En prolog till ”att våga”

När jag, Robin och Ken brunchade igår pratade vi om att en nackdel med internet är att det har gjort bögar bekväma och fega. Istället för att gå fram till någon ute på krogen, väljer man att leta upp personen på Qruiser eller Facebook och ta kontakt där. Likaså är ”geografisk närhet” en viktigare faktor än huruvida personen är snygg eller inte när det gäller sexragg. Det förekommer även utanför klubbar och nätcommunities: En bekant, som får förbli anonym, efterlyste här om veckan en snygg konduktör han sett på tåget upp till Stockholm. Samtidigt som han fortfarande satt på tåget.

Eftersom livet regisserar sig självt hittade jag en status på Qruiser som tydligt illustrerar det här lilla paradigmskiftet: förut hette det ”Jag kommer aldrig att träffa någon”. Nu heter det ”Jag kommer aldrig träffa någon på Qruiser”.

Modern förtvivlan

Andras blogginlägg om , , , , ,

4 reaktioner till “En prolog till ”att våga””

  1. Hah, och sen om man svarar ”jag finns inte på qx/qruiser” och inte är med i nåt allmänt FB-nätverk, så får man intressanta blickar som vore man på nåt sätt socialt handikappad, eller – än värre – en social människa, fast på riktigt.

    Och på riktigt, det är anathema för ”aldrigt”-människor.

  2. Haha, jag läste (in) krogragg efter det där med geografisk närhet och tänkte ”ja, vadå, så har det väl alltid varit”. Jag räknar ju stenhårt med att en innerstadslägenhet gör en lite attraktivare fem i tre.

  3. Vadå, jag var ”feg” redan innan Internet fanns.
    Dessutom funkar inte min ”gaydar”; jag är fruktansvärt dålig på att läsa av om män är intresserade av mig.

    Tack gode gud för nätet. Kanske inte Qruiser just – snobbismen är väldigt utbredd där.

    Men det har gett mig kontakter över hela världen, något som man aldrig hade kunnat hoppats på för 30 år sen när jag blev varse om vad som gällde…

Kommentarer inaktiverade.