Onsdag, 14:58. Jag går med raska steg nedför Götgatan mot Toni & Guy. Under min mössa har jag håret naturellt, vilket innebär ett hårsvall som till hälften ser ut som något ur en av de där 80-talsserierna i Starlet, och till hälften som en kristdemokratisk politikers fönade man. Om två minuter ska jag in och få min första riktiga frisyr på den här sidan 9-11. ”Förväntansfull” är nyckelordet.
En timme senare går jag ut från salongen. Jag är en tusenlapp fattigare, men jag är ett knullrufs en snygg frisyr plus ett (svindyrt) vax från Thermodynamics rikare. Rufset tog en timme att klippa, och frisören var sjukt noggrann. Jag fick definitivt valuta för pengarna.
Medan jag satt i stolen blev jag påmind om två episoder med håret som jag ogärna upplever igen.
Första gången var jag en femton-sexton år gammal. Jag och Tomi, min bästa kompis på den tiden, var i stan och kom på att vi skulle klippa oss. Det var nånstans runt Östermalm som vi hittade en random frisörsalong som låg strax under gatuplan med ett jättestort skyltfönster. Medan vi tittade i skyltfönstret klippte frisören en äldre herre. Vi började fälla kommentarer på femtonåringars sätt om frisören, hans sätt att klippa, hans eget hår och allt annat vi kunde klanka ner på och garva åt.
Hur som helst så gick vi in på salongen. Vi fick tid direkt efter kunden som nu nästan var klar. Jag började.
Jag satt i stolen och frisören hade redan börjat klippa när ett par gick förbi utanför fönstret. De pratade sinemellan, och vi kunde höra i princip varje ord de sa.
”Shit”, tänkte jag, ”han har hört varenda ord vi sagt”
Samtidigt började frisören tunna ur mitt hår, en procedur där han klipper lite hejvilt med en speciell sax. Jag kollade förskräckt på min kompis, som såg ut som om han förberedde sig för att springa ut från salongen men inte riktigt hade samvete att lämna mig i sticket. Jag tänkte ”Nu hämnas han genom att klippa sönder mitt hår!”
Nädå. Istället gav han mig en frisyr som var en 80-talsvariant av snedbena möter kotlettfrisyr. Jag vågade inte säga något i salongen, utan sprang till toaletterna på gamla Filmstaden där jag försökte få bort den vedervärdiga stylingen.
Incident två hände år 2000. Wicke, en av mina bästa kompisar har blonderat sig hemma och övertalar mig att prova. Det funkade ju så bra på honom. Jag är lite skeptisk, men tänker att kanske det är så att ”blondes have more fun” och går till sist med på det. Vi införskaffar blonderingskit och sitter i Wickes kök medan han noggrant följer instruktionerna för hemmablondering. Jag minns inte hur länge det hela skulle sitta i, men jag minns kommentaren när min kompis lyfter av hättan:
”Oh-oh”
”VADÅ OH-OH” ville jag skrika, medan jag för mitt inre öga såg hur jag skulle få gå runt med fläckvis håravfall resten av livet. Jag tyckte väl att det hade svidit lite under själva väntan.
”Det bet inte helt och hållet. Vi får nog testa en gång till.”
Sagt och gjort. Jag fick hjälp med att applicera en omgång till, och den här gången kändes det som om mitt hår brändes och inte blonderades. När det började rinna en klar vätska från skalpen bestämde vi oss för att det nu fick vara nog, och tog av hättan igen.
”Oh-oh”
Andra omgången hade inte gjort någon skillnad alls. Jag var numera inte blond utan orangehårig. Tänk vägarbetaroverall. Tänk neon. Tänk crazy nittiotalsrejvare. I ett desperat försök att dämpa det orangea hade jag på mig orangea byxor på jobbet dagen därpå, vilket var helt förgäves. Det skapades något slags visuell resonans mellan en orange underkropp och en orange skalle, och sällan har folk skrattat så mycket åt mig. Med all rätt.
Jag bokade en paniktid hos en frisör på Olle & Mari som räddade min blondering genom att ha i lila färg. Det tog ut det orangea och kvar var något slags gulblond ton i ett hår som mest liknade svinto till konstistensen. Jag antar att två hemblonderingar och en frisörfärgning sliter lite på håret.
Men jag kan varmt rekommendera Toni & Guy.
Andra bloggar om: toni & guy, frisörer, frisyrer, blondering, don’t do this at home kids
Å, unge man, du får mig att sakna mina egna ljuva lockar. Tur att jag har håret på utväxt.
Å, unge man, du får mig att sakna mina egna ljuva lockar. Tur att jag har håret på utväxt.
Men 1 000 spänn? Kostar de så jävla mycket att klippa sig nu för tiden? Det är ju inte klokt!
Men 1 000 spänn? Kostar de så jävla mycket att klippa sig nu för tiden? Det är ju inte klokt!
Muhahahaha – gud så många oh-oh jag haft framför spegeln genom åren!
Jag ville vara snygg som Scorupco var i ”Shame” -videon.
Jag blev lika blond (tänk: polsk hora) men drog på mig nåt på skallen och köpte raskt en brun nyans.
Vidare har jag gjort hempermanent.
”Oh-oh…”, vilket slutade hos frissan som rakade av allt.
Tänk: sinead o´connor.
Det gjorde alla andra.
Muhahahaha – gud så många oh-oh jag haft framför spegeln genom åren!
Jag ville vara snygg som Scorupco var i ”Shame” -videon.
Jag blev lika blond (tänk: polsk hora) men drog på mig nåt på skallen och köpte raskt en brun nyans.
Vidare har jag gjort hempermanent.
”Oh-oh…”, vilket slutade hos frissan som rakade av allt.
Tänk: sinead o´connor.
Det gjorde alla andra.
Kim: jag odlade i fem månader, och det var klart värt det!
Aronson: nä, själva lervaxet kostade 280 spänn. Klippningen kostade 650. Det går att få billigare, men vad fan – det var värt det. Att ha en frisyr som funkar både med och utan hårprodukter är jäkligt trevligt.
Sandra: Haha! Fast jag tycker det är snyggt med rakat huvud på tjejer. Jag jobbade tillsammans med en tjej som hette Sofia, och jag minns henne än som sjukt snygg – och hon var helsnaggad. (Är det en böggrej kanske?)
Kim: jag odlade i fem månader, och det var klart värt det!
Aronson: nä, själva lervaxet kostade 280 spänn. Klippningen kostade 650. Det går att få billigare, men vad fan – det var värt det. Att ha en frisyr som funkar både med och utan hårprodukter är jäkligt trevligt.
Sandra: Haha! Fast jag tycker det är snyggt med rakat huvud på tjejer. Jag jobbade tillsammans med en tjej som hette Sofia, och jag minns henne än som sjukt snygg – och hon var helsnaggad. (Är det en böggrej kanske?)
Beror på huvudformen tänker jag.
Beror på huvudformen tänker jag.
Micke – Japp, det är en böggrej!
:)
Micke – Japp, det är en böggrej!
:)
men herregud.. 1000 spänn. Nu vill jag ju nästan se en bild på hur en frisyr för 1000 kornor ser ut =)
men herregud.. 1000 spänn. Nu vill jag ju nästan se en bild på hur en frisyr för 1000 kornor ser ut =)
Sandra: jag tror du är skitsnygg i rakat. På riktigt!
Kim: :-)
Tennis: Frisyren i sig ser ut som vanligt knullrufs. Enda skillnaden är att jag kan torka håret efter duschen och det ser schyst ut direkt. Eller ta på mig mössa, ta av den, rufsa till och det ser bra ut på en gång.
Shit, nu vågar jag inte gå ut för att folk förväntar sig värsta håruppsättningen à la amerikanskt bröllop :D
Sandra: jag tror du är skitsnygg i rakat. På riktigt!
Kim: :-)
Tennis: Frisyren i sig ser ut som vanligt knullrufs. Enda skillnaden är att jag kan torka håret efter duschen och det ser schyst ut direkt. Eller ta på mig mössa, ta av den, rufsa till och det ser bra ut på en gång.
Shit, nu vågar jag inte gå ut för att folk förväntar sig värsta håruppsättningen à la amerikanskt bröllop :D
Å den ljuva tid då man hade hår nog för en 1000 kronorsklippning…
Du är säkert skitsnygg.
Det får snart bli en lunch och checka av det. :)
Å den ljuva tid då man hade hår nog för en 1000 kronorsklippning…
Du är säkert skitsnygg.
Det får snart bli en lunch och checka av det. :)
Jag var hos frisören förra veckan. Bad honom att klippa topparna men såg till min förskräckelse att han utan pardon klippte av säkert 7 cm. Men såhär i efterhand är jag riktigt nöjd. Men det är ett jävla aber att styla efter varje tvätt.
Jag var hos frisören förra veckan. Bad honom att klippa topparna men såg till min förskräckelse att han utan pardon klippte av säkert 7 cm. Men såhär i efterhand är jag riktigt nöjd. Men det är ett jävla aber att styla efter varje tvätt.