Etikett: katarina ekspong

Jag skrev ett öppet brev till Stockholm City om ”schlagerbögarna”, fick ett svar och ställde en följdfråga. Här är Katarinas svar, och slutet på debatten för den här gången:

Hej
Jag tycker det är okej att kalla Jonas Hellsén och company schlagerbögarna därför att de tycker det själva. Det är deras val.
På samma sätt kan indiska kockar kalla sig curryindier om de vill. Om det kan anses roligt/bra i den egna gruppen.
Däremot skulle jag vare sig kalla indiska kockar curryindier eller homosexuella för schlagerbögar som inte valt det epitetet själva.

Med vänlig hälsning
Katarina Ekspong
Redaktionschef – nyheter

Det är intressant att en tidning skjuter över allt ansvar för förmedling av värderingar på individer utan nyckelroll eller någon fast anknytning till redaktionen. Däremot gillar jag att Katarina och City är konsekventa i sitt ställningstagande, även om jag fortfarande inte håller med i sak. Det är också kul att City i gårdagens tidning hade en intervju med en artist som ligger utanför sfären som idag förknippas med ”homosexuell”. Uppenbarligen försöker City i alla fall, och det ska de ha all cred för.

Jag håller med om att man ska få klassa sig som vad man vill, men det är en stor skillnad på att klassa sig inom en subkultur och på att köra samma klassificering utanför subkulturen. Jag anser att man som seriös tidning måste vara försiktig med vilka schabloner man sprider, och hur man förstärker eller raserar fördomar kring minoriteter. Ibland kan man jobba åt två håll samtidigt, med resultatet att man inte kommer någonvart. Som jag skrev tidigare, jag vill inte ha militära machobögar eller hårföra hantverkshomon som motvikt, jag vill slippa alla etiketter som idag är fastklistrade på ordet ”bög”.

Andra bloggar om: media, mediekritik, stockholm city, stockholm pride

Jag skrev ett öppet brev till Stockholm City om ”schlagerbögarna”. I morse fick jag svar från Katarina Ekspong, redaktionschef för nyheterna på Stockholm City:

Hej
Orsaken till att killarna kallas schlagerbögarna är att de varit Citys expertpanel under det namnet under flera år under Melodifestivalerna. Då har namnet varit minst lika relevant som t ex Citys bögtrio (som du föreslår). De har blivit kända under schlager- benämningen, medverkat i radio, haft klubbkväll mm. Och jo, när det var i schlagersammanhang kändes namnet relevant och lite (som du inte tycker att vi bör tycka) roligt. Visst är det en lek med fördomar. Och sånt kan alltid någon ta illa upp utav.
Det innebär givetvis inte att du har fel. Jag håller dock inte med dig om det olämpliga.

Vi behöll namnet eftersom flera av våra läsare känner igen trion då.
Och folk tycker olika.
Idag ringde en person upp mig och tackade för den tidning vi gör under Pride-veckan. Han hälsade från ett helt gäng homosexuella som var pinsamt rörda för av den bevakning vi har av Pride-veckan.

Med vänlig hälsning
Katarina Ekspong
Redaktionschef – nyheter

Mitt svar till Katarina:

Hej Katarina,

Jag håller med om att Stockholm City har ansträngt sig för att få till en bra Pride-bevakning – och att den röda bakgrundsfärgen på er logga nu får pridefägerna är en jätterolig och viktig sak för mig och många andra homosexuella.

Men jag tycker inte att ett rätt tar ut ett fel, framförallt inte om man bara halvhjärtat känns vid felet. Jag vet inte om jag ska utläsa något speciellt från att du använder dåtid i meningen ”Och jo, när det var i schlagersammanhang kändes namnet relevant och lite (som du inte tycker att vi bör tycka) roligt.” – men jag hoppas att det är något som mellan raderna säger att valet i skenet av mitt öppna brev känns mindre självklart.

Jag har en sista fråga: tycker du att det vore okej att, i Stockholm City, köra en matlagningsserie med tre indiska personer som kallade sig ”curryindierna”? Om inte, varför? Om du inte tycker att du kan ta ställning till den frågan får du gärna vidarebefordra den till någon som kan.

Med vänlig hälsning
Micke Kazarnowicz

Uppdatering: Karin har svarat på frågan ovan.

Andra bloggar om: media, mediekritik, stockholm city, , stockholm pride, minoriteter