. Men det är en fin bild.
So facking proud Om jag trodde på reinkarnation så skulle jag vara övertygad om att jag under mina senaste liv varit göteborgare, för jag älskar såna här vitsar.
Folkhemshomon Mark Levengood och Jonas Gardell rev ner en hel del applåder även på Kungsgatan, vilket visar deras etablerade status som folkhemshomon.
Marching for those who can’t Det här är den sektion som berörde mig absolut mest. Solidaritet är en hörnsten i hela pride-rörelsen, och det blir väldigt effektfullt att ha en sober, tyst sektion med förtejpade munnar bland de (övervägande) lättsamma ekipagen.
Lilla spindelmannen Den här lilla krabaten gjorde mig riktigt glad. Att någon så liten är så trygg i paraden känns skönt, och den lilla linslusen flexade för alla kameror.
Libra Okej, det är inte Babsans och Debenhams hunk-ekipage från 2006 (som för övrigt ännu inte slagits av något ekipage sedan dess), men det var kanske det sexigaste ekipaget i årets prideparad. Och då pratar jag inte om Carola.
Karaoke Prides styrelse hade livemusik framförd av Prides snyggaste (och smartaste) band med bland annat Julia, Isobel, Helena Bergman och Sanna Rayman. Kärlek! (Jag gillar speciellt hur lycklig Isobel ser ut i andra bilden)
Hetero Utstyrseln till vänster på den här bilden är kanske den bästa på årets Pridetema: hetero.
Gyrohjul Jag hoppas att det inte var samma person som snurrade i det här hela paraden. Jag testade det här i parken under torsdagskvällen, och jag blev rätt andfådd efter bara fem minuter.
Harry Potter slash fiction Jag är lite ledsen över att den här sektionen minskat från tidigare år. Jag hade gärna ett en utökning av slash fiction. Förslag på framtida slash fiction-teman: X-men, Teletubbies, Sagan om Ringen, Kill Bill, Pirates of the Caribbean, Alien, Matrix.
Harnesk och piska Rent estetiskt den snyggaste outfitten i SLM:s ekipage, men det kittlar fortfarande ingenstans.
Hanky Jag antar att det är den regerande Mr Gay Sweden som står ovanför Bobby och Mirre, men jag måste opponera mig lite mot titeln. Det borde vara ”Cute boy sweden” efter ”Mr” förutsätter ”man” och well … om jag hade ett jobb för en man så skulle jag inte skicka den pojken.
Söt gaypolis Fortfarande ingen fetisch, han hade varit söt även utan uniformen.
Ballonger i Pride Park På lördagen hölls den traditionsenliga tysta minuten för alla som dött i AIDS. Sedan sjöng Andreas Lundstedt ”Ovan regnbågen” samtidigt som ballongerna släpptes upp mot den kvällsblå himlen. Jag tycker att det här är en fin tradtion.
Alla mina bilder kan ses på Flickr. Samtliga är okej att använda för icke-kommersiellt bruk så länge du ger mig cred (och gärna en länk).
Andra bloggares inlägg om stockholm pride, prideparaden, prideparaden 2009, fotografier, homorelaterat, hbt
