Screenshot från Thierry Muglers SS12-film av Nichola Formichetti
Thierry Mugler lät en regissör göra filmen för vår- och sommarkollektionen 2012. Det i sig är inget nytt grepp, det som är hyfsat o-ortodoxt är att exklusivt släppa den på Xtube (aka Youtube för porrfilmer). Badkläderna i sig är beyond fula, och filmen är inte alls lika vågad som ”release på Xtube antyder”. De enda kön som syns är slaka kukar, du får se ett par rumpor och väldigt mycket anspelningar på sex som inte är värre än random Hollywood-rulle. Det som får mig att höja lite på ögonbrynen är att modellerna som används kommer från stora agenturer som Ford Direct och Re:quest. Det bästa med hela grejen är regissörens beskrivning till varför han valde att släppa filmen på Xtube. Med det sagt så skulle jag kanske inte se filmen på min arbetsplats. Här är länken till filmen.
Screenshot från Thierry Muglers SS12-film av Nichola Formichetti
Några som gjorde det hela ärligare och bättre var Shaï. 2006 lanserade de porrfilmer i Quicktimeformat, där skådespelarna (till en början) bar kläderna. När du höll musen över ett klädesplagg pausades filmen och du fick information om plagget du markerat. Det gjordes tre filmer, en hetero och två homo (en med två killar, en med två tjejer). Den som är intresserad (och har åldern inne) kan ladda hem filmen med två killar i .mov-format, filmen med kille + tjej i mp4-format eller filmen med två tjejer i mp4-format. Den som vill ha en glimt av de övriga filmerna kan kolla behind the scenes-filmen:
Först och främst argumenterar Niclas utifrån att det skulle finnas en konflikt mellan att ta ställning/ansvar på riktigt och att tjäna pengar. Den konflikten är fiktiv. Man kan göra både och, ingendera eller bara ena av dem. Det finns flera vägar att gå, och bara där sker per definition ett ställningstagande.
Han missar totalt att IKEA inte bara tar ställning för homosexuella; de svär i kyrkan. Italien är ett katolskt land och har en konservativ syn på familj. Att i ett sånt klimat annonsera med ett homopar och säga (ungefär, översatt från italienska):
”Vi välkomnar alla familjer. Hos oss kommer du att känna dig hemma. Vi vill göra livet enklare för alla, alla familjer, alla par, vem de än är.”
är ett ganska radikalt ställningstagande som öppnar för en massiv proteststorm. (Faktum är att en av Italiens största dagstidningar kallar kampanjen för ”svensk imperialism”)
Han utgår också från att man tjänar mer pengar på att att sticka ut från normen än att följa den. Inte heller det är sant. Vi kan ta sajten Familjeliv.se (som verkar på en av världens mest progressiva marknader, Sverige) som exempel: hade de varit lite edgy hade de sagt att de var ”Sveriges största mötesplats för föräldrar”. Det ställningstagandet skulle vara långt ifrån ”queer”, det skulle på sin höjd vara neutralt. Istället väljer de ett konservativt ställningstagande: ”Sveriges största mötesplats för kvinnor”. Femtiotalet ringde och ville ha sin syn på kvinnorollen tillbaka, men Familjeliv.se är för upptagna att prata med annonsörer för att svara i telefonen.
Faktum är att när man tittar på reklam som på något sätt skildrar homosexuella, och undantar organisationer som jobbar med homosexuella eller företag som exklusivt riktar sig till en homosexuell målgrupp, så utkristalliserar det sig snabbt ett mönster: homosexuella – såväl personer som situationer – är oftast källan till ”the comic relief”. Det finns också få länder i världen där företag kommer undan med uttalad gayreklam som skildrar homosexuella ur ett neutralt eller positivt perspektiv. Ta till exempel Heinz kampanj i Storbritannien, som blev indragen sedan tittare ringt och klagat på att den var stötande. I USA har Disney blivit utsatta för bojkott när de gav samma rättigheter till homosexuellas partners som heterosexuellas länge haft.
Ett av de modigaste varumärkena när det gäller gayreklam, Absolut Vodka, ville inte köra en kontroversiell reklam som stod upp såväl för kvinnors som för homosexuellas rättigheter. Istället blev det Björn Borg som vågade nappa på idén och körde den (nu jobbar jag visserligen för Björn Borg sedan ett år tillbaka, men jag tyckte redan innan att just denna reklamfilm är en av de bästa homoinkluderande reklamfilmerna som någonsin gjorts). Jag vet inte om Absolut tackade nej för att det inte passade deras varumärke, eller för att den helt enkelt är för kontroversiell, men jag lutar åt det senare. Den här hade lett till en proteststorm och bojkotter om den visats på tv i USA. Tittar man på kommentarerna så är det från västländer som de mest hatiska kommer. USA, Polen. Jag har svårt att tro att Italien, ett av Europas mer religiösa länder, har en mer progressiv syn på homosexualitet.
Det är ofta, och i de flesta länder, mycket lättare att göra reklam som driver med homosexualitet, eller där heterosexuella män råkar göra något med homosexuella undertoner för att de älskar, säg, Doritos.
För varje reklam där homosexuella framställs i neutral eller positiv dager, kan jag visa dig tre av samma slag som Doritosfilmen ovan, eller värre. Faktum är att företag kan välja att vara direkt homofoba och tjäna pengar på det, som Cachaça Magníficas reklam från förra veckan:
Om din son är bög så behöver du stark sprit
Min huvudsakliga poäng är denna: företag ska tjäna pengar, annars är de ”non-profit organizations”. Företag kan marknadsföra sig, för att tjäna pengar, på samma sätt som Cachaça Magnífica eller Doritos; genom att driva med homosexuella och främja homofobi. Eller så kan de göra det som IKEA, Ben & Jerry’s, Google och Apple. Att säga att det inte är ett ställningstagande är att leva i en homosexuell bubbla som är väldigt liten och ytterst få förunnad.
Jag är kund hos Binero. De bjöd mig på första året för att jag skulle testa dem när jag var missnöjd med Loopia. Binero levererade i 11 månader, sen började strulet även hos dem. I dagsläget rekommenderar jag dig som letar att välja något annat. De kan inte leverera till sina existerande kunder.
Det är oftast inte långa stunder som saker ligger nere. 15 minuter här, 20 minuter där. Men många bäckar små … Jag började använda Pingdom för att övervaka min webb, eftersom min tillit till Binero nötts ner. Så här ser rapporten ut för perioden 2 december – 24 januari:
I snitt kan alltså sajten ligga nere 5 minuter varje dag. Idag låg den nere 20 minuter under prime time.
Numera kan jag Bineros rutin för när en tjänst går ner: ”vi ber om ursäkt för det inträffade”. Problemet är att ursäkter i längden blir tomma. Helt frankt så ger jag inte ett ruttet lingon för hur ledsna ni är, Binero. Jag är i ett stadie där jag vill se löften. De kommer, men de är tomma: ”vi ska över till ett bättre system i vår”. Närmare specifikation vill man inte ge. Hade det inte varit så mycket jobb inblandat i att flytta en webb så hade jag tagit den och flyttat. Jag pröjsar gärna mer än vad Binero tar, jag är inte intresserad av lågpris utan av kvalitet.
Jag minns att Binero under SSWC bjöd på kaffe. Jag älskade den gesten, och den får mig att minnas hur mycket jag gillade er under de första 11 månaderna. Jag har också hört att ni inte tror på PR, ni ska jobba hårdare istället sades det, men uppenbarligen jobbar ni inte hårt nog. Vid det här laget måste ni ta till just PR. PR som i ”vårda relationen med era kunder”. Era tekniker och twittrande personal har inget förtroende kvar. För gammal vänskaps skull ger jag er ett råd om hur ni ska hantera den här soppan:
1. Ge alla existerande kunder ett löfte om åtgärder med tidsplan.
2. Se till att varje nedtid hädanefter får konsekvenser för ledningen. Ett tips är att snegla på Tele2; deras chefer vågade satsa ett bad med kläderna på om deras trådlösa internet gick ner. Just nu skulle jag faktiskt vara mindre arg om jag såg en film på hur era högsta chefer får bada isvak med kostymera på för de 20 minuter min sajt låg nere när jag skulle jobba med den.
3. Se till att varje brutet löfte får allvarliga konsekvenser. Om ni inte vågar satsa på att ni kommer hålla era löften, varför ska då någon annan tro på er?
Nu väntar jag mig en reaktion från er som visar att ni har förstått.
Om du som läser det här jobbar på ett annat webbhotell som stödjer wordpress-bloggar: är ni intresserade av en ny kund som ofta får frågor om var man ska lägga sin webb och var man ska köpa sin domän så är ni välkomna att kontakta mig: antingen @kazarnowicz på Twitter eller kazarnowicz snabel-a gmail.com. Hinner ni ge mig ett löfte jag tror på innan Binero reagerar så är jag er.
Du behöver inte vara en hacker eller kunna kod för att använda Facebooks olika verktyg. Här är ett exempel:
En ny blogg har en bloggpost om en konversation med ett butiksbiträde på Lindex. Det är inte fördelaktigt för Lindex på något plan. Problemet här är så klart inte butiksbiträdes svar, utan Lindex strategi som är helt galen då centilong är ett absolut mått till skillnad från relativa som ”2-3 år” eller ”large”. Hade Lindex varit inne på linjen ”be honest, do good shit” så hade det här inte hänt. Jag är mäkta nyfiken på att se hur de hanterar den här historien som har spritt sig som en löpeld. Och det är det detta inlägg handlar om:
Jag blev nyfiken på hur mycket denna länk spritts. Den har i skrivande stund 79 kommentarer, vilket säger en hel del, men utöver det har jag inte tillgång till någon som helst statistik för bloggen. Det behöver jag inte heller. Genom att kolla ”Recommendations” på Facebook Social Plugins och skriva in bloggens adress får jag se att 1952 personer (!) delat länken på Facebook. Man kan lugnt säga att den blivit viral, och jag kunde ta reda på det utan att veta mer än bloggens adress.
Facebook visar mig hur många gånger en sida delats även om jag inte äger sidan
PS. Du kan också kolla statistiken för länkar kortade med bit.ly (och för alla tjänster som baserar sig på bit.ly som j.mp och min personliga nowi.cz) kan du bara lägga till ett plustecken efter adressen och då komma till statistiksidan.
Exempel: jag har kortat ner adressen till det här inlägget till http://nowi.cz/h0gKmy. Klickar du på den kommer du tillbaka hit. Lägger jag till ett plus, http://nowi.cz/h0gKmy+ så leder ett klick på den istället till statistiksidan för detta inlägg.
Det finns några varumärken jag verkligen gillar. Ben & Jerry’s. Nike. Apple. Google. Levi’s. Det finns många anledningar, inte minst bland dem är att de fyra sistnämnda är med HRC:s lista över bästa arbetsplatserna för HBT-personer. Den förstnämnda stöttade homosexuellas rätt att gifta sig genom att döpa om smaken Chubby Hubby till Hubby Hubby.
Det här handlar om hur min kärlekshistoria med Levi’s började, nämligen med dessa:
Levi's Twisted från 2001
De fyller tio år i år, mina Levi’s Engineered (eller Twisted, som de också hette när de lanserades). Jag älskar dem än idag, och jag skulle aldrig byta dem mot nya. Jag var precis hos skräddaren och hämtade ut dem efter att ha lagat grenen än en gång (jag ser det som en avgift på grova lår). Jag har lagat dem fem gånger och jag kommer att laga dem fem gånger till om de håller för det. Det lustiga är att min kropp ser annorlunda ut idag. Jag tänker att de måste ha varit betydligt mer baggy när jag köpte dem.
De började tidigt med att jobba med CSR utan att slå sig för bröstet, istället såg de att det skulle betala sig på lång sikt. De uppmuntrar mig som konsument att ta mitt ansvar. De lyckas väldigt bra med ”be honest, do good shit” för att vara ett stort varumärke.
Ungefär samtidigt som jag köpte dem körde Levi’s reklamfilmen ”Odyssey” producerad av Jonathan Glazer. Jag blev förtrollad när jag såg den. Den är än idag en av mina favoriter bland reklamfilmer. Enkelheten och dramatiken fångade mig; den innehåller en kille och en tjej utan att vara heteronormativ. Utan att anspela på sex. Den förmedlar produktens kärna: frihet. Det blir magiskt när reklamen med en snudd på episk ton lovar och produkten sedan levererar.
Kära Clarion! 2011 kan inte ett designerhotell i Stockholm köra försöka köpa street cred genom en telefonsvararröst. Petter är en söderlattepappa på 36 bast. Han kommer undan med en hel del, som att rappa Lill-Babs låtar i teve (dock att det var September som var stjärnan) men när han försöker prata hardcore kriminell hantverkare från Söder-slang får han bara tönt-cred. Och den smittar av sig på hela ert varumärke.
Varför, Petter? Jag har alltid tyckt att du är rätt cool, lite Robyn-light så där.
'Petter' - Pia Johanssons i 'På Minuten' karaktär när hon gör kriminella hantverkare från Söder
Det här är vad som möter dig om du ringer Clarion Stockholm:
Det roliga är att Pia Johansson förutsåg det här redan 2009, och i ett avsnitt av ”På Minuten” gjorde hon just karaktären ”Petter som telefonsvararröst åt Clarion”
Den dagen bönderna i ”Bonde söker fru” ser ut som människorna i den här videon så ska jag vara med i programmet. Till och med tjejen är hetare än någon av deltagarna jag sett hittills.
Normalt skulle jag säga att ”bönder som rappar” borde ha en skämskuddefaktor på nivå med ”Andreas Balladali” i Idol 2005, men det här gör mig sugen på mjölk. Är det bara jag som blir förblindad av hur snygga bönderna är i de här videon och därför missar det, eller är den inte alls pinsam?
(Den som förstör min illusion med en länk som avslöjar att det bara är skådisar kommer att tvångsanmälas till nästa svenska omgång av programmet.)
Utomhusreklamen för Yoggi Fri gör mig förbryllad. Den bygger på tesen att det som inte innehåller tillsatser är bra, därför att det är så naturen funkar. Det innebär att det som innehåller tillsatser är dåligt. Yoggi Fri innehåller inga tillsatser och är alltså bra, vanlig Yoggi däremot …
Jag blev förvånad när jag i butiken såg att det inte är Yoggi som stöpts om och återlanserats. Det är ett undermärke som säljs parallellt med originalprodukten, kannibaliserar på den och dessutom sågar originalprodukten i sin marknadsföring.
Sen kan vi ta det här med ”naturligt” som marknadsföringsknep … den marknadsförare som använder det argumentet, råkar ut för lunginflammation och dör för att hen inte får antibiotika är utsatt för något slags livets ironi – för antibiotika är väl så ”onaturligt” det kan bli. Och ändå så bra. Det finns massor med saker som inte direkt kommer från naturen som är bra, och det finns massor med saker i naturen som är riktigt jävla skitdåliga. Läs till exempel hur Julia Skotts mamma nästintill blev dödförklarad efter att ha ätit vanlig, naturlig svamp.
Horrible logos är en enkel och skön affärsidé: skapa enkla och fula logotyper till priset av en öl styck (omräknat i dollar blir det $5)
Jag var tvungen att testa: jag pröjsade 10 dollar (för att få en högupplöst version) och förklarade ordleken ”åsiktstorped” och två dagar senare kom den. Hur briljant är den inte? Är det en torped eller är det en kuk? Genom huvudet. Kukihuvet.se.
