De flesta personliga bloggar suger.
Även om personerna kan stava, formulera hyggliga meningar och kan sin interpunktion så kommer deras bloggar aldrig bli mer än en siffra i statistiken över hur många bloggar som finns.
De suger, därför att de som skriver vill bli lästa, men kan inte (eller vill inte, eller vågar inte) synas på riktigt. Dessa bloggar kommer bara bli lästa av vänner, familj och möjligen bekanta; Bara personer som redan har ett (irl-)intresse för bloggaren i fråga kommer uppskatta gråbloggar.
Mats Strandberg säger i en intervju på Bloggportalen.se:
Och så, let’s face it, det finns ju exhibitionism i det här. Det gör det i alla som skriver bloggar. Vi är inte ett spår bättre än de som söker till Paradise Hotel. Inte på den fronten, iallafall.
Förutom att ordvalet ”bättre” är olyckligt, eftersom det förutsätter att exhibitionism är dåligt, så har han rätt. Både dokusåpor och personliga bloggar handlar om exhibitionism, och bägge företeelserna är som att gå på lägenhetsvisning ur betraktarens synvinkel. Visst är det snyggt med homestaging, medvetna val av märkesmattor, doft av kanelbullar och välvalda magasin i tidskriftssamlaren, men det är när mattan har en fläck av tomatsås som inte gått att tvätta ur, när det finns lite smutstvätt i tvättkorgen och när diskmaskinen inte är tömd som man känner att det på riktigt bor någon här. Inte Joe Schmoe-Medelsvensson, utan en person.
(En enkel variant av blogg-staging är att komplettera med ett populärt ämne, som mode. Fler besökare betyder dock inte att den personliga delen i bloggen blir bättre.)
Silverfisken (aka Jonas) gav upphov åt ett mem som utgör en rätt bra skiljelinje mellan ”personliga bloggar med potential” och ”bloggarnas grå massa”: 100-listan. De flesta mem som tidigare cirkulerat är halvt intetsägande, därför att de handlar om anonyma saker. ”4 saker jag har i bilen” eller ”10 slumpade låtar från min iPod” säger i princip noll om människan. I 100-listan däremot, får personen själv skriva 100 punkter som antingen blir en fantastisk presentation av en mänsklig varelse eller en prettoposering som kan appliceras på majoriteten av befolkningen.
En riktigt bra personlig blogg visar upp det fina och det skrynkliga, det välsmorda och det gnissliga, det stereotypa och det udda. Då finns chansen att besökaren kommer tillbaka.
[För att klargöra en sak som jag förstått att folk utläser: jag säger inte att alla ska skriva en 100-lista, 100-listan är bara ett exempel på en konkret sak som utgör en skiljelinje. Läs mer i mitt svar i kommentarerna.]
Andra bloggar om: 100-listor, mem, metabloggande, personliga bloggar
Men om man inte vill skriva en 100-lista då?
Om man känner att man inte riktigt vill blotta allt det där som en sådan lista kräver för att den skall kunna vara allt det där du skriver…
Om man känner att det man är redo att visa upp för omvärlden ryms i det man redan skriver i sin blogg – och att det andra finns sedan kvar att upptäcka för de som kommer nära ”på riktigt”. De som vill känna människan bakom bloggen?
Jag lägger absolut inga värdering i att andra vill berätta om sig själva i smått och stort och intimt och nära i sin blogg på det är sättet – jag tycker tvärtom det är modigt och i flera fall intressant och kul läsning…
…men hur placeras någon som inte skriver en lista alls (i stället för att presentera en förnissad och plastig ”det här är den bild jag vill visa av mig”-lista) enligt ditt resonemang?
Jag är väl själv inte helt 100% på att det inte kommer komma en lista så småning om när jag funderat klart…men just nu känns det inte så, och då kan det vara kul att veta hur det passar in i ditt resonemang.
=)
Men om man inte vill skriva en 100-lista då?
Om man känner att man inte riktigt vill blotta allt det där som en sådan lista kräver för att den skall kunna vara allt det där du skriver…
Om man känner att det man är redo att visa upp för omvärlden ryms i det man redan skriver i sin blogg – och att det andra finns sedan kvar att upptäcka för de som kommer nära ”på riktigt”. De som vill känna människan bakom bloggen?
Jag lägger absolut inga värdering i att andra vill berätta om sig själva i smått och stort och intimt och nära i sin blogg på det är sättet – jag tycker tvärtom det är modigt och i flera fall intressant och kul läsning…
…men hur placeras någon som inte skriver en lista alls (i stället för att presentera en förnissad och plastig ”det här är den bild jag vill visa av mig”-lista) enligt ditt resonemang?
Jag är väl själv inte helt 100% på att det inte kommer komma en lista så småning om när jag funderat klart…men just nu känns det inte så, och då kan det vara kul att veta hur det passar in i ditt resonemang.
=)
Finns det verkligen ett likamedtecken mellan personlig blogg och viljan av att bli läst/hörd? Jag tror faktiskt att det är att generalisera, men i övrigt håller jag med dig i ditt resonemang. Tillslut tröttnar man ju på bloggblotterier. Där bloggare försöker överträffa varandra i personlighet och dela med sig av detaljer man kanske inte alltid vill läsa. Effekten blir ju oftast motsatt. Det är väl snarare att några har gåvan att blogga, precis som med alla talanger.
Finns det verkligen ett likamedtecken mellan personlig blogg och viljan av att bli läst/hörd? Jag tror faktiskt att det är att generalisera, men i övrigt håller jag med dig i ditt resonemang. Tillslut tröttnar man ju på bloggblotterier. Där bloggare försöker överträffa varandra i personlighet och dela med sig av detaljer man kanske inte alltid vill läsa. Effekten blir ju oftast motsatt. Det är väl snarare att några har gåvan att blogga, precis som med alla talanger.
För mig är en lista inte en reflektion över en person – det är en lista över vad han/ hon tycker är bra just nu.
Hade du skrivit din 100-lista för ett år sedan så hade den troligen varit annorlunda än idag, samt om du skrev den om ett år, så hade nog inte allt hamnat där som det gör nu.
Det är ögonblicket som man hittar just nu som räknas i listor – Kylies låt är med på listan vecka 01 men kanske inte vecka 21 eller 41 – för då har man tröttnat på den – och har man tur letar den in som bubblare på Bäst-det-året-listan…
Så jag kan inte säga att man kan få en bättre bild av en person via listor – det visar mer vad han tycker just i det ögonblicket han skrev listan.
Dock kan jag säga att om en person skriver ofta och mycket om vad han gör i sin blogg, eller vad han tycker om regelbumdet, så kan man få en bättre bild av personen. Då är det en utveckling av bloggen och av personen som kommer fram.
Den andra delen om blottning på nätet via sin Blogg, så är det väl självklart att folk vill synas och läsas. Annars hade dom inte lagt ut deras iaktagelser.
Sedan kan man fråga sig om det är bra eller dåligt att visa / skriva allt om sig själv – du hade ju inte skrivit detta inlägg om du inte ville bli sedd, läst och kommenterad, eller hur?
För mig är en lista inte en reflektion över en person – det är en lista över vad han/ hon tycker är bra just nu.
Hade du skrivit din 100-lista för ett år sedan så hade den troligen varit annorlunda än idag, samt om du skrev den om ett år, så hade nog inte allt hamnat där som det gör nu.
Det är ögonblicket som man hittar just nu som räknas i listor – Kylies låt är med på listan vecka 01 men kanske inte vecka 21 eller 41 – för då har man tröttnat på den – och har man tur letar den in som bubblare på Bäst-det-året-listan…
Så jag kan inte säga att man kan få en bättre bild av en person via listor – det visar mer vad han tycker just i det ögonblicket han skrev listan.
Dock kan jag säga att om en person skriver ofta och mycket om vad han gör i sin blogg, eller vad han tycker om regelbumdet, så kan man få en bättre bild av personen. Då är det en utveckling av bloggen och av personen som kommer fram.
Den andra delen om blottning på nätet via sin Blogg, så är det väl självklart att folk vill synas och läsas. Annars hade dom inte lagt ut deras iaktagelser.
Sedan kan man fråga sig om det är bra eller dåligt att visa / skriva allt om sig själv – du hade ju inte skrivit detta inlägg om du inte ville bli sedd, läst och kommenterad, eller hur?
Jag gillar också Silverfiskens blogg den är bra mycket bättre än min och alla andras bloggar för den delen också.
Men personliga listor som liknar ”100-listan” har det väl alltid funnits runt om på webben, långt före ”blogg-boomens” tid? Det är väl inget speciellt med just den som Silverfisken har?
Jag gillar också Silverfiskens blogg den är bra mycket bättre än min och alla andras bloggar för den delen också.
Men personliga listor som liknar ”100-listan” har det väl alltid funnits runt om på webben, långt före ”blogg-boomens” tid? Det är väl inget speciellt med just den som Silverfisken har?
Enligt min mening är det här det bästa inlägget du skrivit hittills. Nåväl. Vistt är vi exhibitionister allihopa och däri suger vi statcounters kuk tillsammans, i alla fall jag exalteras av att 100 unika personer klickar på mig varje dag. Varje dag. Det är berusande samtidigt som jävligt (jävligt) skrämmande, eftersom det jag skriver egentligen inte skall komma någon jag känner till vetskap. Ändå skriver jag det, med vetskapen om att vem som helst, som jag inte vill skall läsa min blogg, kan gå in och läsa den.Psykotiskt javisst.
Du har inte svarat mitt mejl angående öl än. Om det har kommit bort i cyberrymden mejla mig på akutinsikt@hotmail.com
Enligt min mening är det här det bästa inlägget du skrivit hittills. Nåväl. Vistt är vi exhibitionister allihopa och däri suger vi statcounters kuk tillsammans, i alla fall jag exalteras av att 100 unika personer klickar på mig varje dag. Varje dag. Det är berusande samtidigt som jävligt (jävligt) skrämmande, eftersom det jag skriver egentligen inte skall komma någon jag känner till vetskap. Ändå skriver jag det, med vetskapen om att vem som helst, som jag inte vill skall läsa min blogg, kan gå in och läsa den.Psykotiskt javisst.
Du har inte svarat mitt mejl angående öl än. Om det har kommit bort i cyberrymden mejla mig på akutinsikt@hotmail.com
Vad betyder ”prettoposering”?
Vad betyder ”prettoposering”?
Oswald: Sorry, jag var inte tydlig nog ser jag nu. Jag menade inte att man måste skriva en 100-lista. 100-listan var mer ett exempel på en konkret sak som direkt avgör. Jag har läst alla 100-listor jag hittat, och det slog mig då vilken skillnad det var mellan dem som inte har något att säga (eller inte vågar säga det) och de som har det.
Man kan vara jäkligt bra och aldrig ha nån 100-lista, man behöver inte ens skriva långa inlägg – man kan ändå rocka (Hej Sandra! :-) Och jag hoppas du vet att jag inte tycker att din blogg suger oavsett om du har en lista eller inte.
Fredrik: Jag tror att det måste finnas någon drivkraft att bli läst. Varför skulle man annars publicera bloggen på nätet? Sen handlar det absolut om balans mellan personligt och privat. Såklart. Du har helt rätt i att vissa har talang, andra inte. Men om man sätter fingret på vad de som har talang gör så är det, imho, ungefär det jag skriver om.
Being remixed: Du har helt rätt, men jag tycker nog att en 100-lista inte är så föränderlig som en lista över topplåtar just nu. 100-listan handlar mycket om ens bakgrund, inte bara tiden just nu. Sen kan man fokusera på olika saker, men det man har gjort ändras inte. Bara hur man ser på det.
Jag är exhibitionist i allra högsta grad. Såklart jag vill bli läst, sedd, kommenterad, omtyckt, bekräftad. Det kanske är en självklarhet, men många gånger är bloggandet ett sätt att använda mig själv som bollplank. Det här inlägget började som något helt annat än vad det till sist blev.
Andros: absolut, det har det. Men under tiden som jag följt bloggosfären så är det här första listan som är helt fri, och därför egentligen mer en presentation av människan bakom bloggen än en lista. De andra listorna har ju ett givet tema, något som dels gör listan enklare att skriva, och dels gör att man inte alls behöver ta några ställningstaganden om vad man avslöjar om sig själv. Silverfisken fick ju id?n från en kortfilm han sett på youtube.
Akut Insikt: Mea culpa. Du har fått ett mail från mig. Egentligen tänkte jag föra resonemang kring mitt eget bloggande i det här inlägget, men jag kände att det är steg två. Eller kände, det bara blev så när jag väl satte igång.
Thomas: prettoposering är när man tror att man lämnar ut sig själv och visar sig som man är, men egentligen visar upp ett tomt skal som kanske är snyggt vid en första anblick, men ack så innehållslöst och fult när du kommer nära. Ungefär.
Just det, jag menar inte heller att peka ut någon speciell med mitt påstående om att ”de flesta personliga bloggar suger”. Jag menar mest i förhållande till hur många det finns. Jag har flöden från 60 bloggar i mitt Bloglines-konto, nästan alla är personliga, och de suger inte alls. Men 100 eller 150 bra bloggar av, vad … 1500? 3000? Det är alltså i skenet av det jag gör mitt konstaterande.
Just det, jag menar inte heller att peka ut någon speciell med mitt påstående om att ”de flesta personliga bloggar suger”. Jag menar mest i förhållande till hur många det finns. Jag har flöden från 60 bloggar i mitt Bloglines-konto, nästan alla är personliga, och de suger inte alls. Men 100 eller 150 bra bloggar av, vad … 1500? 3000? Det är alltså i skenet av det jag gör mitt konstaterande.
Jag tror att personliga bloggar lika gärna kan fungera i terapeutiskt syfte. Människor skriver av sig, sätter ord på tankar och formuleringar. Likväl det finns konstnärer som målar tavlor för de stora museumen finns det konstnärer som målar för att hänga dem hemma på sin egen vägg. Med andra ord, drivkraft for att skriva en personlig blogg är inte alltid detsamma som att mäta besökarantal eller blotta sig för andra läsare.
Bloggare kan ju också skriva av den enkla anledningen att hålla orden i trim, öva sig att formulera. På samma sätt som jag gör när jag sitter och skissar planlöst hemma framför tv:n. Inte gör jag det för att visa upp det för någon, utan för att hålla handen igång. I mitt fall handens motorik och i bloggarens fall det skrivna språket.
Jag tror att personliga bloggar lika gärna kan fungera i terapeutiskt syfte. Människor skriver av sig, sätter ord på tankar och formuleringar. Likväl det finns konstnärer som målar tavlor för de stora museumen finns det konstnärer som målar för att hänga dem hemma på sin egen vägg. Med andra ord, drivkraft for att skriva en personlig blogg är inte alltid detsamma som att mäta besökarantal eller blotta sig för andra läsare.
Bloggare kan ju också skriva av den enkla anledningen att hålla orden i trim, öva sig att formulera. På samma sätt som jag gör när jag sitter och skissar planlöst hemma framför tv:n. Inte gör jag det för att visa upp det för någon, utan för att hålla handen igång. I mitt fall handens motorik och i bloggarens fall det skrivna språket.
Micke: Ja jo… det är ju den första fria listan i bloggosfären, vad jag vet, och med tanke på Silverfiskens popularitet så har den fått god spridning.
Micke: Ja jo… det är ju den första fria listan i bloggosfären, vad jag vet, och med tanke på Silverfiskens popularitet så har den fått god spridning.
Fredrik: jag håller med dig, absolut. Skrivandet kan mycket väl fungera som ett sätt att träna, bolla med sig själv, utveckla och resonera. Men jag hävdar fortfarande att själva _publiceringen_ på nätet har något slags exhibitionism i botten – för man tränar ju lika bra även om man inte publicerar sina alster.
Andros: Exakt så! Just ”fri” är nyckelordet.
Fredrik: jag håller med dig, absolut. Skrivandet kan mycket väl fungera som ett sätt att träna, bolla med sig själv, utveckla och resonera. Men jag hävdar fortfarande att själva _publiceringen_ på nätet har något slags exhibitionism i botten – för man tränar ju lika bra även om man inte publicerar sina alster.
Andros: Exakt så! Just ”fri” är nyckelordet.
Ja uttrycket: ”Ordet är fritt” går hand i hand med bloggandet, för aldrig har väl internet varit så tillgängligt för gemene man som när bloggandet introducerades.
Micke, en liten invändning bara… man kan ”träna” fel, publicerar man det man skriver kanske det finns någon som vänlig själ som hissar eller dissar det man har skrivit, annars så sitter man där med enorma armmuskler och en rejäl ölmage… för göra en(dålig)liknelse.
Ja uttrycket: ”Ordet är fritt” går hand i hand med bloggandet, för aldrig har väl internet varit så tillgängligt för gemene man som när bloggandet introducerades.
Micke, en liten invändning bara… man kan ”träna” fel, publicerar man det man skriver kanske det finns någon som vänlig själ som hissar eller dissar det man har skrivit, annars så sitter man där med enorma armmuskler och en rejäl ölmage… för göra en(dålig)liknelse.
Som livet i övrigt? Träffar man en tjej (eller kille) på krogen som poserar för mycket så blir personen ointressant.
Som livet i övrigt? Träffar man en tjej (eller kille) på krogen som poserar för mycket så blir personen ointressant.
Du ser en massa bloggar som suger för just dig. Du kan just bara läsa ett visst antal bloggar. Försök att läsa 3500 bloggar och du inser snabbt att det är omöjligt. Du gör ju urval och väljer det som passar dig. Det innebär ju inte automatiskt att de andra suger.
Dessutom så tror jag på att det finns en fjärilseffekt i bloggosfären. Dvs det jag skriver påverkar någon som påverkar nästa och sedan i slutändan faktiskt kan ändra världshistorien.
http://peko.se/blogg/2006/07/28/kaos-fjarilseffekt-langa-svansen-och-bloggar/
Sedan är det också det demokratiska i att ALLA har en möjlighet att uttrycka sig och publicera det. Det som Marshall McLuhan uttryckte som Global Village är närmare idag än nånsin.
Jag ser ofta journalister som uttrycker sig som du gör att allt som publiceras på bloggar är sugigt. Det beror ju på att de är proffessionella publicister. Det är ju ytterst liten del som är publicister som skriver blogg. De flesta är just valiga människor. Det är ju det som är det stora med bloggen. Vem som helst får chansen att publicera.
Tidigare var man tvungen att vara anställd på en tidning för att ha makt över ordet.
Du ser en massa bloggar som suger för just dig. Du kan just bara läsa ett visst antal bloggar. Försök att läsa 3500 bloggar och du inser snabbt att det är omöjligt. Du gör ju urval och väljer det som passar dig. Det innebär ju inte automatiskt att de andra suger.
Dessutom så tror jag på att det finns en fjärilseffekt i bloggosfären. Dvs det jag skriver påverkar någon som påverkar nästa och sedan i slutändan faktiskt kan ändra världshistorien.
http://peko.se/blogg/2006/07/28/kaos-fjarilseffekt-langa-svansen-och-bloggar/
Sedan är det också det demokratiska i att ALLA har en möjlighet att uttrycka sig och publicera det. Det som Marshall McLuhan uttryckte som Global Village är närmare idag än nånsin.
Jag ser ofta journalister som uttrycker sig som du gör att allt som publiceras på bloggar är sugigt. Det beror ju på att de är proffessionella publicister. Det är ju ytterst liten del som är publicister som skriver blogg. De flesta är just valiga människor. Det är ju det som är det stora med bloggen. Vem som helst får chansen att publicera.
Tidigare var man tvungen att vara anställd på en tidning för att ha makt över ordet.
Andros: jag förstår vad du menar. Jag är dock fortfarande benägen att tro att de personliga bloggar som inte har ett dugg exhibitionism bakom publiceringstanken utgör undantagen som bekräftar regeln.
Bengt: jag har läst många bloggar som faktiskt suger. På riktigt. Kom ihåg att jag hela tiden pratar om kategorin personliga bloggar, alltså bloggar som inte har något annat ämne än ”Om bloggaren själv”. Jag har inte läst 3500 bloggar, men när 100-listan publicerades så gjorde många en 100-lista, och jag läste många personliga bloggar. Och jag insåg hur många personliga bloggar det finns som inte säger något någonstans – som suger. Jag skriver också att de fyller ett syfte för vänner och bekanta, men inte för en surfare som råkat hamna där, eftersom de aldrig skriver mer om sig själv än ”Jag älskar att älska”, ”Jag är arg på vänner som svikit mig” eller ”Jag blir less på vardagen ibland” (faktiska exempel på vad folk skrivit om sig själva). Det är som att presentera sig med ”Jag är människa” _punkt_. Inget mer. Hur intressant är det?
Jag har inte sagt att allt som publiceras är sugit – tvärt om så läser jag betydligt fler bloggar än jag läser tidningar, och jag har fler favorit-bloggare än jag har favorit-journalister. Jag vill inte heller ha bort någon blogg, alla får skriva precis vad de vill, och publicera vad de vill.
Men personlig bloggning _är_ exhibitionism, och om man inte klarar av det så blir det oftast dåligt.
Andros: jag förstår vad du menar. Jag är dock fortfarande benägen att tro att de personliga bloggar som inte har ett dugg exhibitionism bakom publiceringstanken utgör undantagen som bekräftar regeln.
Bengt: jag har läst många bloggar som faktiskt suger. På riktigt. Kom ihåg att jag hela tiden pratar om kategorin personliga bloggar, alltså bloggar som inte har något annat ämne än ”Om bloggaren själv”. Jag har inte läst 3500 bloggar, men när 100-listan publicerades så gjorde många en 100-lista, och jag läste många personliga bloggar. Och jag insåg hur många personliga bloggar det finns som inte säger något någonstans – som suger. Jag skriver också att de fyller ett syfte för vänner och bekanta, men inte för en surfare som råkat hamna där, eftersom de aldrig skriver mer om sig själv än ”Jag älskar att älska”, ”Jag är arg på vänner som svikit mig” eller ”Jag blir less på vardagen ibland” (faktiska exempel på vad folk skrivit om sig själva). Det är som att presentera sig med ”Jag är människa” _punkt_. Inget mer. Hur intressant är det?
Jag har inte sagt att allt som publiceras är sugit – tvärt om så läser jag betydligt fler bloggar än jag läser tidningar, och jag har fler favorit-bloggare än jag har favorit-journalister. Jag vill inte heller ha bort någon blogg, alla får skriva precis vad de vill, och publicera vad de vill.
Men personlig bloggning _är_ exhibitionism, och om man inte klarar av det så blir det oftast dåligt.
Micke: Håller med om att en viss typ av bloggning suger, men det är min personliga åsikt. Jag tycker också att Modebloggar suger hårt. Tristare ytlighet får man leta efter. Det finns de som gillar både modebloggar och de där tråkiga ”jag har älskat idag igen” bloggarna. Jag ville bara poängtera att vad vi gillar är subjektivt.
Jag förvånas också över folk som skriver som ”Ur en kos dagbok”. Tror nog att det är terapi och att man hoppas på hjälp. Det är nog bra om man funderar litet varför man skriver som man gör och vad syftet är. Själv hoppas jag påverka världshistorien…
http://peko.se/blogg/2006/07/28/kaos-fjarilseffekt-langa-svansen-och-bloggar/
Micke: Håller med om att en viss typ av bloggning suger, men det är min personliga åsikt. Jag tycker också att Modebloggar suger hårt. Tristare ytlighet får man leta efter. Det finns de som gillar både modebloggar och de där tråkiga ”jag har älskat idag igen” bloggarna. Jag ville bara poängtera att vad vi gillar är subjektivt.
Jag förvånas också över folk som skriver som ”Ur en kos dagbok”. Tror nog att det är terapi och att man hoppas på hjälp. Det är nog bra om man funderar litet varför man skriver som man gör och vad syftet är. Själv hoppas jag påverka världshistorien…
http://peko.se/blogg/2006/07/28/kaos-fjarilseffekt-langa-svansen-och-bloggar/