Kategori: i mina skor

Vardagsliv, berättelser och anekdoter ur min privata tillvaro

Två kolor var allt som krävdes

Varje gång jag ser honom i korridoren ser han stressad och butter ut. Med en rynka mellan ögonbrynen går han förbi och tittar rakt framför sig. Jag la märke till honom redan första veckan på nya jobbet. Jag tror att jag sett honom någonstans förut, men jag kan inte för mitt liv komma på var.

Han ser bra ut. Medellång, mörkblond, smalt ansikte och schyst, avslappnad klädstil för en säljare. Jag har aldrig haft någon anledning att inleda ett samtal med honom, och jag har ingen aning vad han heter. Han ser ut som en Fredrik.

Häromdagen städade jag efter mitt stora evenemang jag projektledde och hade en kartong kolor som skulle tillbaka till ägaren. Med kartongen under armen promenerade jag upp en våning för att lämna godiset på rätt ställe, lämpade av den på ägarens skrivbord och grabbade en näve kolor till mina arbetskamrater som var förkrossade över att jag faktiskt skulle lämna tillbaka hela kartongen. Färska choklad och mint-kolor är lite av en hårdvaluta här på kontoret.

På väg ner igen passerar jag en arbetsplats där han sitter. Han tittar väldigt koncentrerat på sin skärm, och jag tänker ”Äh, vad fan …” och ger honom två kolor i förbigående. ”Här, du ser ut att behöva några”, säger jag och hinner precis se hans överraskade och strålande leende, som jag besvarar med ett eget, innan jag fortsätter ner till min våning för att fortsätta efterarbetet.

Plötsligt känns hela dagen lite roligare.

Andra bloggar om: ,

Kvällen efter en ambivalent morgon

Stort alkoholintag, för lite sömn, hård fysisk träning har tagit ut sin rätt. Hjärtskärande trötthet gjorde att jag inte orkade med valvakor och all spänning och sökte istället tröst i ”Vänner”. Det fungerade inte. Åt chokladkakor med mjölk. Fortfarande ingenting. Läste bloggar, men håglösheten la sig framför texterna och gjorde dem obskyra och svårtillgängliga.

Dexo gav mig recept på botemedlet. Cognac och mörk choklad behövdes inte. Ikväll får The Radio Dept vara soundtrack tills jag somnar. Jag hoppas jag att solen skiner imorrn, trots att det inte är söndag.

Ambivalent söndagsmorgon

Hur kul är det på en skala att komma hem i samma kläder man hade på sig igår kväll och fortfarande känna sig smått berusad klockan 08:42 en söndagsmorgon, när man har en heldag med hård träning framför sig?

Svaret är: jäkligt kul. I alla fall om gårdagskvällen innebar trevligt sällskap, skön housemusik och bra sex.

Det är när allt händer helt spontant det blir som bäst. Jag tar saker som de kommer och vill inte jinxa hela grejen, så jag ska inte prata för mycket om det. Men killen i fråga har fina ljusblå ögon, en fantastiskt fin krökning på läpparna när han ler, och sexiga händer. Och så är han passionerad för det han gör. Sånt är sexigt.

Nu ska jag iväg och köra Bodypump, sen är det Bodycombat-träning följt av två och en halv timmas dansträning. Om du läser en notis med rubriken ”Man dog under träning” så gäller den förmodligen mig. Men det var det värt.

Sa jag att han har mycket schyst kropp också?

Andra bloggar om: , ,

Klimax

Jag har inte haft bloggtorka så mycket som jag har har haft ett enormt späckat schema. Två av mina professionella roller nådde varsitt klimax ungefär samtidigt, på samma gång som höstterminen slog en Koenigsegg i acceleration och toppfart. Egentligen har jag haft massor att skriva om.

Under de två senaste veckorna har jag …

… glatt mig åt att de mobilfria zonerna är en flopp av Friends In Need-karaktär. Folk bryr sig inte om var de sitter när de pratar i mobil, vilket bådar gott för mänskligheten. Synd att Linda Rosing kandiderar för riksdagen och inte landstinget, hon skulle nog öka intelligensnivån om hon kom in i Stockholms Landsting.

… tränat järnet. Jag har köpt årskort på SATS, terminskort på Danscenter, bokat in minst fyra evenemang jag ska delta i under hösten och träffat många av mina favoritinstruktörer. Jag har blivit insvuren i ”The Buffalo Club”, och jag har Bodypump 59, Bodycombat 29, Bodystep 65 och Bodyjam 38.

… sett ”C.R.A.Z.Y.”, ”Snakes on a Plane”, ”Hotet inifrån” och ”John Tucker Must Die”. Alla utom den sista rekommenderas i fallande skala.

… överdoserat Desperate Housewives och drömt att min mamma varit en mördare av Bree möter mrs Applewhite-snitt.

… dejtat. Påminn mig om att berätta om det här, jag har haft mycket funderingar kring dejtande de sista månaderna.

… bestämt mig för att inte ställa upp i Fling. Egentligen tycker jag att jag borde se det innan jag bestämmer mig, men när alla som sett det bestämt säger ”Gör det inte!” så måste jag lyssna.

… haft dåligt samvete över att jag ännu inte berättat för er om min show i Las Vegas, fast jag lovat det. Men snart, så …

… genomfört det evenemang jag arbetat med det senaste halvåret i mitt heltidsjobb. Allt gick bra, och de skavanker som fanns gav mig bara blodad tand till nästa gång. Då ska det bli ännu bättre.

… ännu inte hunnit läsa alla mina favoritbloggare. Men det dämpar separationsångesten från ”Wheel of time” och ”Desperate Housewives” att veta att det finns en massa godis från mina favoriter att läsa i helgen.

Kronans kalsonger

När vi ändå är inne på kalsonger så har Kronan lanserat kalsonger med ”anor från Svenska försvaret”. (Bild från Metro, 31/8)
Kronans kalsonger i Metro
Jag vet inte om bilden som används samband med notisen kom med pressreleasen från Kronan, eller om det är Metro själva som hitta den. Det är inte heller den viktigaste frågan, det jag framförallt undrar är: var är kuken? Är det en väldigt outrustad kille, eller en tjej med hårig mage som är modell?

Jag tror att killen som är Kronans kalsongmodell snarare ska bära modellen här nedanför, som jag hittade på Pride. Innehållsdeklarationen utanpå verkar ju överensstämma med innehållet.
Kalsonger, David av Michelangelo

Andra bloggar om: , ,

Kalsonger för fotbollslår

Som jag har skrivit tidigare finns det vissa nackdelar när man har fotbollslår. Att hitta rätt kalsonger är på vissa sätt svårare än att hitta rätt byxor.

Problemet med att ha stora lår i fel kallingar är tvåfaldigt: dels riskerar man att kallingarna kryper upp i häcken (En så kallad ”arne”, om det sker från höger eller vänster sida. Sker det från bägge är det en ”dubbel-arne”). Dels kan låren skava mot varandra vilket ger upphov till skavsår som är både smärtsamma och orsakar en rätt skitnödig gångstil. Det senare förvärras i kubik om kalsongerna har sömmar som kan skava vid benens insidor.

JC:s kalsonger, ”Adam”, har bra passform när det gäller lårens storlek. De har också lite roligare design med både enfärgade och mönstrade tyger och har en skön, bred resår som håller för tvätt. Största nackdelen är att de har rätt grova sömkanter vid lårens insidor. De har också en tendens att krypa upp i häcken. Visserligen inte lika långt som H&M:s egna märke som ibland behöver hittas med hjälp av koloskopi, men det är inte speciellt bekvämt. Hittills är de dock det bästa lågbudgetalternativet jag hittat, med tre par för 199 spänn.

Salming har många snygga kallingar, men passformen på dem är knepig. Jag har provat både medium och large, och enda skillnaden är hur mycket benen kryper upp och hur … knepigt själva paketet ser ut i dem. Det är som om kalsongerna är gjorda för att innehålla könsorganens motsvarighet till Linda Rosings bröst. Många av modellerna innehåller också en hög andel syntet, vilket är ett stort NO-NO när det gäller vardagskallingar (däremot är det fantastiskt i träningskalsonger). Med tanke på priset förväntar jag mig både bättre passform, bättre material och bättre hållbarhet.

Björn Borg går bort på grund av en pinsam VD som vid en intervju sagt att ”I våra kalsonger får man mera sex”. Märket är förvisso inte lika skämmigt som Dressmanns släkten-kommer-på-dig-när-du-onanerar-pinsamma ”Man underwear”, men inget jag skulle vilja hittas död i.

The shit när det gäller kalsonger för fotbollslår är Calvin Klein. Passformen på deras kallingar är utmärkt. De sitter bra kring låren och kryper inte upp i häcken. Påsen för paketet är väldimensionerad, och de sitter bra även efter en hel dag. Det finns inga jobbiga sömkanter som kan skava mot lårens insida, och sömmarna på utsidan är lite skruvade (tänk Levi’s Engineered). Enda minusen är att de är enfärgade vilket är tråkigt i längden, och att resåren är lite väl smal. De verkar dock hålla formen efter tvätt, och är hittills de enda märkeskallingarna värda sitt rätt höga pris. Buy Quality, Cry Once.

Andra bloggar om: , , ,

Jeans för fotbollslår

Min före detta kollega på gymmet, Christel, har vid ett par tillfällen utnämnt min rumpa till �fastaste häcken i Täby�, vilket är enormt smickrande. Jag är rätt nöjd med mina fotbollslår och min fasta häck, men det finns en aning smolk i min bägare. Smolket stavas ”att hitta byxor och kalsonger”.

Bästaste bästa Maria är tillbaka i Sverige på blixtvisit, och vi spenderade halva fredagen på shopping. Jag behövde lite sobrare kontorskläder utan att det blir kostym, och Maria tände på alla fyra. Hon utnämnde sig direkt till min stylist och pekade på saker jag skulle prova. Efter en dryg timma hade jag utökat min garderob med två skjortor, en manchesterkavaj, pullover och gubbkeps.

Byxorna däremot, blev svårare. Jeansmodet just nu är ganska smalt, vilket ställer till problem. Jag provade sju olika modeller som alla skulle vara ”rätt rymliga i låren” medan Maria sa ”gå bort en bit”, ”vänd dig om” och ”jag är skeptisk”. Det var jag också; 506:orna funkade inte ens när jag gick upp till 34 i midja, likaså var det med tre andra spridda modeller. Tvätten på jeansen satte också vissa begränsningar, eftersom jag var ute efter en mörk tvätt. En positiv överraskning var att Levi’s har uppdaterat sin 501-modell och gjort den rymligare i låren. 509:orna är också sobra, bredare i låren utan att vara baggy. Alltså: har du också breda lår och problem med att hitta rätt jeans, kolla in Levi’s 501 och 509. Även Levi’s Blue (modell 5000) i ”greyed out”, som innehåller 26 procent av ett mer flexibelt material, passar oss med grova lår och fungerar utmärkt på såväl krogen som på ett kundmöte.

Därutöver finns också Levi’s Engineered-modeller, men de känns aningens mer ”leisure” än ”business”. Dessutom hade modellen jag provade igår lock på bakfickorna, sänkte totalbetyget till ”inte värda att köpa”.

Andra bloggar om: , , ,

En pojkvänstyp, typ

Telefonen gav ifrån sig en melodistump. Jag kollade på klockan: vem var det som skickade ett sms 23:11 en vardagskväll?

I sms:et stod ”Hej teve-pgmet fling söker nya deltagare och denna gång vanliga bögar. D kan va rätt kul. Nån som vill va med?” Jag funderade i någon minut innan jag svarade ”Vad är fling? Äsch, jag har ju simulerat sex med en stol i las vegas, det här kan inte vara värre. Count me in!”.

Två dagar senare var jag ute i Frihamnen på ett castingmöte. När jag kom upp i kontorslanskapet på Jarowskij, där det rådde full aktivitet trots att det var fredag eftermiddag. Jag fick ett häfte med frågor att svara på, där de flesta var enkla.
Ålder? (29)
Längd? 17 181.
Vad är din sexuella läggning? (Homosexuell)

Andra frågor var svårare. Alla som handlade om drömpartnern, till exempel: Beskriv din drömpartner med tre ord.

Vad svarar man på en sån fråga? Det är klart att jag har något slags bild av vem jag tror jag vill ha, samtidigt vet jag att jag inte nödvändigtvis vill ha det jag söker.

Jag tänkte tillbaka på de killar jag varit kär eller förälskad i och försökte hitta en minsta gemensamma nämnare. Johan var rätt kort och brunhårig. Christian var smal, medellång och blond. Fredrik var lång och mörk. Och så vidare. ”Två ben, går hyfsat upprätt, har kuk, kan multiplikationstabellen” lät jäkligt ospecifikt. Samtidigt har jag bara träffat en enda människa som med hyfsat bra precision kan peka ut killar som jag tycker är snygga, och han är min bästa kompis sedan nio år. De flesta andra kompisar blir förvirrade när de pekar ut någon jag i deras ögon borde tycka är snygg, och jag visar mig vara sval som en oktoberkväll för att nästa sekund peka ut någon som får kompisen att fråga ”När var du på synundersökning senast?”

Med jämna mellanrum dyker frågan ”Spelar utseendet någon roll?” upp. Det är en korkad fråga. Det går inte att reducera attraktion till dess beståndsdelar. Det är ungefär lika smart som att definiera intelligens som förmågan att lösa progressiva matriser. Det går inte att dra en gräns mellan personlighet och fysiskt utseende. Det är klart att jag vid ett one night stand bortser från om killen är för dum för att bokstavera sitt eget namn eller tycker att Sarah Silverman är en korkad rasist, men det är förmodligen ingen jag skulle vilja presentera för människor jag respekterar.

Nej, ”utseende” måste betraktas holistiskt. En självsäker person för sig på ett helt annat sätt än en osäker. Mycket av utseendet handlar om kläder, attribut och grooming. En rolig person är attraktivare än en tråkig, och det spelar ingen roll hur snygg killen är om han refererar till sig själv som ”lilla jag”. Det är klart att jag hellre dejtar någon som ser ut som killarna i Dieux du Stade än tredjepristagaren i ”Coyote Ugly of the Year”. Betraktar man utseende holistiskt så blir frågan retorisk, ungefär som ”Är det viktigt att andas?”

Jag valde att skriva att jag snarare faller för charmigt utseende än klassiska modeller, att butchiga killar faller mig bra i smaken och att intelligens, humor och självdistans är de tre egenskaperna en potentiell pojkvän måste ha. Jag får se om de gillade mig inom ett par veckor. Tills dess får jag kolla in programmet för att se vad det egentligen är jag nästan tackat ja till.

Andra bloggar om: , ,