En av de där dagarna …

Idag är en dag när min stubin försvann tre minuter efter att jag gått hemifrån på morgonen. Sedan dess har jag varit tvungen att med jämna mellanrum lugna ner mig med min favoritjulsång, ”Walking in the air” med Peter Auty. Jag gillar verkligen sagostämningen i den.

Datorer som strular, program som inte gör som jag vill, personer som stannar mitt i vägen, förseningar på flygbuss och flyg, folk som har fel på internet, politiker som förhalar sprutbyte trots att det kostar liv … listan över saker som gjort mig nästan oresonligt arg är så lång att bara det i sig gör mig irriterad.

Det finns olika sätt att hantera ilska. Nuförtiden försöker jag andas, inse att jag har kort stubin och medvetet lägga på ett så tjockt lager tålamod jag förmår (och lyssna på Peter Auty). År 2000, när jag jobbade som webbutvecklare, gjorde jag saker i fantasin till dem som orsakade min irritation:

Netscape suger en rabiessmittad, leprasjuk, trebent, halvblind bergsgets pung. Skulle jag ha en Netscape-utvecklare här skulle jag flå honom och lägga honom i saltbad för att sedan krossa han knäskålar och armar och lägga honom på en glödhet platta insmord i honung, och släppa loss en armé mördarmyror. Jag skulle sticka en värmeledande nål i hans ögonglob så att ögonvätskan kokade upp och hans ögon sprängdes i huvudet på honom och fila ner hans tänder med grovfil (utan bedöning). Sedan skulle jag sluta vara trevlig. SATANS NETFUCKINGSCAPE!

(Ett mail som jag skickade till en mailinglista för att hantera min frustration. Notera att jag tror att Netscapeutvecklare är män, och ironin i att jag har ett zencitat i min mailsignatur.)