EDIT: Efter att Sjumilakliv tipsat om att Rolf Hillegren förtydligat sitt ställningstagande i Aftonbladet och verkligen inte tycker att våldtäkt i en relation är en våldtäkt (och då pratar jag inte om ”gentlemannaregeln” utan om att han inte tycker att lägstastraffet för våldtäkt, 2 år, är tillämpningsbart på våldtäkt utan våld i relationer) inser jag att det krävs extremt mycket välvilja för att tolka honom som något annat än verklighetsfrånvänd på en sån nivå att han är direkt olämplig som åklagare. Jag inser också att jag är världsmästare på att bygga meningar som skulle få en tysklärare att bli lite varm och rosenkindad, om de vore formulerade på tyska.
—
Jag skulle inte vilja vara Rolf Hillegren efter hans extremt osmidiga citat om tilltvingat sex i relationer i SvD.
De flesta har fokuserat på det här stycket:
[…] Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.
Citatet i sin helhet är
– Det ska vara höga beviskrav i brottmål, även i sexbrott, säger han.
Han menar att lagen i dag har urlakat vad begreppet våldtäkt betyder.
– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.
Tittar man på vad Rolf Hillegren tidigare sagt och gjort så hamnar citatet i ett lite annat ljus, och den första rasande ilska jag kände när jag läser originalcitatet svalnar snabbt.
Rolf Hillegren har aldrig varit en försvarare av rätten att våldta, eller begå sexuella övergrepp. Det han har varit motståndare till är urlakandet av det juridiska begreppet ”våldtäkt” bara för att en oinsatt opinion kräver det. Det är alltså en fråga om juridisk terminologi, och det är extremt viktigt att den har exakta definitioner.
Jag tror att varken jag, någon av läsarna eller Rolf Hillegren anser att det är okej för någon att fortsätta ha sex ifall den andra parten någon gång under tiden skulle vilja avbryta. I vardagligt tal skulle jag (och jag är säker på att Rolf, om han inte vore yrkesskadad, skulle hålla med mig) klassa det för våldtäkt. Men går vi över till juridiska termer är det en helt annan sak. Det som är ”våldtäkt” i folkmun är kanske ”sexuellt utnyttnjande” i juridiken, på samma sätt som ”mord” egentligen kan vara ”dråp” eller ”vållande till annans död”.
Jag baserar det här på följande:
2006 skrev Rolf Hillegren på SvD Brännpunkt om just det: att det fanns (och fortfarande finns) en högljudd opinion som ville få fler saker klassade som våldtäkt därför att det i allmänhetens öron låter allvarligare, utan att begrunda vilka följder det kan få:
I SvD 17/3 citeras en riksdagsman som säger: ”Vi kan inte sitta med armarna i kors och vänta på att flera 13-åringar inte ska få brotten bedömda som våldtäkt.”
På så vis! Är det verkligen rubriceringen som är det viktiga? Och är det offret som ska bestämma brottsrubriceringen?Det är möjligt att det ger bättre offerstatus att vara våldtagen än sexuellt utnyttjad, i synnerhet i dessa tider när allt högre skadestånd döms ut. Men det är orimligt att offret ska få styra brottsrubriceringen.
Den möjligheten finns inte vid några andra brott. Den bestulne får finna sig i att vara bestulen även om han skulle anse sig vara rånad.
2006-2007 rasade en debatt om våldtäktsbegreppet och åklagarväsendet, med Christian Diesen, Madeleine Leijonhufvud (och Peter Eriksson, Miljöpartiet) på ena sidan, och åklagarväsendet och till exempel SvD på den andra. Efter att ha läst de inläggen (SvD:s ledarredaktion, inlägg 1 och inlägg 2 från Rolf Hillegren och tre andra åklagare) ser jag Rolf Hillegrens poäng: han värnar om de juridiska termerna, för en klar och tydlig definition som inte tillåter en godtycklighet som (tyvärr redan förekommer i Sverige och) som vi annars förknippar med skendemokratier och bananrepubliker.
Andra bloggares inlägg om rolf hillegren, våldtäkt, sexuellt utnyttjande, samhälle, rättspraxis, juridisk terminologi
För jävla bra. Att försöka förbjuda en åsikt blir aldrig bra. Men nu verkar det vara förbjudet att tycka att det är skillnad på våldtäkt och våldtäkt eftersom jag sett på Twitter att folk har polisanmält honom.
När jag läste artikeln första gången i papperstidningen innan det blivit livat på nätet om det hela, så tänkte jag spontant att den journalisten vill jag aldrig bli intervjuad av eftersom det verkar vara taget ur sitt sammanhang för att skapa rubriker. Nu är jag ännu mer övertygad om att det är bäst att inte låta sig intervjuas av Josef El Mahdi.
Nja – jag kan inte påstå att jag håller med dig. Hillegren har ju utvecklat sin åsikt i Aftonbladet idag, och det blev ju knappast bättre av det.
Jag gissar att de flesta som reagerat starkt på Hillegrens uttalande var redan tillräckligt informerade om hans åsikter.
Men ärligt talat. Vad i situationen som Rolf beskriver i sitt citat kan göra att det berättigar att kalla det ”oschysst” och en ordningsförseelse. Den sistanämnda termen brukar ju användas för mindre förseelser där något görs i det offentliga rummet som skapar obehag hos andra. Oavsett om det kan finnas skäl att ifrågasätta att begrepp urholkas kan det inte vara OK att som tjänstgörande åklagare gå så här långt för att förminska övergrepp som sker inom familjens ram. Det är en väl svag maktanalys och gör mig bara illamående.
Det är uppenbart att ett gäng stockholmska mediebloggare där de flesta känner varann och nyss har festat på Priden tillsammans går in för att framkalla ett drev mot Hillegren och – framför allt – få hans uttalande att verka mycket viktigare i sig än det är. Många av de här typerna verkar inte kunna täääänka sig att SvD skulle kunnat felcitera RH eller höfta till storyns juridiska sida. De köper Svenskans artikel rakt av eftersom historien är så bra, och läser dessutom in att Hillegrens förflugna ord står för det som HD vill med sin ”nya praxis”. Vi kommer att få se många krönikor och arga artiklar om det här nästa vecka, men det är i grunden bara spel.
Som en juristbloggare utredde på http://tinyurl.com/mtahlx, det verkar inte ens finnas någon ny praxis, det är snarare så att HD försöker reda upp ett läge där vissa domstolar inte vet vad som gäller. Hillegrens uttalande var kanske klantigt men knappast värt det Dramageddon som nu rasar kring det.
Journalisten i fråga har mailat mig och säger att citatet är korrekt återgivet.
Jag har heller inget skäl att betvivla detta, men tror inte heller att RH anser att våldtäkt är en bagatell. Därför är det antingen en olycklig formulering eller ryckt ur sitt sammanhang. Min erfarenhet av intervjuer är att även när journalisterna inte ljuger med ett enda ord så står det ofta något annat i tidningen än det man velat säga.
Kent: ja, om reportern har strukit några ord mitt i så anser han säkert inte att det var en felcitering. Även om det förryckte innebörden. Den tekniken är vanlig på ledarsidor, Newsmill och andra ställen.
Jag ska rätta mig själv. Det var inte Josef El Mahdi utan Hannes Delling som gjorde intervjun. Rätt ska vara rätt och jag ber om ursäkt att jag skrev fel i min första kommentar. Alltså har jag inga problem (mer än min vanliga skepsis mot journalister) mot att låta mig intervjuas av Josef El Mahdi.
Att människor likt Hellengren med en sådan usel kvinnosyn finns är intet nytt under solen, men att dessa åsikter finns och rör sig inom det svenska rättsväsendet är otroligt obehagligt.
Citatet har Hillegren bekräftat i Aftonbladet och hans förtydligande gjorde ju inte saken bättre.
Citatet är inte i linje med den praxis kring bevisvärdering som i övrigt återges i artikeln. Varken jag eller andra som har reagerat på uttalandet har kopplat dessa saker till varandra. Det är moralsynen att det är mindre allvarligt med ett brott begånget inom en relation än utanför som är problemet och som flyttar principerna till 60-talet.
Hillegren förbjuds jobba med sexualbrott. http://tinyurl.com/mt6w46
Kunde inte ha sagt det bättre själv.