homonormativitet – Being Micke Kazarnowicz

SVT Debatt om Gaygalan och QX gullande med heterosexuella

I torsdags var jag och Alexander Erwik nere i Göteborg och debatterade med Jon Voss och Roger Lundgren i SVT Debatt. Det handlade om Gaygalan, att Victorica och Daniel blev utsedda till ”årets duo” och QX/Gaygalans gullande med heteros i allmänhet. Här är programmet, som inleds med just homodebatten:

(klippet är tillgängligt till och med 18 maj)

Höjdpunkterna för mig:
Att Jon anklagar SVT Debatt för osynliggörande av homosexuella som vunnit på galan. Han blir till och med irriterad över det. Räknade någon antalet icke-straighta på scen i Gaygalan? Även om man räknar dem som vann priser så var det fler heterosexuella på scen än något annat. ”T:t” i HBT skämtades konsekvent bort av Carina Berg. Ironiskt nog var det förmodligen fler icke-straighta på scenen under Melodifestivalen på SVT1 precis innan Gaygalan sändes.

Jag fick fram att QX behöver fixa sin självbild och komma ut som bögtidning och att Gaygalan måste sluta använda HBT-frågor som alibi. Hade det hetat QX-galan och priserna varit ”QX favorithetero” så hade jag inte haft någon poäng. Som det är idag är Gaygalan en PR-kampanj för QX som inte kostar dem några pengar (jag blir förvånad om Gaygalan kostar QX mer pengar än den drar in) och man rider samtidigt på HBT-rörelsen utan att ge speciellt mycket tillbaka.

Att Jon Voss avslutar med ”whatever” är fint. Det finns inget bättre kvitto på att man har vunnit en debatt.

Programmet fortsätter i ytterligare en kvart, i ”Eftersnack” som sänds på webben. Här är det klippet. Du kan se mig, Jon och Erika 4:17 in i klippet.

(klippet är tillgängligt till och med 18 maj)

Värt att notera är hur Jon Voss säger att QX inte är en bögtidning, och samtidigt så är det så att ”så som gayvärlden idag ser ut så är den mansdominerad och vi återspeglar [det]”. Min replik om att lesbiska inte är kommersiellt gångbara relaterar till en tidigare kommentar som Jon sagt innan kameran hunnit fram till oss; han sade att om omslagen inte innehåller något som appelerar till bögar så är det ingen som tar tidningen. Det i sin tur var svar på min kritik att QX har för många män på omslaget för att vara annat än en bögtidning. För att spä på det ytterligare säger Jon att QX inte har några lesbiska reportrar anställda på en fråga om hur många lesbiska som jobbar för dem. Visserligen är de bara tre anställda, men uppenbarligen är inte kvinnor högprioriterat.

Tråkigt är att Jon Voss tycker att tiden är bortkastad och att debatten inte gav något. Det fanns alltså inget i kritiken han tog åt sig, istället rekommenderar han att man ska strunta i att läsa papperstidningen QX och läsa på webben istället. Min rekommendation till Jon är att ändra namn på någon av produkterna om de nu skiljer sig så mycket. Branding blir mycket problematiskt om två olika produkter heter något snarlikt.

En kommentar som illustrerar min teori om att ~~radhusbögarna~~ folkhemsbögarna vill smälta in och inte stöta sig med heteronormen av rädsla att förlora (den villkorade) acceptansen man hittills vunnit kom på Facebook:

Oavsett om den som skrivit det här är straight eller inte så finns där en extremt otäck homofob ton.

Stockholm City och ”schlagerbögarna”, del 3

Jag skrev ett öppet brev till Stockholm City om ”schlagerbögarna”, fick ett svar och ställde en följdfråga. Här är Katarinas svar, och slutet på debatten för den här gången:

Hej
Jag tycker det är okej att kalla Jonas Hellsén och company schlagerbögarna därför att de tycker det själva. Det är deras val.
På samma sätt kan indiska kockar kalla sig curryindier om de vill. Om det kan anses roligt/bra i den egna gruppen.
Däremot skulle jag vare sig kalla indiska kockar curryindier eller homosexuella för schlagerbögar som inte valt det epitetet själva.

Med vänlig hälsning
Katarina Ekspong
Redaktionschef – nyheter

Det är intressant att en tidning skjuter över allt ansvar för förmedling av värderingar på individer utan nyckelroll eller någon fast anknytning till redaktionen. Däremot gillar jag att Katarina och City är konsekventa i sitt ställningstagande, även om jag fortfarande inte håller med i sak. Det är också kul att City i gårdagens tidning hade en intervju med en artist som ligger utanför sfären som idag förknippas med ”homosexuell”. Uppenbarligen försöker City i alla fall, och det ska de ha all cred för.

Jag håller med om att man ska få klassa sig som vad man vill, men det är en stor skillnad på att klassa sig inom en subkultur och på att köra samma klassificering utanför subkulturen. Jag anser att man som seriös tidning måste vara försiktig med vilka schabloner man sprider, och hur man förstärker eller raserar fördomar kring minoriteter. Ibland kan man jobba åt två håll samtidigt, med resultatet att man inte kommer någonvart. Som jag skrev tidigare, jag vill inte ha militära machobögar eller hårföra hantverkshomon som motvikt, jag vill slippa alla etiketter som idag är fastklistrade på ordet ”bög”.

Andra bloggar om: media, mediekritik, stockholm city, stockholm pride

Stockholm City och ”schlagerbögarna”, del 2

Jag skrev ett öppet brev till Stockholm City om ”schlagerbögarna”. I morse fick jag svar från Katarina Ekspong, redaktionschef för nyheterna på Stockholm City:

Hej
Orsaken till att killarna kallas schlagerbögarna är att de varit Citys expertpanel under det namnet under flera år under Melodifestivalerna. Då har namnet varit minst lika relevant som t ex Citys bögtrio (som du föreslår). De har blivit kända under schlager- benämningen, medverkat i radio, haft klubbkväll mm. Och jo, när det var i schlagersammanhang kändes namnet relevant och lite (som du inte tycker att vi bör tycka) roligt. Visst är det en lek med fördomar. Och sånt kan alltid någon ta illa upp utav.
Det innebär givetvis inte att du har fel. Jag håller dock inte med dig om det olämpliga.

Vi behöll namnet eftersom flera av våra läsare känner igen trion då.
Och folk tycker olika.
Idag ringde en person upp mig och tackade för den tidning vi gör under Pride-veckan. Han hälsade från ett helt gäng homosexuella som var pinsamt rörda för av den bevakning vi har av Pride-veckan.

Med vänlig hälsning
Katarina Ekspong
Redaktionschef – nyheter

Mitt svar till Katarina:

Hej Katarina,

Jag håller med om att Stockholm City har ansträngt sig för att få till en bra Pride-bevakning – och att den röda bakgrundsfärgen på er logga nu får pridefägerna är en jätterolig och viktig sak för mig och många andra homosexuella.

Men jag tycker inte att ett rätt tar ut ett fel, framförallt inte om man bara halvhjärtat känns vid felet. Jag vet inte om jag ska utläsa något speciellt från att du använder dåtid i meningen ”Och jo, när det var i schlagersammanhang kändes namnet relevant och lite (som du inte tycker att vi bör tycka) roligt.” – men jag hoppas att det är något som mellan raderna säger att valet i skenet av mitt öppna brev känns mindre självklart.

Jag har en sista fråga: tycker du att det vore okej att, i Stockholm City, köra en matlagningsserie med tre indiska personer som kallade sig ”curryindierna”? Om inte, varför? Om du inte tycker att du kan ta ställning till den frågan får du gärna vidarebefordra den till någon som kan.

Med vänlig hälsning
Micke Kazarnowicz

Uppdatering: Karin har svarat på frågan ovan.

Andra bloggar om: media, mediekritik, stockholm city, , stockholm pride, minoriteter

Bara bög, tack!

Det finns en särskild krets i helvetet, där personer sitter och roterar på varsin kaktus spritsad med grovsalt i all evighet. Den här kretsen är reserverad för människor som tror att homovänlighet är detsamma som att skriva en artikel där bögar eller flator nämns i stereotypa sammanhang, bara för att det är positiva ordalag. I denna krets hamnar också folk som helt oironiskt använder sig av fördomarna kring sin egen minoritetsgrupp för att främja sin egen karriär eller publicitet.

I denna krets finns redan fyra krukor märkta ”Jonas Hellsén”, ”Patric Sundell”, ”Tobias Norman” (aka Schlagerbögarna) och ”personen på Stockholm City som kom på idén med Citys Schlagerbögar”

Jag vill inte ha ”biffiga brandmansbögar” eller ”hårdföra hantverkshomon” som motvikt. Vad jag vill är att slippa ett helt jävla godståg med etiketter som jag måste ansvara för varje gång jag kommer ut för en ny bekantskap. Jag vill kunna lyssna på schlager utan att kreti tänker ”aha, det är för att han är bög”. Jag vill kunna berätta att jag hoppar fallskärm utan att pleti utbrister ”det var ju jävligt obögigt”.

Just det, där hamnar också alla som säger ”Det trodde jag aldrig, du ser ju inte alls ut som en bög” när jag berättar att jag är homo. ”Tack. Du ser inte ett dugg hetero ut heller.” ska jag svara nästa gång.

Jag hoppas kaktusarna är stora som spädgrisar.

Dags att dö, QX

QX befriade den svenska gayvärlden, och tog den sedan som gisslan.

En gång i tiden behövdes QX. Någon som gjorde en kommersiell tidning som riktar sig till en gaypublik. Någon som kunde uppmärksamma annonsörerna på en målgrupp de ofta missade och inte helt sällan uteslöt i sina annonser. Kvalitet var inte det viktigaste, det viktiga var att vi fanns. Vi fanns på PR-byråernas, annonsörernas och mediebyråernas radar.

Heder till QX för det. Heder till QX ägare för att de vågade satsa. Heder till Jon Voss, som vågat sticka ut hakan och vägrat vara bekväm. Heder till QX för att de fostrat fram skribenter som Mats Strandberg, som fläckvis är mycket begåvad.

QX befriade gayvärlden, den bröt igenom isen som är heteronormen, bara för att strandsätta gayvärlden i homonormen.

QX ser sig själva som talorgan för Sveriges homo- och bisexuella. Kolla på Gaygalan. QX har själva jämfört Gaygalan med GLAAD Media Awards:

För 17e gången hölls i lördags GLAAD Media Ward [sic!] i Los Angeles. USAs (lite större) version av GayGalan.

Dignitetsmässigt är det som att jämföra Videogalan med Filmfestivalen i Cannes.

Utåt sett vill man gärna framstå som en seriös journalistisk produkt. Jag vill påstå att man delvis lyckas när till exempel Svenska Dagbladet i en notis om Zanyar Adamo nämner att Zanyar varit nominerad till ”årets hetero” i Gaygalan, som vore det en merit.

Inåt jobbar man hårt för att hålla homonormen vid liv. QX-bögen är gayvärldens svar på Planksteksfolket. QX-bögen gillar schlager, shopping och Aussiebum. Han är mellan 30 och 40, men ständigt ”ung i sinnet”, han är svensk eller möjligen från ett västland. Han är politiskt intresserad om det gälller homofrågor, i brist på annat röstar han på det parti vars ungdomsförbund har den snyggaste ordföranden. QX-bögen går gärna ut och festar på Patricia och ser sig gärna som en blandning av Carrie och Samatha, med inslag av Patsy Stone om han är fjollig.

QX har ingen konkurrens idag. Det finns inte plats för två aktörer på en så liten marknad som Sveriges gayvärld är. Det innebär att jag får dras med QX kloakjournalistik i ett bra tag framöver. Journalistik som anser att ”Vilket land tävlar Andreas Lundstedt för i årets Eurovision Song Contest” är gaykunskap. Journalistik som säger att schlagerkvällen på Pride är det bästa av det bästaste, och bad som Phrank helst ska försvinna. Däremot kan typ Vikingarna få komma, för dansmusik i gayvärlden finns ju ingen annanstans. Journalistik där citat bara hittas på för att få ett fint avslut på en rätt medioker artikel.

Egentligen skulle jag inte bry mig. Att läsa QX är som att doppa kuken i ljummet vatten. Det är varken skönt eller obehagligt. Jag skulle inte bry mig alls, om det inte vore för att QX just gör sig till talorgan för också mig. Och om det inte vore för att QX, ivrigt påhejade av bögpöbeln, konkurrerat ut tidningar som Sylvester, Zon, Straight och Morriss. QX har aldrig skrivit något så bra som artikeln om fantasy ur gayperspektiv i Morriss, aldrig haft ett så snyggt egenproducerat modereportage som Sylvester eller kört en prylguide som är lika bra som Straights.

Jag ska inte ens gå in på flator. Jag antar att QX uttalat riktar sig till bögar och att flator får sitt lystmäte i Corky. Annars är Mian Lodalen inte alls så bright som hon verkar om hon nedlåter sig till att skriva för en HBT-tidning som är mer mansinriktad än Slitz, Café och Aktuell Rapport. Ta bara senaste Telenor-blir-Vodafone-annonsen i QX: Allt rött blir bögblått.

Kära mediagudar, hör min bön och döda QX. Låt det uppstå ett tomrum som fylls med något intelligentare än den här kackiga rosafärgade smörjan som inte ens duger att torka röven med.

(Jag vet att Kom Ut! finns, men det är inte en kommersiell tidning. Den är dock bitvis väldigt bra.)