”Det är lite stökigt här, jag hoppas du ursäktar”
Jag vet inte om den här klyschan är ett utslag av den svenska överdrivna renheten, som tros ha bidragit till att vi har så mycket allergier, eller om det är den där janteblygsamheten vi förväntas bära lite klädsamt.
Hur som helst så är jag nog den enda som kan säga den och verkligen mena det. Om man med ”lite stökigt” menar ”knarkarkvart”, och med ”ursäktar” menar ”inte blir smittad av någon ännu okänd sjukdom”.
Allvarligt, jag insåg i helgen att jag fortfarande, vid nästan 30 års ålder, har en tioårings inställning till städning. Städning är inte en pågående process för mig. Jag kan inte bryta loss en enstaka del, säg ”dammtorkning” ur konceptet ”städning”. Jag måste genomföra hela konceptet i ett mastodontprojekt. För det måste vara ”stökigt” för att jag ska ”städa”, och ”stökigt” är när eventuella foton från lägenheten skulle tas för Ground Zero ett par dagar efter 9/11.
Den här gången blev det så allvarligt att jag på riktigt oroade mig för att det skulle börja brinna, inte för att jag skulle bli av med grejer, utan för att brandkåren skulle gå in och se kaoset jag kallar ”hemma”. Tanken på att jag skulle hamna på sjukhus och tvingas be någon gå hem till mig och hämta något fick mig att börja hyperventilera av ångest. Jag skulle kunna anlita en städtant, men då skulle jag bli tvungen att döda henne efteråt så hon inte kunde vittna om hur skitigt det var hemma hos mig.
Därför har jag spenderat helgen med att genomföra en bautastädning. Vi pratar rensa ut garderober, köksskåp och bokhyllor. Slänga massor med saker jag inte använt det senaste året och ge bort en massa dvd-filmer och böcker jag inte har någon användning för. Tvätta fönster, rensa avlopp, torka av varje yta i badrummet med rengöringsmedel. Den typen av städning. Och jag har jättestora förvätningar på att klara av att hålla det rent och snyggt rekordlänge. Vilket inte är så svårt, med tanke på att förra rekordet ligger på ungefär en vecka.
När jag gifter mig med Jake ska vi ha städhjälp.
Men gud du är så straightacting Micke.
STÄDTANT is the shit dock. Jag kan verkligen rekommendera. Plus att chanserna för att KROKA UPP Jake faktiskt ökar med, tja, låt mig säga att det finns en korrelation mellan smuts och ensamhet. Okej?
Jag fungerar på samma sätt, fast på något lägre skala. Jag veckostädar, oherregudsåmedelklass, dammsuger, dammtorkar, badrummet, allt. På fredagar. Och vägrar ens plocka undan alla andra dagar –då SYNS det ju inte att man städat. Lycka till med storstädningen! (Jag dattade dig, se min blogg.)
Jag tycker du ska fota ditt stök och visa oss alla.
Dexo: Det värsta är att jag börjar se det också. På riktigt. Påminn mig om att berätta om min uppenbarelse initierad av Kat som jag just fick, när vi ses nästa gång.
Hur som helst, städtant it is. Men först ska jag klara av att hålla rent själv i tre månader. Jag måste ju kunna fixa det, nu när jag insett att det är min syn på städning som är problemet.
Anna: Ja, lite granna så. Det måste ju synas att man har städat, och då måste det vara stökigt. Jag ska gå in och kolla!
Kim: Deal. Om jag inte fixar de här tre månaderna själv så tar jag ett foto på skiten (och sen emigrerar jag till något land som ännu inte hört talas om telefoner, än mindre internet). Nu har jag en bra anledning att hålla städat, haha!