Ett av de bästa fynden var High Line. Det är en gammal tågbro som fick bort tågvagnarna från gatan när de transporterade gods till och inom New York i början av 1900-talet. När den slutat användas skulle den rivas, men ett initiativ från de boende gjorde att det istället förvandlades till en park. Nu kan man gå High Line från 30th st (från 30th Street/10th Avenue ner till Gansevoort Street som ligger strax söder om West 12th Street). En öl vid norra delen, promenad ner til södra änden och sen en middag på någon av restaurangerna i Meatpacking/Lower East är en utmärkt helkväll (och det skulle vara ett perfekt scenario för en dejt).
Tågen som passerade här förde med sig frön från växter som normalt inte växer i New York. Dessa har fått vara kvar i det som nu är en park. Jag gillar det poetiska i att växterna, liksom de flesta människorna, är inflyttade.Hela parken är vackert designad och allt är inspirerat av storstad och tågräls. Här är en installation med fågelholkar och en storstad ur en fågels perspektiv.Från High Line får man en bra vy över New York. Två-fyra våningar upp, beroende på var på sträckan man befinner sig ter sig allt lite annorlunda. Här får man också se exempel på mångfalden i New Yorks arkitektur, som denna futuristiska byggnad.Till och med sittbänkarna för tankarna till tågräls, allt från ramperna upp till ryggstödet. Designen är en fin kontrast till den lite vildvuxna grönskan.Delar av High Line Park för tankarna till en japanska trädgård, som här med rinnande vatten under bänkarna.Att göra fiktion av verkligheten. Det här är en av installationerna i High Line Park som jag tyckte var briljant: biosittning där duken består av fönster ut mot gatan.
Rälsen är ett stående inslag i High Line Park. Ibland inbäddad i trottoaren, ibland mitt i bland växterna i grönområdena. Eller som här, som underlag för bänkarna som ser ut att vara byggda av tågvagnar.Vid (nuvarande) norra änden av High Line Park finns en "Beer Garden". Undersidan på den gamla bron, belysningen i form av lysrör som hänger ner och omgivningarna för tankarna till Gotham City. Ölen är god (prova High Line, veteöl) och kostar 7 dollar.
I Toronto bodde vi på nybyggda Le Germain Maple Leaf Square. I lobbyn for tankarna direkt till Nordic Light Hotel i Stockholm, där jag bara varit i lobbyn/baren och inte på rummen. Jag föreställer mig att Nordic Lights rum är stilrena och minimalistiska på det där nakna sättet. Le Germain undviker det nakna och håller det enbart stilrent. Jag gillade verkligen hotellet. Inte bara från designperspektiv, även servicen var utmärkt. Och frukosten var riktigt bra.
Dusch med utsikt på Le Germain
Le Germain har ett subtilt sporttema. Det återkommer till exempel i tavlorna som hänger på rummen. Jag var inne på fyra olika rum (no homo) och alla hade olika versioner av motiven som fanns på mitt rum: Hockeyspelare ovanför sängen
Jag gillar belysningen i korridorerna. Det var lättnavigerat och funktionellt. Istället för kort med magnetremsa hade alla lås beröringsfria läsare som man bara höll upp sin nyckel framför. Korridor på Le Germain Korridor på Le Germain
Förutom sporttemat var mycket av dekorationerna av (ätbara) gröna äpplen. En kollega berättade att man i Kanada gärna stoltserar med färsk och exotisk frukt för att visa att man har råd. Det blev en rätt snygg effekt, som här: Dekoration av ätbara äpplen på Le Germain
Även badrum och toaletter var designade, men viktigare var att de även var funktionella. Det uppstår något riktigt vackert när interiörarkitektens dekorativa design lierar sig med ingenjörens funktion och användarvänlighet. Toalett på Le Germain
Det här handfatet var väldigt speciellt. Jag vet inte om det bara är jag, men det påminde mig i allra högsta grad om ett kvinnligt könsorgan. Huruvida det är positivt eller inte ligger nog i betraktarens öga. Handfat med springa
Ett annat sätt som sporttemat återkommer på är lite mer … göteborgst. Konferensrummen har namn som ”The offensive zone”, ”The defensive zone”, ”Hall of Fame” och det minsta rummet heter ”The Penalty Box”. Det hade varit roligare att döpa rummen efter kända hockey- och basketspelare från Toronto Raptors och Toronto Maple Leafs.
Det mest subtila sättet som sporttemat visas på är belysningen. Lobbyn, baren och receptionen har belysning som ändrar färg. När vi kom var den blå, dagen efter röd. Det hade att göra med vilket lag som spelade på intilliggande Air Canada Centre: när Toronto Raptors (basketlaget) spelade, var belysningen röd. När Toronto Maple Leafs (hockeylaget) spelade, var belysnignen blå. Spelade inget lag samma dag växlade belysnigen långsamt färg mellan olik skalor.
Lobbybaren på Le Germain. Strecken på väggen ändrar färg beroende på vilket lag som spelar i Air Canada Centre.Den rosa belysningen ovanför receptionen ändrar färg till röd eller blå om Toronto Maple Leafs eller Toronto Raptors spelarBlått ljus = Toronto Maple Leafs, rött = Toronto Raptors
En snygg grej var att man jobbade med olika material och strukturer på väggarna i lobbyn. Väggarna var nästan genomgående svarta, men kakel i olika behandlingar blandades med skinn (!) och de olika materialen tog bort känslan av minimalism samtidigt som det var enhetligt.
Den roligaste detaljen var att Le Germains piccolos hade uniformer som bestod av mörka byxor och brun skinnjacka (åt kavajhållet). Tillsammans med headset för kommunikation såg de ut som dörrvakte… förlåt, ”värdar” vid valfri Stureplanskrog. Jag trodde faktiskt att de var vakter ända till sista dagen. Men jag är lite långsam ibland.
Att göra fiktion av verkligheten. Det här är en av installationerna i High Line Park som jag tyckte var briljant: biosittning där duken består av fönster ut mot gatan.
