Idag såg jag människor springa av den mer än femton minuter sena tunnelbanan för att hinna med bussarna vid Danderyds Sjukhus. Det slog mig att dessa förmodligen inte känner till att SL har en resegaranti, och att den är enkel att utnyttja.
Resegarantin gäller så fort du riskerar att bli mer än tjugo minuter sen på grund av förseningar i kollektivtrafiken. Det fina i kråksången är att den även gäller missade anslutningar. Missar du en nattbuss med halvtimmestrafik för att tunnelbanan är sen, är det bara att sätta dig i en taxi, lägga ut pengarna och sen få tillbaka dem från SL.
Att få tillbaka dem är enkelt: använd formuläret på SL:s sajt för att generera ett brev, skriv under det och stoppa det tillsammans med originalkvittot i ett kuvert. Lägg i närmaste brevlåda. Du behöver inte ens ett frimärke, eftersom det är portofri svarspost. Det dröjer oftast inte mer än någon vecka innan du har pengarna tillbaka på ditt konto.
(Jag vet att SL är skattefinansierat till del, och att det i slutändan är skattebetalarna som delvis betalar dessa taxiresor. Tyvärr vet jag med mig att framföra synpunkter till SL är ungefär som att ställa sig mitt i urskogen och primalskrika: rätt skönt ibland, men genererar inga resultat i längden. Den här typen av ekonomisk feedback är det enda incentivet för SL att faktiskt skärpa sig.)
Andra bloggares inlägg om sl, kollektivtrafik, resegaranti, tunnelbana
Å vad fint. Jag blir nästan tårögd av att det finns ställen i världen där en kvart räknas som försenat, och där man har rätt att komma fram i tid. Så fint. Själv är jag hemma en halvtimme senare varje gång det är baseballmatch, och på fredagarna går jag från jobbet tidigare för att ta det ngt långsammare tåget eftersom bussarna inte alltid finns, eller dyker upp en timma sent. Saknar svensk kollektivtrafik, men King County Metro har illa med pengar som det är, de kommer ställa in in en massa bussar snart. Suck.
Jag undrar om inte människor i dagens samhälle är för stressade för att hålla på med formulär som ska skickas etc. Eller så är det bara lathet… Eller så gillar vi helt enkelt att stressa.